Skip to content

JBLD Strömberg: Svearikets vagga och västgötaskolan

May 6, 2011

[English summary: see end of document]

(En ny tryckt version av denna bok planeras utkomma, omfattande även tiden fram till dags dato.)

 

 1. Inledning…………………………………………………………………………………………………………………………………………

2. Västgötaskolan, vad är det?………………………………………………………………………………………………

2.1 Terminologi……………………………………………………………………………………………………………………………………..

2.2 Vilka är drivkrafterna bakom västgötaskolan?………………………………………………………………….

2.3 Västgötaskolans lärofader……………………………………………………………………………………………………….

3. Grundelementen i västgötaskolans lära………………………………………………………………….

3.1 Svearna är götar……………………………………………………………………………………………………………………………

3.2 Omlokalisering av svearnas orter……………………………………………………………………………………………

3.2.1 Uppsala………………………………………………………………………………………………………………………………………..

3.2.2 Sigtuna……………………………………………………………………………………………………………………………………….

3.2.3 Birka…………………………………………………………………………………………………………………………………………..

3.3 Påstådd historieförfalskning…………………………………………………………………………………………………..

4. Några andra framträdande drag inom västgötaskolan………………………………….

4. 1 Fascism?………………………………………………………………………………………………………………………………………….

4.2 Herrefolksläror förknippade med Atlantis…………………………………………………………………………

4.3 Ockultism……………………………………………………………………………………………………………………………………….

4.4 Matriarkat i Uppland, patriarkat i Västergötland……………………………………………………………

5. Vetenskapens reaktioner på västgötalärorna……………………………………………………

5.1 Debatten fram till 1981……………………………………………………………………………………………………………..

5.1.1 Carl Otto Fasts relation till Birger Nerman………………………………………………………………………………

5.1.2 Carl Otto Fasts relation till andra forskare………………………………………………………………………………

5.1.3 Fasts efterföljares relation till forskarna…………………………………………………………………………………..

5.2 Debatten efter 1981…………………………………………………………………………………………………………………….

5.2.1 Erövringsteorin………………………………………………………………………………………………………………………….

5.2.2 Övrig föråldrad forskning………………………………………………………………………………………………………….

6. Vad har debatten fått för bestående effekt?………………………………………………………

6.1 Förändring av västgötaskolan?……………………………………………………………………………………………..

6.2 Diskussion om massmedias roll?……………………………………………………………………………………………….

6.3 Historieintresse?………………………………………………………………………………………………………………………….

7. Sammanfattning……………………………………………………………………………………………………………………….

8. Bibliografi…………………………………………………………………………………………………………………………………..

8.1 Bibliografisk översikt över debatten om västgötaskolans teorier……………………………..

8.2 Carl Otto Fasts klippsamling…………………………………………………………………………………………………

9. Register……………………………………………………………………………………………………………………………………….

 

 

 

1. Inledning

 

Man brukar inleda en bok med att i grova drag ange vad den skall handla om. Beträffande föreliggande skrift finner jag det dock angelägnast att från första början klargöra vad den inte handlar om. Detta är inte något inlägg i historisk debatt rörande svensk medeltid. Man kan lätt förledas att tro det motsatta eftersom bibliografin till alldeles övervägande del förtecknar skrifter som har att göra med just sagda ämne. Dock hoppas jag att den fortsatta framställningen tydligt skall visa att den tid som behandlas är 1900-talet, framför allt perioden från 30-tal till 80-tal.

Anledningen till att jag anser det viktigt att inleda med ett betonande av att detta arbete inte handlar om medeltiden är att en tydlig gräns bör markeras mellan å ena sidan sakkunnig historisk forskning, å andra sidan bokens ämne, nämligen den kvasivetenskap som i folkmun brukar benämnas västgötaskolan. Den sistnämnda företeelsen uppfattas stundom av allmänheten – och måhända även av vissa forskare – såsom något som har en viss förankring inom vetenskaperna. Utgångspunkten för resonemangen i föreliggande skrift är dock att västgötaskolans idéer saknar värde för forskningen om svensk medeltid och noga bör skiljas från denna. (Det sagda innebär inte att allt som tänkts ut av forskarutbildade personer är värt tilltro; den följande framställningen kommer att visa att gränsen mellan sakkunskap och västgötaskola stundom är suddig, men en åtskillnad mellan vetenskap och kvasivetenskap bör likväl göras.)

Varför ägnar man sig då åt att skriva ihop en massa om något som saknar värde? Och varför skall man läsa det? Ja, nu är det dessvärre inte så här i världen att de stora och odödliga idéerna nödvändigtvis blir de som får störst uppmärksamhet och väcker vidast genklang bland samtidens människor. Ofta nog har det istället varit så att människornas uppmärksamhet fixerats vid tankar som för eftervärlden enbart ter sig kufiska och som därför glöms bort.

Sådan glömska är dock inte av enbart godo. Allting som på något vis betytt mycket för många människor blir just därigenom värt att ihågkommas, studeras och förstås. Den tid då idéerna ifråga var i omlopp bör ju rimligtvis bli mer begriplig därigenom. Tankegodset är en del av den kollektiva mentaliteten. Att debatten om svearikets vagga är något som betytt mycket för många människor torde vara ställt utom tvivel. Antalet referenser i den bibliografiska delen av denna skrift är ett vittnesbörd så gott som något om all den tankemöda som plöjts ned i denna i sig själv totalt ofruktbara debatt.

Det var TV-producenten Dag Stålsjö som gjorde begreppen ”svearikets vagga” och ”västgötaskolan” riksbekanta. Själva termerna bör, till följd av TV:s genomslagskraft, vara någorlunda kända för åtskilliga svenskar. Däremot torde långtifrån lika många kunna ge någon mera genomtänkt redogörelse för vad ”västgötaskolan” egentligen är för något. Ämnet för denna skrift är just att klarlägga detta.

Dag Stålsjö omkom tragiskt år 1991 genom att hans bil i hög fart krockade med en älg utanför Örebro. Därefter upphörde TV att sprida dessa läror. På riksplanet har diskussionen om svearikets vagga därefter blivit tämligen osynlig. Västgötaskolan dog dock ingalunda med Dag Stålsjö. I det egna landskapet är den alltjämt åtminstone såpass livaktig att man minst en gång om året håller historiska paneldebatter där publiken brukar bestå av något drygt hundratal engagerade människor.

Det är heller ingalunda att vänta att västgötaskolan skall upphöra inom nu överskådlig tid. Dessa idéer var nämligen redan minst fyrtio år gamla då Stålsjö upptäckte dem och förde ut dem i TV. De hade då hållit sig levande – givetvis i mer begränsade kretsar – genom främst den västgötska lokalpressens insatser.

Föreliggande skrift bygger därför i huvudsak på ett studium av lokaltidningar. Dessa är västgötaskolans forum framför alla andra. Det är i ortspressen man bör leta om man vill få något grepp om vad denna skolas företrädare egentligen skrivit och sagt. Här finns också – vilket är det intressantaste – en förborgad skatt av bemötanden från vetenskapens sida, vilka gör det möjligt att bedöma västgötalärornas hållbarhet. Förutom själva den sakliga information som läsaren får del av genom studium av fackmännens utredningar har det ett värde i sig självt att få klart för sig hur ofta samma gamla felaktiga påståenden från västgötaskolans sida blivit föremål för skarpsinniga vederlägganden, och hur föga dessa amatörer varit benägna att lyssna till förnuftsskäl.

Boken består av två delar: dels en monografisk framställning över hur debatten om svearikets vagga utvecklat sig genom tiderna, dels en kronologiskt uppställd bibliografi över detta ämne, till vilken notapparaten hänvisar.[1] Bibliografin, som är stommen i verket, utarbetades ursprungligen av den anledningen att jag kände ett rent praktiskt behov av att hålla reda på vad västgötaskolans företrädare gjort för uttalanden genom tiderna, närmast därför att jag ofta blivit inbjuden att medverka på motståndarsidan i de paneldebatter nu som har hållits i snart tjugo års tid. Efter att ha utarbetat detta referensmaterial fann jag att jag satt inne med en sammanställd kunskap som nog kunde förtjäna att ges vidare spridning. Föreliggande skrift framväxte ur denna tanke.[2]

Varför skall man alltså läsa denna skrift? Främst är den avsedd för läsare som på något vis kommit i kontakt med debatten om svearikets vagga och därför vill veta mer om varifrån dessa teorier kommer och på vilket vis sakkunskapen bemött dem. Detta har tidigare varit mycket svårt att få något klart grepp om eftersom diskussionen finns utspridd i en mängd lokaltidningar, små privattryckta skrifter etc.

Den bibliografiska delen kan naturligtvis också användas av dem som är intresserade av medeltids­historia och vill sätta sig in i forskningen om detta ämne. Vid sådant användande bör man dock hålla i minnet att förteckningen egentligen är avsedd att ge en (efter förmåga) fullständig redogörelse för den i grunden kvasivetenskapliga debatten om svearikets vagga, vilken ingalunda är identisk med den vetenskapliga diskussionen. Bibliografin innefattar visserligen åtskilliga vetenskapligt värdefulla verk om medeltidshistoria. Minst lika många sådana har dock utelämnats eftersom de inte figurerat i debatten om vaggan.

Urvalet har alltså inte styrts av vilket vetenskapligt värde de förtecknade arbetena har. Min ambition har tvärtom varit att överhuvudtaget inte låta personliga åsikter spela in vid sammanställandet av bibliografin. Alla referenser rörande ämnet som blivit kända för mig har förtecknats, oberoende av hur jag värderat dem. Förhoppningsvis skall resultatet av detta ha blivit att debatten kring västgötaskolan i görligaste mån blivit belyst på ett allsidigt och neutralt sätt. Många skrifter har, såsom torde framgå av bibliografin, tidigare kommenterat debatten om svearikets vagga. I dessa har emellertid den bild som framtonar påverkats av en eller några enskilda författares uppfattningar. Föreliggande skrifts styrka är däremot, hoppas jag, att mina egna åsikter träder i bakgrunden. Därigenom kan läsaren få en uppfattning om hur argumentationen utvecklat sig genom åren och forma sin egen mening om debatten.

Det är dock endast i bokens bibliografiska del som opartiskhet varit det eftersträvade idealet. I den inledande monografin finns däremot klara egna ställningstaganden. Dessa kommer måhända inte att uppskattas av alla läsare. Å andra sidan hoppas jag att de som har andra meningar åtminstone skall medge att den syn jag givit på västgötaskolans tankegods inte är några lättvindigt framkastade hugskott utan grundar sig på en ganska ingående kännedom om dessa frågor.

2. Västgötaskolan, vad är det?

 

Vad står då ordet ”västgötaskolan” för? Vilka läror avses, vilka personer räknas dit? Pressen har skrivit en hel del om detta fenomen, men ofta har man väl inte riktigt vetat vad man har menat.

Västgötaskolan är inte någon alldeles klart avgränsad gruppering. Någon institution med detta namn existerar ej heller. Vad det rör sig om är en löst sammanhållen skara lekmannahistoriker som delar en från vetenskapen avvikande syn på Sveriges äldsta historia. Vissa har tolkat skolans företrädare som lokalpatriotiska rudbeckianer och satt dem i samband med 1700-talsfantasten Pehr Tham på Dagsnäs.[3] (Jämför avsnitt 3.2.2 nedan.) Detta torde de åsyftade privatforskarna dock inte själva kännas vid.

2.1 Terminologi

 

Det har emellanåt påpekats att ordet västgötaskolan blivit en klyscha av obestämd innebörd. Man har också försökt byta ut det mot den nya benämningen ”götaskolan”, vilken tyvärr snarare krånglat till än klargjort frågan.[4] Andra termer har stundom föreslagits, utan att dock slå igenom.[5]

Eftersom begreppet gjorts bekant främst genom Dag Stålsjös TV-program är emellertid det naturligaste att dennes definition används. Stålsjö har dessbättre givit en redogörelse för vilka som avses med begreppet västgötaskolan. Dess viktigaste företrädare är lekmannaforskaren Carl Otto Fast samt dennes lärjungar, bland vilka märks Holger Bengtsson, Verner Lindblom, Mac Key, samt Ulla och John Hamilton.[6]

2.2 Vilka är drivkrafterna bakom västgötaskolan?

 

Västgötaskolans främsta forum är den skaraborgska lokalpressens debattspalter. Skaraborg är Sveriges tidningstätaste län. Tidningarnas inriktning är vanligen att sätta det lokala i centrum, medan intresset för riksnyheter och internationella frågor är mera svalt. Detta brukar leda till att det blir en viss nyhetstorka under tider då inte så mycket sker i länet, exempelvis sommartid. Man brukar då fylla ut sidorna med debatter om ”vaggan”. Så har det varit alltsedan västgötaskolans uppkomst. Pressen är således icke blott debattens forum utan även en sorts pådrivande kraft, eftersom det stundom finns ett ”sug” på tidnings­redaktionerna efter dylika debattartiklar.

Någon institution som förvaltar detta tänkande, någon ”västgötaskola” i rent fysisk och konkret mening, finns visserligen inte. Däremot har olika lokala lärdomsinstitutioner genom åren tagit sig an intresset för svearikets vagga. Exempel på sådana är Vuxenskolan, Götiska förbundet och diverse hembygds­föreningar.

Debatten om svearikets vagga är starkt emotionellt färgad, varför rent känslomässiga faktorer torde ha stor betydelse för dess fortlevnad. Lokalpatriotism är väl det som man i första hand kommer att tänka på. Känslan för hembygden har alltid varit stark i Skaraborgs län, inte minst vad gäller lokalsamhällets historiska arv. Så var det redan då västgötaskolan först uppstod.[7] Genom dessa debatter aktiveras också mera allmänna känslomässiga motsättningar: landsbygden mot staden, Västsverige mot Stockholms­regionen, amatörer mot professionella etc. Näringslivets, särskilt turistbranschens önskan att göra Västergötland bekant har väl haft sin betydelse, låt vara att affärsvärlden nog snarare hakat på en befintlig trend än själv skapat denna. Debatten om vaggan torde också helt enkelt vara ett inslag i det sociala livet på många skaraborgska orter.[8]

Västgötaskolan håller sig vidare levande genom en argumentationsteknik som går ut på att ständigt hålla fast vid samma gamla idéer, och blott låna in nya argument som stöder de gamla lärorna, eller åtminstone förefaller göra det. Blir skolans företrädare bemötta med något hållbart sakskäl så duckar de helt enkelt för slaget och ligger lågt en tid, för att därefter återkomma med samma påståenden när publiken väl hunnit glömma bort att dessa redan blivit vederlagda.[9]

Allt detta sammantaget har skapat ett mycket seglivat fenomen kallat västgötaskolan.

2.3 Västgötaskolans lärofader

 

Västgötaskolans lärofader Carl Otto Fast har vi särskilt goda möjligheter att lära känna eftersom hans omfattande klippsamling finns bevarad. (Förtecknad under avsnitt 8.2 nedan.) Samlingen innehåller brev till Fast, men också – huvudsakligen – tidningsartiklar som denne själv skrivit, som skrivits om honom eller som på något vis berör hans teorier.

Fast är också det ojämförligt viktigaste namnet inom västgötaskolan. Idéerna om att Uppsala låg på Kinnekulle, att Valhall låg på Halleberg etc. härstammar alla från honom, och efter hans tid har blott tillkommit upprepningar med smärre variationer. Hans lärjunge Verner Lindblom utgav år 1982, i samband med att TV gjort västgötaskolan riksbekant, boken ”Götland Sveriges vagga”, vilken utgav sig för att vara en sammanfattning av västgötaskolans teorier; den visar sig vid närmare påseende vara ett troget återgivande, stundom nästan en avskrift av Fasts gamla alster från 30-, 40- och 50-talen.

Carl Otto Fast var ingenjör med geologisk inriktning. Han föddes i Åmål 1884 och dog 1969 i Stockholm.[10] Forntidsentusiast förefaller han ha blivit år 1906, när han låg vid Svea ingenjörkår och en manövernatt slog läger vid högarna i Gamla Uppsala.[11] Han läste en hel del om germansk mytologi och sagohistoria, ämnen som var på modet under 1900-talets första decennier. Åren 1929-30 utgav han själv ett par små böcker eller broschyrer om bland annat Beowulfeposet och Eddans ortnamnsbestånd.[12]

På något vis tycks han ha lärt känna arkeologiprofessorn Birger Nerman, som också sysslade mycket med Sveriges äldsta, till sagan gränsande historia. Fast var – och hans nutida lärjungar, västgötaskolan, är – alltsedan dess under markant påverkan av professor Nermans starkt spekulativa historiesyn. (I den ovan nämnda boken ”Götland, Sveriges vagga” från 1982 förekommer till exempel inget namn så ofta som Nermans.)[13] Relationen till Nerman kommer att närmare utredas i avsnitt 5.1.1 nedan.

Nerman intresserade sig däremot inte mycket för västgötaskolan. Han verkar ha haft svårt att minnas Fasts namn och tycks inte ha brytt sig om att svara på dennes skrivelser till honom.[14] Han jämförde västgötaskolans idéer med att förlägga Kristi födelse till Västergötland och vägrade debattera om dessa teorier.[15]

Till en början tycks dock de båda herrarnas relationer ha fungerat någorlunda. Fast förberedde – genom att inventera lokal muntlig tradition – en utgrävning som Birger Nerman planerade sommaren 1930 i Alvhem i Västergötland.[16] Det dröjde inte länge förrän Fast hade tänkt ut sina egna teorier om Alvhems fornhistoriska betydelse, vilka ingalunda stämde med Nermans även om de var minst lika fantasifulla.[17]

Någon gång kunde vetenskapsmännen uttala sig ganska uppskattande om Fast, därför att han som geologisk fackman anlade ett naturvetenskapligt perspektiv på den filologiskt dominerade forntidsforskningen och alltså företrädde ett dåförtiden ovanligt tvärvetenskapligt synsätt; i elementär filologisk forskningsmetodik ansågs han däremot brista.[18]

Utländsk, särskilt tysk, vetenskap intresserade sig mer för honom än vad de svenska forskarna gjorde. Denna skillnad i uppfattning torde bero på att de tyska professorer som fick sig tillsända hans svenskspråkiga alster inte kunde läsa dessa, utan blott fann att de såg vetenskapliga ut och därför stundom slentrianmässigt omnämnde dem i sina skrifter och föreläsningar som exempel på svensk forskning. På detta vis kom Fast att framstå som en fackman på Sveriges äldsta historia, åtminstone i utlandet och inför svenska allmänheten.[19] Svenska specialister på ämnet förefaller dock i det stora hela ha haft en tveksam och avvaktande attityd till västgötaskolans lärofader.

Detta behöver inte enbart ha berott på värdet av hans forskning. Fasts personlighet kan även ha avskräckt från närmare kontakt.[20] Men kanske är innehållet i hans publicerade verk ändå en tillräcklig förklaring till att den svenska forskningen blev allt tystare om honom genom åren. (Hans samtida anhängare i Sverige bestod enbart av forntidsintresserade amatörer, ett släkte som dock var mycket talrikt under 1930-talet.)[21] De skrifter som Fast gav ut från 1929 och något tiotal år framåt har som gemensamt ledmotiv tanken att Äldre Eddan diktats i Vänerbygden, att ortnamn och landskapsbeskrivningar i Eddan kan identifieras med den konkreta geografin i detta område.

Många av hans mera vildvuxna hugskott är en komisk läsning, ehuru den strax blir kuslig då man inser att både han själv och hans samtida läsekrets tog idéerna allvarligt. Genom att som geolog analysera Eddans antydningar om jord- och bergarter kom han således fram till att Rhenguldet, nibelungarnas skatt, bör ha legat i Göta älv snarare än i Rhen. Med samma metod upptäckte han att Valhall var identiskt med Halleberg.[22] Han hittade paralleller mellan Harbardssången i Eddan och den svenska så kallade vänsterregeln vid möten i trafik.[23] Även jultomten skall enligt Fast ha varit hemma från Vänerbygden och verkar vara identisk med asaguden Oden.[24] Denne man var det som Dag Stålsjö år 1981 genom TV upphöjde till rang och värdighet av vetenskaplig auktoritet.

3. Grundelementen i västgötaskolans lära

 

Sedan Carl Otto Fast väl lokaliserat Valhall, Rhenguldet och jultomten till Västsverige var tiden mogen för att även flytta Svealand till Götaland och göra götarna till svear. Detta är det viktigaste kännetecknet på västgötaskolans speciella historiesyn.

3.1 Svearna är götar

 

Västgötaskolan brukar hävda att svenska riket inte växte fram från mälardalen. Den svenska centralmakten presumeras istället ha sitt ursprung i Västergötland. Denna idé stöter genast på patrull från vetenskapligt håll. Det är nämligen så, invänder fackmännen, att ordet ”svensk” i medeltida språkbruk är ett adjektiv som svarar till substantivet ”svear”. Svearna var i äldre tid en folkgrupp vid Mälaren och områdena däromkring. Västgötarna var däremot götar, inte svear.[25]

Svear och götar gör i allt källmaterial ett intryck av att ha varit två olika folkgrupper, förknippade med Svealand (huvudsakligen mälarbygden) respektive Götaland. Götarna kommer gradvis också att bli kallade ”svear” då de ju ingår i det löst sammanfogade medeltida kungariket Sverige. Men de ansåg sig alltså inte vara svear från början. Man kan därför knappast tala om att ett ”svenskt” rike vuxit fram från Götaland. Det går inte att utan vidare hävda att svearnas fornhistoria är västgötarnas.[26]

Västgötaskolan var inte först med att tona ned skillnaderna mellan svear och götar intill utplåning. Prosten P.A. Kjöllerström var redan 1919 inne på tanken att benämningen ”svear” i de historiska källorna icke åsyftar ett särskilt folk vid Mälaren, utan att den helt enkelt betecknar ”svenskar” och innefattar götarna.[27] Kjöllerströms idéer påverkade dock inte västgötaskolans lärofader. Carl Otto Fast hade ännu mycket traditionella åsikter vad gäller svear och götar då han tio år senare utgav sin första bok.[28]

Det skulle dröja ytterligare ett decennium innan Fast började göra svearna till götar. Tanken framväxte tydligen gradvis. Han var till exempel snubblande nära den år 1937, men fullföljde den aldrig.[29] Först 1939 finns denna historieuppfattning fullt utvecklad i hans skrifter.[30] I sitt standardverk ”Det svenska rikets ursprung” inskärper han att det aldrig funnits någon stammotsättning mellan svear och götar utan att de från begynnelsen är ett och samma folk, samt att svearnas geografiska urhem är Götaland (och då huvudsakligen Skaraborgs län), icke Svealand. Samma tanke finns övertagen hos hans efterföljare Verner Lindblom.[31]

Det var nu som Fast och vetenskapen på allvar gick skilda vägar. Debatt från sakkunnigt håll om de nya svea-lärorna tycks ha kommit trögt, möjligen emedan saken ansågs verklighetsfrämmande. (Jämför avsnitt 5 nedan.) Först på 1960-talet brydde sig vetenskapen om att publicera några bemötanden av teorin, utöver invändningar mot smärre detaljer däri.[32] Sedan TV började föra ut svea-teorierna år 1981 har forskarna däremot tvingats sitta och skriva ihop ändlösa rader av bemötanden. (Ibland har även synpunkter framförts som liknar ett stöd för västgötaskolans uppfattning; ingen har dock på något övertygande sätt kunnat visa att Fasts idé går att försvara.)[33]

3.2 Omlokalisering av svearnas orter

 

Om Fasts historieuppfattning skall kunna anses hållbar, om svearna skall kunna göras till götar, krävs att även de orter som förknippas med svearnas äldsta historia ”flyttas” till Götaland. De mest bekanta orterna är Uppsala, Sigtuna och Birka. Åtskillig energi har också lagts ned på att försöka bevisa att dessa rätteligen hör hemma annorstädes än där de traditionellt brukar placeras.

3.2.1 Uppsala

 

Carl Otto Fast tycks ha letts in på tanken att göra götarna till svear sedan arkeologerna 1937 upptäckt den västgötska Sparlösastenen. Runtexten på denna innehöll namnen Erik och Alrik. Språkforskaren Hugo Jungner satte djärvt dessa namn i samband med två hedniska ”uppsalakonungar” tillhörande ynglingaätten. Enligt andra forskares ännu djärvare tolkningar skulle det rentav stå ”Uppsala” på den svårt skadade och synnerligen dunkla runstenen.

Tidigare hade Fast tolkat Sparlösastenen som gravmonument över ett par sagofigurer i Eddan.[34] Men sedan han 1938 fått kännedom om Jungners koppling mellan stenen och uppsalakonungarna bytte han åsikt. Han hävdade nu att ynglingaätten, som enligt traditionen härskade i Uppsala, hade sitt urhem i Västergötland.[35] Uppsala borde då ha legat i detta landskap, menade han, varför sveakungarnas residensort inte skulle vara identisk med det uppländska Uppsala.

Han påstod dessutom att idén med en koppling mellan Uppsala och Västergötland ursprungligen varit hans och att Hugo Jungner övertagit den från honom, ett beteende som var mycket typiskt för Fast.[36] Dessa insinuationer tillbakavisades kraftfullt av Jungner, som även påpekade att Fast vantolkat och övertolkat hans uttalanden, vilka ingalunda hade gått ut på att förlägga uppsalakonungarnas urhem till Västergötland.[37] Fast framhärdade dock. Hans nya teorier anammades strax villigt av allmänheten. Snart nog var striden mellan Fast och Jungner känd långt borta i Amerikas svenskbygder.[38]

I mars 1939 publicerade Fast en tidningsartikel vari svearna och Svealands fornhistoria flyttats till Götaland och vari Uppsala hednatempel hamnat på Kinnekulle. Därmed var västgötaskolans speciella historieuppfattning fullt utvecklad.[39] Dessa tankar vidareutvecklades i en lång rad artiklar, tryckta i ortspressen, och sammanställdes 1944 i boken ”Svenska rikets ursprung”, som är västgötaskolans klassiska skrift.[40]

Sakkunskapen reagerade kallsinnigt på Fasts nya historieuppfattning.[41] Idén att uppsalakungarna skulle höra hemma i Västergötland ansågs väl alltför verklighetsfrämmande för att ytterligare behöva diskuteras. Allmänheten fortfor att vara intresserad, men debatt uteblev. (Jämför avsnitt 5 nedan.)

Ty nu hade Fasts tankar, som ju redan tidigare varit synnerligen äventyrliga, blivit fullständigt omöjliga att förena med vetenskaplig historieskrivning. Huruvida Valhall låg på Halleberg och Rhenguldet i Göta älv kan väl anses vara frågor där den ena åsikten är så god som den andra. Hävdar man däremot att svearna är götar och att Svealands historia utspelat sig i kinnekulletrakten, då vänder man upp och ned på allt vad historiska källor har att förmäla.

Fasts argumentation för detta visar sig också mycket riktigt vara ett hopkok på diverse lösryckta och ”omtolkade” citat, förenat med godtyckligt underkännande av det tydliga helhetsintryck som källorna ger: att götarna bodde i Götaland och svearna i Svealand, där Uppsala också låg.

Han ansåg det självklart att svearna bott i västra och icke östra Sverige emedan han läst att källorna brukar kalla nordborna i österled för ”ruser” – icke svear – och emedan finskan och estniskan kallar Sverige för Ruotsi/Rootsi. (Vetenskapen sätter benämningen ”ruser” i samband med namnet Roden, Roslagen; finskans namn på Sverige, även anammat av esterna, förmodas också ha bildats efter namnet på denna mest näraliggande del av Sverige, något som naturligtvis inte hindrar att svearna kan ha bott i östra Sverige.)[42]

Fast läste också i Snorre Sturlassons ”Heimskringla” från 1200-talet att järnålderns uppsalakungar bodde vid en sjö, kallad Lagen, som till formen liknar Själland. Han drog då strax slutsatsen att Uppsala inte låg vid Mälaren utan vid Vänern, vars form passade något bättre. Samtidigt underkände han samme Snorre Sturlassons tydliga uppgifter i samma skrift om att såväl hednatidens som medeltidens Uppsala låg i Tiundaland, det vill säga i mellersta Uppland. Fasts speciella, ytterst godtyckliga forskningsmetod gick nämligen ut på att man inte skulle tyda källorna efter deras bokstavliga lydelse. Istället utgick han, helt godtyckligt, ifrån att Snorre hade missförstått sina källor; historikerns uppgift skulle enligt detta egenartade resonemang bli att rekonstruera den bakomliggande tradition som Snorre förmodades återge i förvanskad form.[43]

Och hur hamnade Uppsala på Kinnekulle? Västgötaskolan älskar att påpeka att ortnamnet Uppsala finns på en mängd olika platser. På Kinnekulle saknas dock detta namn. Den enda – och dessutom i bästa fall indirekta – kopplingen mellan Uppsala och Kinnekulle hittade Fast i en muntlig tradition dokumenterad 1817, vari det talas om att hednisk kult skall ha förekommit på sagda berg. Namnet Uppsala nämns dock aldrig i uppteckningen. Likväl underkänner Fast medeltidskällornas klara utsagor om att Uppsala, svearnas kultort, låg i mälarområdet.[44]

För att ytterligare understryka tesen att Gamla Uppsala i Uppland inte kan vara den plats varmed uppsalakonungarna varit förknippade började Fast misstänkliggöra fornminnena därstädes. Han återupplivade en gammal 1800-talsteori om att Uppsala högar skulle vara kvinnogravar, varför svearnas kungar inte kunde vara gravlagda där.[45] Han lade även ned en aktningsvärd energi på att försöka bevisa att den så kallade Urdals brunn i Gamla Uppsala hade grävts av rudbeckianerna på 1600-talet för att få platsen att falskeligen framstå som Uppsala hednatempel, där svearna enligt krönikören Adam av Bremen offrade människor genom att dränka dem i en källa.[46]

För den händelse teorin om Uppsala på Kinnekulle skulle visa sig ohållbar hade även reservhypoteser utarbetats. Såväl Carl Otto Fast som hans sentida anhängare Mac Key och Anders Högmer har laborerat med tanken att Uppsala skulle kunna vara mer än en plats. Det enda argument som egentligen företetts för detta är den i och för sig riktiga iakttagelsen att detta ortnamn är ganska vanligt förekommande.[47]

Allt detta brukar bland fackmännen betraktas som nonsens. Fast hade visserligen rätt i att en mängd obetydliga platser idag bär namnet Uppsala, men sakkunnig forskning tolkar dem som uppkallade efter ärkesätet.[48] Den plats där Uppsala hednatempel och uppsalakonungarna hörde hemma, den låg däremot enligt källorna i Uppland och var en enda plats.[49] Och det är ju detta som är av intresse i debatter om vår äldsta historia. Inom vetenskapen råder ingen som helst oenighet kring detta. Fasts idé att ”flytta” Uppsala till Västergötland anses därför ohållbar.

3.2.2 Sigtuna

 

Det är inte bara Uppsala som måste ”flyttas” när man förlägger Svealand till Götaland. Forntidskällorna förknippar nämligen svearna även med Sigtuna och Birka.

Västgötaskolan har därför gjort försök att förlägga Sigtuna till Västergötland. Främst den västgötska orten Sätuna har utpekats som det ”rätta” Sigtuna. Denna teori är inte uppfunnen av västgötaskolan utan kommer ursprungligen från den i Skaraborgs län bosatte 1700-talsförfattaren Pehr Tham, som bland annat kallats ”den siste rudbeckianen”.

Resultatet av att återuppliva Thams idé har dock varit tragiskt klent. Dels överensstämmer inte ortnamnet Sätuna rent språkligt med Sigtuna, vilket ofta (utan resultat) påpekats för västgötaskolan. Dels gjorde man 1985 utgrävningar på den plats i Sätuna vilken av västgötaskolan utpekats som verkstaden där de så kallade Sigtunamynten präglades. Denna visade sig vara grunden till en ofullbordad ladugård från 1890-talet, och ingenting som upptäcktes av den arkeologiska expertisen gav intryck av att Sätuna någonsin varit annat än en bondby.[50] Även andra platser har av västgötaskolan identifierats med Sigtuna, dock utan någon egentlig sakargumentation.[51]

Utgrävningar i det uppländska Sigtuna har givit desto mer. Man har genom det senaste decenniets arkeologiska forskning kunnat fastställa både att myntning förekommit där och att staden är äldre än man tidigare trott. Dessutom placeras Sigtuna i mälarområdet av skrivna källor.[52]

3.2.3 Birka

 

De tidigaste sveakungarna förknippas med Birka, där 800-talskrönikören Rimbert uppger att Nordens apostel Ansgar sammanträffade med dem och inledde den första kristna missionen. Denna ort bör alltså också ha legat i Västergötland om Fast hade rätt i att svearna hörde hemma där. I denna fråga har västgötaforskarna dock långt ifrån uppnått någon inbördes enighet. Västgötaskolans Mac Key har under 60-talet pekat på Bjärka vid Hornborgasjön som alternativ till Björkö i Mälaren, men inte ens de egna anhängarna torde ha övertygats om att en mycket viktig hamnstad kan ha legat där. [53]

Birkas läge är dock något som sedan gammalt, långt före Fasts dagar, varit föremål för diskussion. Fyra östgötska orter har utpekats, varav en under 80-talet förespråkats av religionshistorikern Tryggve Lundén. Ett sjätte föregivet Birka skall ligga på Åland. Landsarkeologen Matts Dreijer, Ålands förste arkeolog, tänkte på 40-talet ut en teori om att Birka skulle ligga på denna ö. Under 1500-talet hävdade prästen Velleius att Birka låg på Öland, en tanke som på senare år övertagits av arkeologen Sören Nancke-Krogh.[54] Denna debatt är inte direkt relaterad till västgötaskolan, men har inverkat på dess företrädares teorier.

Vad som i korthet kan sägas om detta är emellertid att samtliga teorier om alternativa Birka är bekanta sedan länge, men just aldrig har övertygat någon sakkunnig. Inga arkeologiska fynd är heller kända från dessa orter som kan mäta sig med dem som påträffats på Björkö i Mälaren, där i stort sett alla fackmän placerar Birka.[55] Historieprofessorn Sten Carlsson sammanfattade år 1982 sin syn på debatten om Birkas läge:

”En rad otvetydiga arkeologiska och litterära vittnesbörd har inte hindrat en del fantaster, inbördes konkurrerande, från att förlägga Birka dels till Östergötland, dels till Åland.” [56]

Omdömet torde, även om det är något temperamentsfullt i tonen, ge en korrekt bild av hur sakkunnig forskning ser och alltid har sett på detta problem. De olika teorierna om ”alternativa” Birka har vardera blott någon enstaka anhängare bland fackmännen, och var och en av dem är oförenlig med samtliga de övriga. Det är endast kring Mälar-Björkö som ett större antal forskare – i själva verket alla utom några isolerade fritänkare – enat sig.

De teorier som placerar Birka på Åland, på Öland eller i Östergötland är ju för övrigt egentligen ointressanta när det gäller att rädda trovärdigheten hos västgötaskolans historiesyn. Vad som borde intressera västgötaforskarna är att finna någon ort i Västergötland, eftersom det ju är där sveakungarna i deras teorier presumeras höra hemma. Man förbryllas av att de inte lyckats hitta någon enhetlig linje i denna fråga. (De är ense om att Birka inte låg i Mälaren – men i övrigt får denna plats tydligen ligga var som helst, inte nödvändigtvis i Västergötland.) Vad ansåg västgötaskolans lärofader om Birkas läge? Lustigt nog ansåg han ingenting alls, och här har vi kanske förklaringen till efterföljarnas vilsenhet.

Jag har ovan givit ett flertal exempel på att Carl Otto Fasts idéer stundom kommenterades av vetenskapen. Då gällde det dock detaljer. Första tillfället då själva hans grundidé – detta att förlägga Svealands fornhistoria till Västergötland och låta sveariket växa fram därifrån – blev föremål för sakkunnigt bemötande var först år 1966, i en tidningsartikel av historikern Ove Moberg.[57]

Moberg påpekade att de äldsta trovärdiga historiska källorna sätter svearna i samband med Birka, det vill säga Björkö i Mälaren. Carl Otto Fast hade tagit Sparlösastenen från cirka år 800 till bevis för att sveakungarna var hemmahörande i Västergötland vid denna tid (jfr. avsnitt 3.2.1 ovan), men ungefär samtidigt sade ju den fullt trovärdiga och betydligt mindre dunkla ansgarsvitan att sveakungarna fanns i Birka!

Detta torde ha varit det svartaste ögonblicket i västgötaskolans historia. Västgötaforskarna hade nämligen inga som helst argument för att bemöta Moberg. Lärofadern Carl Otto Fast hade helt enkelt glömt bort eller struntat i Birka när han formulerade västgötaskolans historieuppfattning, ett belägg så gott som något för att hans tankekonstruktion vilade på lösryckta citat och dålig kännedom om det helhetsintryck som källorna ger. Såvitt jag vet figurerar namnet Birka ingenstans i hans många skrifter.

Hela västgötaskolans grundsyn rasade alltså ihop som ett korthus inför Ove Mobergs stillsamma påpekande. Detta har ingalunda fått lärjungarna att ge upp sin förfelade dogm. Birka har dock förblivit ett svårhanterligt problem. Försök har såsom nämnts gjorts att hitta ett Birka i Västergötland. Inget trovärdigt alternativ till Mälar-Björkö har dock presenterats. Istället har man fått inrikta sig på att helt enkelt försöka framställa det som ovisst var Birka låg. Ty om Birkas läge betraktas som okänt skulle ju Mobergs bevisföring falla. ”Var som helst utom på Mälar-Björkö” har principen således blivit.

3.3 Påstådd historieförfalskning

 

Västgötaskolan hävdar ofta att Sveriges historia förfalskats i syfte att få trakten kring Uppsala att framstå som märkligare än den är, och att västgötaskolans mission går ut på att återställa den sanna fornhistorien. Förfalskningens värsta ingredienser skall ha tillkommit under stormaktstiden. Framför allt är det uppsalaprofessorn Olaus Rudbeck som utpekas.[58] Lärofadern Carl Otto Fast byggde mycket av sina påståenden om rudbeckianernas inflytande över modern forskning på en artikel som han hade läst i Svenska Dagbladet år 1940. Där talades det bland annat om att man under stormaktstiden insmugglat namnet Uppsala i Silverbibeln för att ge denna ort en äldre och ärorikare historia.[59]

I verkligheten – skulle dock en sakkunnig genast invända – är såväl detta som stormaktstidens övriga falsarier sedan länge avslöjat, vilket däremot inte tycks ha observerats av västgötaskolan. Rudbecks fantasier syftade för övrigt till att förhärliga Sverige, inklusive Västergötland. Att gynna mälarområdet på andra landsdelars bekostnad var det aldrig fråga om.[60]

Detta har västgötaskolan heller aldrig velat begripa. För övrigt tenderar skolans företrädare att i största allmänhet våldsamt överdriva Rudbecks inverkan på svensk historisk forskning.

Talet om historieförfalskning brukar kombineras med klagomål på att arkeologerna gräver för mycket i mälarområdet och för litet i Västergötland. (Denna synpunkt är dock inte något som nödvändigt måste sammankopplas med västgötaskolan.) Man brukar hävda att Sveriges historia skulle sett helt annorlunda ut om grävningsresurserna fördelades annorlunda. Sakkunniga har ofta, men helt utan framgång, försökt förklara att detta inte stämmer. Att det grävs mer i vissa landsdelar beror på att de allra flesta utgrävningar företas med anledning av att fornlämningar hotas av förstörelse då modern bebyggelse skall expandera, varför arkeologerna måste skynda sig att undersöka fynden innan grävskoporna kommer. Konsekvensen blir att man tvingas gräva mest där det byggs mest, alltså mer i mälarområdet än i Skaraborgs län. För övrigt innebär en utgrävning i sig vanligen inte att historieskrivningen förändras. För att så skall ske krävs att fynden verkligen bearbetas, vilket man sällan har tid med. Och även om man gräver mer i mälardalen än i Västergötland, rör det sig dock i båda fallen blott om små bråkdelar av det kända fornlämnings­beståndet.[61]

4. Några andra framträdande drag inom västgötaskolan

 

Ovan genomgångna drag hos västgötaskolan utgör dessa lärors centrala tankegods. Det är genom förekomsten av dessa karakteristika som man strax igenkänner en skrift såsom hemmahörande inom västgötaskolan. I följande avsnitt skall ytterligare några egenheter genomgås. Dessa är inte på samma sätt obligatoriska igenkänningstecken på just västgötaskolan. De är å andra sidan så spektakulära att de tarvar en närmare kommentar.

4. 1 Fascism?

 

Trots västgötaskolans många besynnerliga drag torde svenska allmänheten i gemen ha haft svårt att förstå varför det blev ett sådant förfärligt väsen från auktoriteternas sida då TV började föra ut dess läror i form av Dag Stålsjös programserier. Spelade det verkligen någon större roll var Uppsala, Valhall och Rhenguldet fanns? Nej, kanske inte. Den som noga studerat debatten märker dock snart att betydligt mer än så låg bakom forskarnas ursinne mot den nyväckta vaggomanin.

Många fackmän yttrade sig i den debatt som föregick radionämndens fällande dom mot Stålsjö år 1983. Få av dessa kände dock till fenomenet västgötaskolan så väl som historieprofessorn Erik Lönnroth. Han hade haft att göra med Carl Otto Fast redan på 30-talet och fått sig tillsända dennes skrifter, men vägrat hörsamma Fasts önskan att han skulle recensera dem.[62] Lönnroth, eljest känd som en tolerant person och en radikal nytänkare som omvärderat mycket i Sveriges äldre historia, var en av de främsta förespråkarna för att serien ”Svearikets vagga” skulle fällas i radionämnden. Han drog flera gånger, både i pressen och i muntliga framträdanden, uttryckliga paralleller till mellankrigstidens herrefolksläror:

”Jag känner igen teorierna från 30-talet då de fick en viss anslutning från nazistiskt håll. Det är viktigt att man sätter stopp i tid, särskilt som teorin framförs i en lika slagkraftig form som en gång Leni Riefenstahls nazistpropaganda.”[63]

Liknande reflektioner gjordes stundom av andra sakkunniga, även om de måhända inte blev det mest framträdande draget i debatten.[64] Vid närmare påseende visar sig Fasts historiesyn mycket riktigt innehålla drag som är betydligt mindre harmlösa än hans idéer om Uppsala, Valhall, Rhenguldet och jultomten. Detta märks redan i hans första bok från 1929. Denna är fixerad vid rasen och dess betydelse för den historiska utvecklingen.[65] Han försöker belägga en andlig frändskap mellan det fornengelska Beowulfeposets författare och William Shakespeare, en själsgemenskap som har till förutsättning den gemensamma rasen.

Sådana kombinationer mellan historia och biologi gör att man genast känner obehag om man är insatt i tankegodset som var i omlopp hos denna tids människor. De är nämligen ett viktigt kännetecken på den historieskrivning som omhuldades i nationalsocialistiska kretsar. Det var dylika föreställningar som ledde till att hitlertidens Tyskand fann det livsnödvändigt att avgöra vem som var arier och vem som inte var det, för att kunna avgöra vilka som skulle få föra släktet vidare och vilka som måste rensas bort i syfte att förbättra den framtida rasen och säkerställa en gynnsam historisk utveckling.[66]

Åtskilligt annat finns att upptäcka i de gamla böckerna vilket gör läsaren påmind om en avlägsen epoks osunda tidsanda. I sin nästa skrift lanserar Fast således teorin att Vänerbygden är ”Germaniens heliga mark, dess vagga och moderssköte… de tio germanska nationernas hemland”.[67]

Tidskriften ”Hembygden”, organ för Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund, intresserar sig i juli 1931 för att Fast nu har upptäckt att Vänerbygden också är ”det egentliga urhemmet för den nordiska rasen, liksom det bildar centrum i en cirkel omslutande de folk, som tillhöra denna ras”.[68] Den skrift ”Hembygden” recenserar hör till dem som Dag Stålsjö i sina TV-framgångars kölvatten lät utge på nytt med ett förord vari han personligen rekommenderade dessa gamla idéer.[69] Däri finner Carl Otto Fast att ”nordiska rasen, den vite mannen” har sitt urhem i Vänerbygden och att antikens greker fått sin kultur därifrån.[70] Sådana tankegångar var mycket typiska för debatten i vissa kretsar vid denna tid. Fast var ingalunda ensam. I Norge fanns exempelvis liknande anhängare av ”den skapande germanska rasen” som utvecklade idéer om att den antika medelhavskulturen plagierats efter nordisk förebild.[71]

Carl Otto Fast hävdar också i Stålsjös facsimilutgåvor att eftersom ”de grekiska, ja slutligen själva de indiska religionernas bärande element visa en mycket stor överensstämmelse med den germanska, skulle självfallet den indogermanska frågan komma i belysning från Norden, vilket, om icke alla tecken bedraga, innebär en belysning från rätt håll”.[72] Detta betyder i klartext att Norden är urhemmet för ”indogermanerna”, ett annat namn på arierna.

Fasts idéer påminner slående om vad Herman Lundborg, föreståndare för Rasbiologiska institutet, skrivit några år tidigare.[73] Denne menar att indogermanerna, människor av nordisk ras, har sitt urhem i länderna kring Östersjön, icke som man tidigare trott i Asien. Han fäster särskilt blicken mot Västsverige, där arkeologerna hittat stenålderskraniet från Stångenäs som ansågs vara av nordisk rastyp.

Arkeologen Gustaf Kossinna, känd för att han tillhandahöll en hel del av det vetenskapliga underlaget för Hitlers herrefolksläror, har ungefär samma tankar om ett ”indogermanischen oder arischen Urvolk” med sitt ”Urheimat” i bland annat Skandinavien.[74]

Vi bör då inte förvånas över att finna Carl Otto Fast citerad i ett föredrag hållet inom det nazistiska Samfundet Manhem år 1935, vari precis samma bevisföring dyker upp för att bekräfta att västgötarna alltid tillhört ”den långskalliga nordiska rasen”.[75]

Nationalsocialistisk press uppmärksammade Fast och lät honom publicera sina tankar i långa artikelserier.[76] Socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning kommenterade:

”Det är numera nästan bestämt, att våra förfäder asarna hade sitt urhem i Västergötland… Så är det, om vi rätt uppfattat Carl Otto Fast i nationalsocialistiska blocktidningen Riksposten… Sedan det blivit uppsatt minnestavlor över Valhalls bemärkta män samt galten Särimner, är det på tiden att återupptaga den tyska turistströmmen till Sverige, som en tid varit på upphällningen, fastän det redan finns tre sorters nazirörelse utom Nya Dagligt Allehanda.”[77]

Det är svårt att avgöra var västgötaskolans lärofader stod politiskt. Han verkar inte ha intresserat sig mycket för politiken. I hans klippsamling finns dock en enda artikel, ur Nya Dagligt Allehanda, vari han kommenterar de samtida världshändelserna. (Den är endast signerad ”Carl Otto”, men måste rimligen vara författad av Fast eftersom man eljest svårligen kan förstå vad den har i hans klippböcker att göra, då den till skillnad från övriga däri ingående artiklar inte berör ämnet nordisk forntid.) Han försöker där förklara hur det kommer sig att italienska trupper, som ju härstammar från de ärorika romerska legionerna, numera kan begå grymheter i Abessinien:

”Roms äldsta legioner voro sammansatta av ett rasrent folk. De nuvarande italienarna äro till större delen bastarder. Rom som segrarinna drog till sig en massa främmande folkelement och blandade sig med dessa. Den uppkomna bastardiseringen orsakade i stort sett Roms undergång. Det är ju så att vid rasblandningen ärver avkomman de dåliga sidorna hos både fadern och modern men knappast några av de goda.”[78]

Denna uppfattning, att rasblandning resulterar i dåliga egenskaper hos avkomman, låter mycket bekant för envar som känner till rasistisk teoribildning under denna tid. Precis samma sorts tankegångar finner vi exempelvis hos Adolf Hitler, som 1925 skrev i första delen av Mein Kampf att historien ”visar med förfärande tydlighet att för varje gång ariern har blandat blod med lägre folk har resultatet blivit kulturbärarnas undergång”, varför exempelvis Nordamerikas rasrenare politiska ledarskikt enligt Hitlers tolkning blivit dominerande över Syd- och Centralamerikas mer uppblandade befolkning.[79] Sådana föreställningar var bakgrunden till att man fann det nödvändigt att rensa den tyska rasen från främmande element, med allt vad detta innebar.

Säkert skulle någon som är mera insatt i ämnet än jag kunna analysera fram många fler fascistliknande tankar ur västgötaskolans produktion. Helén Lööw vid Göteborgs universitet, som bland annat skrivit en doktorsavhandling om nazismen i Sverige 1920-56, har således upplyst mig om att den nationalsocialistiska litteraturen från 1930-talet innehåller många idéer som liknar västgötaskolans.[80] Skriftställaren Hans Andersson – som tidigare publicerat flera undersökningar rörande svenska högerextrema läror – utgav år 1996 boken ”Politik, religion, extremism”, vari ett särskilt kapitel ägnas åt västgötaskolan.[81]

Innebär det sagda att Carl Otto Fast var nazist? Inte nödvändigtvis. Vi kan belägga att hans böcker skickades in till Nationalsocialistisk Tidning för bedömning, men detta behöver inte ha gjorts av Fast själv, och även om så vore fallet måste man ju inte sympatisera med en tidnings politiska linje bara därför att man publicerar sig där.[82] Det är som sagt svårt att avgöra vilka hans politiska sympatier var. Dock torde ovanstående genomgång vara tillfyllest för att förklara den starka upprördhet som orsakades av att Fasts läror fördes ut till svenska folket via TV under 80-talet.

4.2 Herrefolksläror förknippade med Atlantis

 

Nåväl, uttalandena i föregående avsnitt må vara suspekta, men har de verkligen betydelse idag? Tidsandan på 1930-talet var ju en helt annan än den är i vår tid. Många andra och lärdare herrar än Fast gjorde likartade uttalanden. Det är inte rättvist att förebrå Fast att han var en 30-talsmänniska och därmed delaktig i samma kollektiva tänkande som oräkneliga andra samtida. Dagens västgötaskola må räkna Fast som sin lärofader, men innebär detta att de numera står för dessa unkna ideal?

För undvikande av alla missförstånd bör först klargöras att det faktum att västgötaskolans teoribildning innehåller ingredienser som liknar högerextremistiskt tankegods från mellankrigstiden ingalunda innebär att exempelvis någon koppling behöver finnas mellan dess anhängare och nutida fascistiska våldsverkare. Så vitt jag känner till existerar inte heller något sådant samband. Våld är ingenting som förknippas med denna rörelse.[83] Västgötaskolan är en tämligen fredlig skara, huvudsakligen bestående av äldre herrar. (Man bör å andra sidan inte heller glömma att de lärda som tänkte ut det vetenskapliga underlaget till tredje rikets ideologi likaså var synbarligen harmlösa människor som personligen aldrig skulle göra en fluga förnär.)

Inte heller finns mig veterligen någon koppling mellan västgötaskolan och nutida politiska ytterlighetspartier. Företrädare för skolan har visserligen gjort egendomliga uttalanden i egenskap av politiker, men de partier som i våra dagar talat till skolans försvar är i och för sig fullt respektabla.[84] Likväl är det svårt att inte uppfatta västgötaskolan som en rörelse med ideologisk hemvist långt till höger. Detta uttrycks sällan öppet, men emellanåt lyser det igenom.

Ett exempel finner vi måhända i en debatt år 1978. Religionshistorikern Bo Göran Carlsson, den förste akademiker som ägnade långa systematiska artikelserier åt att bemöta västgötaskolans tankegods, fick då strax ta emot oförskämda brev från en sentida lärjunge till Fast, nämligen Mac Key, vari han intressant nog beskylldes för att vara – marxistleninist.[85] Detta kan naturligtvis vara en tillfällighet, men tydligare exempel finns.

Mac Key är den ene av den nutida västgötaskolans ledande män. Den andre är Verner Lindblom. Denne har berikat västgötaskolans teoribildning med spekulationer om att Västsveriges befolkning skulle härstamma från Atlantis. Också dessa idéer visar stora likheter med vad mellankrigstidens suspektaste tänkare skrivit om rasrena herrefolk. Lindblom formulerar sig sålunda:

”Numera är ju ‘ras’ ett begrepp som råkat i vanrykte, men i den mån man kan tala om en typiskt germansk eller nordisk människotyp, torde denna vara renast i Västsverige, d.v.s. i närheten av den atlantiska kontaktytan. Denna människotyps ursprung är okänt, men… ett urhem i sydvästra Skandinavien sannolikt. Den forngermanska diktningens rötter går i samma riktning.”[86]

Man märker knappt att detta skrivits år 1975, något halvsekel efter Herman Lundborgs, Gustaf Kossinnas och Carl Otto Fasts alster! Den som studerar saken finner strax att västgötaskolans historieuppfattning är ett osunt slutet system varifrån inga gamla tankar någonsin försvinner. Nya argument hämtas visserligen in, men de används då bara för att bekräfta de gamla lärornas giltighet.

Således finner vi att Lindblom i den citerade artikeln stöder teorin om västsvenskarnas rasrenhet med andra argument än Herman Lundborg och Carl Otto Fast. Ty Lindblom menar att Västsveriges befolkning fått sin rasmässiga särart av att den härstammar från ljusa och högväxta människor som invandrat från Atlantis.

Verner Lindblom odlade dessa Atlantis-teorier under en stor del av 70-talet och en bit in på 80-talet.[87] De verkar syfta till att bevisa att kulturen, bland annat megalitkulturen under stenåldern, har sitt urhem i västra Sverige och därifrån har spritt sig söderut och österut, inte vice versa.

Varifrån kommer då detta nya inslag i den västgötska teoribildningen? Lärofadern Carl Otto Fast ägnade sig aldrig åt spekulation kring Atlantis, även om hans herrefolksläror eljest går igen hos Lindblom. När vi svenskar hör talas om fantasier rörande Atlantis kommer vi väl automatiskt, med ett smil i mungipan, att tänka på Atlanticans yverborne författare Olaus Rudbeck den äldre. Vi skall dock inte vara alltför snabba med att utnämna denne 1600-talsfantast till Lindbloms inspirationskälla.

Utomlands, bör det påpekas, får man helt andra och mycket obehagligare associationer då man hör talas om Atlantis. Det finns en hel liten genre av engelskspråkiga pocketböcker om denna sjunkna ö. Vissa av dem innehåller även idéer om en forntida ”super-ras” från norr, samt om den vita rasens överlägsenhet. Lindblom tycks ha läst åtminstone vissa av dessa. Hans lärjungar har stundom närmast plagierat ur dem.[88]

Saken blir än obehagligare av att de engelskspråkiga författarna i sin tur torde ha hämtat sin inspiration från 30-talets kvasivetenskap. I det nazistiska Tyskland spekulerades det om Atlantis såsom ariernas urhem. Blonda, blåögda människor av ren ras presumerades ha kommit från sagda ö, hypotetiskt förlagd till Nordsjön. När den omsider sjönk i havet räddade sig dessa till de närmast belägna kusterna, varför rasen är som ädlast i detta område.[89]

Västgötaskolans Atlantis-idéer upprepades av Dag Stålsjö, dels i föredrag nere i Västergötland, dels i hans sista TV-serie.[90] Naturligt nog framfördes budskapet där inte öppet. Han hade ju dock nyligen prickats för andra gången av radionämnden. Dock erinrar jag mig en belysande replik i ett av programmen. Hur får vi veta var Atlantis låg, frågade sig Stålsjö. Jo, vi måste lyssna till tonen från våra gener. Detta yttrande i en av hans många monologer tedde sig obegriplig för den vanlige TV-tittaren, om denne ens uppmärksammade den. Men mot bakgrund av ovanstående utredning om Atlantis-spekulationerna får den en kuslig innebörd.

Verner Lindblom själv är idag mycket tystlåten om Atlantis. Hans teorier om detta har emellertid traderats vidare av Ulla och John Hamilton.[91] Intresset för Atlantis inom västgötaskolan förefaller närmast ha tilltagit under 80-talets gång. Vi bör alltså utan vidare kunna räkna med att herrefolksläror från mellankrigstiden alltjämt är något som står på repertoaren. Det sagda innebär dock ingalunda att alla som i våra dagar bekänner sig till västgötaskolan behöver ha sådana idéer. Många av skolans sympatisörer är troligen ganska omedvetna om denna sida av teoribildningen, bland annat därför att debatten om dessa frågor förts under lång tid i olika lokaltidningar och alltså är ohyggligt svår att överblicka, samtidigt som debattörerna ofta förnekar att de gjort vissa uttalanden då dessa inte längre är gångbara.

4.3 Ockultism

 

Vissa företrädare för västgötaskolan, särskilt makarna Ulla och John Hamilton, har övertagit ett annat av Verner Lindbloms tillägg till Carl Otto Fasts tankar, nämligen ockultismen. Lindblom var åtminstone på 70-talet mycket intresserad av det övernaturliga och frågade sig bland annat varför vetenskapen inte intresserade sig mer för Uri Gellers förmåga att böja skedar med hjälp av tankeenergi.[92] Hans ockulta intresse kom småningom att spridas inom västgötaskolan. Liksom Atlantis-idéerna upplevde ockultismen en renässans inom västgötaskolan från och med senare halvan av 80-talet.

I ett alster från 1985 hade lärjungen Göran Liljenroth talat med andar som visat honom svearikets vagga.[93] Detta var ingalunda slutet på den ockulta vågen. I boken ”Jordpuls” från påföljande år hittade makarna Hamilton således Uppsala hednatempel på Kinnekulle med hjälp av slagruta och pendel. Sådana idéer lät Dag Stålsjö dem också framföra i TV. Den professionelle trollkonstnären Matti Romu lade ned avsevärd möda på att få bemöta dessa vidskepelser och avslöja pendeltricken, men han tilläts aldrig medverka i Stålsjös program.[94]

Det bör i ärlighetens namn sägas att kritiska röster har höjts mot detta hokus-pokus från ”seriösa förepråkare av Götaskolan” som menat att dylika inslag drar löje över hela historieuppfattningen. Från Verner Lindbloms sida har dock inget egentligt avståndstagande kommit. Det närmaste man kan komma till ett sådant är en artikel från 1986, där han blott konstaterar att forskning kring jordpuls är ”en sak för sig”, och att sådant ”bör man inte lasta någon ‘västgötaskola’ för”.[95]

4.4 Matriarkat i Uppland, patriarkat i Västergötland

 

Västgötaskolans lärofader Carl Otto Fast ansåg att Uppland i forntiden styrdes av kvinnor. Romaren Tacitus omnämner i Germania ett folkslag kallat sitoner, vilket ”vansläktats” till den grad att de har en kvinna till härskarinna. Fast förmodade att dessa var Upplands äldsta invånare. Hans uppfattning att Uppsala högar är kvinnogravar (se avsnitt 3.2.1) skall ses i samband med detta. Mansstyret skall enligt denna teori ha införts till Uppland av västgötarna, som erövrade mälarbygden.

Sådana idéer, på senare år lätt förklädda till någon sorts feminism, har vidareutvecklats av lärjungarna Gunnel och Göran Liljenroth. De är kombinerade med uppfattningen om att kulturen uppstod i nordväst och spreds mot sydöstra delen av världen, inte tvärtom som man eljest har för sig. (Jfr. avsnitt 4.2 ovan.) Teorierna har merendels utdömts som föråldrade och vetenskapligt värdelösa.[96]

5. Vetenskapens reaktioner på västgötalärorna

 

Många historieintresserade människor som kommer i kontakt med västgötaskolans idéer har för sig att dessa är någon sorts nytänkande som uppstått strax innan TV började föra ut dem. Inget kan vara felaktigare. Som jag förhoppningsvis har demonstrerat ovan är västgötalärorna något mycket gammalt. Man måste vara klar över detta till tiden avlägsna ursprung då man tar del av idéerna om man alls skall kunna förstå sig på dem. Man måste veta i vilken tidsanda och vilket debattklimat de hör hemma.

Hur bemöttes då västgötaskolans idéer av de sakkunniga under den långa tid som de varit kända? Västgötaskolans egna företrädare brukar vilja framställa saken så, att de blivit ihjältigna, att de står oemotsagda på sakliga grunder.[97] Är detta sant? Följande avsnitt syftar till att systematiskt genomgå det viktigaste som vetenskapen sagt om västgötalärorna genom tiderna. Endast med kännedom om detta blir man nämligen i stånd att sätta in dessa i ett vettigt perspektiv som möjliggör förståelse och bedömning.

Lämpligen kan man indela en genomgång av frågan i två tidsavsnitt: dels tiden fram till 1981 då TV ännu inte börjat propagera för västgötaskolan, dels tiden därefter då dessa teorier gjordes riksbekanta genom massmedia.

5.1 Debatten fram till 1981

 

Lärofadern Carl Otto Fast ansåg måhända själv att han blivit ihjältigen av forskarna. Helt tyst var det dock knappast kring honom. Jag har redan (i avsnitt 2.3) givit exempel på att han stundom bemöttes med en viss aktning, åtminstone under det tidiga 30-talet då han ännu inte börjat ”flytta” Svealand till Götaland. I det följande skall ett försök göras att mera systematiskt utreda Fasts och hans lärjungars relation till fackmännen.

5.1.1 Carl Otto Fasts relation till Birger Nerman

 

Västgötaskolans företrädare klagar i största allmänhet på att sakkunskapen inte visat deras läror det intresse som de väntat sig. Det är emellertid likgiltigheten från en viss vetenskapsman som de haft svårast att bära. Auktoriteten i fråga är arkeologiprofessorn Birger Nerman.

Denne framträder som Carl Otto Fasts läromästare då han gjorde sina tidigaste bidrag inom forntidsforskningen, och hans inflytande har bestått. Fast var fixerad vid Nermans fantasifulla historiesyn. Denna blev också mycket på modet under andra världskriget. Nerman var bland annat känd för att han ansåg att det funnits ett svearike redan under bronsåldern, varför den svenska staten utan vidare kunde betraktas som Europas äldsta och anrikaste.[98]

Dylika idéer var naturligtvis inte allmänt erkända utan tvärtom starkt omstridda bland samtidens fack­män. De skrifter där Nerman påstod sådant uppfattades i själva verket som beredskapslitteratur. De har också uppenbara likheter med diverse myter som odlades annorstädes i Europa vid denna tid om gamla riken som skulle återupprättas.[99]

Men bland allmänheten var de populära. Hela folkvandringar kom under de otrygga krigsåren för att lyssna till Nermans föreläsningar i ämnet på Nationalmuseum och Statens historiska museum. Även Carl Otto Fast förefaller ha varit en flitig åhörare.

Ett av dessa föredrag tycks emellertid ha orsakat att Fast år 1940 blev osams med Nerman. Den sistnämnde hade däri påstått sig veta att den mindre Skalundahögen, Skjolms hög, hyste kvarlevorna av Hjalm-Gunnar, en hednakonung i Äldre Eddan.[100] Fast påstod att han själv var den rätte upphovsmannen till denna teori och hade publicerat den redan ett tiotal år tidigare. Han skrev insändare i både huvudstadspress och lokalpress för att förmå Nerman att erkänna detta.[101] Ingen reaktion kom dock från arkeologiprofessorn.

Därefter framstår Birger Nerman alltmer som huvudfienden i Carl Otto Fasts skrifter. Fast utvecklas till en sorts ”anti-Nerman” som, utan att besitta den riktige Nermans arkeologiska och filologiska kunskaper, ständigt häcklar hans teorier och hittar på minst lika fantasifulla mot-teorier vari Nermans historiesyn ”spegelvänds”. Samma historieuppfattning lever kvar inom den nutida västgötaskolan. Dess anhängare är alla fixerade vid vissa frågeställningar som den nutida arkeologin slutat syssla med för decennier sedan. Ofta kan man inte alls förstå västgötaskolans tänkesätt om man inte först studerar Nerman och uppfattar västgötateorierna som spegelvändningar av dennes teser.

Ett exempel må anföras. Birger Nerman var känd för att han år 1913 i skriften ”Vilka konungar ligga i Uppsala högar” identifierat högarnas invånare med sveakungarna Aun, Egil och Adils.[102] Det är för att motbevisa detta som Fast återupplivar teorin att Uppsala högar är kvinnogravar. (Jfr. avsnitt 3.2.1 ovan.)

Fasts nya idéer om att Uppsala låg i Västergötland blev likaså ett utmärkt sätt att angripa Nerman. Denne hade kallat det uppländska Gamla Uppsala för ”svearikets hjärtpunkt” och tänkte ut många fantasirika teorier om platsens hednatima betydelsefullhet.[103]

Nermans syn på svenska rikets uppkomst handlar mycket om hur kungar från Svealand erövrar Västergötland. (Nermans egen hemtrakt, det mellanliggande Östergötland, skall däremot på något vis ha lyckats bevara sitt oberoende.) Carl Otto Fast och västgötaskolan har ”spegelvänt” detta till att svea­kungarna tvärtom bodde i Götaland och erövrade mälarbygden därifrån.

Precis som Nerman tycks Fast (och hans nutida anhängare) ha en dåligt genomtänkt föreställning om vad en ”stat” och ett ”rike” är. Bådadera verkar föreställa sig att man kan hitta en fast punkt i Sverige varifrån riket växte fram i de första århundradena efter Kristi födelse (eventuellt ännu tidigare), en sorts huvudstad. Redan samtiden invände mot Carl Otto Fast att dessa tankar är helt anakronistiska.[104]

Västgötaskolans idéer har således utvecklats i ett antagonistiskt förhållande till Birger Nerman. Dock är Fasts lärjungars inställning till dennes fantasirikedom ingalunda enbart fientlig och nedgörande. Om så varit fallet skulle de rimligen ha närmat sig den modernare historieskrivning som förpassat sagohistorien till just sagans värld. Relationen till Nermans teorier är snarare ett slags hatkärlek. Man forskar seriöst i gamla sagor på äkta nermanskt manér. Vad man vill göra är att behålla de gamla fantasierna, men ”spegelvända” dessa, och få fram resultatet att det var Västergötland som erövrade Uppland istället för tvärtom som den hatade idolen Nerman påstått.

Som exempel på detta slags tänkande må anföras några rader av Fasts efterföljare Holger Bengtsson, en kommentar till historikernas uppfattning att den uråldriga kungalängd som Nerman konstruerat ihop genom att läsa fornsagor icke skulle vara mer än fantasier:

”Men professor Nerman är å sin sida också en erkänd forskare, som dragit fram oerhört intressant material. Detta är värt allt erkännande. Men var skulle svensk fornforskning ha kunnat stå i dag, om professor Nerman haft sitt intresse riktat mot väster i stället för öster? Vad hade man då haft att säga om kungalängden, alltså om den förankrats vid det upsaliensiska Kinnekulle?… Varken docent Erik Lönnroth eller licentiat Per Nyström kunde godkänna professor Nermans teorier, i varje fall inte med nuvarande uppläggning. Den ställningen måste nog varje kritisk granskare inta, men därför ska vi inte utan vidare förkasta professor Nermans uppslag. Arkeologen Nerman är vägledd av filologernas översättning av Upsalir med Uppsala och Sigtunir med Sigtuna. Om man emellertid vidhåller grammatikaliska krav och letar utanför Uppland, kanske professor Nermans storslagna skapelse kan överföras till en bygd, som passar in? Kanske åtminstone delar av hans kungalängd då kan accepteras?”[105]

Dessa längtansfulla formuleringar vittnar förvisso om stark beundran för Nermans tänkande. Nerman var mycket riktigt också den forskare som Bengtsson allra helst ville få att medverka vid sin ”historiedisputation” i Skövde år 1968. (Se avsnitt 5.1.3 nedan.) Det måste ha kommit som en stor besvikelse då denne vägrade ställa upp, och dessutom i tämligen starka ordalag:

”Nej, jag är östgöte. Västgötarna är helt galna. Det torde inte dröja länge förrän de vill förlägga Kristi födelse till Västergötland!”[106]

5.1.2 Carl Otto Fasts relation till andra forskare

 

Och vilka relationer hade västgötaskolans fader till forskarsamhället i stort? Krav på att västgötalärorna skulle bemötas av vetenskapen restes förvisso, som vi skall se i det följande, redan under dennes livstid. Ortnamnsforskaren Gunnar Linde konstaterade dock år 1961 följande om Fasts relationer till vetenskapen:

”Något allmänt erkännande har inte kommit Fast till del. Hans tankar om Västergötland ha bedömts som västgötsk överspändhet, och han förefaller inte ha varit hågad att gå i försvar för sina lärosatser. Han synes tvärtom ha funnit sig i ett nedtystande eller rent av förlöjligande, som nog inte varit enbart klädsamt för motståndarsidan… Om man medger att Fast inte bemötts med den respekt, som en kämpe på vetenskapernas slagfält har rätt att vänta av sina motståndare, bör man nog också ha rätt att ställa frågan, om Fast… verkligen också bemödat sig att göra sina vedersakare rättvisa. Många försök ha gjorts att komma tillrätta med fornålderns dunkla antydningar om svear och götar, men Fast har inte bemödat sig om någon bindande vederläggning av det som tidigare prövats, han slår istället fast sina egna rön. Det som tidigare gällt för riktigt är sålunda inte tillbakavisat, det förtjänar alltjämt att vägas mot Fasts funderingar, och det väger tungt i vågskålen”.[107]

Detta torde i klartext betyda att Carl Otto Fast levde i sin egen värld, sysslade med sina egna frågeställningar och inte gjorde några försök att anknyta sina studier till rådande forskningsläge. Och faktiskt är väl mycket i hans skriverier av sådan art att man frågar sig vad forskarna egentligen skulle svara därpå.

Att Fast aldrig bemöttes av vetenskapen, som västgötaskolans företrädare gärna påstår, är dock felaktigt. Bemötandena var å andra sidan av högst skiftande kvalitet. En påfallande egenskap hos Carl Otto Fast, sådan han framträder i dagstidningarnas debattspalter, var hans förmåga att bli indragen i högljudda gräl och då bli ganska illa åtgången. Detta visade sig från allra första början av hans karriär som forntids­forskare.[108]

Så var det emellertid inte alltid. Stundom behandlades Fast tvärtom med en hel del respekt. Filologen Gösta Langenfelt skrev således 1932 en fördelaktig recension i facktidskriften Englische Studien av Carl Otto Fasts teorier om Beowulf-eposet. Langenfelt tycks ha uppskattat Fasts nytänkande och hans ovanliga forskningsmetod att kombinera traditionella filologiska resonemang med geologiska observationer, ehuru han uttalade sig med reservation:

”How far his conclusions may be secured is difficult to say, but it is apparent that Mr. Fast is lacking in the elements of the philological research methods. On the other hand his notes on the minerals, on the water level and on similar subjects, contain many interesting observations and at the same time stress the necessity of the philologists’ and the scientists’ working hand in hand elucidating the obscure parts of the epics of the Heroic Age.”[109]

År 1932 tycks i själva verket ha varit det år då Fasts namn stod allra högst i kurs bland akademikerna. Rektor Sanfrid Welin recenserade samma år en av Fasts böcker i Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift. Han yttrade sig något försiktigt, men ändå ingalunda negativt:

”I många fall synes verkligen förf:s framställning slående, i andra är den mycket konstruerad. I stort sett måste omdömet bli det, att här föreligger en mängd uppslag, som förtjäna att närmare undersökas. Det vore i hög grad önskvärt, att mytforskare och vetenskapsmän på de germanska språkens område ville ägna saken en ingående uppmärksamhet.”[110]

Andra tycks ha varit av samma uppfattning, ty under sommaren samma år meddelades att Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien ämnade pröva värdet i Carl Otto Fasts skriftserie ”Det äldsta Götalands historia”. Man ansåg att det värdefulla i skrifterna låg på det naturvetenskapliga planet, varför en blandad kommission bestående av såväl språkmän som  naturvetenskapsmän planerades.[111]

Det har ovan nämnts (avsnitt 2.3) att Fast brukade tillsända utländska forskare sina svenskspråkiga skrifter, vilka dessa sannolikt inte kunde läsa. Forskarna omnämnde därför stundom hans namn såsom exempel på samtida svensk forskning. Härigenom uppbyggdes i Sverige en förväntan på att någon sorts liknande uppmärksamhet skulle komma honom till del i svenska forskarkretsar. Forntidsintresserade amatörer brukade uttrycka sådana tankar. Signaturen ”E. W-m” skriver således i oktobernumret 1932 av Götiska minnen att Carl Otto Fasts teorier ”ofta gör lekmannen på området en smula förvånad” men förmodar att de kommer att väcka diskussion bland fackmännen, ”allra helst som arbetet bland utländska vetenskapsmän väckt stor uppmärksamhet.”[112]

Detta år 1932, som annars tett sig som ett genombrottsår för Fast, slutade dock med ännu ett stormigt gräl. Denna gång gällde det vem som skulle tillerkännas äran av att ha upptäckt att Valhall låg på Halleberg. Hembygdsforskaren Gustaf Lundén, ordförande i Trollhättans fornminnesförening, uppgav sig i en animerad tidningsartikel ha kommit fram till detta resultat många år före Fast, ehuru han aldrig brytt sig om att publicera upptäckten skriftligen. Den känsloladdade replikväxlingen avslöjar en hel del om Fasts relationer till sin forntidsintresserade omvärld, låt vara att denna sorts upprörda insändare naturligtvis måste uppfattas som starkt partiska.

”Västgötaskolans” lärofader tycks ingalunda ha varit oreserverat uppskattad ens bland västgötska forntidsentusiaster, med vilka han tydligen inte heller hade särskilt täta kontakter.[113] Lundén kallar Fast för ”överspänd lekmannaexpert från Stockholm”.[114] Han hävdar också att ”man från fackmannahåll förefaller vara avogt inställd” mot denne: ”Kanske är det fackmannafördomar, som här varit det avgörande, möjligen ha vi även att söka orsaken i författarens eget aggressiva och intoleranta uppträdande.”[115] Lundén påtalar särskilt att Fast inte tål kritik.[116] Även det faktum att Fast vägrat komma ned från Stockholm för diskussion med västgötarna tadlas. Lundén avslutar: ”Orsaken, varför våra fackmannaforskare så konsekvent taga avstånd från Fast, står mig nu fullt klar”.[117]

År 1932 såg ut som ett genombrottsår, men genombrottet kom aldrig. Därefter är det under ett antal år ganska tyst om Carl Otto Fasts publikationer från vetenskapens sida, åtminstone i tryck. Själv skrev han dock desto flitigare. Nu, i mitten av 30-talet, börjar han bli uppmärksammad av högerextremistisk press. (Jfr. avsnitt 4.1 ovan.) Riksposten, som av socialdemokratiska ungdomsförbundet kallades för ”national­socialistisk blocktidning”,[118] tryckte sommaren 1935 en omfattande utredning rörande frågan om var Äldre Eddan diktats. Tidningen förklarar sig ha publicerat den mycket långa artikelserien i hoppet om att sprida nytt ljus över ”ett av de viktigaste problem, som den svenska arkeologin arbetar med, nämligen frågan om göternas urhem”. Tidningen uppger sig ha svårt att förstå varför vetenskapsmännen ”hava tills dato hårdnackat vägrat att ens taga ställning till herr Fasts lika snillrika som sensationella problemlösning”. Kungliga Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademins tre år tidigare bildade kommission  har ännu inte yttrat sig om Fasts skrifter, konstaterar man besviket.[119]

Andra amatörer var också besvikna och klagade stundom över detta. Harald Fröderström, läkare med lekmannaintresse för forntiden, skrev några artiklar i ämnet hösten 1936, efter att ha guidats runt på Halle- och Hunneberg med Carl Otto Fast som ciceron. Han manade de svenska forskarna till att debattera med Fast:

”Min lekmannauppfattning på detta område saknar ju varje betydelse. Men det egendomliga, nästan obegripliga, är att denna uppsatsserie [Fasts 'Det äldsta Götalands historia'] hittills icke ens blivit föremål för kritik! Ingenjör Fast själv hyser den uppfattningen att förklaringen härtill måste vara att ‘fackmännen vänta på varandra’: språkforskaren saknar nödig kännedom om bergsskildringar, och geologerna behärska icke hävdatolkningen! Man måste dock fråga sig, om vårt land icke hyser en enda vetenskapsman med kritisk insikt på båda dessa områden och förmåga att bekräfta eller vederlägga de slutsatser resp. teorier som Fast framlagt. Äro de av Fast framförda tolkningarna så ovederhäftiga och naiva att en vetenskapsman icke vill närmare befatta sig med dem, eller har Fast rätt uti att ‘fackmännen vänta på varandra’? I förra fallet lär väl hela uppsatsserien vara färdig att begravas i tysthet, men i senare fallet synes mig tiden vara inne att framlägga dess innehåll för ett bredare forum, förmodligen genom översättning till tyska språket.”[120]

Påföljande år utkom Fasts nya bok ”Götaland, den forngermanska diktningens landskap”, vari västgötaskolans lärofader fortsatte sina försök att bevisa att Äldre Eddan diktats i Götaland. Författaren uppger här besviket att ”flera av vårt lands mera kända kulturpersonligheter upprepade gånger i Svenska Dagbladet, Göteborgs Handelstidning och flera fornminnesföreningars tidskrifter m.fl. uppmanat kritiken att säga sitt ord”, men att dessa maningar förklingat ohörda. Han beklagar sig även över att filologen Jón Helgason upplyst honom om att ”verkliga bidrag i eddaforskningen näppeligen kunna lämnas av andra än språkmän”.[121] Intresset för tvärvetenskapligt tänkande som märktes 1932 tycks alltså ha svalnat. Boken recenserades i januari påföljande år av Nils Forssell i Dagens Nyheter. Författaren ställer sig skeptisk till Carl Otto Fasts idéer, men beklagar att vetenskapen inte bemött dessa.[122] Alltjämt kunde Fast omnämnas med respekt. Gustaf Ewald kallar honom i Nya Wermlands-Tidningen samma sommar för en ”nutida forskare”, och verkar bedöma honom som en bland samtidens vetenskapsmän.[123]

Ännu hade Fast dock inte lanserat teorier som på något mycket tydligt sätt skilde honom från akademiernas lärde män. För vår tids människor kan det måhända tyckas chockerande att höra talas om att Valhall skulle ligga på Halleberg och dylikt, men det tidiga 1900-talets tidsanda var en annan. Även forskare av mera traditionellt slag sysslade med sådana spekulationer.[124] Fasts idéer torde ha legat någorlunda inom ramen för vad som var gångbart i lärda kretsar – ända tills dess att han utvecklade teorierna om att Svealands historia utspelat sig i Götaland, med allt vad detta medförde beträffande omlokalisering av Uppsala hednatempel etc.

Impulsen som ledde fram till denna nya linje – som så att säga gjorde västgötaskolan till västgötaskola – var en helt inomakademisk teori som övertolkades och vantolkades av Fast. År 1938 hade filologen Hugo Jungner (som nämnts i avsnitt 3.2.1 ovan) publicerat en artikel i facktidskriften Fornvännen vari han påpekade att runtexten på den föregående år upptäckta västgötska Sparlösastenen innehöll namnen Erik och Alrik.[125] Så hette två hednatima Uppsalakonungar i fornnordisk dikt. Detta utlöste en mängd spekulationer. Vissa forskare drog slutsatsen att Sparlösastenen var någon sorts monument över segern då mälarbygden erövrade Västergötland. Fast och hans lärjungar kom tvärtom att tolka stenen som belägg för att Uppsalakonungarna och det äldsta sveariket hade sin hemort i just Västergötland.

Fasts nya tankar resulterade vintern 1938 i ännu ett praktgräl. Liksom vid flera andra tillfällen framförde han anklagelser om att en tanke som ursprungligen var hans hade stulits av en annan forskare. Hugo Jungner tillbakavisade temperamentsfullt alla beskyllningar om att han skulle ha plagierat Carl Otto Fasts idéer om ynglingaättens västgötska ursprung. Han klargjorde även att hans forskning alls inte syftat till att lokalisera denna kungaätts geografiska hemvist utan helt enkelt till att tyda den dunkla runinskriften och ”ge en så pålitlig läsning, som f.n. varit möjligt”.[126] Därefter var debatten mellan Fast och Jungner raskt avslutad.

Tystnaden tycks ha gjort allmänheten besviken. Någon dryg vecka senare, i januari 1939, kommer en insändare från en ”gammal västgöte”, som med stort intresse har föjt Carl Otto Fasts tidningsartiklar. Han efterlyser fortsatt debatt mellan Fast och Jungner.[127] Därav blev dock intet. I maj samma år kom en mera ambitiös appell från redaktionerna för Skaraborgs Läns Tidning och Skara Tidning. Under rubriken ”Har Fast rätt?” konstateras att teorin om att svearnas fornhistoria utspelats i Götaland har ”på många håll väckt berättigad uppmärksamhet”. Kritik från svenska vetenskapsmän uppges dock ha uteblivit. Tidningarna ville nu få Fasts teorier vederbörligen prövade. Forskare som Elias Wessén, Sune Lindqvist, Birger Nerman och Hugo Jungner uppmanades ställa upp till diskussion i ämnet. Någon sådan tycks dock inte ha kommit till stånd, annat än möjligen i privat brevväxling.[128]

Fast var ett minst lika välbekant namn i Värmland som i Västergötland. Där publicerades under sommaren 1939 en del utredningar om hans nya idéer. Karlstads-Tidningens skribent Carl Hasselgren redogjorde i en lång artikel för Hugo Jungners teorier om Sparlösastenens text. Han tillfogade att arkeologen Birger Nerman ansåg sig kunna datera Uppsalakungarnas regeringstid, och enligt dennes kronologi skulle namnen Erik och Alrik på stenen mycket väl kunna avse kungabröderna i fornnordisk dikt:

”Det ståtliga västgötska runmonumentet synes alltså gömma på mycket fantasieggande hemligheter beträffande vår fornhistoria och det är givet att särskilt västgötarnas lokalpatriotism tilltalats livligt av möjligheten, att måhända en del av Ynglingaättens kungar i själva verket levde och regerade i Västergötland – ja, kanske rent av sagans tilldragelser och människor, som lokaliserats till Uppsala, egentligen hörde hemma i de urgamla kulturbygderna söder om Vänern.”[129]

Så följer en fascinerad redogörelse för Carl Otto Fasts teorier. ”En lekman kan givetvis inte bedöma bevisföringens hållbarhet, men man måste medge att förklaringarna ofta äro slående och bestickande.” Även Värmland, påpekas det, stod i livlig förbindelse med den västgötska kulturbygden.[130]

Amatörerna var alltså uppenbart intresserade av idén om Uppsalakonungarnas västgötska ursprung. Från fackmännen hörde man däremot inte mycket. En vecka efter den värmländska artikeln kom en västgötsk uppföljare, vari Skaraborgs Läns Tidning konstaterar:

”Ingenjör Fast har i mångt och mycket gått andra vägar än den gängse forskningen, och hans arbete upptas nog också mycket försiktigt i vetenskapliga fackkretsar, synnerligast som han kommer med ganska djärva slutsatser, som rätt avsevärt divergera mot den hittills gällande uppfattningen om vår sagohistoria.”[131]

Reaktioner från vetenskapens sida uteblev naturligtvis inte helt. Allmänhetens intresse för de nya lärorna krävde bemötanden. Historikern Sven Tunbergs bok ”Götarnas rike” från 1940, en redogörelse för Götalands ”sanna” äldsta historia, torde vara att uppfatta som en direkt kommentar till Carl Otto Fasts avvikande syn på landsdelens förflutna. Någon egentlig debatt var det dock knappast fråga om. Fast själv nämns således aldrig vid namn då hans teorier angrips i boken.[132] Eljest tycks forskarna länge ha tigit om Fast.[133]

År 1944 utgav Carl Otto Fast sin bok ”Svenska rikets ursprung”, västgötaskolans klassiska bibel, vari författaren besviket klagar över att forskarna inte bemöter hans tankar om svearikets vagga, framförda i Skaraborgs Läns Tidning, Värmlands Folkblad med flera ortstidningar.[134] Något större ramaskri inom den lärda världen orsakades inte därav. Några sakkunniga recenserade dock verket.

I mars 1945 publicerade populärhistorikern Leif Beckman en recension i Aftonbladet. Beckman tror ingalunda på västgötalärorna och är ganska måttligt upprörd vad gäller Fasts klagomål över att vetenskapen dragit sig för att bemöta hans teorier:

”Det skall nu författaren vara glad över och inte utmana ödet, ty hade han råkat in i en polemik med sagda fornminnesvårdande kretsar hade det antagligen aldrig blivit någon bok eller också hade han fått sluta sin borgerliga gärning för att helt ägna sig åt svearnas bekämpande. Dessutom är det inte sagt att fornminnesvårdarna i gemen håller sig med de tidningar, där uppsatserna publicerats.”[135]

I Värmlands Folkblad trycktes dock i oktober samma år en betydligt mer aktningsfull anmälan författad av Rudolf Bergström, filosofie doktor i Uppsala, dock inte specialist på ämnet svenska rikets ursprung. Fast kallas här ”forskare” och behandlas med respekt. Det noteras gillande att Fast polemiserar mot historikern Claussen Lukmans då aktuella teorier om att de äldsta nordiska kungarna skulle gå att identifiera med asiatiska härskargestalter:

”Ehuru nämnda arbete [Claussen Lukmans] i flera avseenden måste tillmätas betydande förtjänster, synes åtminstone för icke-specialisten Fasts hypotes både rimligare och mindre anspråksfull. Den synes också lämna en osökt förklaring till åtskilliga källuppgifter, som eljest te sig dunkla och motsägande. Självfallet kunna fackmännen ha sitt att invända mot författarens uppfattning. På hans stora förtrogenhet med källskrifterna och litteraturen i frågan och hans brinnande intresse för de hithörande problemen kan man dock icke taga miste. Fasts arbete är ett av vittnesbörden om det stigande lekmannaintresset för historisk forskning, vilket fackmännen ha all anledning att tacksamt notera. Icke minst av denna anledning men även av sakliga skäl förtjänar hans arbete att uppmärksammas. Carl Otto Fasts uppslag borde föranleda en förnyad och förutsättningslös omprövning av det centrala problemet om våra förfäders urhem.”[136]

Den helhetsbild som framträder i debatterna kring Carl Otto Fast är att vetenskapsmännen på högsta nivå, specialisterna, inte förefaller ha intresserat sig för hans nya ”götiska” historiemodell. Däremot mötte han vissa sympatier från forskare som inte var specialiserade på ämnet. Hos allmänheten fanns en hel del intresse för honom.

Så tycks vetenskapsmännen åter ha varit tysta tysta om Fast under några år. Våren 1948 blev det desto livligare. Då var Fast involverad i sitt sista stora gräl.

Arkeologen Eric Oxenstierna disputerade i Uppsala på en doktorsavhandling vars ledande tanke var att att goternas urhem är Västergötland. Opponenterna kritiserade avhandlingen emedan bevisen för dess tes var alltför vaga och för att materialet överhuvud behandlats ytligt. Verkligt animerad blev dock debatten när Carl Otto Fast trädde fram som extraopponent och antydde att Oxenstierna stulit hans forskningsresultat. Fast hade nämligen i slutet av 1939 återigen sänt en av sina böcker till en tysk forskare, professor Reinerth i Berlin, som sedan bett Oxenstierna läsa den åt honom för att uttala sig om dess värde. Denne hade läst boken men avfärdade den som värdelös ur arkeologisk synpunkt. Fast, som i sagda skrift likaså kommit fram att goterna härstammade från Västergötland, menade nu att Oxenstierna plagierat hans idé. Denna uppfattning delades inte av de sakkunniga, som snabbt avbröt diskussionen.[137]

Att Oxenstierna inledningsvis vägrat besvara den obehagliga frågan om huruvida han läst boken och det faktum att Fast fråntogs ordet utlöste en medial diskussion om åsiktsförtryck vid Uppsala universitet:

”Den [Fasts fråga] viftades istället bort med svepskäl om att tiden var otillräcklig för en vidare diskussion, och efter ingripande från dekanus och övriga auktoriteter kunde intermezzot biläggas. På de närvarande verkade det hela tämligen pinsamt. En doktorsdisputation är dock en offentlig tillställning, där vem som helst får yttra sig i det givna ämnet. Nu fick man en känsla av att nertystandet av Fast närmast var en åtgärd som skedde av prestigeskäl.”[138]

Carl Otto Fast gjorde anmälan hos universitetskanslern med anledning av att han blivit nedtystad.[139] Ortstidningarna, som fann händelsen mycket upprörande, gav Fast desto större utrymme att lägga fram sin syn på saken.[140] Stockholmspressen var mindre förargad, men uppmärksammade också saken. Fasts protester föranledde ingen annan direkt åtgärd än ett påpekande att extraopponenter skall erhålla skälig tid.[141] Universitetets agerande väckte dock till liv starka sympatier för västgötaskolans lärofader. Värmlands Folkblad beskrev Fast som en kunnig forskare:

”Det tillkommer inte universitetsmyndigheterna att tysta en sådan man, blott därför att han rubbat vissa professorers cirklar. Våra läsare torde ännu ha i minnet, vilka hinder som ställdes i vägen för ingenjör Fast, då han sökte få tillstånd att undersöka stockar från ‘Urdals brunn’. Han fick slutligen det tillståndet, men ännu väntar man på resultatet av de undersökningar som uppdragits åt annan person. Som lekmän tar vi givevis inte ståndpunkt till olika meningar om vår äldsta historia, men vi måste beteckna vissa universitetsmäns ställning till ingenjör Fasts prisvärda bemödanden såsom uppseendeväckande.”[142]

Dateringen av ”Urdals offerbrunn” i Gamla Uppsala (se ovan avsnitt 3.2.1) orsakade ny uppmärksamhet kring Fast. I mars 1950 hade Aftonbladet en stort uppslagen intervju vari Fast berättade om dateringen och allt motstånd som mött honom. Han menade nu att viktiga delar av hans teori bekräftats vetenskapligt.[143] Detta tvingade arkeologen Sune Lindqvist att gå i svaromål och påpeka att dendrokronologin inte alltid är tillförlitlig, vilket bestreds av dendrokronologen Ebba Hult de Geer, som vidhöll att hennes datering var riktig.[144]

Riksantikvarie Martin Olsson, som ursprungligen framkastat teorin att Urdals brunn skulle vara en offerkälla, var däremot nu kortfattad om detta: ”Jag vill inte diskutera saken – det lönar sig inte att resonera med ingenjör Fast.” Denne invände att Olsson överhuvudtaget aldrig gjort något försök att diskutera. Fast berättade också att när han tillsänt riksantikvarien sin bok och frågat om det fanns något korn av värde i den, lät denne blott en underlydande svara att boken ”föranleder ingen åtgärd”.[145] En och annan i Västergötland torde ha tagit illa vid sig av att läsa sådant. Ett par dagar senare uttrycker Skara Tidning således besvikelse över vetenskapens ovilja att gå i debatt med Carl Otto Fast.[146]

Några månader senare skriver rektor Sanfrid Welin i samma tidning en recension av Carl Otto Fasts nyutkomna (sista) bok ”Vänerbygdens sägner i Nordens fornhistoria”. Welin konstaterar, utan att själv göra något egentligt ställningstagande, att Fast trots ”utomordentlig energi” inte har lyckats vinna erkännande bland fackhistoriker.[147]

Gilbert Svenson skriver också en anmälan av boken i Värmlands Folkblad i slutet av 1950. Hans analys äger sin giltighet än idag, och dess slutsatser skulle mycket väl kunna appliceras på något verk av Fasts nutida anhängare inom västgötaskolan. Författaren anser sålunda att Fast må ha raserat många fördomar, men likväl själv sitter fast i en sådan. Han tycks föreställa sig att en fast statsbildning med någon motsvarighet till den moderna huvudstaden existerade under de tidiga århundradena efter Kristi födelse. Modern forskning anser inte att något sådant fanns ens under Gustav Vasas tid.[148]

Efter år 1952 tycks Fast inte längre ha publicerat någonting.[149] Han var då 68 år gammal. Han dog visserligen först 1969 vid 85 års ålder, men de sista åren förefaller han inte ha varit engagerad i någon debatt. Möjligen berodde detta på sviktande hälsa. Han avled i Parkinsons sjukdom.[150]

Svallvågorna efter hans författarskap lade sig dock ingalunda genom att han slutade skriva. Snarare tilltog de år 1953 när landsantikvarie Nils Sundquist utgav första bandet av Uppsala stads historia, vari han anslutit sig till Fasts uppfattning att ”Urdals offerbrunn” i Gamla Uppsala skulle vara en rudbeckiansk förfalskning syftande till att lura i folk att Uppsala hednatempel låg på denna plats.[151] Morgon-Tidningens skribent Folke Österdahl gjorde en jämförelse mellan Carl Otto Fasts teorier och Nils Sundquists, vari de båda framställs som forskare på samma nivå.[152]

En detalj i Fasts teoribildning fick alltså här ett uppmärksammat vetenskapligt stöd. Själva hans grundtankar hade dock hittills inte lyckats väcka någon diskussion bland de verkliga specialisterna på det ämne som han behandlade. Däremot hade han hela tiden haft ett visst stöd från forskarutbildade icke-specialister. Somliga av dessa tog illa vid sig av att han aldrig fick någon debatt med fackfolket och försökte väcka intresse för en sådan.[153]

Första gången Fasts teori om sveakungarnas ursprung i Västergötland bemöttes i sin helhet av någon historiker på verkligt hög nivå var såsom ovan nämnts (avsnitt 3.2.3) år 1966 i Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning. Ove Moberg påpekade då att de tidigaste sveakungarna förknippas med Birka, vilket inte ligger i Västergötland. Detta hade Fast inte tänkt på, och hans anhängare har än idag inte kommit på någon bra invändning mot argumentet.[154] I den akademiska historieundervisningen torde för övrigt hans teori vid denna tid ha uppfattats som rena stolligheter, i den mån man alls kände till den.[155] Ingen anade då att den skulle få en sådan genomslagskraft långt efter det att upphovsmannens egen skrivargärning upphört.

5.1.3 Fasts efterföljares relation till forskarna

 

Carl Otto Fast var västgötaskolans store tänkare. Nästan alla skolans teorier återfinns redan i dennes skrifter. Efter hans tid har föga nytt tillkommit, egentligen ingenting utom nya argument för att bekräfta de gamla lärorna. (Exempelvis ockultism och fantasier om Atlantis, se avsnitt 4.2-3 ovan.) Fasts yrkeskollega och efterträdare, baningenjören Holger Bengtsson, traderade tämligen osjälvständigt vidare lärofaderns idéer. Bengtssons betydelse ligger främst däri att han lyckades marknadsföra idéerna till en större allmänhet. En viktig förutsättning för detta var hans goda relationer till landsantikvarien.

Landsantikvarie Sven-Axel Hallbäck i Skara hörde till de få professionella forntidsforskare som var verkligt angelägna om att västgötalärorna skulle få konfronteras med vetenskapen. Han tyckte att det var svagt av forskarna att inte vilja ta debatt.[156] Han hade arbetat tillsammans med Fasts gamle motståndare Birger Nerman och förgäves försökt få denne att komma ned till Västergötland och göra upp med Fasts lärjungar. Hallbäck tycks själv ha varit fascinerad av tanken att Valhall kunde ha någon förebild i verklighetens geografi. Han stod bakom en planerad debatt, en rundabordskonferens vid Vänersborgs museum år 1956, rörande Valhalls läge. Carl Otto Fast inbjöds att medverka. Debatten stoppades dock av ”tekniska skäl”, i praktiken troligen därför att riksantikvarieämbetet upplevde saken som besvärande.[157]

Hallbäck anordnade också den så kallade historiedisputationen i Skövde år 1968, ett jippo på läns­utställningen R68. Detta var första gången Carl Otto Fasts läror, nu framförda av efterföljaren Holger Bengtsson, presenterades inför en stor publik. Västgötalärorna bemöttes av ortnamnsforskaren Gunnar Linde, historikern Per Hultquist och arkeologen Harald Wideen. Rent vetenskapligt torde diskussionen inte ha givit någonting som helst. Det som fick bestående betydelse var just att läran blev spridd. Samtliga nutida ledargestalter inom västgötaskolan värvades genom att Bengtsson blev känd vid denna tillställning.[158]

Traditionen att hålla offentliga debatter mellan västgötaskolan och fackmännen började nu etableras i Skaraborgs län. I slutet av samma år fick språkforskaren Gunnar Linde åter ställa upp på en sådan, där han bemötte den nye västgötakoryfén Mac Keys idéer om att det skaraborgska Sätuna skulle kunna motsvara Sigtuna i forntidshistorien.[159] (Jfr. avsnitt 3.2.2 ovan.) Tre år senare var det dags för en liknande debatt med Holger Bengtsson och Mac Key rörande svearnas urhem, åter anordnad av landsantikvarie Hallbäck.[160]

Gunnar Linde förefaller ha varit angelägen om att västgötaskolan skulle få diskutera. År 1972 ledde han rentav hembygdsföreningen på en vårutflykt till bland annat Sätuna, där han lät Mac Key utveckla sina teorier.[161] (Hans vidsynthet tycks faktiskt ha givit vissa människor ett intryck av att han skulle vara anhängare av teorin om att Skaraborg är svearikets födelseregion, ty i en intervju sommaren 1974 förklarar han efter förfrågan att han icke stödjer denna tanke; han är förvånad över att den ogärna bemöts av historieexperter, men förmodar att dessa inte finner den värd att diskutera.)[162]

Förträffliga relationer tycks likväl ha rått mellan Linde, som var ordförande i Skövdeortens hembygds- och fornminnesförening, och Key som var vice ordförande och sedermera hedersledamot.[163] Likaså förefaller många arkeologer ha intresserat sig för Mac Keys amatörforskning rörande tidig järnhantering i Västergötland. Riksantikvarieämbetets antikvariskt-topografiska arkiv innehåller talrika skrivelser som visar hur mycket man bemödade sig om att tillvarata denne självtänkares entusiasm och uppslags­rikedom.[164]

Mot bakgrund av det sagda kan man häpna då man tar del av all den bitterhet mot sakkunskapen som finns dokumenterad i Mac Keys ”Myten om Ubsola” från 1977. Genom denna bok blev författarens teorier kända och lästa som aldrig förr. (Den torde för många framstå som själva symbolen för begreppet västgötaskolan.) Man finner där åtskilliga demagogiska angrepp på det förmenta amatörföraktet inom akademiska forskarkretsar.[165]

Dock visar det sig vara främst ett speciellt fall av dylikt förakt som intresserar författaren. Boken innehåller långa utdrag ur ett brev som Gunnar Ekelund på riksantikvarieämbetet lär ha skrivit till Key den 15 mars 1971 (såsom kommentar till att denne insänt ett exemplar av sin lilla skrift ”En annorlunda historia”, ett arbete som är fullt av av kufiska spekulationer kring ortnamn och historiska källor men däremot saknar redogörelser för Keys värdefulla forskning kring järnhantering). Brevet, ”en fyra maskinskrivna sidor lång epistel”, är mycket fränt i tonen och torde ha fått forntidsintresserade vanliga människor att känna långt större sympati för Keys teorier än de annars skulle gjort. Bland annat antyds däri att Key borde vara placerad ”på ett visst ställe i närheten av Vänersborg”, förmodligen Restads mentalsjukhus.[166] Snart nog dök recensioner av boken upp i pressen,  vilka mindre handlade om dess innehåll än om Keys demagogiska anklagelser mot arkeologernas påstått föraktfulla attityd mot lekmännen.[167]

Sådana utspel har alltsedan dess varit stående inslag i debatten om svearikets vagga. Saken har gärna framställts som en kamp mellan ”folket” och ”proffsen”, vilket haft en förmåga att bland de breda folklagren mobilisera känslomässigt färgade sympatier för västgötaskolan samtidigt som sakfrågorna skjutits i bakgrunden. Dag Stålsjös TV-presentationer spelade gärna på dessa strängar. Att forskarna även kommenterat själva bokens teser och dömt ut dem som ohållbara uppmärksammades mindre.[168] Inte heller fäste sig allmänheten vid det faktum att såväl Ekelund själv som annan arkeologisk sakkunskap faktiskt varit och inspekterat den plats i Ledsjö socken som Key identifierade med Uppsala hednatempel, utan att dock finna något där som skulle motivera utgrävningar.[169]

En som ingalunda ansåg att Keys skrift ”En annorlunda historia” vore något skäl att ifrågasätta författarens mentala hälsa var högstadieläraren Verner Lindblom. Denne författade tvärtom en välvillig recension av verket.[170] Lindblom var vän till Fasts efterträdare Holger Bengtsson. Han kom från och med år 1974, efter Bengtssons död, att vid sidan av Key framstå som västgötaskolans ledargestalt. I likhet med Bengtsson traderade han lärofadern Fasts idéer vidare i tämligen oförändrad form. (Hans fåtaliga egna tillägg om Atlantis och ockultism har redan behandlats i avsnitten 4.2-3.) Han var den förste av västgötaskolans företrädare som hade någon sorts akademisk utbildning i historia. Han läste närmare bestämt ett par terminer vid Göteborgs universitet för att få erforderlig lärarkompetens, och skrev då bland annat en uppsats vari Fasts idéer presenterades. Sakkunskapen vid universitetet tycks inte ha imponerats om än en eller annan kurskamrat blev intresserad.[171]

Det var dock inte i den akademiska världen som Lindblom gjorde succé utan bland folket hemma i Götene med omnejd. Han blev med tiden en otroligt idog artikelförfattare i ortspressen. Han föreläste även hos hembygdsföreningar o.dyl.[172] Hans artikelserier blev enormt populära.[173] Studiecirklar startades kring dem.[174] Lindblom blev även något känd utanför Västergötland genom medverkan i Lennart Hylands frågeprogram i TV.[175] Han vann år 1979 Götene kommuns kulturstipendium.[176] Något som beskrevs som en ”fornvurm” rasade i Skaraborgs län under slutet av 70-talet.[177] Sådan var situationen när TV-producenten Dag Stålsjö fick ögonen på västgöta­skolan.

5.2 Debatten efter 1981

 

Efter år 1981, då västgötaskolans ditintills huvudsakligen lokalt kända idéer plötsligt blev riksbekanta genom Dag Stålsjös TV-serie ”Svearikets vagga”, utbröt en häftig debatt. Människor som aldrig tidigare hört talas om dessa läror drogs in i diskussionen. Icke sällan torde dessa ha uppfattat Fasts gamla teorier som vetenskapligt nytänkande snarare än som en renässans för mellankrigstidens debattklimat.

Stålsjö hade i en tidigare serie kallad ”Strövtåg” gjort bekantskap med västgötaskolans företrädare. Det var dessa kontakter som givit upphov till den nu aktuella serien. Stålsjö anslöt sig mer eller mindre öppet till västgötaskolans historiesyn. Han framförde dock inte denna på något begripligt sätt utan nöjde sig med försåtliga antydningar. Hans program vädjade snarare till känslor än till intellektet. Mac Keys demagogiska uttalanden om ”amatörförakt” blåstes exempelvis upp till hemska visioner av hur en ”ond” vetenskap än idag försvarar stormaktstidens historiefalsarier, vilka endast ”amatörerna” vågar ifrågasätta eftersom dessa inte fått sitt perspektiv förvridet av ”etablissemangets nationalmyter” och ”ärvda konventioner”.

Vad som framför allt torde ha förvånat de sakkunniga som icke var klara över västgötaskolans till tiden avlägsna ursprung var nog att 80-talets forskare anklagades för att försvara tankar vilka inte hade figurerat i vetenskaplig diskussion på årtionden. Måltavlorna för västgötaskolans angrepp var nämligen oftast forskare som sedan länge var avlidna, teorier som bland specialisterna ansågs bortglömda.

5.2.1 Erövringsteorin

 

Det främsta hatobjektet var arkeologiprofessorn Birger Nerman (jfr. avsnitt 5.1.1 ovan) och dennes teorier om att Västergötland besegrats i krig av Svealands befolkning. Nermans bok ”Sveriges rikes uppkomst” från 1941 hade väckt ett stort och seglivat folkligt intresse, inte minst i Västergötland. Felet var bara att den utgick från att Sveriges rike uppkommit genom att Mälardalens folk erövrat detta landskap. Västgötaskolans företrädare håller än idag på med att försöka slå ihjäl denna gamla historieuppfattning, vilken de kallar ”Sveriges officiella historiesyn”.[178]

Debatterna kring denna fråga karakteriserades dock av markant oenighet om huruvida erövringsteorin verkligen var något som företräddes av lärdomsetablissemanget. Många akademiker förnekade helt detta. Västgötaskolans män vidhöll lika ståndaktigt sin uppfattning.

”Varför slå på en död historiesyn?” frågade sig – inte utan bestörtning – arkeologen Åke Hyenstrand, som kallade västgötaskolans idéer för ”hjärnspöken”. De åsikter som framförts i Stålsjös TV-program kan icke tas på allvar av fackfolk, hävdade han i en uppmärksammad debattartikel. Kritiken riktar sig mot ”germanism” och nationalism hos äldre forskare. Allt sådant har dock redan dömts ut och övergivits av nutida vetenskap. Det gensvar som TV-programmen väckt tyder på att modern vetenskap däremot misslyckats med att föra ut sitt budskap till den historieintresserade allmänheten.[179]

Några dagar senare kom ett genmäle som visade hur rätt Hyenstrand hade beträffande kommunikations­problemet. Västgötaskolans Verner Lindblom, som var lika chockerad, ansåg det vara sensationellt att professor Nermans teorier frångåtts av en modern arkeolog.[180] Historikern Birgit Sawyer menade dock likaså att västgötaskolans idé om Götalands erövring av Svealand torde vara lika felaktig som idén om Svealands erövring av Götaland.[181]

Skövde Nyheter, en av de publikationer som mest aktivt dokumenterade debatten om vaggan vid denna tid, hade samma uppfattning. Tidningens skribent ”Boz” konstaterade att Stålsjö angripit en ”mossbelupen” syn på hur svenska riket bildades. Samtidigt konstaterades dock att Birger Nermans fyrtio år gamla uppfattning att svearna från Uppland erövrat de övriga landskapen ”har visat en förvånande seghet både i det allmänna medvetandet och även i många lärda kretsar”. Denna gamla version av svearnas fornhistoria hade Stålsjö nu omlokaliserat till Västergötland, med betänkligt resultat: ”Eftersom bilden uppenbarligen är fel, blir den alltså inte rätt om man för över den till Västergötland.”[182]

Bland allmänheten tycks man verkligen ha ansett att den under 80-talet aktuella vetenskapen företrädde åsikten att götarna erövrats av svearna. Detta torde ha fått många människor från götalandskapen att mer sympatisera med västgötaforskarna än med lärdomsetablissemanget. Patrik Nilsson, en student i Lund som lade ned avsevärd möda på att i en vidlyftig c-uppsats ge västgötaskolans historiesyn en vetenskaplig utformning, var exempelvis övertygad om att akademisk forskning alltid har hävdat att götarna erövrats av svearna. Han menade vidare att de götiska invånarna i hans hemlandskap Småland nu, tack vare västgötaskolan, äntligen slapp ”nesan att ha blivit underkuvade av en hop upplänningar”. Nilssons uppsats var en av många likartade alster som tillkom vid universitetskurser i historia och arkeologi under dessa år.[183]

Lantmätaren Gunnar Dahl reagerade likaså genast sedan religionshistorikern Bo Göran Carlsson i en debattartikel år 1987 skrivit att ”ingen seriös forskare hävdar idag som ett historiskt faktum att ett Svearike i Uppland i ett krig underkuvat götarna i Västergötland, vilket man i västgötaskolan torgför och polemiserar mot alldeles i onödan”. Argumentet accepterades inte. ”Detta om ett erövringskrig är ju Uppsalaskolans huvudargument”, hävdade Dahl som en självklarhet. Birger Nermans uppfattning i denna fråga företräddes enligt Dahls mening under 80-talet av historieprofessorn Sten Carlsson.[184] Bo Göran Carlsson svarade lika kategoriskt:

”Jag har själv aldrig i debatt eller skrift hört eller sett någon modern forskare hävda som ett historiskt faktum att upplänningarna underkuvat västgötarna i krig. Jag upprepar detta! Och jag undanber mig att bli kopplad till sådant nonsens!… Herr Dahl menar att professor Sten Carlsson i Uppsala faktiskt omfattar denna teori. Om detta är sant, vittnar det förvisso om en alltför tolerant källkritik hos professor Carlsson – som jag emellertid inte känner och inte själv har hört framföra teorin ifråga.”[185]

Här finner vi alltså två totalt oförenliga uppfattningar om vilken som var den av forskarsamhället accepterade synen. Hur förhöll det sig då egentligen: var erövringsteorin så stendöd som akademikerna hävdade? Professor Sten Carlsson för sin del förklarade senare själv att han inte trodde på att Västergötland erövrats.[186] Mig veterligen fanns heller ingen annan specialist på ämnet som trädde fram i debatten och uppgav sig räkna med något sådant. (Däremot hörde man alltjämt västgötaskolans företrädare påstå att Svealand erövrats från Västergötland.)[187]

Det bör genast sägas att västgötaforskarnas uppfattning knappast var korrekt. Någon officiell historiesyn som utgick från Nermans erövringsteori fanns inte vid denna tid. Begreppet officiell historiesyn är för det första något som förknippas med diktaturstater. Och även bortsett från detta var erövringsteorin ingenting som i varje fall specialister på Sveriges äldsta historia tog särskilt allvarligt på. Detsamma gäller Birger Nermans historiesyn i största allmänhet. Religionshistorikern Åke Ohlmarks, som måhända kan betraktas som den ende vetenskapligt utbildade forskare som under 80-talet företrädde den sorts forskning som Nerman stod för, hade stundom hävdat såsom historiskt faktum att svenska riket bildades genom att svearna underkuvade götarna i krig.[188] I övrigt torde dock dessa idéer ha varit mycket bortglömda då Sverige drabbades av Stålsjös budskap.

Det vore å andra sidan fel att helt utan förbehåll hävda att västgötaskolan hade en oriktig uppfattning om hur de lärde såg på erövringsteorin. I den lärobok som då användes på grundkursen i historia finns onekligen följande formulering:

”Svearnas intresse har under perioden 800-1000 väsentligen varit riktat österut. Först sedan förhållandena i Ryssland och i Bagdadkalifatet vid sistnämnda tidpunkt gjort en fortsatt östlig orientering meningslös, har expansionen åt väster fått aktualitet och götarnas rike definitivt underkuvats.”[189]

Detta skrev medeltidshistorikern Jerker Rosén, författare till första volymen av verket ”Svensk historia”. (Andra volymen skrevs av nyssnämnde Sten Carlsson, som förmodligen genom själva med­författarskapet kom att bli utnämnd till erövringsteorins försvarare.) Ordet ”underkuvats” ger onekligen ett intryck av att man räknade med just en erövring. Det är alltså förståeligt om många uppfattade erövringsteorin som ”officiell historiesyn” då sådant stod i en universitetslärobok.

Å andra sidan bör man understryka att citatet endast är en löst framkastad fundering av en historiker som själv inte bedrivit forskning kring ämnet. Den syn på problemet om svenska rikets uppkomst som i huvudsak vunnit anslutning – och som även Rosén själv uppger sig följa – är alls inte Birger Nermans utan dennes meningsmotståndare Curt Weibulls. Roséns ovan anförda passus är i själva verket en tillspetsad övertolkning av Weibulls slutsatser, vilka icke innehåller något om Västergötlands erövring:

”Svearnas expansion har, när krigståg och handelsfärder till andra sidan Östersjön icke längre visade sig lönande, vänt sig även till de västliga delarna av det egna fastlandet. De ödemarker, som skilde dem från dessa, ha genombrutits. Götarnas land har politiskt och kulturellt knutits i närmare gemenskap med svearnas. De ha förenats under en gemensam konung.”[190]

Den försiktiga formuleringen ”politiskt och kulturellt knutits i närmare gemenskap” torde duga bra än idag. Vad man kan säga om erövringsteorin är i princip endast att riksenandet givetvis kan ha innefattat krigshandlingar, men att ingen enda historisk källa ger belägg för någon erövring. Dessutom bör det ifrågasättas vad ”erövring” innebar i ett samhälle med ytterligt svag statsmakt. Kunde ett riksenande verkligen ha blivit bestående om det blott grundat sig på en seger i krig och icke på ömsesidighet?

Det må även nämnas att Roséns framställning visserligen hade status av standardverk, men dock inte var det enda som vid denna tid fanns att tillgå i universitetsundervisningen. På historiska institutionen i Uppsala, där jag själv är utbildad, fanns 1977 ett kompendium av Kurt Ågren vilket senare vidareutvecklades till den lärobok som ersatte Roséns. Här finner man klart uttalat att götalandskapen icke gör något intryck av att ha blivit erövrade. Inte heller finner man påståenden om sådant hos Erik Lönnroth, en av de mycket få forskare som under 1970-talet publicerade någon forskning kring ämnet svenska rikets uppkomst.[191]

I stort sett måste man alltså säga att västgötaskolans tal om erövringsteorin som ”officiell historiesyn” bottnade i att man inte följt med i forskningsdebatten. Dock bör det även erkännas att denna inte var alldeles lätt att följa eftersom själva problemet svenska rikets uppkomst var ett ”glömt” forskningsämne som vetenskapen inte sysslade mycket med.

5.2.2 Övrig föråldrad forskning

 

Det var emellertid inte bara polemiken mot Nermans erövringsteorier som tedde sig otidsenlig. Överhuvudtaget är västgötaforskarnas skrifter fulla av kommentarer till föråldrad forskning. Deras ledande man Verner Lindblom skrev 1979 en sammanfattning av västgötaskolans lära, vilken år 1982 trycktes i bokform. Innehållet visar sig vid närmare påsyn i långa stycken vara en mycket trogen, ja nästan ordagrann avskrift av Carl Otto Fasts tankar. Därmed direktöverfördes 30- och 40-talens idéer till 70- och 80-talen. Mystifika teorier vilka sedan decennier varit bortglömda i den vetenskapliga världen fick här plötsligt och oväntat ånyo komma till heders.[192] Detta torde ha gjort åtskilliga akademiker förvirrade och ställda mot väggen då de försökte gå i svaromål. (Beträffande vissa av västgötaskolans idéer finner man för övrigt ännu äldre slående paralleller, nämligen i Pehr Thams tvåhundra år gamla skrifter!)[193]

Arkeologen Björn Ambrosiani påpekade i en intervju 1982 att västgötaskolans teorier kring kungar och rikens bildande representerade en förlegad historieforskning som ingen längre höll på med: ”Idag söker man folkets historia.”[194] Hans kollega Carl-Axel Moberg gjorde en liknande reflektion påföljande år. Professionell arkeologi, påpekade han, sysslar sedan decennier främst med ”folkets” vardagshistoria. Debatten kring västgötaskolan har dock visat att svenska allmänheten är mer intresserad av föråldrade frågeställningar om ”härskare” och ”välden”. Folket ville tydligen inte ha ”folkets” historia![195]

Här har vi kanske också en förklaring till att vetenskapen kunde bli anklagad för att företräda idéer som inte diskuterats på årtionden. Svenska rikets uppkomst var ett ämne som överhuvudtaget inte hade varit föremål för mycken debatt sedan andra världskriget. Fram till 1945 hade diskussionen om riksenandet (vilken stundom övergick till att bli beredskapslitteratur) varit tämligen livaktig. I början av 80-talet var den närmast stendöd.

Faktum är dock att detta förändrades. Vid denna tid blev nämligen även de riktiga forskarna mer inriktade på att utforska de högsta klassernas tillvaro och maktstrukturerna. Detta behöver naturligtvis inte nödvändigtvis tolkas som att kvasivetenskap eller massmedia påverkat vetenskapen.[196] Men det är onekligen ett intressant tidstecken.

6. Vad har debatten fått för bestående effekt?

 

Genom ett skickligt propagandistiskt användande av TV-mediet uppnåddes alltså resultatet att gammal kvasivetenskap från 30-talet fick nytt liv och i allmänhetens ögon närmast blev uppfattad som 80-talets vetenskapliga nytänkande. Många lärda har lagt ned stor möda på att försöka bemöta dessa läror och ge folket en sansad bild av historien. För vissa av dem torde tillvaron ha blivit ganska outhärdlig under några år.[197] Vad blev slutresultatet av det ändlösa debatterandet?

6.1 Förändring av västgötaskolan?

 

En tänkbar effekt som skulle kunnat följa på det faktum att relativt täta kontakter under senare år upprättats mellan västgötaskolan och forskarsamhället vore att västgötaskolan sansar sig och anammar vetenskapligt tänkande. I vissa avseenden har väl detta också skett. Ledargestalten Verner Lindblom har gått igenom en skenbar förvandling under 80-talet. Den som känner till hans skriverier sedan gammalt har stundom svårt att känna igen honom. Förr framstod han, i likhet med sin kollega Mac Key, såsom en otyglad fritänkare som endera sysslade med att upprepa Carl Otto Fasts läror eller berika dessa med ännu värre fantasier. De uppenbart osakliga spekulationer för vilka han gjorde sig känd före 1981 (se avsnitten 4.2-3 ovan) har dock nuförtiden sorgfälligt rensats undan från hans diskurs.

Hans historieuppfattning är alltjämt Fasts, men detta märks mycket mindre tydligt än för några år sedan. Han har valt att lägga tonvikten på de delar av Fasts tänkande som inte berör fjärran sagotid utan betydligt senare tidsperioder. Inriktningen har dragit sig mot perioden mellan sent 1000-tal och tidigt 1200-tal. Krönikören Adam av Bremen och Äldre västgötalagen är numera favoritkällorna.

Det faktum att vetenskapen – på grund av TV:s inflytande över opinionen – kommit att känna sig tvungen att ställa upp i debatt mot västgötaskolan har alltså haft en viss välgörande, om än ytlig påverkan. Åtminstone skolans ledande man är sedan dess ytterst angelägen att framstå som seriös och vetenskaplig. (Och mången som inte känner närmare till hans författarskap torde nog också uppfatta honom så.) Källkritik må alltjämt lysa med sin frånvaro hos kollegan Mac Key.[198] I Lindbloms debattinlägg talas det däremot nu mycket om sådant.

Idag skall man alltså inte vänta sig några längre utläggningar från hans sida om var Bråvallaslaget stod eller om huruvida konung Beowulf är gravlagd i Skalundahögen. Dock är det oklart huruvida han alltjämt står fast vid sådant som han tidigare hävdat – vilket man skulle kunna misstänka eftersom han aldrig avsvurit sig något och eftersom dylika idéer finns hos såväl hans föregångare som hans nutida kollegor inom västgötaskolan.[199]

Avståndstagande från gamla idéer är överhuvudtaget något som lyst med sin frånvaro. Verner Lindblom har till exempel aldrig givit något besked om huruvida han har frångått sin ockulta inriktning, vilken alltjämt företräds av lärjungarna (se avsnitt 4.3 ovan). När saken tas upp får man bara höra att detta är ”en sak för sig”: ”Sådant bör man inte lasta någon ‘västgötaskola’ för.”[200] Överhuvudtaget ogillar Lindblom att man gräver fram gamla uttalanden som skolans företrädare, däribland han själv, gjort. Antingen förnekar han vad han tidigare sagt eller också, om detta är omöjligt, blir svaret det kortaste möjliga. Exempelvis: ”det var då det!”[201]

Det bör för övrigt sägas att förändringen ligger på det ytliga planet. Nya argument hämtas ständigt in, men dessa används endast för skenbart bekräfta att de gamla lärorna varit riktiga från första början. Det är aldrig fråga om att ompröva de egna teorierna. Istället har Lindblom blivit en mästare på att samla citat från diverse håll vilka – under förutsättning att de läses lösryckta ur sitt sammanhang – ger ett intryck av att modern vetenskap stöder hans tankegångar.[202]

Hos västgötaskolan som helhet kan man dessvärre knappast tala om att någon ens ytlig tillnyktring skett. Snarare är det så att de kom att känna sig mer erkända och accepterade sedan TV börjat propagera för dem, och detta har lett till att sådant som tidigare smusslats med nu lyfts fram med nyfunnen stolthet. Som jag redan nämnt (avsnitten 4.2-3 ovan) upplevde 70-talets allra osakligaste idéer snarast en renässans under senare delen av 80-talet. Ingenting tyder på att 90-talet blivit annorlunda. De mytologiska omtolkningar av Götriks saga vilka tillkom under innevarande decennium skiljer sig exempelvis föga från Fasts gamla sagoforskning på 30-talet, i varje fall inte i fördelaktig riktning.[203] Vad gäller saklighet och akribi är det tvärtom Fast som har ett klart försteg framför sina lärjungar.

6.2 Diskussion om massmedias roll?

 

Under 80-talet hände således det otroliga att idéer vilka vetenskapligt sett saknar värde fick en så oerhörd genomslagskraft att de i allmänhetens ögon närmast trängde undan sakkunskapen i rollen som den ”etablerade” historiesynen. Hur detta egentligen kunde ske är den verkligt intressanta frågan vad gäller svearikets vagga. Detta ämne är måhända vad som borde diskuterats vid alla debatter som hållits. Tyvärr har så inte skett. Medan oerhörd möda lagts ned på att bemöta måttligt intressanta historiska sakfrågor, har däremot västgötaskolans roll som mediamirakel dåligt utretts.

Orsakerna till den massmediala triumfen torde vara att söka i en propagandistisk hänsynslöshet och målmedvetenhet som svenska folket var ovant vid att konfronteras med. Detta skedde ju under en tid då de två statliga kanalerna ännu var utan konkurrens och uppfattades som nära knutna till myndigheter och lärdomssäten. Man var van vid att kunna någorlunda lita på uppgifter från svensk television.

Total likgiltighet inför auktoriteter var ett framträdande karakteristikum då Fasts läror stormade radiohuset. Ursinnet från sakkunskapens sida och anklagelserna om att Dag Stålsjö missbrukade sin makt över TV-mediet fick ingen effekt alls. Anmälan till radionämnden gjorde honom blott till martyr.[204] Strax efter nämndens fällande dom över serien ”Svearikets vagga” år 1983 kunde man läsa följande triumferande rubrik i ortspressen: ”Dag Stålsjö ger sig inte trots fällningen i radionämnden – ny västgötaserie redan om 2 veckor.”[205]

Ett annat kännemärke på processen var den otroliga eftergivenheten från TV-chefernas sida. Det påpekades emellanåt att Dag Stålsjö inte var kunnig i forntidsfrågor. De enda kvalifikationer han själv åberopade var att han hade ett förflutet som reservofficer och innehade majors grad. Som journalist hade han inte specialiserat sig utan sysslat med vitt skilda ämnen; bland annat var han f.d. medarbetare på TV-programmen Kvällsöppet, Tipsextra och Humle och Dumle.[206] Det var alltså knappast fråga om någon andlig gigant. En ansvarsfull ledning hade lätt kunnat tillse att kvaliteten höjdes. Likväl tycks inga effektiva försök till sådant ha gjorts. Förhållandena på TV förblev oförändrade hela 80-talet igenom. Uppfattningen tycks ha varit att sådana program bör göras.[207]

Ett par artiklar från 1987 av professor Lars Lönnroth må i detta sammanhang anföras eftersom de torde återge forskarsamhällets uppdämda vrede över detta sakernas tillstånd. Lönnroth kallar oförblommerat Dag Stålsjö för en typisk charlatan: Stålsjös argument är sällan gångbara bland fackmän, och han inlåter sig ytterst ogärna i direktdiskussion med dessa. Istället inriktar han sig på att vinna den olärda allmänhetens gunst genom smicker. Insmickrande charlataner får ofta framgång på kort sikt därför att deras budskap är behagligt att höra, men på längre sikt kan bara de äkta nytänkarna triumfera.[208] Lönnroth fortsätter:

”Inte desto mindre fortsätter Stålsjös färgrikt populistiska pekoral att väcka genklang hos svenska folket, och detta är naturligtvis ett intressant och tänkvärt förhållande. Varför har de verkliga nytänkarna bland våra professionella forskare inte samma förmåga som Stålsjö att fånga det folkliga intresset? Eller har de aldrig fått chansen att göra sina egna TV-program? Detta borde nog både forskarna och TV-cheferna fundera mera över. Faktiskt är det högst pinsamt att den populärvetenskapliga programverksamheten om vår äldsta historia skall domineras av en man som Stålsjö, men att anmäla honom för radionämnden är nog spilld möda. Bättre då att de riktiga forskarna får en chans att på allvar konkurrera ut Stålsjö i TV-rutan, och att de griper den chansen.”[209]

Och varför hade de då inte gjort detta redan för länge sedan? Ingen forskare stöder Dag Stålsjö, fastslår Lönnroth. Detta innebär dock inte att de är benägna att angripa honom. Snarare drar de sig för sådan kritik, eller rentav smickrar honom för att få en chans att vara med i TV:

”I forskarsamhället uppfattas nämligen Stålsjö… som en allsmäktig TV-potentat med myndighet att störta professorer i fördömelsen och upphöja okända bygdesnillen till rang och värdighet av berömda auktoriteter… Men för luggslitna och bortglömda forskare är det värt mycket att få chansen att komma med på TV-rutan under några korta sekunder.”[210]

Tyvärr är det så, konstaterar Lönnroth, att ”en futtig professor inte är värd två ruttna lingon i det moderna mediesamhället”:

”Att vara TV-producent med goda tittarsiffror innebär däremot att härska som Gud över levande och döda. Har man dessutom frälsarambitioner – och det har Stålsjö – är det inte nådigt att stå honom emot”.[211]

Lönnroth avslutade sitt angrepp med att klargöra att han gärna skulle ställa upp i debatt mot Stålsjö. Ämnet borde dock inte vara ”svearikets vagga”, vilket redan länge blivit diskuterat, utan man skulle hellre inrikta sig på att allsidigt belysa forskningens relation till massmedia. I den debatten rekommenderades att inte bara Stålsjö utan också hans chefer skulle medverka. Samarbetet mellan forskarsamhället och Göteborgs-TV skulle fungera bättre, menade Lönnroth, ifall Stålsjös makt begränsades och han tilldelades uppgifter som bättre passar honom – d.v.s. inte bevakning av forskningen.[212]

Dessvärre kom aldrig någon sådan diskussion till stånd. TV-historikerna Hans Villius och Olle Häger må ha fördömt ”charlataner som Dag Stålsjö”, men TV-cheferna ifrågasatte honom aldrig.[213] En mera traditionell historisk paneldebatt mellan Lönnroth och Stålsjö hölls däremot i februari 1988 på Göteborgs universitet. Denna är värd att minnas främst emedan Lönnroth där hävdade att det vetenskapliga ”etablissemanget” inte längre utgöres av vetenskapsmännen utan av TV och Stålsjö.[214]

Repliken uttalades i skämtsam ton, men personligen är jag benägen att tolka den som både allvarlig och rättvisande. Det kan mycket väl ha varit så vid denna tid att sakkunskapen börjat att böja sig för massmedias makt. Kanske var forskarna så rädda för att bli förlöjligade i TV av Dag Stålsjö att de hellre sade det som han ville att de skulle säga om Sveriges äldsta historia. Detta vore i så fall ytterst kusligt med tanke på att Stålsjö företrädde västgötaskolans idéer, vilka (såsom visats i avsnitt 4.1-2 ovan) kan karakteriseras som herrefolksläror från 1930-talet.[215]

Trots detta känns det otillfredsställande att denna på sitt sätt ytterst fascinerande mediatrend plötsligt skulle få ett slut genom att Stålsjö tragiskt förolyckades. Man skulle hellre velat få veta vilken utvecklingen skulle blivit under andra förhållanden. Därom kan man dock bara spekulera.

Förmodligen hade debatten om vaggan med tiden försvunnit från TV av sig själv. Ämnet blev genom åren tämligen uttjatat. Stålsjös program kallades i en recension från 1990 för ”det mest förutsägbara som sänds i svensk television”. Han återvände ständigt till samma teman, som inte ledde någon vart.[216]

Likväl, bör det sägas, saknades inte forskare som helst ville betona de goda sidorna hos 80-talets massmediala fornvurm. Arkeologen Lena Thålin-Bergman konstaterade i en artikel år 1992 att västgötaskolans Dag Stålsjö fick betydligt större inflytande över svenska folket än mera seriösa populärvetenskapliga TV-presentatörer.[217] Att mista en sådan kraft kunde upplevas som en stor tillbakagång för medeltidsentusiaster. Det är dessvärre inte heller så att TV:s reportage om forntiden blivit så mycket mer allsidiga och diversifierade under 90-talet. De som var missnöjda under föregående decennium har fortsatt att klaga, om än av andra skäl.[218]

Det är slutligen inte otänkbart att debatten om vaggan återkommer på TV-rutan. Västgötaskolans infiltration av massmedia började dock inte med Dag Stålsjö. I mindre skala hade västgötaforskarna redan långt tidigare fått ut sitt budskap i etern.[219] Troligtvis är mindre mediasatsningar även framdeles att vänta.[220] Något som liknar 80-talets förhållanden har man dock svårt att tänka sig idag.

6.3 Historieintresse?

 

Mycket talades, skrevs och gjordes i svallvågorna efter serien ”Svearikets vagga” för att befrämja samarbete mellan amatörer och professionella forskare. Man ville ta tillvara ett nyväckt historieintresse som antogs vara resultat av dessa TV-program. Det fanns också en önskan att försöka rätta till de osakligaste inslagen däri och leda över diskussionen i sundare banor.[221] I detta sammanhang tillkom en del uttalanden som senare vantolkades som stöd för västgötaskolans teorier.[222]

Man har emellanåt framfört åsikten att Dag Stålsjös TV-program orsakat ett ökat intresse, inte blott för svearikets vagga utan för historia i största allmänhet.[223] Är detta riktigt? En effekt av programserien var otvetydigt att 80-talets historiker, vilka mest sysslade med modernare tid, blev uppmärksamma på allmänhetens intresse för forntiden. Detta kan anses vara det mest värdefulla med debatten om vaggan.[224] En viss stimulans av historieintresset tycks alltså ha framgått som resultat av att västgötaskolan gjordes riksbekant.

Å andra sidan bör det framhållas att västgötaskolan decennium efter decennium biter sig fast vid felaktiga gamla idéer rörande exempelvis Birkas och Sigtunas läge. Oavsett vilka vederlägganden som kommer förblir deras teorier oförändrade. Är detta verkligen historieintresse?[225] Efter att ha medverkat i ett otal historiska paneldebatter med skolans företrädare har jag själv aldrig märkt av att vi gått ett enda steg framåt i diskussionen. Det är i princip samma frågor och felaktigheter som återkommer gång på gång: Bodde svearna verkligen i Svealand? Låg Uppsala verkligen i Uppland? Ofta nog är det samma personer som frågar för hundrade gången och låtsas att de aldrig tidigare fått svar. Jag vet inte vad sådant tyder på, men historieintresse är det icke.

Västgötaskolan tycks för alltid ha låst sig vid en handfull ofruktbara idéer om konungar och erövringar. De kan omöjligt fås att intressera sig för sådant som nutida historiker ägnar sig åt, till exempel hur samhället såg ut, dess tekniska utveckling, klasstruktur och dylikt. Historia är för dem ett krig mellan landsdelar – huvudsakligen Västergötland mot Uppland – där kungarnas intresse alltid är detsamma som folkmenighetens och där allt går ut på att det ena landskapet skall erövra och kolonisera det andra. Utöver de sedvanliga frågorna har just inget annat nytt tillkommit än att det gamla smyckas med nya argument. Ockulta tendenser från 70-talet har också förstärkts. Ett annat inslag som dök upp i slutet av 80-talet är en kuslig fanatism, som stundom lett till polisanmälningar och rättegångar.[226]

Kanske är utvecklingen blott den naturliga. Inget äkta och bestående historieintresse torde rimligen kunna grundas på osanna teorier. Och framför allt är det tveksamt om vetenskapen verkligen behöver draghjälp av ett sådant fenomen som västgötaskolan för att stimulera historieintresset.

Ett livaktigt engagemang för historia har förvisso alltid funnits i Västergötland. Redan på den tid då Carl Otto Fast höll på att utforma västgötaskolans lära påpekade exempelvis landsantikvarie Gunnar Ullenius att västgötarna villigare än de flesta andra bidrog med pengar till kulturminnesvården.[227] Samma intresse föreligger ännu idag, med eller utan västgötaskola. Utanför Västergötland – eller egentligen blott delar av Skaraborgs län – är företeelsen svearikets vagga idag ganska bortglömd. I den mån debatten om vaggan där väckt något äkta historieintresse så består detta, annars har fornvurmen avklingat och detta är nog lika gott.

Västgötaskolan har återgått till att bli vad den var från 30-tal till 70-tal, en angelägenhet för huvudsakligen äldre herrar ute på skaraborgsbygden. Säkert kommer läran att leva länge än. Utveckling eller förändring torde den dock inte ha någon förmåga att undergå. Förhoppningsvis skall den heller inte få ökad spridning.

7. Sammanfattning

 

Den så kallade västgötaskolans lära, som under 1980-talet genom TV fick starkt inflytande över svenska allmänhetens syn på vårt lands äldsta historia, är i huvudsak kvasivetenskap från 30-talet. Den gavs sin slutliga utformning av lärofadern Carl Otto Fast år 1939, delvis utgående från mycket äldre idéer, och har sedan dess föga förändrats. Dess grundläggande tanke är att Svealands fornhistoria istället utspelat sig i Götaland, vilket medfört att skolans företrädare även tvingats hävda att platser som Uppsala, Sigtuna och Birka egentligen låg där.

Dessa läror hade redan länge varit kända av vetenskapen då de gjordes riksbekanta genom massmedia, utan att dock övertyga forskarna. Många av västgötaskolans tankar hade utvecklats såsom avarter ur rent vetenskapliga debatter, även exempelvis uppfattningen att Uppsalakonungarna skulle höra hemma i Västergötland. En äldre tidsålders debattklimat lever kvar i västgötaskolans tankegods, vilket är spår av att detta uppstått för mycket länge sedan och därefter överlevt oförändrat. De gamla tankar om ett uråldrigt svearike som företräddes av den fantasifulle arkeologen Birger Nerman – vars skrifter delvis fungerade såsom beredskapslitteratur under andra världskriget – har således hållit sig mycket levande inom västgötaskolan, låt vara att man hatar hans teori om att mälarområdet erövrat Västergötland och istället hävdar att det var tvärtom.

Det viktigaste skälet till att en sådan vrede uppväcktes från sakkunskapens sida då västgötaskolans idéer fördes ut i TV torde ha varit det faktum att dessa gamla teorier från mellankrigstiden inte blott innehöll tankar om Sveriges medeltid utan dessutom åtskilligt annat som tillhörde en svunnen epoks kvasivetenskap. Historieprofessorn Erik Lönnroth, som haft att göra med västgötaskolans lärofader redan på 30-talet, jämförde uttryckligen dennes idéer med nazisternas. Faktum är också att mycket i de gamla skrifter vari sagda skolas teorier dokumenterats slående påminner om nationalsocialismens tankegods. Högerextremistiska kretsar under 30-talet intresserade sig mycket riktigt för västgötaskolans lärofader, och denne förefaller å sin sida ingalunda ha varit oemottaglig för dessas idéer. Den sortens tankar kan beläggas, inte endast i lärofaderns författarskap utan även i kompositioner som skrivits under de senaste decennierna av västgötaskolans nuvarande företrädare. Dessa har även sammanblandat herrefolkslärorna med föreställningar om att västgötarnas urfäder var ett rasmässigt överlägset folk vilket invandrat från Atlantis; också detta var teorier som förekom i mellankrigstidens kvasivetenskap. En annan besläktad ingrediens som tillförts västgötaskolan under senare år är ockultismen.

År 1981 framträdde plötsligen dessa gamla idéer i form av en hypnotisk TV-propaganda skapad av producenten Dag Stålsjö, en man som aldrig tidigare sysslat med forntidsforskning men som nu inför svenska allmänheten snabbt vann en minst lika prominent auktoritetsposition på området som vilken lärdomsgigant som helst. Efter att i årtionden ha varit en marginell undergroundföreteelse i Skaraborgs län framstod västgötaskolan oförmodat som 80-talets nya forskningsparadigm. Det oerhört skickliga och hänsynslösa utnyttjandet av massmedias genomslagskraft ledde till att detta sakernas tillstånd icke blott överlevde fackmännens alla försök att motverka trenden utan till och med befästes och förstärktes under jämnt ett årtionde.

På 1980-talet blev det i själva verket tämligen oklart vem som egentligen stod för den ”etablerade” synen på Sveriges fornhistoria. Ty i praktiken torde Stålsjö genom massmedia ha utövat en makt över allmänhetens åsiktsbildning vilken aldrig någonsin kommit de lärda till del, vars torra utredningar i svårlästa facktidskrifter endast läses av ett fåtal initierade.

Med tanke på att västgötaskolan i sig själv är en så pass måttligt intressant företeelse har man svårt att förstå hur dess företrädare kunde dominera debatten om det svenska riksenandet under ett helt decennium. Detta torde mindre ha berott på själva lärornas sprängkraft än på förmågan att utnyttja dem medialt, samt på målmedvetenheten och hänsynslösheten i detta utnyttjande. Radionämndens fällande dom över Stålsjös programserie 1983 resulterade endast i att han hälsades som martyr av sina trogna. Senare försök att begränsa Stålsjös makt ledde inte heller någon vart. Denne på forskningsområdet helt obildade man föreföll helt omöjlig att rubba från sin maktställning. Möjligen berodde eftergivenheten mot honom på att hans suggestiva och ”folkliga” program fick en intressant biprodukt: bland Sveriges allmänhet mobiliserades ett enormt engagemang för svensk medeltidshistoria, en disciplin som i vetenskapliga kretsar varit på tillbakagång under senare decennier.

Denna nya vurm tog sig högst varierande uttryck. Värdefulla sådana var lokalhistorisk forskning, arkeologiska utgrävningar och kulturminnesvård i gott samarbete med de sakkunniga. Tyvärr tog man dock på sina håll också fasta på Stålsjös sätt att misstänkliggöra vetenskapen, något som troligtvis hängde samman med att många uppfattade honom som en sakkunnig och tillmätte hans privata, lättsinnigt framkastade funderingar oproportionerligt stor betydelse.

Den sortens tankar skymtade i många studentuppsatser producerade vid våra universitet. Vissa uppsatsförfattare tog ställning för västgötaskolan och mot sakkunskapen. Unga forntidsentusiaster lade ibland ned oerhörd möda på att göra vetenskap av helt ohållbara teorier.

Inte heller den lärda världen, tycks det, förblev helt opåverkat av massmedia. Forntids- och medeltidsforskningen under 70-talet hade mest sysslat med ”folkets” historia, med bönder och marxistiska teorier, och för länge sedan frångått de gamla frågeställningar om kungar och erövringar som Stålsjö nu förde ut i etern. Under 80-talet märktes däremot att ett ökat intresse för maktstrukturerna och samhällets överskikt gjorde sig gällande. Enstaka vetenskapsmän gjorde också uttalanden som antydde att de sympatiserade med eller åtminstone intresserade sig för debatten kring västgötaskolan.

Idag är västgötaskolans inflytande begränsat till det egna landskapet, eller delar därav. Någon påverkan på vetenskapen är det inte längre tal om. I övrigt kan man dock svårligen fastställa i vilken utsträckning skolan influerar omvärlden. Rörelsen är ju till sin natur ett undergroundfenomen. Det som kan iakttagas torde blott vara isbergets topp.

Alltjämt hålls minst en gång om året historiska symposier och paneldebatter vilka kan samla drygt hundratalet intresserade åhörare. Studieförbund, hembygdsföreningar och lokaltidningar håller debatten levande. Böcker utges emellanåt av västgötaskolans företrädare. I övrigt torde åtskilligt tankeutbyte mellan anhängarna ske i en omfattande brevväxling.

Dessvärre märks ingen egentlig utveckling av tankeinnehållet i västgötalärorna. Nya argument inhämtas ibland, men dessa används endast för att bekräfta gamla idéer. De nya inslagen har också vanligen gjort västgötaskolans teorier ännu mer osakliga än de tidigare varit. Debatten om svearikets vagga leder inte, som många hoppades under 80-talet, till något nytt och mer givande. Kanske bör man heller inte vänta sig att gammal osund kvasivetenskap skall kunna förädlas till äkta historieintresse.

 

8. Bibliografi

 

Denna bibliografi (jfr. fotnot 1) upptar årsvis de inlägg som gjorts i debatten om svearikets vagga. Först under varje år förtecknas, i alfabetisk ordning efter författarnamn, referenser vilka icke är möjliga att datera till viss dag. Därefter följer, kronologiskt ordnade, sådana referenser där datering till viss dag är möjlig. För läsarens bekvämlighet utsättes en liten cirkel framför namn på västgötaskolans anhängare (t.ex °Mac Key). Framför namn på fackmän – personer på lägst doktorandnivå alternativt kandidatnivå i något relevant ämne – utsättes en asterisk (t.ex *Björn Ambrosiani).

8.1 Bibliografisk översikt över debatten om västgötaskolans teorier

 

 

År 1794

1794:1
Pehr Tham: Bref till Herr Lector Luth. Skara Stifts-Tidningar för 1794. (Författaren omtolkar Snorre Sturlassons Ynglingasaga. Asaguden Oden uppges ha invandrat till Sverige och då först ha kommit till en konung Gylfe vars hemtrakt “Svitjod“ enligt Tham skulle ligga i Västergötland, varefter han bosatte sig på en plats kallad “Situn“.)

1794:2
Pehr Tham: Göthiska monumenter samlade och beskrifne af Pehr Tham, Hof-Intendent. Stockholm. (Bl.a. hävdar författaren att sveakungen Bröt-Anund stupade mellan Halle och Hunne berg. Detta kommer sedermera att bli en viktig teori hos västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast. Även andra episoder ur isländska sagor förlägges till samma trakt.)

År 1817

1817:1
Pehr Tham: Anmärkningar uti förbättring af ordaförståndet i vår äldsta nordiska historia. Stockholm. (Enligt det s.k. Häggumsdokumentet, återgivet å sid 15, har den västgötska bondbyn Sätunas namn en gång stavats “Situn“. Pehr Tham drar härav slutsatsen att Sätuna är platsen för den fornnordiska litteraturens “Situn“, vilket annars brukar identifieras med Sigtuna. Denna teori återupplivas i 1970-talets början av °Mac Key och leder slutligen till en utgrävning i Sätuna av  vad som visar sig vara en ladugård från 1890-talet. Jfr. nedan 1972:1 och 1985:1. – Pehr Tham har även teorier om Ättestupan och Valhall.)

År 1887

1887:1
(Viktor Rydberg: Fädernas gudasaga. Stockholm. – Författaren har funderingar kring huruvida sjön “Lagen“, invid vilken de isländska sagorna anger att hednatidens Uppsalatempel skall ha legat, inte bör vara identisk med Vänern snarare än med Mälaren. Västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast kommer så småningom att vidareutveckla denna teori till att hednatemplet låg på Kinnekulle.)

År 1913

1913:1
(*Birger Nerman: Vilka konungar ligga i Uppsala högar? Uppsala. – Författaren menar sig veta att Uppsala högar inrymmer sveakungarna Aun, Egil och Adils. Konung Ottar Vendelkråka uppges vila i Uttershögen i Vendel, där han enligt författaren stupat under en hypotetisk strid mot götarna då dessa för sista gången trotsade sveakonungarnas makt. Detta är skriften som västgötaskolan älskar att hata. Dess slutsatser har heller aldrig accepterats av vetenskapsetablissemanget.)

År 1919

1919:1
(P.A. Kjöllerström: Westergötland såsom landskap. Borås. – Författaren är inne på tanken att benämningen “svear“ i de historiska källorna icke betecknar ett särskilt folk vid Mälaren, utan att den helt enkelt betecknar “svenskar“ och innefattar götarna. Teorin blir givetvis senare intressant för personer som vill förlägga Uppsalatemplet och svearnas övriga fornhistoria till Götaland. Kjöllerström själv förutsätter dock att Uppsala ligger i Uppland.)

År 1920

1920:1
(Theodor Stalheim: Sagogudarnes land, vol I-IV. Göteborg och Uddevalla 1918-33. – Författaren, redaktör i Uddevalla, hävdar att asagudarna en gång bodde i denna stad. Västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast känner till hans skrifter men betraktar honom som lokalpatriot, ty asagudarnas hemland låg enligt °Fast vid Vänern.)

År 1922

1922:1
(*Hugo Jungner: Gudinnan Frigg och Als härad. – En mycket läst och älskad bok bland västgötaskolans företrädare. Förebilden till °Mac Keys klanvandringsteorier?)

År 1929

1929:1
“Svionum“ (=°Carl Otto Fast): Beowulf, germanernas äldsta epos. Stockholm. 36 sid. (Västgötaskolans lärofader debuterar som författare. Han har ännu mycket traditionella åsikter vad gäller svear och götar. Denna bok syftar enligt uppgift på sid 9 till att “utreda händelseförloppet och riktningen vid den nordiska rasens utbredning“ samt “indogermanska frågan“, som uppges vara intimt förbunden därmed. På sid 13 hävdar författaren att Birger jarls rätta dödsort är Hjällbo i Angered. På sidorna 22-23 spekuleras om huruvida eposet om Beowulf nämner hyperboréerna och de ariska gudarna. På sid 27 uppges engelsmännen härstamma från Västergötland. På sid 35 fastslås att “rasen“ är det viktigaste elementet i utformningen av ett lands historia.)

År 1930

1930:1
(*Harald Schiller: En originell herre – Pehr Tham till Dagsnäs, den siste rudbeckianen. Stockholm.)

1930:1b
“Svionum“ (=°Carl Otto Fast): Västgöta-Dal, daner och anglo-sachsare. Stockholm. 20 sid. (Västgötaskolans lärofader fortsätter sitt skriftställeri. På sid 14-15 är han snubblande nära att förflytta svearna till Götaland då han säger att sjön Lagen icke är identisk med Mälaren utan med Vänern. Han tänker dock inte tanken till slut, utan förutsätter på traditionellt vis ett “Götalands införlivande i sveariket“.)

1930:1c
*Birger Nerman: Brev till Nils Niklasson, 29 maj. Göteborgs stadsmuseum, arkeologiska avdelningen, arkiv om Skepplanda socken. (*Nerman berättar att han tillsammans med en “ingenjör Fast“, som torde vara identisk med västgötaskolans lärofader, ämnar resa ned till utgrävningsplatsen Alvhem 15 juni, jfr. F1930:11-18. Han skriver även att han icke ämnar göra utgrävningen detta år. Brevets mottagare är chef för arkeologiska museet i Göteborg.)

1930:2
°Carl Otto Fast: Beowulfsångens Earnanäs och Alfhem. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 11 juli, sid 11. (Västgötaskolans lärofader förlägger kung Beowulfs hemtrakter till Göta älvs dalgång. Däremot kommer det att dröja nära ett decennium innan han börjar omlokalisera svearnas fornhistoria till Götaland. – Artikeln kommer att bli ihågkommen länge, inte minst därför att filologen *Gösta Langenfelt skriver en intresserad recension, jfr. 1932:8.)

1930:3
(Annons: Sagogudarnas land av Th. Stalheim. Nationalsocialisten 15 oktober, sid 10; omtryckt 15 november, sid 9. – Amatörforskarens försök att framställa trakten kring Uddevalla presenteras som en “på säkra grunder baserad klarläggning av vår stolta fornhistoria“.)

År 1931

1931:1
°Carl Otto Fast: Det äldsta Götalands historia, geografiskt-fysiska synpunkter. Häfte I. 55 sidor. (Västgötaskolans lärofader inleder här en serie småskrifter vari han bl.a. vill bevisa att Äldre Eddan är diktad i Götaland och att dess landskapsbeskrivningar är inspirerade av Götalands konkreta geografi. På sid 53-54 hävdar han att “nordiska rasen, den vite mannen“ ursprungligen hört hemma i området kring Vänern eftersom denna trakt ligger mitt i det område som sedan forntiden bebotts av denna ras. Han antyder även att de antika grekiska gudarna invandrat från Norden, vilket skall stå att läsa hos Hesiodos.)

1931:2
°Carl Otto Fast: D:o, häfte II. Stockholm. 31 sidor. (På sid 11 lokaliseras Valhall till Halleberg. På sid 19 konstateras att “Sigtun“ hos Snorre icke är Sigtuna i Uppland utan ligger vid Vänern. Liksom Viktor Rydberg, jfr. 1887:1, förmodar °Fast att sjön “Lagen“ är identisk med Vänern och icke med Mälaren, dock utan att tänka tanken fullt ut och förlägga Uppsala till Kinnekulle. På sid 31 antyds att indogermanernas urhem är trakterna omkring Halle och Hunne berg.)

År 1932

1932:1
°Carl Otto Fast: D:o, häfte III. Stockholm. 11 sid.

1932:2
°Carl Otto Fast: D:o, häfte IV. Stockholm. 13 sid.

1932:3
°Carl Otto Fast: D:o, häfte V. Stockholm. 11 sid.

1932:4
°Carl Otto Fast: D:o, häfte VI. Stockholm. 7 sid.

1932:5
°Carl Otto Fast: D:o, häfte VII. Stockholm. 8 sid.

1932:6
°Carl Otto Fast: D:o, häfte VIII. Stockholm. 6 sid.

1932:7
(Anonym: Vikingarnas Valhall identisk med Colosseum i Rom! Den blinde Höder var Hadrianus? Nya Dagligt Allehanda 23 feb, sid 6. – Dessa synnerligen djärva teorier, företrädda av professor *Magnus Olsen och en del andra norska vetenskapsmän, sporrar °Carl Otto Fast till att gå vidare i sina försök att hitta Valhall i verklighetens geografi.)

1932:8
*Gösta Langenfelt: Notes on Anglo-Saxon Pioneers. Englische Studien, Bd 66, Leipzig 1931-32. (Recension på sid 241 av °Carl Otto Fasts teorier i 1930:2 och 1931:1. *Langenfelt tycks uppskatta °Fasts nytänkande och hans ovanliga forskningsmetod att kombinera traditionella filologiska resonemang med geologiska observationer, ehuru han uttalar sig med reservation: “How far his conclusions may be secured is difficult to say, but it is apparent that Mr. Fast is lacking in the elements of the philological research methods. On the other hand his notes on the minerals, on the water level and on similar subjects, contain many interesting observations and at the same time stress the necessity of the philologists’ and the scientists’ working hand in hand elucidating the obscure parts of the epics of the Heroic Age.“)

År 1933

1933:1
°Carl Otto Fast: Det äldsta Götalands historia, geografisk-fysiska synpunkter. Häfte IX. 8 sid. (*Magnus Olsens teorier kommenteras, jfr. 1932:7, och författaren frågar sig varför de historiska källorna talar så litet om götariket.)

1933:2
°Carl Otto Fast: D:o, häfte X. 8 sid. (Stalheim avfärdas som bygdepatriot, jfr. 1920:1. Samma öde drabbar *Birger Nerman och *Arthur Nordén.)

1933:3
°Carl Otto Fast: D:o, häfte XI. 8 sid. (Författaren hävdar på sid 4 att Gamla Uppsala i Uppland var “de hedniska svearnas förnämsta offerplats“. Han har alltså ännu inte börjat “förflytta“ orter ur Svealands fornhistoria till Götaland. Dock är han snubblande nära denna tanke, västgötaskolans främsta kännemärke, vilken han kommer att tänka fullt ut inom några år.)

År 1937

1937:1
°Carl Otto Fast: Götaland, den forngermanska diktningens landskap – Eddan Nibelungenlied, Beowulf i geografisk-fysisk belysning. Göteborg. 136 sid. (Västgötaskolans lärofader fortsätter sina försök att bevisa att Äldre Eddan diktats i Götaland. På sid 9 påstår han att “flera av vårt lands mera kända kulturpersonligheter upprepade gånger i Svenska Dagbladet, Göteborgs Handelstidning och flera fornminnesföreningars tidskrifter m.fl. uppmanat kritiken att säga sitt ord“, men att dessa maningar förklingat ohörda. Eddans sägner om Helge Hundingsbane förlägges till Vänerbygden. På sid 27 beklagar sig författaren över att *Finnur Jónssons efterträdare *Jón Helgason upplyst honom om att “verkliga bidrag i eddaforskningen näppeligen kunna lämnas av andra än språkmän“. På sid 33-34 är författaren inne på tanken att de historiska källornas benämning “Svitjod“ icke syftar på ett område vid Mälaren utan närmast är identiskt med det nutida begreppet Sverige. På sid 35 behandlas Viktor Rydbergs teorier om sjön Lagen, jfr. 1887:1. På sid 42 uppges ortnamnet Åsaka tyda på att asagudarnas hemland var Vänerbygden. På sid 51 uppges asken Yggdrasil vara identisk med en murgröna som en gång växte på Hallebergs väggar. På sid 62 har författaren identifierat detta berg med Valhall, samtidigt som han avfärdar *Magnus Olsens teorier om att denna gudaboning skulle vara identisk med Colosseum. På sid 87 antyds att rhenguldet ur Nibelungenlied skulle ligga på botten av Göta älv. På sid 97 uppges att den västgötska socknen Borgunda finns omnämnd i Äldre Eddan. På sid 108 antyds ett samband mellan denna socken och burgunderfolket i mellersta Europa. på sid 117 lokaliseras bråvallaslaget till Vänern. På sid 135 finner författaren det vara sannolikt att Svealand och Götaland icke var olika landområden i äldre tid.)

År 1938

1938:1
(*Hugo Jungner: Sparlösastenen, Västergötlands Rök – ett hövdingamonument från folkvandringstiden. Fornvännen. – Författaren anser att ortnamnet Uppsala står på denna västgötska runsten, liksom även Erik och Alrik, namn på två Uppsalakonungar i fornnordisk dikt. Dessa synnerligen osäkra teorier vidareutvecklas av akademisk forskning till att Västergötland varit erövrat av Mälardalens befolkning under den tid då stenen ristades. Västgötaskolan utvecklar istället teorier om att Uppsala låg i Skaraborgs län.)

1938:2
°Carl Otto Fast: Rökstenen. Östgöten 21 feb, sid 5.

1938:3
°Carl Otto Fast: Rökstenen, II. Östgöten 11 mars, sid 2.

1938:4
°Carl Otto Fast: Rökstenen, III. Östgöten 29 mars, sid 2.

1938:5
(Anonym: Arkeologerna spåra Tacitus mäktiga svear. Svenska Morgonbladet 18 nov, sid 1, 24.)

År 1939

1939:1
°Carl Otto Fast: Rökstenen och Västra Götaland. Skaraborgs Läns Tidning 3 feb, sid 6.

1939:2
°Carl Otto Fast: Völsungasagan och Vänerbygden. Skaraborgs Läns Tidning 10 mars, sid 9.

1939:3
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden. Skaraborgs Läns Tidning 31 mars, sid 5. (Författaren hävdar att svearna bodde i Götaland och att hednatidens Uppsala icke låg i Uppland. Här föreligger de bärande elementen i västgötaskolans tankesystem fullt utvecklade. Teorierna bygger på djärv omtolkning av lösryckta meningar i Snorres Ynglingasaga, Ynglingatal, Flatöboken, Ericus Olai samt diverse ortnamn.)

1939:4
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden – var låg det äldsta “Svitjod“? Skaraborgs Läns Tidning 14 april, sid 5.

1939:5
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden, 21 april, sid 10.

1939:6
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden. Skaraborgs Läns Tidning 5 maj, sid 6.

1939:7
Anonym: Har Fast rätt? Vad säga våra läsare om artiklarna om Vänerbygdens äldsta historia? Forndikternas ursprung under debatt. Skaraborgs Läns Tidning 19 maj, sid 5. (Teorin om att svearnas fornhistoria utspelats i Götaland har “på många håll väckt berättigad uppmärksamhet“. Kritik från svenska vetenskapsmän uppges ha uteblivit. Artikel 1932:8 återges i översättning, dock bara positiva utlåtanden. Tidningen vill få °Fasts teorier vederbörligen prövade. Forskare som *Elias Wessén, *Sune Lindqvist, *Birger Nerman och *Hugo Jungner uppmanas ställa upp till diskussion i ämnet. Någon sådan tycks dock inte ha kommit till stånd annat än i privat brevväxling.)

1939:8
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden. Skaraborgs Läns Tidning 26 maj, sid 5.

1939:9
°Carl Otto Fast: Olof Skötkonung och Vänerbygden. Skaraborgs Läns Tidning 2 juni, sid 5. (Enligt Snorre utkämpade Olof Skötkonung ett slag vid “Stocksund“ vari han spärrade vägen för Olav den heliges skepp medelst en järnkedja. “Stocksund“ låg i sjön “Lagen“ invid Uppsala. °Fast identifierar “Lagen“ med Vänern och anser att Uppsala och Sigtuna ligger invid denna sjö. Senare kommer °Dag Stålsjö att vidareutveckla °Fasts teori och hävda att han funnit Olof Skötkonungs järnkedja på Vänerns botten, jfr. 1983:14 sid 108.)

1939:10
°Carl Otto Fast: Olof Skötkonung och Vänerbygden. Skaraborgs Läns Tidning 16 juni sid 9.

1939:11
°Carl Otto Fast:  Olof Skötkonung, Sigurd Ring och Bråvalla. Skaraborgs Läns Tidning 11 juli, sid 7. (Bråvallaslaget förlägges åter till Västergötland, jfr. 1937:1.)

1939:12
°Carl Otto Fast: Ynglingaättens Ottar Vendelkråka. Skaraborgs Läns Tidning 21 jul, sid 6. (*Birger Nerman har gjort gällande att Uppsalakonungen Ottar Vendelkråka vilar i Ottarshögen i Vendel, Uppland. °Fast anser att han istället är gravlagd under Otterstads kyrka invid Vänern. Bådadera underkänner uppgiften i Ynglingasagan att Ottar stupade i det danska Vendsyssel. Jfr. 1913:1.)

1939:13
Carl Hasselgren (“g-n“): Sparlösastenen ett märkligt fornhistoriskt monument. Bodde sagans uppsalakungar i Västergötland? Och finns den germanska diktens hemort vid Göta älv och Vänern? Karlstads-Tidningen 5 aug, sid 14. (Redogörelse för *Hugo Jungners teorier om Sparlösastenens text, jfr. 1938:1. *Birger Nerman anser sig kunna datera Uppsalakungarnas regeringstid, och enligt hans kronologi skulle namnen Erik och Alrik på stenen mycket väl kunna avse kungabröderna i fornnordisk dikt. “Det ståtliga västgötska runmonumentet synes alltså gömma på mycket fantasieggande hemligheter beträffande vår fornhistoria och det är givet att särskilt västgötarnas lokalpatriotism tilltalats livligt av möjligheten, att måhända en del av Ynglingaättens kungar i själva verket levde och regerade i Västergötland – ja, kanske rent av sagans tilldragelser och människor, som lokaliserats till Uppsala, egentligen hörde hemma i de urgamla kulturbygderna söder om Vänern.“ Redogörelse för °Carl Otto Fasts teorier. “En lekman kan givetvis inte bedöma bevisföringens hållbarhet, men man måste medge att förklaringarna ofta äro slående och bestickande.“ Även Värmland, påpekas det, stod i livlig förbindelse med den västgötska kulturbygden.)

1939:14
Anonym: Sparlösastenen – fornhistoriskt märklig runsten. Medlemmar av Ynglingaätten levde i Västergötland? Skaraborgs Läns Tidning 11 aug, sid 6. (Uppföljningsartikel till 1939:13. “Ingenjör Fast har i mångt och mycket gått andra vägar än den gängse forskningen, och hans arbete upptas nog också mycket försiktigt i vetenskapliga fackkretsar, synnerligast som han kommer med ganska djärva slutsatser, som rätt avsevärt divergera mot den hittills gällande uppfattningen om vår sagohistoria.“)

1939:15
°Carl Otto Fast: Husaby-Skara och Uppsala. Skaraborgs Läns Tidning 25 aug, sid 6. (I de äldsta biskopslängderna sammanblandas ofta Uppsalas och Skaras biskopar. Detta leder författaren till att misstänka att forntidens Uppsala låg i Skaratrakten. *Birger Nermans teorier i artikel 1913:1 underkännes. Istället återupplivas en gammal bortglömd 1800-talsteori om att Uppsala högar skulle vara kvinnogravar.)

1939:16
°Carl Otto Fast: Uppsalen (Uppsala) och Stocksund. Skaraborgs Läns Tidning 18 aug, sid 6.

1939:17
°Carl Otto Fast: Julguden Oden (Jolner) och Vänerbygden. Skaraborgs Läns Tidning 22 dec, del B, sid 1. (Med anledning av den stundande helgen påpekar västgötaskolans lärofader att asaguden Oden är julens gud och att dennes hemland är Västergötland.)

År 1940

1940:1
*Sven Tunberg: Götarnas rike. Stockholm. Denna redogörelse för Götalands äldsta historia torde vara att uppfatta som en direkt kommentar till °Carl Otto Fasts avvikande syn på landsdelens förflutna. °Fast själv nämns dock aldrig vid namn då hans teorier angrips. Även *Tunbergs egna teorier är f.ö ganska fantasifulla, varför det är beklagligt att denna bok länge förblivit det enda försöket att ge en samlad översikt över detta ämne.)

1940:2
(Anonym: Birger Nerman lokaliserar ett 15-tal fornsvenska kungar. Skaraborgs Läns Tidning 5 april, sid 3. – Arkeologen *Birger Nerman anser sig känna till vilka sagokungar som vilar i diverse gravhögar runtom i landet. Hans fascinerande teorier målar upp en bild av ett uråldrigt svenskt rike med storslaget förflutet. Denna historiesyn blir mycket intressant under andra världskriget då nationalismen blomstrar.)

1940:3
°Carl Otto Fast: Hindafjäll – Atles borg. Skaraborgs Läns Tidning 5 april, sid 7.

1940:4
(*Arthur Nordén: Skulpterat kungaklot avtäckt. Skjolms hög i nytt ljus. Professor Nerman lockade folkvandring till Nationalmuseum. Stockholms-Tidningen 6 april, sid 7. – Bland annat har *Nerman hävdat att sagokungen Hjalm-Gunnar ligger begraven i den mindre Skalundahögen, Skjolms hög.)

1940:5
(Anonym: Kung Beowulf gravsatt i Skalunda hög. Föredraget av professor Nerman var fyllt av djärva hypoteser. Skaraborgs Läns Tidning 9 april, sid 5. – Teorin om att götakungen Beowulf skulle vila i Skalundahögen hör till västgötaskolans mest omhuldade teman.)

1940:6
“Beo“ (= °Carl Otto Fast): Professor Nerman och Beowulf. Aftonbladet 13 april, sid 15. Omtryckt i landsortspressen: Skaraborgs Läns Tidning 16 april, sid 5; Skara Tidning 16 april, sid 5. (Västgötaskolans lärofader gör här anspråk på att själv vara upphovsman till teorin om att konung Hjalm-Gunnar hör hemma i Skalunda, jfr. 1940:4. Detta påstår han sig ha skrivit redan tio år tidigare i 1932:1, sid 8. Han tycks vänta sig någon form av kommentar från *Nerman, ett erkännande av att teorin härstammar från °Fast. När detta uteblir kommer °Fasts författarskap alltmer att utveckla sig till en polemik mot fr.a. *Birger Nermans historiesyn. Han blir en “Anti-Nerman“ som bekämpar den riktige *Nerman med dennes egna fantasifulla metoder och utan att ha samma grundliga kunskaper i arkeologi. Alltsedan dess har västgötaskolan förblivit en opposition mot *Nermans spekulativa tankar, utan att ha påverkats av det faktum att dagens medeltidsforskare helt frångått sådana frågeställningar som vilken hednakung som vilar i vilken järnåldershög o.dyl.)

1940:7
°Carl Otto Fast: Beowulf och svearna. Skaraborgs Läns Tidning 23 april, sid 7. (Västgötaskolans lärofader inleder här en ny serie artiklar i landsortspressen vari han ytterligare inskärper att svearnas fornhistoria utspelats i Götaland. Med förkärlek använder han de synnerligen svårtolkade sägnerna om kung  Beowulf för att stödja sina teorier.)

1940:8
°Carl Otto Fast: Gravhögar från Beowulfs tid vid västgötastränder. Skara Tidning 18 juni, sid 7.

1940:9
°Carl Otto Fast: Ynglingasagan och Vänerbygden. Skaraborgs Läns Tidning 26 juli, sid 5; omtryckt i Skara Tidning 26 juli sid 5. (Nytt angrepp på *Nermans teori om att kung Ottar Vendelkråka skulle vara gravlagd i Ottarshögen i Vendel, jfr. 1913:1, 1939:12.)

1940:10
(Anonym: Ny tolkning av Sparlösastenen. Skaraborgs Läns Tidning 2 aug, sid 4. – Kommentar till *Ivar Lindquists nyutkomna doktorsavhandling, vari Sparlösastenen tolkas som ett samtida dokument över tre generationer Uppsalakonungar under 700-talet. Artikelförfattaren tycker att det hela låter “för bra för att vara sant“.)

1940:11
(*Oscar Wieselgren: Den götiska storhetsdrömmen. Svenska Dagbladet 5 aug, sid 7. – Här omtalas att stormaktstidens lärde, främst Olaus Rudbeck, ofta förfalskade Sveriges äldsta historia. Västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast läser detta med stort intresse, och västgötaskolan beskyller alltsedan dess ofta akademisk historieskrivning för att vara en tragisk vidareutveckling av en i grunden felaktig uppfattning att Uppland skulle ha haft en ledande roll vid svenska rikets tillblivelse, något som västgötaskolan anser ha sina rötter i rudbeckianernas påstådda förhärligande av Uppsalatrakten på andra landsdelars bekostnad. Speciellt intresserar sig °Fast för ett rudbeckianskt försök att smussla in namnet Uppsala i Silverbibeln, i syfte att “bevisa“ att namnet Uppsala redan på biskop Ulfilas tid var känt och berömt i goternas rike; falsariet är dock sedan länge avslöjat. Även Pehr Thams idéer genomgås i denna artikel, vilket torde inspirera °Fast än mer, jfr. 1794:1-1817:1.)

1940:12
°Carl Otto Fast: Ynglingaättens hemort. Skaraborgs Läns Tidning 9 aug, sid 5; omtryckt i Skara tidning 9 aug, sid 5.

1940:13
°Carl Otto Fast: Ynglingaättens (skilfingarnas) hemort. Skaraborgs Läns Tidning 20 aug, sid 5; omtryckt i Skara Tidning 20 aug, sid 5.

1940:14
°Carl Otto Fast: Ynglingaättens (skilfingarnas) hemort. Skaraborgs Läns Tidning 6 sept, sid 6; omtryckt i Skara Tidning 6 sept, sid 6.

1940:15
°Carl Otto Fast: Ynglingaättens (skilfingarnas) hemort. Skaraborgs Läns Tidning 4 okt, sid 9; omtryckt i Skara Tidning 4 okt, sid 9.

1940:16
°Carl Otto Fast: Ynglingaättens (skilfingarnas) hemort. Skaraborgs Läns Tidning 11 okt, sid 6; omtryckt i Skara Tidning 11 okt, sid 6.)

1940:17
(Anonym: Uppsala gamla kyrka fyller åttahundra år. Skaraborgs Läns Tidning 22 okt, sid 5. – Artikelförfattaren har tydligen inte övertygats av °Fasts omvärdering av Gamla Uppsalas roll i Sveriges fornhistoria: “Här bodde en gång de hövdingar, som för 1.500 år sedan grundlade den svenska staten. Här låg den hednatida rikshelgedomen.“)

1940:18
(Anonym: 800-årig kyrka. Skara Tidning 5 nov, sid 7. – Artikelförfattaren anser att Gamla Uppsala kyrka är byggd “på det gamla hednatemplets grund“.)

1940:19
(Anonym: Vårt svenska rikes uppkomst. Professor Nerman börjar ny föreläsningsserie. Svenska Dagbladet 6 nov, sid 4. – *Nerman ger Sverige en allt äldre och ärorikare historia: “Det svenska riket är det äldsta av Europas stater med obruten kontinuitet… Ända sedan tiden för Kristi födelse har det riket bevisligen bestått, men möjligt är att det uppstod redan tusen år tidigare.“ Mot bakgrund av dessa vilda teorier från akademiskt håll ter sig °Fasts utomakademiska spekulationer onekligen ganska nyktra och beskedliga, varför de också blir tagna på allvar av många.)

1940:20
(*Gunnar Ullenius: En femtusenårig bondefrihet har västgötsk ungdom att försvara. Skaraborgs Läns Tidning 8 nov, sid 5. – Mot bakgrund av det pågående världskriget påminner landsantikvarien i Skara om landskapets stolta förflutna: “I intet annat land har jordbruket bedrivits av fria män så länge som i Sverige, och i intet annat gammalsvenskt landskap har det sådan ålder som i Västergötland.“)

1940:21
°Carl Otto Fast: Ynglingaättens hemort. Skaraborgs Läns Tidning 8 nov, sid 6; omtryckt i Skara Tidning 8 nov, sid 6.

1940:22
(*Richard Broberg: Folkminnen i Skara, en kulturuppgift och ett forskningsprogram. Skaraborgs Läns Tidning 6 dec, sid 7. – Författaren understryker betydelsen av att folklig muntlig tradition rörande Skaratraktens äldsta historia nedtecknas och studeras av vetenskapen. I detta sammanhang tycks han också antyda °Carl Otto Fasts tolkningar av dessa: “Man har t.o.m. framställt den åsikten, att de idékomplex, som legat bakom en sådan stads första anläggning, i alla tider göra sig skönjbara i en bottentradition, som av andra traditioner överlagras men aldrig helt utplånas.“)

1940:23
(“Julius“: Ljus över legendariskt sveafolk, svioners ben i nya gravfält – märkliga 2.000-åriga fynd i Uppsalatrakten. Stockholms-Tidningen 29 sept, sid 13.)

1940:24
(Anonym: De gamla svearna i arkeologiskt ljus, professor Nerman om det svenska rikets uppkomst. Svenska Dagbladet 8 nov, sid 2.)

1940:25
°Carl Otto Fast: Var låg det äldsta Svitjod? Skaraborgs Läns Tidning 6 dec, sid 12; omtryckt i Skara Tidning 6 dec, sid 12. (Kommentar till 1938:5, 1940:22-23. Författaren angriper “den skola vars främste förespråkare är B. Nerman och som med stor iver arbetar på teorin om de olika folken svear och götar“.)

1940:26
(Anonym: Västergötland är för lite känt och för lite uppskattat! Skaraborgs Läns Tidning 13 dec, sid 1. – Landsantikvarie *Gunnar Ullenius klagar inför Västergötlands fornminnesförenings styrelse på att landskapets kulturminnen utnyttjas så dåligt att turistnäringen endast ger en fjärdedel av vad den kunnat ge.)

1940:27
(Anonym: Västgöten känner starkt sin plikt mot hembygden. Skaraborgs Läns Tidning 13 dec, sid 5; omtryckt i Skara Tidning 13 dec, sid 5. – Landsantikvarie *Gunnar Ullenius påpekar att västgötarna villigare än de flesta andra bidrar med pengar till kulturminnesvården.)

1940:28
°Carl Otto Fast: Var låg det äldsta Svitjod? Skaraborgs Läns Tidning, Julläsningsdelen, 23 dec, sid 15; omtryckt i Skara Tidning 23 dec, sid 15.

År 1941

1941:1
(*Birger Nerman: Sveriges rikes uppkomst. Stockholm. – *Birger Nerman ger här en välskriven och fascinerande sammanfattning av de teorier han tidigare lagt fram i flitigt besökta föredrag, jfr. 1940:2, 4, 5, 19. Att döma av texten på omslagets baksida tycks boken vara avsedd att stärka svenska folkets patriotism under det pågående världskriget genom att befästa i folkmedvetandet en bild av ett uråldrigt svenskt rike. Denna bok väcker också ett stort folkligt intresse, inte minst i Västergötland. Felet är bara att den utgår från att Sveriges rike uppkommit genom att Mälardalens folk erövrat detta landskap. *Nermans egen hemtrakt, det mellanliggande Östergötland, skall däremot på något vis ha lyckats bevara sitt oberoende. Västgötaskolans företrädare håller än idag på med att försöka slå ihjäl denna sedan länge stendöda historieuppfattning, vilken envist tycks leva kvar i utomakademiska lokalhistoriska kretsar och som västgötaskolan kallar “Sveriges officiella historiesyn“. Jfr. 1983:94, 1987:21-22.)

1941:2
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Skara Tidning 24 jan, sid 5. (Västgötaskolans lärofader går ånyo till offensiv och börjar arbeta på en “anti-nermansk“ motskrift för att bemöta teorierna i 1941:1. Han betonar att Uppland geologiskt sett är Sveriges yngsta landskap och därför bör ha koloniserats från Götaland, samt inskärper ånyo att det aldrig funnits någon stammotsättning mellan svear och götar utan att de från begynnelsen är ett och samma folk.)

1941:3
(*Gunnar Ullenius: Götarnas rike, saga och historia från Nordens barnaålder. Skara Tidning 14 feb, sid 5. – Recension av 1940:1.)

1941:4
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, I. Värmlands Folkblad 24 juli, sid 3, 10. (Följande artikelserie kommer sedermera att publiceras i bokform och bli västgötaskolans klassiska bibel. Dagstidningsartiklarna innehåller dock även en del aktuell debatt som sedan fick utgå i bokversionen.)

1941:5
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, II. Värmlands Folkblad 26 juli, sid 3, 15.

1941:6
(*Artur Nordén: Sparlösastenens gåta svårtydd. Skara Tidning 12 aug, sid 5. – Författaren genomgår *Hugo Jungners, *Ivar Lindquists och *Otto von Friesens olika tolkningar av Sparlösastenens text, samt understryker hur ytterst dunkel denna är. För egen del avstår han från att ta ställning till huruvida det verkligen står Uppsala på stenen. Jfr. 1938:1, 1939:13-14, 1940:10.)

1941:7
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, III. Värmlands Folkblad 28 aug, sid 3.

1941:8
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, IV. Värmlands Folkblad 20 sept, sid 3.

1941:9
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, V. Värmlands Folkblad 7 okt, sid 3.

1941:10
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, VI. Värmlands Folkblad 18 okt, sid 3.

1941:11
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, VII. Värmlands Folkblad 4 nov, sid 3.

1941:12
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, VIII. Värmlands Folkblad 15 nov, sid 3.

1941:13
(Sven Backlund: Vad är Sverige? Värmlands Folkblad 20 nov, sid 3. – Det var inte bara °Fast som grubblade över den nationella identiteten under krigsåren.)

1941:14
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, IX. Värmlands Folkblad 29 nov, sid 3.

1941:15
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, X. Värmlands Folkblad 18 dec, sid 3.

1941:16
(*Henrik Cornell: Sveriges begynnelse. Svenska Dagbladet 22 dec. – Uppskattande recension av 1941:1.)

År 1942

1942:1
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, XII. Värmlands Folkblad 3 jan, sid 3. (Del XII har av misstag råkat publiceras före XI. Nytt angrepp på 1913:1.)

1942:2
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, XI. Värmlands Folkblad 10 jan, sid 3.

1942:3
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, XIII. Värmlands Folkblad 20 jan, sid 3, 9. (Utveckling av synpunkterna i 1940:9.)

1942:4
(*Erik Lönnroth: Sagor. Dagens Nyheter 1 feb, sid 8. – Föga uppskattande recension av 1941:1. *Nermans syn på problemet svenska rikets uppkomst kallas för “sagor“, beredskapslitteratur“ och “missbruk“ av historievetenskapen.)

1942:5
(*Birger Nerman och *Erik Lönnroth: “Sveriges rikes uppkomst“, en replikväxling. Dagens Nyheter 4 feb, sid 7. – Debatt kring 1942:4. *Nerman anser att *Lönnroth, som icke är arkeolog, inte är kompetent att bedöma hans arbete. *Lönnroth invänder att det inte är den egentliga arkeologin i 1941:1 som han kritiserat, utan *Nermans sätt att okritiskt fantisera kring de skriftliga källorna. Båda replikväxlarna vidhåller sina respektive uppfattningar.)

1942:6
(*Sven Grauers: Det äldsta sveaväldet. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 20 feb, 3, 8. – Recension av 1941:1. Författaren ställer sig något tveksam till *Nermans teorier.)

1942:7
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, XIV. Värmlands Folkblad 6 mars, sid 3, 15.

1942:8
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, XV. Värmlands Folkblad 31 mars, sid 3.

1942:9
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, XVI. Värmlands Folkblad 9 april, sid 3. (Kommentar till meningsutbytet i 1942:5. Västgötaskolans lärofader framställer detta som att både *Nerman och *Lönnroth är på god väg att sluta upp bakom hans egen götlandshypotes. Han påpekar ånyo harmset att den förre plagierat hans teori om att hednakungen Hjalm-Gunnar ligger begraven i Skalundahögen, jfr. 1940:4-6, samt tillägger att den senare vägrat recensera 1932:1.)

1942:10
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, XVII, Värmlands Folkblad 16 april, sid 3.

1942:11
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, XVIII. Värmlands Folkblad 2 maj, sid 3.

1942:12
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, XIX. Värmlands Folkblad 21 maj, sid 3-4.

1942:13
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, XX. Värmlands Folkblad 11 juni, sid 3, 15.

1942:14
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung, XXI. Värmlands Folkblad 20 juni, sid 3, 7.

År 1944

1944:1
°Carl Otto Fast: Svenska rikets ursprung. Göteborg. 153 sid. (Denna bok är västgötaskolans klassiska bibel. Den är en sammanställning av artiklar vilka 1936-43 publicerats i bl.a. Skaraborgs Läns Tidning och Värmlands Folkblad. Viss dagsaktuell polemik har dock strukits. Senare företrädare för västgötaskolan, fr.a. °Verner Lindblom, kommer ännu på 1980-talet att göra nästan ordagranna avskrivningar ur detta arbete, och därmed direktöverförs 1930- och 1940-talens forskningsläge på ett kuriöst sätt till debatter femtio år senare. På detta sätt får flera kufiska och övergivna teorier ånyo komma till heders. Självfallet har detta också försvårat försöken att föra en meningsfull debatt mellan västgötaskolan och de akademiska forskarna, vilka under 1980-talet sedan länge arbetade med helt andra frågor. Se 1979:7, 1982:11.)

1944:2
(“Th. F.“: Svenskt sagorike skapas på svaga konturer – Birger Nermans Uppsalahistoria ett fantasirikt bländverk. Göteborgs-Tidningen 23 feb, sid 5. – Föga uppskattande recension av *Birger Nermans bok “Gamla Uppsala – svearikets hjärtpunkt“.)

1944:3
(*Gunnar Ekholm: Var bodde Tacitus’ svioner? Svenska Dagbladet 28 okt.)

År 1945

1945:1
(*Sven Tunberg: Svearne, en historisk fantasi. Nordisk Tidskrift sid 81-103.)

1945:2
Leif Beckman: Svearnas fornhistoria ett falsarium? Aftonbladet 16 mars sid 4, 5. (Recension av 1944:1. Kommentar till °Fasts klagomål över att vetenskapen dragit sig för att kommentera hans teorier: “Det skall nu författaren vara glad över och inte utmana ödet, ty hade han råkat in i en polemik med sagda fornminnesvårdande kretsar hade det antagligen aldrig blivit någon bok eller också hade han fått sluta sin borgerliga gärning för att helt ägna sig åt svearnas bekämpande. Dessutom är det inte sagt att fornminnesvårdarna i gemen håller sig med de tidningar, där uppsatserna publicerats.“)

1945:3
Filosofiska fakultetens protokoll, Uppsala universitet. 15 sept (Den 11:e paragrafen behandlar en ansökan från °Carl Otto Fast om tillstånd att för vetenskaplig undersökning uttaga en skiva ur ekstock från den s.k. Urdals brunn i Gamla Uppsala. Bilagor A-E.: ansökan från °Fast, samt brevväxling i ärendet mellan arkeologen *Sune Lindqvist och dendrokronologen *Ebba Hult de Geer. Avslag på ansökan. Jfr. F1945:6, F1946:2, F1946:11, F1946:13.)

År 1946

1946:1
Ecklesiastikdepartementet: ämbetsskrivelse till kanslerämbetet för rikets universitet, signerad Tage Erlander och A. Ehrensvärd, daterad 1 februari. Avskrifter i Filosofiska fakultetens protokoll, Uppsala universitet, samt i riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv. (Tillstånd meddelas, med anledning av ansökan i 1945:3, för *Ebba Hult de Geer att för biokronologisk undersökning uttaga en skiva ur en stock från Urdals brunn.)

1946:2
°Carl Otto Fast Huru gammal är “Urdals brunn“ i Gamla Uppsala? Värmlands Folkblad 1 mars, sid 3. (Författaren upplyser om Ebba Hult de Geers pågående undersökning rörande datering av stocken från Urdals brunn, jfr. 1945:3, 1946:1.)

1946:3
°Carl Otto Fast: “Urdals brunn“ i Gamla Uppsala – spåntningen ej från heden tid. Värmlands Folkblad 28 maj, sid 3-4. (Preliminär rapport från *Ebba Hult de Geers undersökning.)

År 1947

1947:1
(Gust Johansson: Beowulfsagans Hronesnaesse – lekmannafunderingar angående det gamla Götland. – Författaren har ibland utpekats som anhängare av västgötaskolan. Han anser dock att svearna bodde i Svealand och att hednatidens Uppsala låg i Uppland. Professor *Ivar Lundahl anser trots detta att Gust Johanssons teorier är “fulla av rena rama omöjligheterna“, jfr. 1963:2, 1986:25b.)

År 1948

1948:1
(*Gudmund Schütte: Where is Gefion’s lake situated? Acta Philologica Scandinavica 1945-1948. – Författaren anser i likhet med Viktor Rydberg och °Carl Otto Fast att sjön “Lagen“, invid vilken de isländska sagorna anger att hednatidens Uppsalatempel skall ha legat, bör vara identisk med Vänern snarare än med Mälaren. Jfr. 1887:11, 1937:1, 1939:9.)

1948:1b
(Anonym: Härstammade goterna från Västergötland? Västgöta-Bygden nr 2, sid 169-170. – Om arkeologen *Erik Oxenstiernas doktorsavhandling, som hävdar detta. Jfr. F1948:4-7.)

1948:2
(*Ture Johannisson: Gudaåkning i Västergötland. Svenska Dagbladet 25 nov, sid 11. – Översikt över olika forskares tolkning av ortnamnet “Åsaka“, vilket förekommer på många platser i Västergötland. Jfr. 1979:7.)

År 1949

1949:1
*Ebba Hult de Geer: brev till °Carl Otto Fast angående biokronologisk undersökning av stocken från Urdals brunn, daterat 14 nov. (Trädet som stocken huggits ur uppges vara fällt under stormaktstiden. Därav drar °Fast slutsatsen att Urdals brunn icke är en hednisk offerbrunn utan ett rudbeckianskt falsarium. Till denna uppfattning kommer landsantikvarie *Nils Sundquist så småningom att ansluta sig. Jfr. 1945:3, 1946:1, 1953:1. – Jag har själv aldrig sett detta brev eller kunnat få någon klarhet i var det förvaras utan känner det bara genom °Fasts egna citat i 1950:1, sid 20.)

1949:2
Anonym: Var låg det forntida asahemmet? Västgöta-Bygden nr 5, sid 296-298. (Om teorier av °Carl Otto Fast och °Gustav Lundén.)

1949:3
Gustaf Ewald: Låg svearnas urhem i Västergötland? Västgöta-Bygden nr 4, sid 285-288. (Recension av °Carl Otto Fasts “Svenska rikets ursprung“. Jämförelser görs med Pehr Tham och °Gustaf Lundén, men inget eget ställningstagande görs till teorierna. Det påpekas dock att °Fast inte är västgöte och således inte lokalpatriot.)

År 1950

1950:1
°Carl Otto Fast: Vänerbygdens sägner i Nordens fornhistoria. Stockholm. 64 sid. (Detta är författarens sista bok, vari han vidhåller sina tidigare teorier. Försedd med en litteraturlista till hans samtliga böcker. På sid 20 redovisa *Ebba Hult de Geers datering av Urdals brunn, jfr. 1949:1.)

1950:1b
Gustaf Ewald: Är Skalunda hög kung Beowulfs grav? Västgöta-Bygden nr 1, sid 335-336. (Om *Birger Nermans och °Carl Otto Fasts idéer angående hednatima kungars gravplats.)

1950:1c
Gustaf Ewald: Halle- och Hunneberg i saga, sägen och historia Västgöta-Bygden nr 2, sid 345-346. (Om °Carl Otto Fasts och °Gustaf Lundéns försök att sätta dessa berg i samband med hedniska gudasagor. Inget eget ställningstagande görs från författarens sida.)

1950:2
“Essen“: Svearnas offerbrunn i Uppsala förfalskad – gruvingenjör avslöjade falsariet trots hårt motstånd. Aftonbladet 26 mars, sid 1, 5. (Västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast berättar om dateringen av Urdals brunn.)

1950:3
Anonym: “Svearnas offerbrunn“ försvaras av professor. Aftonbladet 27 mars, sid 1, 7. (Arkeologen *Sune Lindqvist påpekar, med anledning av dateringen av Urdals brunn, att dendrokronologin inte alltid är tillförlitlig. Tanken att den förmenta offerbrunnen skulle ha grävts av Olaus Rudbeck för att ge ett vilseledande intryck av att ett hednatempel funnits där, den är under alla förhållanden ogrundad. Det fanns tre brunnar i Gamla Uppsala på Rudbecks tid, och denne ansåg att en annan  av dessa tre var offerkällan. Även dendrokronologen *Ebba Hult de Geer intervjuas, och hon vidhåller att dateringen är riktig.)

1950:4
Anonym: Riksantikvarien tiger om Uppsala-brunnen. Aftonbladet 28 mars, sid 1, 8. (Riksantikvarie *Martin Olsson, som ursprungligen framkastat teorin att Urdals brunn är en offerkälla, är nu kortfattad om detta: “Jag vill inte diskutera saken – det lönar sig inte att diskutera med ingenjör Fast.“ Denne invänder att riksantikvarien överhuvudtaget aldrig gjort något försök att diskutera. När °Fast skickade honom sin bok och frågade om det fanns något korn av värde i den, lät denne blott en underlydande svara att boken “föranleder ingen åtgärd“.)

1950:5
°Carl Otto Fast: Eugen Mogk, Johan Götlind och Halleberg – “Valhall“. Skara Tidning 3 maj.

År 1951

1951:1
°Gustaf Lundén: Tunhems gäll. Stockholm. (Författaren anser bl.a. att Halleberg är verklighetens förebild till sagornas Valhall. Han räknas av vissa som lärjunge till °Carl Otto Fast. Hans idéer har aldrig tagits särskilt mycket på allvar.)

År 1953

1953:1
(*Nils Sundquist: Östra Aros. Uppsala stads historia, I. Uppsala.)

1953:2
Folke Österdahl: Fornhistoriskt lägenhetsbyte. Morgon-Tidningen 4 maj, sid 3. (Recension av 1950:1 och 1953:1, samt jämförelse mellan °Carl Otto Fasts teorier och *Nils Sundquists.)

År 1954

1954:1
Iwan Schyman: Värmlandsnäs, I. Karlstad. (På sid 28-31 behandlas °Carl Otto Fasts teorier om vilka hednakungar som vilar i vilka västgötska gravhögar.)

År 1955

1955:1
(Gust Johansson: Beowulfssagans götar -lekmannafunderingar. Stockholm. 29 sid. Jfr. 1947:1, 1986:25b.)

1955:2
(Nils Haglund: Det forna Göta rike och dess hjältekonung Beowulf. Kungliga västgöta regementes kamratförenings medlemsblad, sid 2-7.)

1955:3
(Gustav Sundin: Asatemplet på Vaverön i Siljan. Dala-Demokraten 10 augusti.)

År 1956

1956:1
Anonym: Låg Valhall på Halleberg? Göteborgs-Posten 12 okt, sid 19. (Landsantikvarie *Sven-Axel Hallbäck anordnar “historisk disputation“ rörande privatforskaren °Gustaf Lundéns teorier, jfr. 1951:1. Även °Fast inbjuds, se F1956:6-8.)

År 1958

1958:1
Iwan Schyman: Värmlandsnäs, II. Karlstad. (På sid 29-30 refereras °Carl Otto Fasts tolkningar av Beowulfeposet, vilka författaren tycks godkänna.)

År 1960

1960:1
°Holger Bengtsson: Svear och andra götar i vår landsända. Flygmotor, intern tidning för Svensk Flygmotor AB, Trollhättan. Nr 1. (°Carl Otto Fast har fått en lärjunge som troget upprepar hans teorier och kommer att göra dem vida mer spridda än de hittills varit.)

1960:2
(“S.U.P.“: Vikingarna sopas bort ur Rysslands historia. Stockholms-Tidningen 24 aug, sid 1-3.)

År 1962

1962:1
(*Åke Ohlmarks: Krigiska konflikter sammansmälte svear och götar – kung Hrolf av Västergötland imponerande gestalt. Göteborgs-Tidningen 25 maj, sid 4.)

År 1963

1963:1
Anonym: Västgöte går till kungs, feltolkning av Snorre! Göteborgs-Posten 7 mars. (°Holger Bengtsson har skrivit till Kungl. Maj:t och yrkat på att Skalundahögen bör undersökas. Han påminner samtidigt om att han tidigare hos statsrådet Edenman anhållit om en utredning rörande Västergötlands roll i Sveriges tidiga historia, vari man bl.a. skulle undersöka ifall de historiska källornas omnämnanden av Sigtuna och Uppsala verkligen åsyftar orterna i Uppland som idag bär dessa namn. Han protesterar mot planerna på att resa ett sveamonument i Gamla Uppsala.)

1963:1b
(*Birgit Arrhenius: En nyfunnen svärdsknapp från Uppsala västhög. Fornvännen, sid 225-245. – Författaren har funnit att högen innehåller rester av ett svärd. Den kan alltså inte vara en kvinnograv, som västgötaskolan hävdar.)

1963:2
Tore Winqvist: Låg svearnas Uppsala vid Kinnekulle? Ingenjör tvivlar på historien. Göteborgs-Tidningen 10 mars, sid 4-5. (°Holger Bengtsson deltar i en populärvetenskaplig uppsatstävling utlyst av Sveriges Radio. Hans bidrag kommer att granskas av bl.a. historikern *Erik Lönnroth. °Holger Bengtsson förklarar ånyo att inget sveamonument bör resas i Gamla Uppsala, eftersom svearna vore hemmahörande i Götaland, icke i Uppland. Kommentar av *Ivar Lundahl och *Sven-Axel Hallbäck.)

1963:3
“Will“: Vikingar från Göteborg drar ut till Bohuslän. Göteborgs-Posten 17 maj. (IK Vikingens seniorklubb gör sin vårutflykt till Västergötland och Bohuslän. De guidas av °Holger Bengtsson och får veta att Uppland stulit Västergötlands fornhistoria.)

1963:4
“Will“: Fornforskarna som tiger får kritik av landsantikvarie i historiefejden. Göteborgs-Posten 13 juni. (°Holger Bengtsson har lagt fram sina teorier i jubileumsnumret av Götiska minnen. Landsantikvarie *Sven-Axel Hallbäck tycker att det är svagt av forskarna att inte vilja ta debatt om götlandshypotesen. Docent *Jörgen Weibull tycker att en sådan debatt vore intressant även om han inte anser att °Holger Bengtssons bevis är hållbara; han vill inte själv inleda debatten eftersom han är modernhistoriker.)

1963:5
(*Lili Kaelas: Hur blev Sverige till? Göteborgs-Posten 19 juli, sid 2. – Recension av *Mårten Stenbergers bok “Sweden“.)

År 1964

1964:1
°Holger Bengtsson: Svetjud, sveafolket från Kinnekulles Upland. Göteborg. 64 sid. (Författaren sammanfattar sina teorier. De ansluter sig ganska troget till °Carl Otto Fasts. Bland °Holger Bengtssons få egna tillägg kan nämnas teorin att inskriften på Rökstenen är diktad av romarskalden Horatius.)

1964:2
(*Gösta Langenfelt: Svear och götar på femhundratalet. Arbetarkalendern nr 45.)

1964:2b
(Ulf Wilund: Uppsala hednatempels placering enligt källornas vittnesbörd. Tvåbetygsuppsats i historia, Uppsala universitet.)

1964:3
°John Jansson: brev till riksantikvarieämbetet, daterat Skomakaregården Götene 6 sept. Riksantikvarieämbetet, Antikvariskt-topografiskt arkiv: Uppland, Gamla Uppsala. (Författaren, historieintresserad vän till °Holger Bengtsson, betvivlar att den forna kultplatsen “upsalir“ varit belägen i Uppsalatrakten, samt frågar med vilken rätt riksantikvarieämbetet begärt 1 miljon kronor till upprustningsarbeten i Gamla Uppsala, jfr. 1963:1-4.)

År 1965

1965:1
°Roland Bengtsson: Upplandshypotesen in memoriam. Göteborgs-Posten 29 aug.

1965:1b
(Jan-Eric Olsson: Trekronorsvapnets ursprung. Tvåbetygsuppsats i historia, Uppsala universitet.)

1965:2
°Holger Bengtsson: Slutdansat på Uppsala högar. Nya Lidköpings-Tidningen 23 december.

År 1966

1966:1
*Ove Moberg: Nationalmonumentet Kinnekulle? Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 20 juli, sid 3. (Sakkunnig kommentar till teorin att svearna ursprungligen bott i Götaland. Jfr. 1971:4, 1988:4.)

År 1968

1968:1
°Mac Key: Den tredje ståndpunkten. Skövde. 6 sid. (Detta år har götlandshypotesen blivit uppmärksammad som aldrig förr, och bl.a. fått en ny stridbar anhängare som skall låta tala mycket om sig i framtiden. Hans teorier är synnerligen vildvuxna och ansluter sig mer till Pehr Tham, jfr. 1794:1-1817:1, än till °Carl Otto Fast.)

1968:2
°Mac Key: Färden till Valhall, tredje ståndpunkten i slaget om Svetjud. Skövde, förf. 16 sid, illustrerad.

1968:3
Thomas Aurelius: Problemet om det svenska rikets uppkomst i historiografisk belysning. Trebetygsuppsats i historia ventilerad 10 jan, Uppsala universitet. (°Carl Otto Fasts teorier avfärdas kortfattat som rena stolligheter, jämförbara med 1955:2.)

1968:4
Anonym: Teser spikas kl 16 idag vid “Oden“. Skövde Nyheter 19 april sid 1. (“Holger Bengtssons berömda teser“ skall ventileras. Landsantikvarie *Sven-Axel Hallbäck arrangerar en ny “historisk disputation“, jfr. 1956:1, som ett av många jippon på länsutställningen R68.)

1968:5
°Holger Bengtsson: Upptakt idag till disputationen om sveariket – teserna spikas. Skövde Nyheter 19 april, sid 8. (°Holger Bengtssons uppspikade teser publiceras. Det är professor *Birger Nermans historiesyn som ifrågasätts, samt innebörden av ordet “svear“.)

1968:6
Anonym: Dråplig Skövdefejd – sveateser spikade. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 19 april. (Om °Holger Bengtssons “disputation“, jfr. 1968:4-5.)

1968:7
“Leon“: Kan Holger Bengtsson och R68 tvinga fram upsaliensarna till debatten om svearikets vagga? Skövde Nyheter 22 april, sid 6. (°Holger Bengtsson hoppas in i det sista kunna locka professor *Birger Nerman till “disputationen“. Det framgår tydligt att denne uppfattas som huvudmotståndaren, jfr. 1940:6.)

1968:8
Sören Tjäder: Nu vill Bengtsson snacka med forskarna… Svearna kom från Kinnekulle. Göteborgs-Tidningen 28 april.

1968:9
“En smålänning“ (= °Mac Key): Den tredje ståndpunkten – ett inlägg i striden om Svetjud. Skövde Nyheter 6 maj, sid 6. (Detta torde vara författarens debut i ämnet. Han är alltjämt en ren novis på fornhistoria som läst om °Holger Bengtssons teorier ett par veckor tidigare. han har ännu inte funnit något av det bevismaterial som han sedermera kommer att åberopa till stöd för sina teorier; det är på ren fantasifull intuition som han förlägger svearikets vagga till Hornborgasjön, en teori som han sedan konsekvent kommer att vidhålla.)

1968:10
Anonym: Tvärsäker ingenjör: Svearna västgötar! Göteborgs-Tidningen 2 juni. (Om hur °Holger Bengtsson gjorde bekantskap med °Carl Otto Fast. Jfr. F1960:2, F1965:1.)

1968:10b
Anonym: R68 i Skövde redan stor publikframgång. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning, 5 juni, sid 22. (Anmärkningar om °Holger Bengtssons disputation om svearnas skaraborgska ursprung.)

1968:11
Bernt Eklundh: Föddes Moder Svea på Kinnekulle? Göteborgs-Posten 8 juni, sid 9. (Nu står det klart att professor *Birger Nerman inte tänker infinna sig till °Holger Bengtssons disputation: “Jag är östgöte. Västgötarna är galna. Snart skall de väl ha Kristi födelse till Västergötland också.“ Jfr. 1968:14. Däremot infinner sig tre framstående experter från Västergötland: arkeologen *Harald Wideen, ortnamnsforskaren *Gunnar Linde och historikern *Per Hultquist.)

1968:12
Anonym: Skövdedisputationen – svearnas skaraborgska urhem fortfarande en obevisad teori. Skaraborgs Läns Tidning 8 juni, sid 14.

1968:13
“Rick“: “Historiedisputationen“ dog ut långt innan publiken fått nog av ordfejden! Skövde Nyheter 10 juni, 6. (Även historikern *Erik Lönnroth och arkeologen *Ulf Erik Hagberg har lämnat återbud till °Holger Bengtssons “disputation“. Denna genomfördes således mellan å ena sidan °Holger Bengtsson, å andra sidan *Wideen-*Linde-*Hultquist. Man diskuterade svearnas, Sigtunas och Uppsalas geografiska läge inför intresserad publik.)

1968:14
Anonym: Vi galna västgötar. Skaraborgs Läns Tidning 10 juni, sid 4. (Ännu en kommentar till professor *Birger Nermans vägran att komma till °Holger Bengtssons disputation: “Nej, jag är östgöte. Västgötarna är helt galna. Det torde inte dröja länge förrän de vill förlägga Kristi födelse till Västergötland!“ Jfr. 1968:11.)

1968:14b
Anonym: Sveariket härrör från Västergötland – disputation på R68. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 10 juni, sid 9. (Om °Holger Bengtssons disputation med de lärde.)

1968:15
°Holger Bengtsson: Vilar Ottar verkligen i Vendelhögen? Göteborgs-Tidningen 23 juni. (Angrepp på *Nermans teorier i 1913:1.)

1968:16
°Holger Bengtsson: Våra hemlösa svear. Göteborgs-Tidningen 3 juli. (Författaren angriper ånyo *Nermans teorier, samt frågar sig när det skall skrivas en avhandling om att svearnas ursprungsort är Kinnekullebygden.)

1968:17
“Johan“: Resa genom tiden i svearnas rike. Göteborgs-Posten 15 juli. (GDG har startat sällskapsresor till Västergötland för forntidsintresserade. Guide är °Holger Bengtsson.)

1968:18
(“Texto“: Förhistoriskt “järnverk“ hittades på platsen för kärnsjukhusbygget i Ryd. Skövde Nyheter 14 aug, sid 1, 10. – Arkeologisk expertis låter undersöka dessa nya belägg för en tidig järnhantering i Västergötland. Även °Mac Key blir intresserad och kommer så småningom att göra vetenskapligt värdefulla fältundersökningar rörande förhistorisk järnframställning. Tyvärr syftar dessa till att i efterhand finna någon sorts bevis för den historiesyn som han redan från första början färdigutvecklat på rent intuitiv väg. Jfr. 1968:9.)

1968:19
(Anonym: Gravhög i Ryd blev militärt skyttevärn…! Skövde Nyheter 14 aug, sid 1. – En grav ödeläggs olyckligtvis genom militär grävning av skyttegravar. Jfr. 1968:18.)

1968:20
Sören Tjäder: Historieingenjören på krigsstigen. Vetenskapen har fel – svearna från Västergötland. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 3 sept.

1968:21
°Holger Bengtsson: Historisk forskning utanför skyddsstängslet. H Bengtsson diskuterar skövdedisputationen. Skövde Nyheter 4 sept, sid 12. (Fortsatt utveckling av tesen att svearna bodde i Götaland i äldre tid. *Nermans teorier i 1913:1 angrips än en gång. °Holger Bengtsson kritiserar de akademiska forskarnas uppfattning att det är viktigt för en forskare att ha doktorerat.)

1968:22
*Gunnar Linde: Disputationen i kulturhuset om svearna. Skövde Nyheter 6 sept, sid 7. (°Holger Bengtssons motståndare under skövdedisputationen ger här ett kort svar på 1968:21. Författaren tillstår okunnighet i vissa detaljfrågor, men tror inte att °Holger Bengtsson vet bättre. Han påpekar att denne hört fel på vissa ställen i den bandinspelade version av skövdedisputationen som argumentationen i 1968:21 bygger på.)

1968:23
Ingvar Kjörck: Överingenjören med C i historia fann gamla Uppsala i Skaraborg? Göteborgs-Posten 20 okt. (°Mac Key lanserar en teori om att ortnamn i Skaraborg på Kars-, Kår- och Kas- bevarar minnet av nu försvunna vårdkasar som legat där. Detta förmenta vårdkassystem, menar °Key, sammanstrålar vid en bondgård med namnet Uppsala. Där anser han att Uppsala hednatempel bör ha funnits, och inte i Uppland. Teorin är vetenskapligt obevisbar, jfr. 1983:44.)

1968:24
(Anonym: Tänk vad våra förfäder kunde med sina urmodiga verktyg. Skövde Nyheter 11 nov, sid 4. – Föredrag om de överraskande fynden av järnhantering vid Ryd som utgrävts av bl.a. *Ingegärd Särlvik. Jfr. 1968:18.)

1968:25
(Anonym: 2000-årigt järnbruk vid kärnsjukhuset. Skövde Nyheter 20 nov, sid 3. Jfr. 1968:18.)

1968:26
(“Leon“: Ryds järnsmältning för 1800 år sedan Europas näst största! Skövde Nyheter 22 nov, sid 1. Jfr. 1968:18.)

1968:27
(“Leon“: Flera järnåldersugnar söks vid ytterligare utgrävningar i Ryd? Skövde Nyheter 22 nov, sid 13. Jfr. 1968:18.)

1968:28
Annons: Låg Uppsala i Västergötland? Skövde Nyheter 9 dec, sid 3. (Skövdeortens hembygds- och fornminnesförening arrangerar föredrag av °Mac Key. Jfr. 1968:23.)

1968:29
Anonym: Svears urhem ventileras i skövdeföredrag. Skövde Nyheter 9 dec, sid 5. (Jfr. 1968:28.)

1968:30
“Rick“: Mac Key presenterar ny svensk historia, fascinerande Uppsala vid Lilla Bjurum. Skövde Nyheter 11 dec, sid 1. (Jfr. 1968:28.)

1968:31
“Rick“: Låg Uppsala tempel vid Lilla Bjurum? Skövde Nyheter 11 dec, sid 12. (°Mac Key hävdar att Uppsala, Birka och Sigtuna låg vid Hornborgasjön. Hans argumentation utgår nästan helt från hemmagjorda teorier på språkhistoriens område, ett ämne som han inte är kunnig i. Språkforskaren *Gunnar Linde bemöter hans idéer i en offentlig debatt och påtalar att dessa ofta inte stämmer med kända ljudlagar, särskilt inte funderingarna kring att den västgötska bondbyn Sätuna skulle kunna språkligt motsvara Sigtuna. Jfr. 1817:1.)

År 1969

1969:1
(*Matts Dreijer: Det återfunna Birka. Åländsk odling. – Författaren menar sig ha funnit en runinskrift på en sten som han tror restes till minne av missionären Unni. Enligt källorna skall en missionär med detta namn ha dött i Birka. Därför tror *Dreijer att Birka låg på Åland, där stenen finns, och i inte på Björkö i Mälaren. Teorin har just aldrig fått någon uppslutning. Västgötaskolans förespråkare har dock bemött den med sympati, trots att den är oförenlig med dessas egna teorier. Jfr. F1950:27-28.)

1969:2
°Holger Bengtsson: Historiedisputationen i Skövde. Göteborg. 85 sid. (Utskrift av vad som sades under författarens “disputation“ med *Wideen-*Linde-*Hultquist, jfr. 1968:4ff. Utskriften bygger på bandinspelning, jfr. 1968:22.)

1969:3
°Mac Key: Västgöta-Sverige. Skövde, förf. 17 sid, illustrerad.

1969:4
°Sven Svensson: Det svenska rikets uppkomst. Vara: Vara bok- och pappershandel, Tråvad, förf. Utblick från bygd, 2, 23 sid, illustrerad. (Författaren beskriver sig själv som en “enkel person av folket“ och torde alltså vara en god representant för västgötaskolan på gräsrotsnivå. Han sammanfattar den äldre debatten om svenska rikets uppkomst på följande sätt: “De som i första hand varit i elden är professor Birger Nerman, Uppsala samt ingenjörerna Carl Otto Fast och Holger Bengtsson.“ Således tycks “folket“ uppfatta västgötaskolan som en opposition mot i första hand *Birger Nerman. Detta hindrar inte författaren från att uttala stark beundran för *Nerman och spinna vidare på dennes fantasifullare teorier. °Svenssons egna teorier är närmast obegripliga. Mest ägnar han sig åt ytterst djärva spekulationer kring de skaraborgska ortnamnen, varigenom han försöker klarlägga de västgötska “ursvearnas“ historia. Han menar bl.a. att det finns ett samband mellan sveafolket och städerna Skara och Skövde, ty städerna “äro båda S-märkta“. Sedan övergår han till att skildra krigiska uppgörelser under stenåldern vilka resulterade i att megalitfolket blev fördrivet av stridsyxefolket. Den som är ute efter att göra sig lustig över västgötaskolan torde ha mycket matnyttigt att hämta i detta lilla häfte, skrivet av en 78-årig västgöte. Trots detta kommer °Dag Stålsjö femton år senare att förteckna det i sin litteraturlista över verk som “givit mig många uppslag och ledtrådar“, jfr. 1983:14.)

1969:4b
Carl-Axel Wretman: Akt över fru Gerda Fast, 4 januari. Carl-Axel Wretmans arkiv, Stockholms stadsarkiv. (Anteckning om att Gerda Fasts make gruvingenjören °Carl Otto Fast, västgötaskolans lärofader, intagits på Gärdets sjukhem för Parkinsons sjukdom. En senare tillfogad anteckning tillägger att han avled 31 augusti 1969.)

1969:5
°Mac Key: brev till *Sven Jansson. 16 feb. Svar från *Gunnar Ekelund. 18 feb. Riksantikvarieämbetet, Antikvariskt-topografiskt arkiv. (Under Västergötland, Ledsjö sn.)

1969:6
*Gunnar Ekelund: brev till °Mac Key. 18 mars. Riksantikvarieämbetet, Antikvariskt-topografiskt arkiv. (Under Västergötland, Ledsjö sn.)

1969:7
(Carl-Olof Bergström: När infogades götarnas land i svearnas välde? Bergslags-Posten 16 april.)

1969:8
(Lars Freeman: När Sverige blev Sverige. Göteborgs-Posten 17 maj.)

År 1970

1970:1
°Mac Key: En annorlunda historia. Skövde. Författaren sammanfattar sina teorier. Historiesynen är i allt väsentligt densamma som i 1968:9. “Bevisen“ är dessvärre alltjämt hämtade från språkforskningens område, som författaren icke behärskar, jfr. 1968:31. °Keys värdefulla arkeologiska forskning kommer därigenom olyckligtvis i skymundan bakom en uppsjö av vetenskapligt värdelösa fantasier.)

1970:2
Svenska Turistföreningens årsbok: Västergötland. (På sid 262 kommenterar landsantikvarie *Sven-Axel Hallbäck den lokala svearikesdebatten.)

1970:3
Anonym: Göteborgs-Bengtsson kämpar om urhemmet. Göteborgs-Posten 29 jan. (Bibliotekstjänsts lektörer avstyrker inköp av °Holger Bengtssons böcker till biblioteken i landet. Denne överklagar beslutet.)

1970:4
Anonym: Historie-Bengtsson går till ny attack. Göteborgs-Posten 22 juni. (Bibliotekstjänsts granskningsnämnd har upphävt lektörernas beslut i 1970:3 och antagit 1969:2 för inköp till landets bibliotek. °Holger Bengtsson har också skrivit till universitetskanslerämbetet med förfrågan “om inte tiden är inne att anpassa vår forskning till modern metodik“.)

1970:5
Anonym: Möjbrostenen märklig runsten – eller ett studentikost skämt? Skövde Nyheter 10 dec, sid 5, 10. (°Mac Key lanserar en teori om att runstenen från Möjbro i Uppland icke härstammar från järnåldern utan är ett falsarium av 1600-talsprästen Nils Rabenius. Teorin är vetenskapligt ohållbar, jfr. 1982:79.)

År 1971

1971:1
°Verner Lindblom: välvillig recension av 1970:1. Skaraborgs Läns Tidning 20 jan. (Recensenten, som här debuterar som skribent i ämnet, är vän till °Holger Bengtsson och kommer snart att låta tala om sig som en av västgötaskolans ledande män.)

1971:1b
(*Lars Lönnroth: Gudasagorna hade även ett sedelärande syfte. Dagens Nyheter 17 jan, sid 4.)

1971:1c
(Bo Engzell: Medeltiden grävs fram i Skara. Dagens Nyheter 21 jan, sid 8.)

1971:2
“INK“ (Ingvar Kjörck): Berömd runsten är ett skämt – spexande präst upphovsman? Göteborgs-Posten 24 jan, sid 12. (Jfr. 1970:5.)

1971:3
Dayton Johansson: Expert om den historiska runstenen från 500-talet: studentskämt från 1600-talet! Expressen 25 jan, sid 13. (Experten ifråga är °Mac Key, jfr. 1970:5.)

1971:4
*Gunnar Linde: Om svear och götar i Västergötland. Göteborgs-Posten 10 dec. (Författaren kommenterar en nyligen timad debatt i Skara, där landsantikvarie *Sven-Axel Hallbäck sammanfört de båda västgötakoryféerna °Holger Bengtsson och °Mac Key. Deras teorier om att svearna i äldre tid skulle ha haft sitt maktcentrum i Skaraborgs län prövas vetenskapligt. Ortnamn, dialekter och arkeologiska fynd visar på en tydlig gräns mellan två skilda kulturområden från norra Kinnekulle i sydostlig riktning över Billingen och ned mot Vättern. I just dessa gränstrakter vill de båda västgötaforskarna se svearnas ursprungliga hemvist. Detta kan man i och för sig tänka sig, men alla skriftliga källor lokaliserar ju svearnas maktcentrum till Mälaren. Dessutom har °Key och °Bengtsson förlagt svearnas skaraborgska “maktcentra“ till områden som enligt ortnamnens vittnesbörd låg i respektive bygds utkant.)

1971:5
°Holger Bengtsson: Om svear och götar. Göteborgs-Posten 31 dec. (Författaren underkänner resonemanget i 1971:4. Han upprepar i stort sett °Carl Otto Fasts teser i 1939:3. “Inte finner man spår av Snorresägner i ovanstående“, avslutar han sin artikel. Hans “bevisföring“ bygger dock huvudsakligen på omtolkningar av lösryckta meningar ur fr.a. Snorres Ynglingasaga, vars historiska värde starkt kan ifrågasättas även utan omtolkning.)

År 1972

1972:1
°Mac Key: Apropå gamla mynt, Olof Skötkonung – västgöten. Skövde Nyheter 26 jan, sid 6. (Det s.k. Häggumsdokumentet åberopas för att bevisa att Sätuna vid Hornborgasjön är identiskt med Olof Skötkonungs myntpräglingsort “Zitun“, vilken annars brukar identifieras med  Sigtuna. Teorin uppfanns halvtannat århundrade tidigare av Pehr Tham, jfr. 1817:1 och 1985:1.)

1972:1b
°Mac Key: En ny teori om ortnamnstolkning. Limhamniana, utgiven av Limhamns museiförening, sid 45-48. (Författaren hävdar att elementet “ryd“ betyder “myrmalm“, inte “röjning“ som ortnamnsforskarna anser. Jämför t.ex. 1986:1.)

1972:2
*Gunnar Linde: Sätuna eller Sigtuna? Skövde Nyheter 1 feb, sid 6. (Författaren bestrider påståendet att Sätuna skulle vara identiskt med Olof Skötkonungs Sigtuna. Detta strider mot kända ljudlagar. Dessutom är “Häggumsdokumentet“ icke någon medeltida originalhandling utan blott en påstådd avritning av en sådan, bevarad i en sockenhistorik publicerad 1794. Det försvunna originalet påstås där vara från 1309. Det finns en originalhandling från 1311 som har namnformen “Saetuner“ och en från 1390 som stavar “Saetunom“. Förleden “Sae-“, som är den gängse under medeltiden, betyder “sjö“; ett enstaka “Si-“ i en avskrift kan inte tillmätas något motbevisande värde.)

1972:3
°Ingvar Leion: Om Mac Key och Gunnar Linde – arkeologiska lekstugor m.m. Skövde Nyheter 3 feb, sid 6. (Författaren anser att arkeologerna borde gräva mer i Västergötland. Han ifrågasätter också riktigheten i *Lindes språkhistoriska resonemang i 1972:2. Emellertid bygger hans egen argumentation på ett tryckfel i tidningen.)

1972:4
°Mac Key: Sätuna eller Sigtuna? Svar till Gunnar Linde. Skövde Nyheter 3 feb, sid 6. (Författaren tycker att det är likgiltigt huruvida “Häggumsdokumentet“ är en äkta medeltida handling. Han förespråkar arkeologisk utgrävning för att avgöra om Sätuna är Sigtuna. Jfr. 1985:1.)

1972:5
*Gunnar Linde: Gräv så svarar jag för det där andra! Skövde Nyheter 8 feb, sid 3. (Författaren råder °Mac Key att fortsätta “de framgångsrikt påbörjade grävningarna, som redan givit sensationella resultat“, men vidhåller däremot sin uppfattning i språkhistoriska frågor och anser inte att Sätuna är Sigtuna.)

1972:6
“Rick“: Varifrån kommer egentligen alla våra gamla konungar? Skövde Nyheter 27 feb, sid 7. (Rektor *Torsten Schmidt på Axvalla folkhögskola håller föredrag om bl.a. svenska rikets uppkomst. Efteråt frågar °Mac Key: “Vart tog götarna egentligen vägen?“ Svaret blir att det enda vi vet är att “vi befinner oss på osäker mark“.)

1972:7
(Bror Jansson: Brev till riksantikvarieämbetet, daterat 7 mars, diarienummer 001544 ° 14/7 ad 1544 ° 24/7. Riksantikvarieämbetet, antikvariskt-topografiskt arkiv, Västergötl., Landsk.)

1972:8
“Anitha“: Rösjön blev en stor upplevelse vid Hembygdsföreningens färd. Skövde Nyheter 15 maj, sid 12. (*Gunnar Linde leder en vårutflykt till bl.a. Sätuna, och låter där °Mac Key utveckla sina teorier i 1972:1.)

1972:9
“Rick“: “Trollkarlen“ Mac Key går som en slagruta på smältugnar i bygden. Skövde Nyheter 18 maj, sid 1. (°Keys teorier om rikets uppkomst uppges ha “fascinerat många lekmän och – kanske – retat en del lärde“. Han har fortsatt de grävningar efter järnugnar som inleddes av riksantikvarieämbetet, jfr. 1968:18. Han anser att den tidiga järnhanteringen i Västergötland gjorde trakten till ett politiskt kraftcentrum. Detta talar han dock inte så mycket om numera. Däremot har han utvecklat en teori om att råvaran i vår tidigaste järnframställning icke var myrmalm utan rödjord. Han anser att ortnamnselementet “ryd“, ymnigt förekommande i Västergötland, betyder “rödjord“ och bevarar minnet av sådan järnframställning. Sakkunnig ortnamnsforskning anser att det betyder “röjning“. Jfr. t.ex. 1986:1.)

1972:10
“Rick“: Att smälta järn ur “röjola“ var inte så lätt – men västgötarna kunde en gång den konsten… Skövde Nyheter 18 maj, sid 6. (°Mac Key visar upp sina järnfyndigheter och “Uppsala hednatempel“; han antyder att järnhanteringstermen “osmund“ skulle ha något att göra med en 1100-talsbiskop Osmund i Skara, bosatt på Järnsyssla. Han berättar att experter i Danmark blivit våldsamt intresserade av hans järnteorier.)

1972:10b
°Holger Bengtsson: Dunkla blad om vår historias gryning. Bohuslänningen 2 december, sid 4. (Om vad 500-talsförfattaren Jordanes skriver om Bohuslän, samt om svearnas förmenta skaraborgska ursprung.)

1972:11
*Birgitta Hjohlman & °Mac Key: brev angående järnfyndigheter, ankommet 15 dec, diarienummer 008308. Riksantikvarieämbetet, antikvariskt-topografiskt arkiv, Västergötl., landsk.

År 1973

1973:1
Lars Gahrn: Beowulfskvädets betydelse för frågan om svenska rikets uppkomst, en kritisk redogörelse för några viktigare inlägg. B-uppsats i historia, Göteborgs universitet. 16 sid. (Författaren är kurskamrat med °Verner Lindblom, jfr 1971:1. Senare kommer *Gahrn att låta tala om sig som stridbar företrädare för en “sveaskola“ som ställs mot °Lindbloms “götaskola“, men i denna uppsats röjer han ännu ett visst – låt vara ljumt – intresse för °Fasts och °Bengtssons teorier.)

1973:2
°Verner Lindblom: Svearnas Uppsala och dess tempel. B-uppsats i historia, Göteborgs universitet. 24 sid. (Författarens genombrott. Upprepning av 1944:1. Angrepp på *Nermans gamla idéer.)

1973:3
°Mac Key: En annorlunda historia. Skövde?, förf. 96 sid, ill.

1973:4
°Sven Svensson: Det svenska rikets uppkomst. Ny tryckning. (1969:4 kommer ofattbart nog ut för andra gången. Med tiden kommer °Dag Stålsjö att inspireras av skriften och förteckna den i sin litteraturlista, jfr. 1983:14.)

1973:5
°Verner Lindblom: Kung Ring, Siggeringsåsen och slaget vid Bråvalla hed. Skaraborgs Läns Tidning 20 jan.

1973:6
(*Jan Arvid Hellström: Var låg egentligen Birka? Göteborgs-Posten 7 juni, sid 2. – Om 1969:1.)

1973:7
(*Birgitta Hjohlman & °Mac Key: brev om järnhantering, ankommet 27 aug, diarienummer 005453. Riksantikvarieämbetet, antikvariskt-topografiskt arkiv, Ledsjö sn Välfjället. Bilaga från °Mac Key. Bilaga från Birgitta Hjohlman daterad 1 feb.

1973:8
Birgitta Hjohlman & °Mac Key: brev om järnframställningsplats i Vättlösa, ankommet 19 feb, diarienummer 6788. Bilagt brev från *Gunnar Ekelund till °Mac Key. Riksantikvarieämbetet, antikvariskt-topografiskt arkiv, Ledsjö sn.

År 1974

1974:1
(Bror Jansson: Ärkebiskop Unni. Credo.)

1974:2
°Verner Lindblom: Vem var Ale? Nya Lidköpings-Tidningen 11 feb, sid 20.

1974:3
Anonym: Finns monumentet över kung Ring inmurat i spis på Ringåsen i Holmestad? Nya Lidköpings-Tidningen 29 april, sid 24. (Angående en teori lanserad av västgötaskolans sedermera ledande man °Verner Lindblom, jfr. 1973:5.)

1974:4
°Holger Bengtsson: Sveriges äldsta historia, I – Från goternas framträdande. Nya Lidköpings-Tidningen 28 juni, sid 2. (Den nyligen bortgångne författarens sista och ofullbordade verk trycks posthumt som artikelserie.)

1974:5
Annons: Hembygdsfest. Nya Lidköpings-Tidningen 28 juni, sid 24. (Man lockar med bl.a. folkdans och ett föredrag av °Verner Lindblom.)

1974:6
°Holger Bengtsson: Sveriges äldsta historia, II – Vi blir medvetna. Nya Lidköpings-Tidningen 1 juli, sid 2.

1974:7
°Holger Bengtsson: Sveriges äldsta historia, III – Norden upptäcktes av antikens auctores. Nya Lidköpings-Tidningen 3 juli, sid 2.

1974:8
°Holger Bengtsson: Sveriges äldsta historia, IV – Geaternas land kan inte vara Jutland. Nya Lidköpings-Tidningen 5 juli, sid 2.

1974:9
°Holger Bengtsson: Sveriges äldsta historia, V – Viktiga stamnamn räddade. Nya Lidköpings-Tidningen 8 juli, sid 2.

1974:10
°Holger Bengtsson: Sveriges äldsta historia, VI – Vårt land kallades Rotsi. Nya Lidköpings-Tidningen 10 juli, sid 2.

1974:11
°Verner Lindblom: Den ockulta vågen. Nya Lidköpings-Tidningen 12 juli, sid 2. (Västgötaskolans sedermera ledande man °Verner Lindblom är mycket intresserad av det övernaturliga och frågar sig bl.a. varför vetenskapen inte intresserar sig mer för Uri Gellers förmåga att böja skedar med hjälp av tankeenergi. °Lindbloms ockulta intresse kommer småningom att spridas inom västgötaskolan och finns bl.a. dokumenterat i °Ulla och °John Hamiltons skrifter, jfr. t.ex. 1986:8.)

1974:12
°Verner Lindblom: Svearnas Uppsala och dess tempel. Nya Lidköpings-Tidningen 19 juli, sid 2. (Författarens B-uppsats, 1973:2, publiceras som artikelserie.)

1974:13
(Bror Jansson: Sankta Elins källa i Medelplana sevärdhet vid Kinnekulleleden. Nya Lidköpings-Tidningen 19 juli, sid 14.)

1974:14
°Verner Lindblom: Svearnas Uppsala och dess tempel. Nya Lidköpings-Tidningen 22 juli, sid 2.

1974:15
°Verner Lindblom: Svear och göter. Nya Lidköpings-Tidningen 24 juli, sid 2.

1974:16
°Verner Lindblom: Uppsala. Nya Lidköpings-Tidningen 26 juli, sid 2.

1974:17
°Verner Lindblom: Ynglingatal, Beowulf och Gamla Uppsala. Nya Lidköpings-Tidningen 31 juli, sid 2, 9.

1974:18
°Verner Lindblom: Uppsala högar. Nya Lidköpings-Tidningen 7 aug, sid 2.

1974:19
°Verner Lindblom: Uppsala, Helgö och Birka. Nya Lidköpings-Tidningen 9 aug, sid 2.

1974:20
°Verner Lindblom: Adam som historiker. Nya Lidköpings-Tidningen 12 aug, sid 2.

1974:21
°Verner Lindblom: Sammanfattning och prognos. Nya Lidköpings-Tidningen 14 aug, sid 2.

1974:22
Anonym: Västgötska ortnamn – nordisk gemenskap. Nya Lidköpings-Tidningen 14 aug, sid 2. (Språkforskaren *Gunnar Linde förklarar efter förfrågan att han icke stödjer teorin om att Skaraborg är svearikets födelseregion; han är förvånad över att den ogärna bemöts av historieexperter, men förmodar att dessa inte finner den värd att diskutera.)

År 1975

1975:1
°Mac Key: En annorlunda historia. 3 uppl. Skövde, förf. 96 sid, karta.

1975:2
°Verner Lindblom: Våra nationalmyter. Nya Lidköpings-Tidningen 5 maj. (Bl.a. hävdas att ordet “svear“ i de historiska källorna icke syftar på en särskild folkstam vid Mälaren utan från första början har haft innebörden “svenskar“ i största allmänhet, inklusive götarna. Kristendomens betydelse för riksenandet inskärps. Upplands rikedom på fornminnen anses icke tyda på att detta område hade större politisk makt än övriga landet. Svenska rikets uppkomst förlägges sent.)

1975:2b
°Verner Lindblom: Våra nationalmyter. Nya Lidköpings-Tidningen 5 maj, sid 2.

1975:2c
°Verner Lindblom: Våra nationalmyter, II. Nya Lidköpings-Tidningen 7 maj, sid 2.

1975:2d
°Verner Lindblom: Våra nationalmyter, III. Nya Lidköpings-Tidningen 9 maj, sid 2.

1975:2e
°Verner Lindblom: Beowulf och Västergötland. Nya Lidköpings-Tidningen 28 maj, sid 2.

1975:2f
°Verner Lindblom: Beowulf och Västergötland, II. Nya Lidköpings-Tidningen 30 maj, sid 2.

1975:2g
(Bo Isaksson: Alrik Lumber – Sparlösastenens skapare. Nya Lidköpings-Tidningen 4 juni, sid 2.)

1975:2h
(Bo Isaksson: Sparlösastenen och Adils tre storverk. Nya Lidköpings-Tidningen 13 juni, sid 2.)

1975:2i
(Bo Isaksson: Sparlösastenen och kung Adils död. Nya Lidköpings-Tidningen 23 juni, sid 2.)

1975:3
°Verner Lindblom: Sparlösastenen och Ynglingasagan. Nya Lidköpings-Tidningen 7 juli, sid 2.

1975:3b
°Verner Lindblom: Atlantis och svenskarna. Nya Lidköpings-Tidningen 21 juli, sid 2. (Författaren introducerar här ett nytt element i västgötaskolans tankesystem: tanken att västgötarnas förfäder bodde på Atlantis. Han citerar ur journalisten Bertil Falks bok “Atlantis och svenskarna“, vari man bland annat kan läsa att 30-talets nazister odlade en mytologi om att sagans Atlantis var ariernas urhem. Denna ö skulle enligt mellankrigstidens kvasivetenskap ha legat någonstans ute i Nordsjön. Med stöd av denna teori utvecklade man en uppfattning att de människor som härstammade från platser invid Nordsjön var mer “ariska“ emedan de var ättlingar till Atlantis’ invånare, vilka räddade sig till de närliggande kusterna sedan deras ö sjunkit i havet. Som egen kommentar skriver °Lindblom följande: “Atlantidernas kulturimperialism… skulle kunna förklara den germanska särarten både biologiskt och kulturellt. Numera är ju ‘ras’ ett begrepp som råkat i vanrykte, men i den mån man kan tala om en typisk germansk eller nordisk människotyp, torde denna vara renast i Västsverige, d.v.s. i närheten av den atlantiska kontaktytan. Denna människotyps ursprung är okänt, men… ett ‘urhem’ i sydvästra Skandinavien sannolikt. Den forngermanska diktningens rötter går i samma riktning.“ Anledningen till västsvenskarnas påstådda rasmässiga särart skulle alltså vara att detta område ligger nära den plats i havet där Atlantis presumeras ha funnits. Atlantis förmodas ha varit den nordisk-germanska rasens urhem, och när denna mytiska ö sjönk i havet, räddade sig dess invånare till de närmast liggande kusterna. Där lever idag deras ättlingar, enligt denna teori.)

1975:4
°Mac Key & *Birgitta Hjohlman: brev om järnhantering, ankommet 22 juli, diarienummer 004459. Riksantikvarieämbetet, antikvariskt-topografiskt arkiv, Ledsjö sn Fårevallsslätten. Bilaga av *Elisabeth Svärdström. Bilaga av *Hans Regnér.

1975:4b
(Bo Isakson: Sparlösastenen, rättslösabalken och kung Östens död. Nya Lidköpings-Tidningen 28 juli, sid 2.)

1975:4c
Anonym: Imponerande TV-seger för Göteneläraren. Nya Lidköpings-Tidningen 11 aug, sid 1, 15. (°Verner Lindblom har deltagit i ett av Lennart Hylands frågesportprogram, ämne historia.)

1975:5
°Mac Key & Birgitta Hjohlman: brev om järnframställning, ankommet 19 dec, diarienummer 52 92 175. Bilaga till °Key. Riksantikvarieämbetet, antikvariskt-topografiskt arkiv, Västergötl. landsk.

År 1976

1976:1
(Bror Jansson: Kulturhistoriska studier från Kinnekulle. Lidköpingsbygden, sid 10-13, 29.)

1976:1b
°Verner Lindblom: Västergötlands ‘erövring’. Nya Lidköpings-Tidningen 9 jan, sid 2.

1976:2
°Verner Lindblom: Västergötlands “erövring“. Nya Lidköpings-Tidningen 13 jan.

1976:3
°Verner Lindblom: Ett nytt inlägg i debatten om svear, götar och Uppsala. Nya Lidköpings-Tidningen 2 mars.

1976:4
°Verner Lindblom: Myren och våtmarksåret. Nya Lidköpings-Tidningen 20 aug, sid 2.

1976:5
°Verner Lindblom: Legenden om Kleva, I. Nya Lidköpings-Tidningen 18 okt, sid 2.

1976:6
°Verner Lindblom: Legenden om Kleva, II. Nya Lidköpings-Tidningen 20 okt, sid 2.

1976:7
°Verner Lindblom: Legenden om Kleva, III. Nya Lidköpings-Tidningen 22 okt, sid 2.

År 1977

1977:1
(Lars Gahrn: Saxo Grammaticus och fornhistorien. C-uppsats i historia, Göteborgs universitet. 18 sid. – Författaren torde här ha tagit avstånd från den relativt positiva syn på västgötaskolans teorier som röjes i 1973:1. Västgötalärorna omnämnes dock inte i uppsatsen.)

1977:2
°Mac Key: Myten om Ubsola. Karlstedts bokhandel, Skövde. Teckningar: Caroline. 168 sid. (Utökad version av 1975:1. Genom denna bok blir författarens teorier kända och lästa som aldrig förr. Den torde för många framstå som själva symbolen för begreppet västgötaskolan. I själva verket kan dock dess författare lämpligast beskrivas som västgötaskolans särling. Han bör visserligen räknas som lärjunge till °Carl Otto Fast, men är en synnerligen självständig sådan. Denna bok innehåller många demagogiska angrepp på det påstådda amatörföraktet inom akademiska forskarkretsar. Som exempel på sådant amatörförakt citeras utdrag ur ett brev som *Gunnar Ekelund på riksantikvarieämbetet lär ha skrivit till °Key den 15 mars 1971, såsom kommentar till boken 1970:1. Brevet, “en fyra maskinskrivna sidor lång epistel“, är mycket fränt i tonen och torde ha fått forntidsintresserade vanliga människor att känna långt större sympati för °Keys teorier än de annars skulle gjort. Bl.a. antyds däri att °Key borde vara placerad “på ett visst ställe i närheten av Vänersborg“, förmodligen Restads mentalsjukhus. Brevet finns inte arkiverat på riksantikvarieämbetet och torde alltså ha haft karaktären av privat skrivelse. Däremot finns andra exempel på *Ekelunds brev till °Key i denna myndighets antikvariskt-topografiska arkiv: 1969:6, 1973:8. Jag har själv aldrig sett det citerade brevet utan känner det bara genom uppgifter som ytterst härstammar från °Key själv; det lär förvaras i “en tjock pärm“ hemma hos denne vilken även skall innehålla talrika andra exempel på amatörförakt hos forskare. °Key har av arkeologen *Åke Hyenstrand uppmanats att offentligt redogöra för på vad sätt riksantikvarieämbetet behandlat honom föraktfullt, 1982:64. Maningen har icke hörsammats.)

1977:2b
*Åke Hyenstrand: Brev om °Mac Key. Riksantikvarieämbetet, antikvariskt-topografiskt arkiv, 13 jan.

1977:3
°Verner Lindblom: Vid Gefions sjö. Nya Lidköpings-Tidningen 7 mars.

1977:4
*Birgitta Hjohlman: brev om slaggförekomster i Skaraborg, 28 juli. Riksantikvarieämbetet, antikvariskt-topografiskt arkiv, Västergötland landsk.

1977:4b
(Anonym: Nya spår efter ariernas vandringar. Nya Lidköpings-Tidningen 22 aug, sid 2.)

1977:4c
°Verner Lindblom: Det kontroversiella skarastiftet. Nya Lidköpings-Tidningen 26 aug, sid 2.

1977:5
°Verner Lindblom: Beowulfs gåta klarnar. Skaraborgs Läns Tidning 16 sept.

1977:5b
°Verner Lindblom: Beowulfs gåta klarnar. Skaraborgs Läns Tidning 18 sept.

1977:5c
°Verner Lindblom: Beowulfs gåta klarnar. Nya Lidköpings-Tidningen 21 sept, sid 2, 10.

1977:5d
Anonym: Götenes allvetare inte i form i TV? Nya Lidköpings-Tidningen 31 okt, sid 1, 12. (Om °Verner Lindblom.)

1977:6
Anonym: Svenska rikets vagga. Göteborgs-Posten 2 nov, sid 1. (Om 1977:2.)

1977:7
Ingvar Kjörck: Sakkunskapen halshugger amatörforskare i Skövde. Göteborgs-Posten 2 nov, sid 18. (Recension av 1977:2, med intresset fokuserat kring det elaka brevet.)

1977:8
Annons: NU finns den hos Din bokhandlare… MAC KEY’s nya bok “MYTEN OM UBSOLA“. Mac Key vill placera Sveriges vagga i hjärtat av Skaraborg. Göteborgs-Posten 4 nov.

1977:8b
°Verner Lindblom: Myten om Ubsola. Nya Lidköpings-Tidningen 4 nov, sid 2.

1977:9
(*Birger Stolpe: Rotabagge. Göteborgs-Posten 13 nov, sid 24. – Signaturen “Västgöte“ har frågat varför det västgötska dialektordet “rotabagge“ = kålrot återfinns i främmande språk. Det finns i såväl engelskan som tyskan och franskan. Kan det vara ett arv från västgötska vikingar? *Stolpe tror icke att så är fallet. Ordet är nämligen inte särskilt gammalt. På svenska finns det belagt första gången år 1762, och på engelska 1800, i ett sammanhang där det ger intryck av att vara en språklig nyhet. *Stolpe förmodar att ordet spritt sig över världen på lärd väg – kanske genom någon västgötsk lärjunge till Linné, ty “ruta-baga“ användes ibland som botaniskt “latin“.)

1977:10
Curt Carlsson: Sveriges vagga låg i Västergötland! (Men historikerna tror inte på Mac Keys teorier.) Arbetet 27 nov.

År 1978

1978:1
(Ronnie Carlsson: Varför låg Birka på Björkö? B-uppsats i historia, Uppsala universitet.)

1978:2
*Lars Gahrn: Det svenska konungavalet under äldre medeltiden. Seminarieuppsats i historia, Göteborgs universitet. 17 sid. (I bjärt kontrast till 1973:1 har författaren nu helt tagit avstånd från västgötaskolans historiesyn, på sid 15 kallad “avskräckande exempel“.)

1978:3
*Bo Göran Carlsson: Myten om Mac Keys “Myten om Ubsola“. Nya Lidköpings-Tidningen 18 okt, sid 2. Omtryckt i Västgöta-Demokraten 9 nov, sid 2. (Författaren, doktorand i religionshistoria och antropologi, etablerar sig här som den förste representant för akademisk historieforskning som underkastar västgötalärorna systematisk granskning i långa artikelserier. Han är tillika en av °Verner Lindbloms forna kurskamrater vid Teologicum i Lund. Hans kritik tar dock sin utgångspunkt i °Mac Keys läror, 1977:2.)

1978:4
*Bo Göran Carlsson: D:o, II, Nya Lidköpings-Tidningen 20 okt, sid 2.

1978:5
*Bo Göran Carlsson: D:o, III, Nya Lidköpings-Tidningen 23 okt, sid 2.

1978:6
*Bo Göran Carlsson: D:o, IV. Nya Lidköpings-Tidningen 25 okt, sid 2.

1978:7
*Bo Göran Carlsson: Om västgötaskolan i svensk religionsforskning, I. Nya Lidköpings-Tidningen 1 nov, sid 2. (Författaren låter här sin kritiska granskning omfatta icke bott °Mac Key utan även övriga företrädare för vad han kallar “västgötaskolan“. Det tycks för övrigt vara *Bo Göran Carlsson som myntat denna benämning på °Fast och hans lärjungar.)

1978:8
*Bo Göran Carlsson: D:o, II. Nya Lidköpings-Tidningen 3 nov, sid 2.

1978:9
*Bo Göran Carlsson: D:o, III. Nya Lidköpings-Tidningen 6 nov, sid 2.

1978.10
*Bo Göran Carlsson: D:o, IV. Nya Lidköpings-Tidningen 8 nov, sid 2

1978:11
Anonym: Han kritiserar den “fornvurm“ som rasar i Västergötland. Västgöta-Demokraten 9 nov, sid 2. (Presentation av *Bo Göran Carlsson, jfr. 1978:3.)

1978:12
*Bo Göran Carlsson: Om västgötaskolan i svensk religionsforskning, V. Nya Lidköpings-Tidningen 10 nov, sid 2.

1978:13
*Bo Göran Carlsson: D:o, VI, Nya Lidköpings-Tidningen 13 nov, sid 2.

1978:14
°John Böörd: Mac Keys utgåvor är tydliga och lättfattliga. Västgöta-Demokraten 18 nov, sid 2. (Författaren, som enligt vad han själv uppger bara har “vanlig folkskola“, häpnar över att doktoranden *Bo Göran Carlsson finner °Mac Keys skrifter dunkla och virriga. Själv tycker han att de är “tydliga och lättfattliga och fria från facktermer“.)

1978:15
°Verner Lindblom: Keys och Carlssons Ubsolamytologier, I. Nya Lidköpings-Tidningen 20 nov, sid 2. (Författaren inleder en serie bemötanden av 1978:3f.)

1978.16
°Verner Lindblom: D:o, II. Nya Lidköpings-Tidningen 22 nov, sid 2. (Författaren frågar sig om det är “kristligt“ av teologen *Bo Göran Carlsson att angripa °Mac Keys teser.)

1978.17
°Verner Lindblom: D:o, III. Nya Lidköpings-Tidningen 24 nov, sid 2.

1978:18
*Bo Göran Carlsson: Att förtiga och förvanska. Västgöta-Demokraten 25 nov, sid 2. (Författaren svarar på 1978:14, samt konstaterar att °Mac Key “vägrar ställa upp i debatt kring sina teser, en debatt som han annars efterlyser i sin bok“. °Key har även anklagat författaren för att vara marxist-leninist.)

1978:19
°Verner Lindblom: Keys och Carlssons Ubsolamytologier, IV. Nya Lidköpings-Tidningen 27 nov, sid 2. (Författaren fortsätter att försvara °Key. I förbifarten pläderar han även för forskning kring ESP och UFO.)

1978:20
°Verner Lindblom: Ubsola i läroböckerna. Nya Lidköpings-Tidningen 29 nov, sid 2. (Författaren anser att skolans historieundervisning förhärligar Upplands roll i fornhistorien på övriga landets bekostnad. Han ställer sig oförstående till *Bo Göran Carlssons angrepp på “västgötarnas påstådda fornvurm och inskränkta historiesvärmeri“: “Säkert är det en bättre och nyttigare hobby än t.ex. bingo, som torde ha mångfaldigt fler anhängare.“)

1978:21
°Verner Lindblom: Carlsson och västgötaskolan, I. Nya Lidköpings-Tidningen 1 dec, sid 2. (Genomgång av och angrepp på teorier framförda av bl.a. *Birger Nerman, jfr. t.ex. 1913:1 och 1941:1, syftande till att götarna skulle ha erövrats av “svearna“. Författaren betonar det dunkla Beowulfkvädets stora betydelse för dessa teorier, åberopande bl.a. 1973:1. Han hävdar att ordet “svear“ i de historiska källorna betyder “svenskar“, inklusive västgötarna. Som stöd för detta påstående anföres en fotnot i *Grimbergs “Svenska folkets underbara öden“.)

1978:22
°Verner Lindblom: D:o, II. Nya Lidköpings-Tidningen 4 dec, sid 2.

1978:23
°Verner Lindblom: D:o, III. Nya Lidköpings-Tidningen 6 dec, sid 2.

1978:24
Ingemar Nordgren: Västgöta-Uplands mytologin. Nya Lidköpings-Tidningen 8 dec, sid 2. (Författaren förebrår *Bo Göran Carlsson att han angripit de absurdaste och svagaste punkterna i °Keys teorier: ortnamnsforskningen med tillhörande “klanvandringar“. Även *Carlssons religionshistoriska resonemang kritiseras. Författaren tar dock inte ställning för eller emot västgötaskolan.)

1978:25
Ingemar Nordgren: D:o, II. Nya Lidköpings-Tidningen 11 dec, sid 2.

1978:26
*Bo Göran Carlsson: Varför gräva upp hundar när det vimlar av järnugnar? Nya Lidköpings-Tidningen 13 dec, sid 2. (Författaren berättar att han själv en gång funnit västgötaskolans teorier trovärdiga, men efter att ha forskat i saken och privat diskuterat med västgötaforskarna sett sig tvungen att ändra uppfattning.)

1978:27
*Bo Göran Carlsson: Slutord i västgötadebatten. Nya Lidköpings-Tidningen 13 dec, sid 2. (Författaren försvarar sin rätt att angripa västgötaskolan, jfr. 1978:16, samt vidhåller sin uppfattning i sakfrågorna. Kortfattad kommentar till 1978:24-25.)

År 1979

1979:1
(Bror Jansson: Från vår äldsta kyrkohistoria. Skövde.)

1979:1b
(Robert Scrutton: The Other Atlantis. Sphere Books Ltd, London. – Fiktiv översättning av den fornfrisiska krönikan Oera-Linda, som berättar om Atlantis. En rasistiskt präglad världsbild framträder, exempelvis på sidorna 18-19. Presentationen på pärmen innehåller än tydligare sådana drag. Man utger sig för att berätta om “The land beyond the north wind – cradle of civilisation“. Detta förmenta “ages-old Nordic manuscript“ påstås bevisa att en “super-race“ existerat, som bland annat koloniserade Indien, Peru, Egypten och Grekland. Boken ingår i en hel genre som uppenbart har påverkat även västgötaskolan. Jämför t.ex. 1992:2.)

1979:1c
(*Tryggve Lundén: Biskop Unni, Västergötlands förste till namnet kände apostel, I. Nya Lidköpings-Tidningen 23 feb, sid 2. – Författaren, västgöte till börden, kommer med tiden att bli en av västgötaskolans mest omtyckta auktoriteter, trots att hans teorier har föga att göra med västgötaskolans. Jfr. 1982:31, 1982:86-89.)

1979:1d
(*Tryggve Lundén: Biskop Unni, Västergötlands förste till namnet kände apostel, II. Nya Lidköpings-Tidningen 26 feb, sid 2.)

1979:1e
(Bror Jansson: Forshems kyrka som ordenskyrka och pilgrimskyrka. Nya Lidköpings-Tidningen 28 feb, sid 2.)

1979:2
°Verner Lindblom: Atlantismysteriet löst? Nya Lidköpings-Tidningen 12 april, sid 2. Västgötaskolans ideolog °Verner Lindblom ägnade under 1970-talet en hel del intresse åt frågan om huruvida det kunde finnas ett samband mellan det sjunkna Atlantis och den svenska västkusten, jfr 1975:3b och 1980:6-10. Dessa spekulationer kom han själv att överge under 80-talets gång. De har dock förts vidare av lärjungarna inom västgötaskolan, jfr. 1981:1, 1989:35.)

1979:3
Anonym: Här bodde de alla – svear, götar och vaner. Dagens Nyheter 15 april. (Vetenskapen kommenterar 1977:2. Den skaraborgsfödde arkeologen *Harald Wideen hävdar att °Keys idéer icke är en åsikt utan en åkomma, samt menar att sådant inte bör bemötas av forskningen. *Erik Lönnroth – historiker från Göteborg – har ungefär samma uppfattning, men tillägger att Skaraborgs ovanligt starka lokalpatriotism bottnar i det förhållandet att trakten blivit något eftersatt vad gäller  arkeologiska utgrävningar. Han berättar också om sina kontakter under 30-talet med västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast som bl.a. menade att rhenguldet låg på botten av Göta älv, jfr. 1937:1, 1942:9.)

1979:4
Anonym: skildring av utflykt till Uppsala i Ledsjö socken. Nya Lidköpings-Tidningen 18 april.

1979:5
Anonym: Linde omvald ordförande, hembygdsföreningen och kulturnämnden putsar av S:ta Elin. Skövde Nyheter 26 april, sid 2. (°Mac Key är vice ordförande i Skövdeortens hembygds- och fornminnesförening, men avsäger sig omval. *Gunnar Linde omväljs som ordförande. °Key hyllas för sina insatser genom att bli utnämnd till hedersledamot av föreningen.)

1979:6
Anonym: Nu börjar “Åsakalandet“, en ny artikelserie av Verner Lindblom, Götene. Skaraborgs-Bygden 18 maj, sid 1. (Genom talrika föredrag och artiklar i pressen har °Lindblom nu blivit mycket känd i Skaraborgs län. Intresset för hans här aktuella artikelserie förväntas bli så stort att tidningen infört en särskild förmånsprenumeration som blott omfattar den tid °Lindbloms serie kommer att köras. Hans artiklar kompletteras också med små frågesportsformulär där de forntidsintresserade får testa sina kunskaper i “västgötateori“ genom att kryssa för rätt svar; formulären kan sändas in till tidningen och ge 75 kronor i prispengar.)

1979:7
°Verner Lindblom: Åsakalandet, I. Skaraborgs-Bygden 18 maj, sid 3. (Här inleder västgötaskolans ideolog °Verner Lindblom en lång serie artiklar i Skaraborgs-Bygden vilka avser att ge en sammanfattning av de teorier som kommit att benämnas “västgötaskolan“. Ett urval kommer att sedermera att samlas i bokform, 1982:11. Därigenom har de kommit att uppfattas som “norm“ för denna avvikande historieuppfattning. Artikelserien bygger delvis på 1973:2. Ytterst är den dock i långa stycken en mycket trogen, ja nästan ordagrann avskrift av °Carl Otto Fasts gamla teorier – främst 1944:1, men även äldre alster från 30-talet. Därmed direktöverförs fyrtio år gamla tankar till 70-talet. Gamla mystifika teorier vilka sedan decennier varit bortglömda i den vetenskapliga världen får här ånyo komma till heders. I denna del av serien funderar författaren kring det i Skaraborg vanliga ortnamnet Åsaka, jfr. 1948:2, 1963:2, 1978:13.)

1979:8
Anonym: Åsakalandets andra avsnitt i nästa vecka. Skaraborgs-Bygden 25 maj, sid 4. (“Att vi väntar med andra avsnittet beror på att vi vill ge de nya läsare som önskar utnyttja vårt förmånserbjudande om prenumeration i fyra månader för 20 kronor, tillfälle att göra denna beställning.“)

1979:9
°Verner Lindblom: Åsakalandet, II. Skaraborgs-Bygden 1 juni, sid 3.

1979:10
°Verner Lindblom: D:o, III. Skaraborgs-Bygden 8 juni, sid 3.

1979:11
°Verner Lindblom: D:o, IV. Skaraborgs-Bygden 21 juni, sid 3.

1979:12
°Verner Lindblom: D:o, V. Skaraborgs-Bygden 29 juni, sid 3.

1979:13
°Verner Lindblom: D:o, VI. Skaraborgs-Bygden 6 juli, sid 3.

1979:14
°Verner Lindblom: D:o, VII. Skaraborgs-Bygden 13 juli, sid 3.

1979:15
°Verner Lindblom: D:o, VIII. Skaraborgs-Bygden 20 juli, sid 3.

1979:16
°Verner Lindblom: D:o, IX. Skaraborgs-Bygden 27 juli, sid 3.

1979:17
°Verner Lindblom: D:o, X. Skaraborgs-Bygden 3 aug, sid 3.

1979:18
°Verner Lindblom: D:o, XI. Skaraborgs-Bygden 17 aug, sid 3. (Tipstävling bifogad.)

1979:19
°Verner Lindblom: D:o, XII. Skaraborgs-Bygden 24 aug, sid 3.

1979:20
(Josef i Åsarp: Vårdkaseplatser bör inventeras. Skaraborgs-Bygden 31 aug, sid 11.)

1979:21
°Verner Lindblom: Åsakalandet, XIII. Skaraborgs-Bygden 7 sept, sid 3.

1979:22
°Verner Lindblom: D:o, XIV. Skaraborgs-Bygden 21 sept, sid 3.

1979:23
°Verner Lindblom: D:o, XV. Skaraborgs-Bygden 28 sept, sid 3.

1979:24
°Verner Lindblom: D:o, XVI. Skaraborgs-Bygden 5 okt, sid 3.

1979:25
°Verner Lindblom: D:o, XVII. Skaraborgs-Bygden 12 okt, sid 3.

1979:26
Anonym: Västergötland i studiecentrum. Skaraborgs-Bygden 12 okt, sid 13. (°Verner Lindbloms “Åsakalandet“ har gjort att tidningen fått en mängd intresserade brev och telefonsamtal. Vuxenskolan hakar på trenden och startar flera nya studiecirklar om västgötsk fornkunskap, bl.a. en där man studerar °Keys bok 1977:2.)

1979:27
Anonym: Hembygdsdagar i Medelplana. Skaraborgs-Bygden 19 okt, sid 22. (Kinnekulle husmodersförening har sina årliga hembygdsdagar med bl.a. konsthantverk, musik och föredrag av hembygdsforskare som °Verner Lindblom och Bror Jansson.)

1979:28
°Verner Lindblom: Åsakalandet, XVIII. Skaraborgs-Bygden 26 okt, sid 3.

1979:29
°Verner Lindblom: D:o, XIX. Skaraborgs-Bygden 2 nov, sid 3.

1979:30
°Verner Lindblom: D:o, XX. Skaraborgs-Bygden 9 nov, sid 3.

1979:31
°Verner Lindblom: D:o, XXI. Skaraborgs-Bygden 16 nov, sid 3.

1979:32
Anonym: Omkastad rad i “Åsakalandet“. Skaraborgs-Bygden 23 nov, sid 3.

1979:33
Götene kommun: kulturnämnden, sammanträdesprotokoll 28 nov. Arkivet, Götene kommunbibliotek. (Under paragraf 83 tilldelas °Verner Lindblom Götene kommuns kulturstipendium 1979, “för hans mångsidiga gärning inom hembygdsforskningen“.)

1979:34
°Verner Lindblom: Åsakalandet, XXII. Skaraborgs-Bygden 7 dec, sid 3.

1979:35
°Verner Lindblom: Åsakalandet är det viktigaste jag gjort. Skaraborgs-Bygden 7 dec, sid 3.

1979:36
°Verner Lindblom: Åsakalandet, XXIII. Skaraborgs-Bygden 28 dec, sid 3.

År 1980

1980:1
*Lars Gahrn: Svear och götar, hemvist och namn. Otryckt uppsats för vårterminens medeltidsseminarium, lett av professor *Gunnar Olsson. Del I. Göteborgs universitet. 48 sid.

1980:2
*Lars Gahrn: D:o, II. Otryckt uppsats för samma seminarium som 1980:1. Göteborgs universitet. 41 sid.

1980:3
(*Tryggve Lundén: recension av hembygdsforskaren Per Gustavis bok “Birka stift på 1000-talet“. Kyrkohistorisk tidskrift. – Den recenserade boken, vars teser här får stöd från *Lundén, söker bevisa att missionären Ansgars Birka icke låg på Björkö i Mälaren utan i närheten av Vreta kloster. Denna teori har i alla tider varit föremål för välvillig uppmärksamhet från västgötaskolan på samma sätt som 1969:1.)

1980:4
°Verner Lindblom: Åsakalandet, XXIV. Skaraborgs-Bygden 11 jan, sid 3.

1980:5
°Verner Lindblom: D:o, XXV. Skaraborgs-Bygden 18 jan, sid 3.

1980:6
°Verner Lindblom: D:o, XXVI. Skaraborgs-Bygden 8 feb, sid 3.

1980:7
°Verner Lindblom: Spillror från Atlantis, I. Skaraborgs-Bygden 15 feb, sid 3. (Här inleder västgötaskolans ideolog en ny artikelserie i fem delar. Denna gång hävdar han att det sjunkna Atlantis skall ha ett klart samband med Norden, närmare bestämt med den svenska västkusten. Han sammanfattar vidare sina gamla funderingar kring diverse egendomligheter och övernaturligheter. Jfr. 1974:11, 1975:3b och 1979:2. Artikelserien bygger främst på en skrift av succéförfattaren Charles Berlitz.)

1980:8
°Verner Lindblom: D:o, II. Skaraborgs-Bygden 20 feb, sid 3.

1980:9
°Verner Lindblom: D:o, III. Skaraborgs-Bygden 14 mars, sid 3.

1980:10
°Verner Lindblom: D:o, IV. Skaraborgs-Bygden 26 mars, sid 3.

1980:11
°Verner Lindblom: D:o, V. Skaraborgs-Bygden 18 april, sid 3, 21.

1980:12
Josef Jacobsson: I förfädernas spår… Skaraborgs-Bygden 23 maj, sid 7. (Vuxenskolan anordnar studiecirklar kring °Mac Keys bok 1977:2. Jfr. 1979:26.)

1980:13
°Verner Lindblom: Graven i Sutton Hoo visar… Skaraborgs Läns Tidning, 3 juni.

1980:14
Anonym: Utfärd i Åsakalandet. Skaraborgs-Bygden 6 juni, sid 9. (Vuxenskolan ordnar hembygdscirkel och utfärd kring de teman °Verner Lindblom behandlat i artikelserien “Åsakalandet“, jfr. 1979:7ff. Reseledare är bl.a. °Lindblom själv.)

1980:15
°Verner Lindblom: Våra nationalmyter, I. Skaraborgs-Bygden 5 sept, sid 7. (Ny uppföljare till artikelserierna 1979:7ff och 1980:7ff. Liksom i den förstnämnda är det ånyo °Carl Otto Fasts gamla teorier i 1944:1 som refereras i ganska oförändrad form, utan hänsyn till att forskningsläget totalt förändrats under de nästan fyrtio år som gått.)

1980:16
°Verner Lindblom: D:o, II. Skaraborgs-Bygden 12 sept, sid 7, 10.

1980:17
°Verner Lindblom: D:o, III. Skaraborgs-Bygden 19 sept, sid 7.

1980:18
°Verner Lindblom: D:o, IV. Skaraborgs-Bygden 26 sept, sid 7.

1980:19
°Verner Lindblom: D:o, V. Skaraborgs-Bygden 3 okt, sid 7.

1980:20
°Verner Lindblom: Per Gustavi, Matts Dreijer och Birka. Östgöta-Correspondenten 15 okt. (Jfr. 1969:1 och 1980:3.)

År 1981

1981:1
°Ulla och John Hamilton: Västgöta saga. Stencil, tryckort saknas. (Jfr. 1981:11ff.)

1981:2
(Gösta Karlsson och Bror Jansson: Gårdarna kring Kinnekulle. Helsingborg.)

1981:3
°Lars Lange: Myten om Ubsola. Folkets historia nr 3. (°Mac Keys bok 1977:2 presenteras för första gången i en vetenskaplig publikation. Artikelförfattaren uppges vara pensionerad modellsnickare i Anderstorp.)

1981:4
(*Tryggve Lundén: Västergötlands helgon, 1. Den helige biskop Unni. Västgötalitteratur 1981:1-2.)

1981:4b
°Verner Lindblom: Våra nationalmyter, 12. Skaraborgs-Bygden 9 jan, sid 7.

1981:4c
°Verner Lindblom: Våra nationalmyter, 13. Skaraborgs-Bygden 16 jan, sid 7.

1981:5
(Ellie Olin: Informera mera om asakulten. Uppsala Nya Tidning 14 juli, sid 1, 4. – Klagomål framförs över att allmänheten ges bristfällig upplysning om hednatemplet i Gamla Uppsala.)

1981:6
(*Nils Sundquist, *Ola Ehn och Harald Ekenhem: Svearnas kultplats låg vid åmynningen. Uppsala Nya Tidning 22 juli, sid 1, 3. Svar på 1981:5. Landsantikvarie *Sundquist anser det överflödigt att informera om Gamla Uppsala eftersom hednatemplet enligt hans teorier låg inne i Uppsala stad, jfr. 1953:1-2. Det framställs som “föråldrat“ att förlägga asakultens centrum till Gamla Uppsala. I själva verket torde denna artikel vara det sista exemplet på att *Sundquists teori försvaras av vetenskapsmän.)

1981:7
°Gunnar Dahl: Västgötska anspråk på Sveriges vagga. Uppsala Nya Tidning 13 aug, sid 10. (Svar på 1981:6. *Sundquists teorier är i viss mån inspirerade av °Carl Otto Fasts, jfr. 1953:2. Det är därför naturligt att västgötaskolan genast känner sig manad att kommentera dessa. Artikelförfattaren, f.d. distriktslantmätare från Nora, påpekar att Västergötland geologiskt är äldre än Uppland – något som ingen torde bestrida. Sedan lägger han fram de sedvanliga västgötateorierna från fr.a. 1944:1, 1950:1 och 1977:2.)

1981;7b
°Verner Lindblom: Nationalmyternas Ubsola Skaraborgs-Bygden 21 aug, sid 4.

1981:8
*Pär Olsén: Var bodde svearna? Uppsala Nya Tidning 27 aug, sid 16. (Svar på 1981:7. Författaren inleder med att påpeka hur urgamla och uttjatade västgötaskolans teorier är: “Tid efter annan dyker det upp någon fantast som tror sig kunna bevisa att det forntida Uppsala inte legat i Uppland utan på Kinnekulle i Västergötland.“ Därefter invänds mot 1981:7 att Västergötlands stenålderskultur inte nödvändigtvis har betydelse för frågan om svenska rikets uppkomst, samt att Upplands bebyggelse är bra mycket äldre än °Dahl tycks förutsätta. En genomgång följer så av det arkeologiska forskningsläget rörande Gamla Uppsala, varvid det bl.a. påpekas att Kungshögarna knappast torde vara kvinnogravar eftersom man där funnit rester av vapen. Skrivna källor förlägger Uppsala till Uppland och inte till Västergötland. Detsamma gäller Sigtuna. En genomgång görs därefter av skrivna historiska källors omnämnanden av svearna, varav framgår att dessa bodde i Mälardalen och inte i Västergötland, jfr. 1971:4. Vi vet inte på vad sätt västgötarna införlivades med Sveariket. Den s.k. Urdals brunn i Gamla Uppsala kan möjligen vara tillkommen på 1600-talet, jfr. 1945:3, 1946:1-3, 1950:1 sid 20, 1950:2-4. Träbeklädnadens ålder bevisar dock inte något om själva brunnens ålder. Och framför allt är det ju först Olaus Rudbeck som påstått att Urdals brunn är en offerbrunn. Brunnens äkthet har alltså ingen betydelse för frågan om huruvida det forntida Uppsala är identiskt med Gamla Uppsala i Uppland.)

1981:9
°Arnold Kalin och *Pär Olsén: Var bodde svearna? Uppsala Nya Tidning 13 okt, sid 2. – (En företrädare för västgötaskolan bemöter 1981:8 och får svar. °Kalin försöker bl.a. bevisa att Västergötland hade större folkmängd än Uppland under järnåldern, varför svenska riket bör ha enats med utgångspunkt från Västergötland. Han stöder sig bl.a. på statistik från 1840 samt på det förhållandet att järnålderns Uppland delvis låg under vatten. *Olsén invänder bl.a. att Upplands ojämförligt större fornminnesrikedom snarare tyder på  att Uppland hade större folkmängd, även om man beaktar osäkerhetsfaktorer som att en del fornlämningar odlats bort. Uppland höjde sig kraftigt ur havet under järnåldern, vilket gav starkt förbättrade möjligheter att bedriva boskapsskötsel som för den tidens människor var viktigare än jordbruk. En kraftig befolkningstillväxt gjorde Upplands befolkning numerärt överlägsen, varför riksenandet naturligt kan tänkas ha utgått från Uppland.)

1981:10
(*Tryggve Lundén: Var låg Birka? Svenska Dagbladet 8 nov, söndagsbilagan sid VII. -Jfr. 1980:3)

1981:10b
°Dag Stålsjö: Var stod svearikets vagga? Röster i Radio/TV nr 48, 20-26 november, sid 44.

1981:10c
°Verner Lindblom: Historia i gungning. Skaraborgs-Bygden 20 nov, sid 10. (Om TV-producenten °Dag Stålsjös serie med detta namn, som skall börja 25 november.)

1981:10d
Anonym: De har studerat allt om Sveriges ursprung – vaggan stod i Skaraborg. Nya Lidköpings-Tidningen 23 nov, sid 1. (Om °Ulla och °John Hamilton.)

1981:10e
Anders Söderström: Historieforskning i Husaby – Sveriges vagga stod i Skaraborg. Nya Lidköpings-Tidningen 23 nov, sid 6. (Om °Ulla och °John Hamilton.)

1981:10f
“Rune“: Var stod Sveriges vagga? TV-serie granskar historieböckerna. Nya Lidköpings-Tidningen 23 nov, sid 26.

1981:10g
Anonym: Svearikets vagga. Nya Lidköpings-Tidningen 25 nov, sid 13.

1981:10h
°Georg Kjellén: “Svea Rikes Vagga“ uppmärksammad TV-serie. Nya Lidköpings-Tidningen 27 nov, sid 2.

1981:10i
Anonym: Jakten på vårt förflutna går vidare på olika vägar. Röster i Radio/TV nr 50, 4-13 december, sid 38. (Om °Dag Stålsjös TV-serie “Svearikets vagga“.)

1981:10j
°Verner Lindblom: Historia i gungning. Nya Lidköpings-Tidningen 7 dec, sid 2.

1981:10k
°Verner Lindblom: Sveriges akademiska vagga? Skaraborgs-Bygden 11 dec, sid 7.

1981:10l
°Ulla och °John Hamilton: Västgöta historia U.P.A., del 1. Nya Lidköpings-Tidningen 16 dec, sid 2.

1981:11
Clas Svahn: “Tids nog får vi veta vem som har rätt.“ Mariestads-Tidningen 17 dec, sid 10. (Kommentar till 1981:1.)

1981:12
°Ulla och John Hamilton: Svea rikes vagga stod i Skaraborg. Mariestads-Tidningen 17 dec, sid 10. (1981:1 publiceras som artikelserie. Författarna berättar att det var °Holger Bengtsson som vann dem för västgötaskolan vid ett föredrag på Kinnekulle Hembygdsförening hösten 1967. De har dock även anammat °Verner Lindbloms idéer om Atlantis samt hans intresse för det ockulta, jfr. 1974:11, 1979:2 och 1980:7-11.)

1981:12b
°Ulla och °John Hamilton: Västgöta historia U.P.A., del 2. Nya Lidköpings-Tidningen 18 dec, sid 2.

1981:12c
“C-n“: Revolutionen i Husaby som inte blev av. Skaraborgs-Bygden 18 dec, sid 7. (Recension av Lennart Jörälvs nyutkomna bok “Sällsamheter i Västergötland“, som bland annat tar upp diskussionen om var svearikets vagga stod.)

1981:12d
Sonja Nyman: Hembygdsforskning, samarbete amatör-proffs i regionalt forskningsråd. Skaraborgs-Bygden 18 dec, sid 9.

1981:12e
°Ulla och °John Hamilton: Västgöta historia U.P.A., del 3. Nya Lidköpings-Tidningen 21 dec, sid 2.

1981:13
°Ulla och John Hamilton: Svea rikes vagga stod i Skaraborg, II. Mariestads-Tidningen 23 dec, sid 2.

1981:13b
°Ulla och °John Hamilton: Västgöta historia U.P.A., del 4. Nya Lidköpings-Tidningen 23 dec, sid 2.

1981:13c
°Ulla och °John Hamilton: Västgöta historia U.P.A., del 5. Nya Lidköpings-Tidningen 28 dec, sid 2.

1981:13d
“IGN“: Sveriges vagga. Nya Lidköpings-Tidningen 28 dec, sid 4. (Författaren påpekar att °Dag Stålsjös tankar i den aktuella TV-serien om svearikets vagga är femtio år gamla, byggda på tankar av °Carl Otto Fast.)

1981:14
Anonym: Handel gav ny kultur. Mariestads-Tidningen 30 dec, sid 1. (Om 1981:1.)

1981:15
°Ulla och John Hamilton: Svea rikes vagga stod i Skaraborg, III. Mariestads-Tidningen 30 dec, sid 16.

1981:15b
°Ulla och °John Hamilton: Västgöta historia U.P.A., del 6. Nya Lidköpings-Tidningen 30 dec, sid 2.

(Under slutet av 1981 och början av 1982 visar TV1 programserien “Svearikets vagga – en historia i gungning“: 1981-11-25, 12-09, 12-21, 1982-02-03, 02-10 och 02-17. Producenten °Dag Stålsjö har i en tidigare serie kallad “Strövtåg“ gjort bekantskap med ett antal hembygdsforskare med brinnande intresse för sin västgötska hembygds historia, men utan utbildning och erfarenhet av vetenskaplig fornforskning. Det var dessa kontakter som gav upphov till den nu aktuella serien. °Stålsjö ansluter sig mer eller mindre öppet till västgötaskolans historiesyn. Han framför dock inte denna på något begripligt sätt utan nöjer sig med försåtliga antydningar. Hans program vädjar snarare till känslor än till intellektet. De innehåller starka bildmässiga effekter men få klara tankegångar. Det talas en hel del om att Sveriges historia skall ha “förfalskats“ av rudbeckianerna, varigenom Västergötlands förflutna nedvärderats i syfte att uppvärdera Upplands. °Mac Keys demagogiska uttalanden om “amatörförakt“ blåses upp till hemska visioner av hur en “ond“ vetenskap än idag försvarar stormaktstidens historiefalsarier vilka endast “amatörerna“ vågar ifrågasätta eftersom dessa inte fått sitt perspektiv förvridet av “etablissemangets nationalmyter“ och “ärvda konventioner“. Det påpekades emellanåt att °Dag Stålsjö själv inte var sakkunnig i forntidsfrågor. Han hade ett förflutet som reservofficer och innehade majors grad. Som journalist hade han inte specialiserat sig utan sysslat med vitt skilda ämnen; bland annat var han f.d. medarbetare på TV-programmen Kvällsöppet, Tipsextra och Humle och Dumle. Dessa tidigare engagemang glömdes dock till stor del bort sedan han blivit ett känt namn genom “Svearikets vagga“, där °Carl Otto Fast och °Mac Key upphöjdes till vetenskapliga auktoriteter. Under 1980-talet blev det tämligen oklart vem som egentligen stod för den “etablerade“  synen på Sveriges fornhistoria. I praktiken torde °Stålsjö genom massmedia ha utövat en makt över allmänhetens åsiktsbildning vilken aldrig någonsin kommit lärdomsetablissemanget till del, vars torra utredningar i svårlästa facktidskrifter endast läses av ett fåtal initierade. Radionämndens fällande dom över °Stålsjös programserie 1983 resulterade endast i att han hälsades som martyr av sina trogna. Senare försök att begränsa Stålsjös makt ledde inte heller någon vart. Möjligen berodde detta på att hans suggestiva och “folkliga“ program fick en intressant biprodukt: bland Sveriges allmänhet mobiliserades ett enormt intresse för ämnet svensk medeltid, en disciplin som i vetenskapliga kretsar varit på tillbakagång under senare decennier. Denna nya våg av intresse tog sig högst varierande uttryck. Värdefullt var engagemanget för lokalhistoria, arkeologiska utgrävningar och kulturminnesvård i gott samarbete med de sakkunniga. Tyvärr tog man på sina håll också fasta på Stålsjös sätt att misstänkliggöra vetenskapen, något som troligtvis hängde samman med att många uppfattade honom som en sakkunnig och tillmätte hans privata, lättsinnigt framkastade funderingar oproportionerligt stor betydelse. °Carl Otto Fasts gamla kvasivetenskap från 30-talet framstod som 80-talets vetenskapliga nytänkande. Mannen som en gång var främsta måltavla för °Fasts polemik, arkeologiprofessorn *Birger Nerman, förmodades tillsammans med Olaus Rudbeck stå för Sveriges “officiella historiesyn“. Den sortens tankar skymtade i många studentuppsatser producerade vid våra universitet. Vissa uppsatsförfattare tog ställning för västgötaskolan och mot sakkunskapen. Unga forntidsentusiaster lade ibland ned oerhörd möda på att göra vetenskap av helt ohållbara teorier. Inte heller forskningsetablissemanget, tycks det, blev helt opåverkat av massmedia. Forntids- och medeltidsforskningen under 70-talet sysslade mest med “folkets“ historia, med bönder och marxistiska teorier, och hade för länge sedan frångått *Birger Nermans och °Carl Otto Fasts gamla frågeställningar om kungar och erövringar. Under 80-talet märktes däremot att ett ökat intresse för maktstrukturerna och samhällets överskikt gjorde sig gällande, och ett fåtal vetenskapsmän gjorde också uttalanden som antydde att de intresserat sig för debatten kring västgötaskolan. I dagstidningarna publicerade västgötaskolans företrädare spaltkilometrar. Vetenskapen gjorde vissa försök att bemöta, men ingen torde ha förmått överblicka debatten. Dessutom förefaller många tidningar ha varit ljumt intresserade av att sakfrågorna verkligen blev utredda; både sakkunskapen och västgötaskolans företrädare klagade över att debatterna “strypts“ så fort så fort de inte längre sålde lösnummer. De otaliga artiklar i ämnet som tryckts från och med 1982 har endast undantagsvis vetenskapligt värde. Åtskilliga av dem saknas i nedanstående förteckning, och artiklarnas innehåll kommer fortsättningsvis att refereras blott i ett fåtal fall. Västgötaskolans argument är i stort sett desamma som framfördes av °Fast redan i slutet av 30-talet.)

År 1982

1982:1
*Gundula Adolfsson och *Eva Bergdahl Bulukin: Svearikets vagga – en historia i gungning? Epilog med fortsättning. Fornvännen.

1982:2
*Björn Ambrosiani: Mac Key och den västgötska “historiesynen“. Folkets historia. (Svar på 1981:3. Det påpekas att °Mac Keys idéer ingalunda är nya utan har slående paralleller i Pehr Thams tvåhundra år gamla skrifter, jfr. 1794:1-2 och 1817:1. En genomgång av de historiska källorna görs för att påvisa att Birka, Uppsala, Sigtuna och svearna alla hörde hemma vid Mälaren.)

1982:3
*Björn Ambrosiani: Debatten om “vaggan“. Forntid och framtid nr 14. (Kommentar till påståendena om att arkeologerna skulle vara ointresserade av att göra utgrävningar som “omvärderar“ fornhistorien. Grävningsintensiteten har vuxit lavinartat, vilket innebär att mellan 0,5 och 1 promille av det registrerade fornlämningsbeståndet årligen undersöks. Västergötland ligger lågt inom denna ram, Mälardalen högt. Men trots allt rör det sig i båda fallen om bråkdelar av det kända materialet. Högst 2-3% av Sveriges kända fornlämningar har undersökts genom utgrävning. Hittills är det bearbetningen av materialet, icke grävningarna i sig, som grundligt reviderat tolkningen av svensk förhistoria. Materialbearbetningen är eftersatt i hela landet utom möjligen vad beträffar det äldre gotlandsmaterialet. Västgötaskolans “omvärdering“ är ingen omvärdering alls. Den bygger på lösryckta ord i skrivna källor, bristande kunskap om vad som finns utanför Västergötland, samt rudbeckianism.)

1982:4
*Björn Ambrosiani: Inte bara Uppsala och Lund – apropå en TV-serie. Kulturminnesvård, Statens historiska museum. (Författaren avvisar påståendet att arkeologiska utgrävningar är något man hittills bedrivit bara i anslutning till de gamla universitetsstäderna, vilket enligt vad som hävdats “från något håll“ främst skulle ha syftat till att bevisa att “Mälardalen är störst och främst i riksbildningen“. De fåtaliga grävningarna under stormaktstiden må ha bedrivits i Mälarområdet, men under 1800-talet gjordes inventeringar och i vissa fall även undersökningar över hela landet, både av professionella och lekmän. Inför jubileumsutställningen i Göteborg 1923 startades en inventerings- och grävningsverksamhet på Västkusten samt i Västergötland och Dalsland; denna var länge en av de största samlade satsningarna i svensk arkeologi. Under 30-talet låg en arkeologisk tyngdpunkt i Östergötland. Efter 1950 har de stora samhällsförändringarna och urbaniseringsprocessen gjort att arkeologerna i allt mindre utsträckning själva kan välja utgrävningsobjekt: urvalet blev i stort sett beroende av i vilka delar samhället förändrades snabbast. I sådana områden blev det nödvändigt att gräva för att hinna rädda fornlämningar undan nybyggen. Efter att ha varit ganska jämnt fördelade över landet före 1950 kom allt fler grävningar att koncentreras till områden med stark bebyggelseexpansion, såsom Mälardalen. En positiv effekt av att arkeologerna inte längre själva väljer grävningsobjekt är att man numera icke inriktar sig på att utgräva stora och spektakulära fornlämningar – tidigare dylika utgrävningar har ofta mest lett till att de ståtliga förhistoriska monumenten förstörts – utan istället har kunnat börja klarlägga bebyggelsesammanhangen och kontinuiteten i den förhistoriska utvecklingen.)

1982:5
Stig Andersson: Svearna och deras maktområde – en studie av de sex första århundradena efter Kristus. C-uppsats i historia, Göteborgs universitet. 38 sid. (På sid 28ff refereras 1950:1 och 1977:2 såsom avslutning på en redogörelse för den äldre debatten kring svenska rikets uppkomst. °Fasts och °Keys teorier underkännes. Författaren visar kritiskt omdöme samt relativt god kännedom om både källor och historiografi.

1982:6
*Matts Dreijer: Historia utan asken Yggdrasil. Forntid och framtid nr 3. (Författaren förklarar att han visserligen inte tänker ta västgötaskolan i försvar, men dock vidhåller sina teorier om Birka på Åland, jfr. 1969:1.)

1982:7
Hans Erngren: Kort presentation av debatten i några svenska dagstidningar kring TV-serien “Svearikets vagga – en historia i gungning?“. B-uppsats i historia, Göteborgs universitet. 27 sid. (Uppsatsen bygger på den aktuella TV-serien, på 22 dagstidningsartiklar föranledda av denna, på årets nyutgåva av 1977:2, samt på samtal med °Verner Lindblom. Författaren intresserar sig däremot inte för de historiska källorna eller för vetenskaplig litteratur om fornhistoria.)

1982:8
(*Lars Gahrn: Färder till lands och sjöss. Otryckt uppsats framlagd vid Äldrehistoriska seminariet, Göteborgs universitet. 83 sid.)

1982:8b
*Åke Hyenstrand: Forntida samhällsformer och arkeologiska forskningsprogram. Stockholm. (På sidorna 174 och 232 finns mycket skarpa förkastelsedomar över västgötaskolan.)

1982:9
Maria Kempe och Ingemar Albertsson: I begynnelsen var Götaland… Svenska kyrkans tidning, h. 22, sid 14-15. (Intervjuer med bl.a. *Björn Ambrosiani, °Mac Key och °Verner Lindblom. Den förstnämnde påpekar bl.a. att västgötaskolans teorier kring kungar och rikens bildande representerar en förlegad historieforskning: “Idag söker man folkets historia.“)

1982:10
°Mac Key: Myten om Ubsola. Karlstedts bokhandel, Skövde. (Ny utgåva av 1977:2.)

1982:10b
*Lars O. Lagerqvist: Sigtuna som myntort. Folkets Historia nr 2, sid 37.

1982:10c
*Lars O. Lagerqvist: Svar. Myntkontakt/Svensk Numismatisk Tidskrift, sid 125-128. (Angående teorin om att forntidens Sigtuna skulle vara identiskt med Sätuna i Västergötland m.m., samt om myntningen i Sigtuna under vikingatiden.)

1982:10d
°Lars Lange: Västgötadebatt, replik till docent Ambrosiani. Folkets Historia nr 2, sid 36.

1982:10e
Björn Lippold: Myten om Ubsola, studieplan. Skövde. 30 sid.

1982:11
°Verner Lindblom: Götland, Sveriges vagga? Örebro. 155 sid. (Boken är en nästan ordagrann återgivning av författarens artikelserier 1979:7ff och 1980:15ff. Artiklarna om Atlantis, 1980:7ff, har däremot fått utgå. °Lindbloms artikelserier återgav i sin tur nästan ord för ord lärofadern °Carl Otto Fasts gamla tankar från fr.a. 1937:1, 1944:1 och 1950:1. Dock framföres dessa av °Lindblom i en aggressiv ton som saknas hos °Fast. Denna bok uppges i förordet vara ett försök att sammanfatta kritiken mot teorin om ett riksursprung norr om Mälaren. Detta skall alltså vara västgötaskolans standardverk. Man måste därför djupt beklaga att boken är så ytterst slarvigt skriven att den blivit närmast obegriplig för de historieintresserade lekmän som sannolikt är dess huvudsakliga läsekrets. Det kostar oerhörd möda att dels begripa och dels bedöma hållbarheten i °Lindbloms myller av påståenden, kaotiskt disponerade och oftast utan angivande av källor. På ett något demagogiskt sätt citeras lösryckta meningar ur diverse vetenskapliga arbeten ofta om och om igen. Ofta nämner °Lindblom inte ens de citerade författarna vid namn utan nöjer sig med svävande antydningar. Slutresultatet är att läsaren bibringas uppfattningen att debatten kring svenska rikets uppkomst handlar om en strid mellan “den officiella historiesynen“, även kallad upplandshypotesen, och “oppositionen“, även kallad götlandshypotesen. “Upplandshypotesen“ säges företrädas av Olaus Rudbeck, *Birger Nerman och några nutida forskare vilka enligt °Lindbloms mening upprepar dessas förlegade idéer; den går ut på att Västergötland erövrats av Uppland. “Götlandshypotesens“ förespråkare skall förutom västgötaskolan och några andra hembygdsforskare även innefatta *Matts Dreijer och *Tryggve Lundén. Läsarna av denna bok tycks ofta fästa sig främst vid °Lindbloms förryckta forskningshistorik. Denna går bland annat ut på att man måste tro på västgötaskolan om man inte vill ansluta sig till uppfattningen att Västergötland erövrats.)

1982:12
*Inga Lundström: Information – arkeologiskt dilemma med många bottnar. Fackligt tillkortakommande kontra amatöristiskt mod. Sv. Museer, h. 2, sid 11-12.

1982:13
*Agne Lysvall: Jesus föddes i Bjurum. Forntid och framtid nr 3, sid 7. (Satirisk drift med västgötaskolans sätt att spekulera i ortnamnen. Författaren “bevisar“ att även Betlehem låg i Västergötland.)

1982:14
Hugo Norgren: Adam av Bremens Uppsalabeskrivning, myt eller fakta. B-uppsats i historia, Göteborgs universitet. 13 sid. (Uppsatsen är starkt påverkad av °Verner Lindbloms teorier. Litteraturlistan innefattar 1973:2, 1981:6 och 1982:119. Författaren nöjer sig dock med att jämföra vetenskapens syn på Adams krönika, så som han uppfattat den, med västgötaskolans; han tar inte ställning till vem som har rätt.)

1982:15
“Red“: Fjärde programmet i TV-serien “Svearikets vagga – en historia i gungning“. Forntid och framtid nr 2, sid 12.

1982:16
Peter Sundborg: Historikerna som vill krossa myterna om Sveriges uppkomst. Folket i Bild/Kulturfront nr 22, sid 10. (Intervju med medeltidshistorikerna *Peter Sawyer och *Birgit Strand-Sawyer. Dessa förklarar att de sympatiserar med västgötaskolans entusiasm för ämnet medeltidshistoria. De menar också att västgötaskolans män har rätt i att äldre teorier om svenska rikets uppkomst, enkannerligen *Birger Nermans, inte stämmer. Men de tar också hundraprocentigt avstånd från alla förklaringsmodeller som västgötaskolan konstruerat. °Mac Keys teorier om rikets uppkomst i 1977:2 dömer de uttryckligen ut som idel fantasier utan värde för vetenskapen.)

1982:17
Iwan Schyman: Värmlandsnäs, I-II. Karlstad. (Nyutgåvor av 1954:1 och 1958:1.)

1982:18
*Lena Thålin-Bergman: Är vi för tråkiga? Forntid och framtid nr 1, sid 9-10.

1982:18b
°Ulla och °John Hamilton: Västgöta historia U.P.A., del 7. Nya Lidköpings-Tidningen 2 jan, sid 2.

1982:18c
°Ulla och °John Hamilton: Västgöta historia U.P.A., del 8. Nya Lidköpings-Tidningen 4 jan, sid 2.

1982:19
Anonym: Saga utan slut. Mariestads-Tidningen 7 jan, sid 1.

1982:20
°Ulla och °John Hamilton: Svea rikes vagga stod i Skaraborg, IV. Mariestads-Tidningen 7 jan, sid 7.

1982:21
*Sten Carlsson: I Yggdrasils skugga. Svenska Dagbladet 9 jan, sid 8. (Temperamentsfullt bemötande av västgötaskolans teorier sådana de gestaltat sig i °Dag Stålsjös TV-program. Det påpekas att västgötalärorna bygger på omtolkning av lösryckta meningar i Snorre Sturlassons Ynglingasaga. Snorre är tämligen värdelös som källa till 500-talets svenska historia eftersom han levde på 1200-talet. Vad tidsavståndet beträffar kunde man lika gärna låta någon nutida västgötagubbe berätta släkttraditioner från slaget vid Hova 1275. Uppgifter hos Adam av Bremen om att Uppsala hednatempel fanns i Mälardalen underkänns däremot av västgötaskolan trots att de är samtida och torde bygga på ögonvittnesskildringar. Västgötaskolans syn på fornhistorien avfärdas som hämningslös lokalpatriotism och historieförfalskning, vilken inte borde ha någon plats i massmedia. Artikelns fräna ton föranleder många ilskna protester från västgötaskolan. I Skövde Nyheter rasar debatten nästan dagligen i ett halvårs tid.)

1982:22
Anonym: Svea rikes vagga. Borås Tidning 17 jan, sid 4.

1982:22b
Helge Holmstrand: Om Västgöta historia U.P.A. Nya Lidköpings-Tidningen 18 jan, sid 2.

1982:23
*Sten Carlsson: Sanningen om Kinnekulleskolan. Skövde Nyheter 19 jan, sid 3. (På författarens anmodan omtrycks 1982:21 här, med ny rubrik.)

1982:24
°Mac Key: Endast arkeologin kan ge svar på vår fornhistoria. Skövde Nyheter 20 jan, sid 18. (Svar på *Sten Carlssons källgenomgång i 1982:21. Författaren anser för sin del att alla skriftliga källor till Sveriges fornhistoria är värdelösa.)

1982:25
°Gunnar Dahl: De etablerade historikerna är tydligen djupt skakade. Skövde Nyheter 20 jan, sid 18.

1982:26
°Verner Lindblom: Låt Västsverige få säga sitt – Uppland började ju. Skövde Nyheter 21 jan, sid 3.

1982:27
*Agne Lysvall: Utan de skrivna källorna vet vi intet om sveariket. Skövde Nyheter 23 jan, sid 3. (Svar på 1982:24. Om skriftliga källor till Sveriges fornhistoria är värdelösa så bör man inte alls spekulera kring begrepp som Uppsala hednatempel eller sveariket, ty all vår kunskap om dessa kommer från just skrivna källor.)

1982:28
*Agne Lysvall: Svensk forntid. Skaraborgs Läns Allehanda 23 jan.

1982:29
°Verner Lindblom: Sveriges vagga. Skaraborgs Läns Annonsblad 23 jan.

1982:29b
Arnold Lidaräng: Vägar, järnbrytning m.m. i gamla Västergötland. Nya Lidköpings-Tidningen 25 jan, sid 2.

1982:29c
(Bror Jansson: Den helige biskop Unni i Husaby. Nya Lidköpings-Tidningen 27 jan, sid 2.)

1982:30
°Arnold Kalin: Några frågor om Sveriges vagga. Skövde Nyheter 28 jan, sid 3.

1982:31
*Tryggve Lundén: Snorre tolkade asar som folk från Asien. Skövde Nyheter 28 jan, sid 3. (*Sten Carlsson har i 1982:21 även angripit *Dreijers teori om att Birka låg på Åland, jfr. F1950:27-28, 1969:1 och 1982:6, samt *Lundéns teori om att det låg i Östergötland, jfr. 1980:3 och 1981:10. *Lundén vidhåller sin Birka-teori men försvarar däremot inte Stålsjös TV-serie, som han inte sett.)

1982:32
*Agne Lysvall: Hur bevisa att det fanns ett Sverige? Skövde Nyheter 29 jan, sid 3.

1982:33
°Gunnar Dahl: Hur läser du text, Lysvall? Skövde Nyheter 30 jan, sid 2.

1982:34
*Lars Gahrn: Var stod svearikets vagga? Västergötland är inte urhemmet. Göteborgs-Posten 31 jan, sid 2. (Svearna bodde vid östersjökusten. Berättelser i Snorres 1200-talsprosa om strider på Vänerns is bevisar icke att 500-talets svear bodde vid Vänern. Birka och Sigtuna är icke identiska med Bjärka och Sätuna i Västergötland. Västgötaskolans män beskyller vetenskapen för rudbeckianism, men i verkligheten påminner de själva om Rudbeck. °Verner Lindblom har hävdat att det finns ett samband mellan västergötland och det sjunkna Atlantis, jfr. 1975:3b, 1979:2, 1980:7.)

1982:35
°Verner Lindblom: Motstridiga fakta om “svearnas rike“. Skövde Nyheter 2 feb, sid 3.

1982:36
Anonym: Ikväll fjärde delen i den TV-serie som väckt debatten. Skövde Nyheter 3 feb, sid 3.

1982:37
*Agne Lysvall: Lysvall svarar G. Dahl: vad vet vi och vad antar vi? Skövde Nyheter 3 feb, sid 3.

1982:37b
Richard Heijkenskjöld: Vi diskuterar Västgöta historia U.P.A. Nya Lidköpings-Tidningen 5 feb, sid 2. (Författaren kritiserar sakfel i makarna °Hamiltons teorier vad gäller landhöjning.)

1982:38
*Agne Lysvall: Sätt igång och gräv ut Skalundahögen! Skövde Nyheter 6 feb, sid 3.

1982:39
“Boz“: Nog kan väl Västergötland vara värt en egen historia. Skövde Nyheter 6 feb, sid 3.

1982:40
°Mac Key: Låt bli att gräva i Skalundahögen! Skövde Nyheter 8 feb, sid 3.

1982:41
*Agne Lysvall: Västergötland har en egen historia, vi behöver inte stjäla Upplands. Skövde Nyheter 9 feb, sid 3.

1982:42
°Verner Lindblom: Dimhöljda klenoder. Svenska Dagbladet 10 feb. (Svar på 1982:21.)

1982:43
*Sten Carlsson: svar på föregående artikel. Svenska Dagbladet 10 feb. (Författaren påpekar att kritiken i 1982:21 riktade sig mot de ansvariga på TV. Någon vettig diskussion med västgötaskolans män har han aldrig hoppats på.)

1982:44
°Gunnar Dahl: Ubsola, sveariket och Västergötland – 7000 år sedan havet lämnade Västergötland. Skövde Nyheter 11 februari, sid 3.

1982:45
°Mac Key: Gulddebatten eller sagan om ringen. Skövde Nyheter 12 feb, sid 3.

1982:45b
*Sten Carlsson: Sanningen om västgötaskolan. Nya Lidköpings-Tidningen 12 feb, sid 2.

1982:46
°Verner Lindblom: Herrefolksidén om svearna förlegad. Göteborgs-Posten 14 feb, sid 2.

1982:47
°Gunnar Dahl: Historia med upsaliensisk skygglapp. Göteborgs-Posten 14 feb, sid 2. (Svar på 1982:34.)

1982:47b
°Verner Lindblom & *Sten Carlsson: Sanningen om västgötaskolan. Nya Lidköpings-Tidningen 15 feb, sid 2. (Ett replikskifte. *Carlsson påpekar att västgötaskolans idéer påminner om Pehr Thams 1700-talsteorier.)

1982:47b
Anonym: Svearikets vagga, nyckel av järn. Nya Lidköpings-Tidningen 15 feb, sid 9.

1982:48
°Verner Lindblom: Entydiga begrepp eller godtyckliga? Skövde Nyheter 16 feb, sid 3.

1982:49
“Video“: Tureholmsskatten större än Timboholm. Skövde Nyheter 17 feb, sid 3. (Västergötlands stora guldskatter har åberopats som argument för att landskapet skulle ha varit Sveriges politiska centrum under forntiden. Sådana frågor torde dock knappast kunna besvaras genom att man mäter vilket landskap som har mest guld. Den största guldskatten i Sverige har f.ö. hittats i Södermanland.)

1982:50
*Lars-Olof Larsson: Starta insamling för utgrävning. Göteborgs-Posten 19 feb, sid 23. (Författaren tycker att arkeologerna gräver för litet i Västergötland.)

1982:50b
(“C-n“: Amatörforskningen – en dold resurs. Skaraborgs-Bygden 19 feb, sid 7. – Recension av boken “Vi skriver för framtiden“, årsbok för Riksförbundet för hembygdsvård, vari amatörernas nyttiga insatser behandlas.)

1982:51
Ledare: Kan amatörerna ge oss bredare forskningsinsatser? Skövde Nyheter 20 feb, sid 2. (Kommentar till 1982:18.)

1982:52
*Gunnar Linde: Hur Sätuna blev Sigtuna, gränsstenarna berättar. Skövde Nyheter 20 feb, sid 3. (Jfr. 1817:1, 1968:31, 1972:2, 1985:1.)

1982:53
*Gunnar Linde: Häggumsrunans Situn, skrevs den år 1709? Skövde Nyheter 24 feb, sid 2-3. (Fördjupning av 1982:52. Författaren hävdar att det s.k. Häggumsdokumentet icke blott är en otillförlitlig källa utan en ren förfalskning. Jfr. 1972:2.)

1982:54
°Verner Lindblom: Fornminnesrikedom och politisk makt. Skövde Nyheter 25 feb, sid 3.

1982:55
*Lars Gahrn: Västgötaskolan saknar bevis. Göteborgs-Posten 26 feb, sid 2. (Uppföljning av artikel 1982:34, svar på 1982:46-47. Svearna var en särskild folkstam vilken inte omfattade alla invånare i det svenska riket, t.ex. västgötarna. Titeln “visigoternas ärorika konungar“ i ett påvebrev bevisar icke att sveakonungarna bott i Västergötland. Adam av Bremen påstår icke att götarna härskade i Sverige. Ny diskussion kring °Lindbloms Atlantis-teori, jfr. 1975:3b, 1979:7, 1980:7. Kommentar till påståendet att arkeologerna gräver för litet i Västergötland.)

1982:55b
°Mac Key: Här stod svearikets vagga… och här är några av bevisen. Västgöta-Demokraten 27 feb.

1982:56
Ingvar Kjörck: Ingenjören som vill flytta på Uppsala. Göteborgs-Posten 28 feb, del 2, sid 1-2. (Författaren berättar att han sedan 60-talet har publicerat västgötaskolans teorier. Presentation av °Mac Key, vars teorier Kjörck inte alltid tror på. Dock, menar han, kunde det ligga något i °Keys teori om att den uppländska Möjbrostenen är en förfalskning av skojarprästen Nils Rabenius. Jfr. 1970:5, 1971:2-3, 1982:79.)

1982:57

*Åke Hyenstrand: Varför slå på en död historiesyn? Hjärnspöken solkar västgötahistorien. Skövde Nyheter 3 mars, sid 3. (De åsikter som framförs i °Stålsjös TV-program kan icke tas på allvar av fackfolk. Kritiken riktar sig mot “germanism“ och nationalism hos äldre forskare. Allt sådant har dock redan dömts ut och övergivits av nutida vetenskap. Det gensvar som TV-programmen väckt tyder på att vetenskapen misslyckats med att föra ut sitt budskap till den historieintresserade allmänheten. Författaren betonar att lekmännen spelar en viktig roll inom arkeologisk forskning. °Mac Key lovordas för sin dokumentation av tidig järnframställning i Västergötland. Hans “Uppsala hednatempel“ vid Hornborgasjön, jfr. 1968:28-31, har dock upprepade gånger inspekterats av arkeologisk expertis utan att man funnit något intressant som motiverar utgrävning av platsen. Jfr. 1969:5-6, 1975:4. I förhållande till antalet kända fasta fornlämningar har arkeologerna grävt lika mycket i Skaraborg som i Mälardalen de senaste 10 åren. Skaraborgs län är dock flitigt uppodlat, varför fornlämningar ofta helt saknas. Uppsalatemplet och Mälardalen behöver inte ha varit utgångspunkt för riksenandet, utan gjorde måhända tvärtom motstånd mot en sådan federation. Västergötland kanske förmedlade statsidén till vårt land från England och Danmark. Att Västergötland likväl inte blev den dominerande riksdelen bör ha berott på dess mindre yta och frånvaro av kontakten med havet, vilken däremot fanns i Mälarområdet och gjorde denna region ekonomiskt expansiv.)

1982:57b
“LK“: “Svea Rikes Vagga“ ger turistpengar! Nya Lidköpings-Tidningen 5 mars, sid 1, 26. GDG bussresor i Göteborg har startat “fornhistoriska“ turistutfärder inspirerade av västgötaskolan.)

1982:58
°Mac Key: Mac Key svarar Hyenstrand – låt oss gemensamt få historien i gungning! Skövde Nyheter 6 mars, sid 3. (Svar på 1982:57, vari *Hyenstrand frågat sig ifall det finns ett akademikerförakt i samhället. °Key besvarar frågan jakande, men definierar begreppet “akademikerförakt“ som ett förakt vilket akademiker hyser mot amatörforskare. “Folket“ påstås misstro de professionella arkeologerna.)

1982:59
*Agne Lysvall: Varför vill man bringa vetenskapen i gungning? Skövde Nyheter 8 mars.

1982:59b
“Skalundabo“: Turismen och Svearikets vagga. Nya Lidköpings-Tidningen 8 mars, sid 4. (Författaren klagar på att turistrådets chef inte vill satsa på turism kring västgötaskolan emedan han inte tror på dessa teorier.)

1982:60
°Mac Key: Mac Key tackar Agne Lysvall. Skövde Nyheter 10 mars, sid 3. (Påståenden om akademikernas förakt mot lekmän.)

1982:61
“Skalunda-bo“: Turismen och Svearikets vagga. Mariestads-Tidningen 10 mars, sid 2. (Författaren anser att intresset för västgötaskolan bör utnyttjas som turistreklam, vare sig dessa teorier är sanning eller lögn.)

1982:62
°Verner Lindblom: Upplandshypotes in memoriam? Skövde Nyheter 10 mars, sid 3. (Författaren anser att *Hyenstrands åsikter i 1982:57 är sensationella. Det “sensationella“ är att professor *Birger Nermans historiesyn frångåtts av en nutida arkeolog. Jfr. 1940:2, 1940:19, 1941:1. Att denna historiesyn idag anses “död“ finner författaren häpnadsväckande, eftersom han inte “sett dödsannonsen i officiellt tryck“.)

1982:62b
Anonym: Moderater vill satsa på lokalhistorisk forskning i Skaraborg. Nya Lidköpings-Tidningen 10 mars, sid 14. (På moderaternas 4:e kulturkonferens enades man om att gynna lokalhistorisk forskning i Skaraborgs län, med en viss tanke på att turismen därigenom kan stimuleras.)

1982:63
°Verner Lindblom: Västgötaskolan – de självlärda amatörerna. Skövde Nyheter 12 mars.

1982;63b
*Olof Langlet: Myten om Ubsola och Svearikets vagga. Borås Tidning 12 mars. (Författaren, som själv är medicinare, anser att varken °Mac Keys bok eller °Dag Stålsjös TV-serie är av vetenskapligt värde.)

1982:64
*Åke Hyenstrand: Akademikersvar till Mac – låt akademikerna och alla amatörer respektera varann. Skövde Nyheter 15 mars, sid 3. (Svar på 1982:58. Författaren påpekar att han själv började sin arkeologiska bana som amatör, samt att arkeologisk forskning till mycket stor del bygger på ett gott samarbete mellan akademiska forskare och intresserade lekmän. °Keys demagogiska utspel kan endast tjäna till att äventyra detta samarbete. “Dagens generation av forskare har en annan syn på den akademiska rollen än gårdagens. De som har andra åsikter än Du behöver väl inte för den skull vara snorkiga eller högfärdiga… Visserligen kan Du kanske ha tråkig erfarenhet av s.k. akademiker. Detta kan jag inte bedöma, då jag inte känner till de exempel Du tar fram. Jag tycker dock att Du hade varit ärligare om Du redovisat exemplen öppet“. °Mac Key ger aldrig något svar på detta. *Hyenstrand anklagar också °Key för att vara “osäker på den nya forskningen“ och angripa bortglömda auktoriteter. Han fördjupar sitt resonemang i 1982:37, samt uppmanar °Key att läsa 1982:2.)

1982:65
*Gunnar Linde: Akademikerföraktet. Skövde Nyheter 16 mars, sid 3. (Författaren påpekar att även han själv är amatör på områden som °Key behärskar bättre. Han har även under många år haft diskussioner med °Key: “Det är otänkbart att ett resultat av tankemödan skulle leda till något slag av förakt.“ Jfr. 1968:31, 1971:4, 1972:1-5, 1972:8, 1974:22, 1979:54.)

1982:66
°Verner Lindblom: Slutord till Lysvall. Skövde Nyheter 16 mars, sid 3.

1982:66b
Anonym: “Svea Rikes Vagga“ – nu även politisk. Nya Lidköpings-Tidningen 17 mars, sid 13. (En moderat ledamot av Skara kommunfullmäktige vill att kommunstyrelsen skall arrangera ett “turistpaket“ för besökare som blivit intresserade av frågan om rikets vagga.)

1982:67
*Agne Lysvall: Amatörskola kräver givakt av lyssnarna. Borås Tidning 18 mars.

1982:68
°Gunnar Dahl: Var är sakskälen emot västgötarna? Skövde Nyheter 19 mars, sid 3.

1982:69
*Agne Lysvall: Mac är ingen amatör! Skövde Nyheter 19 mars, sid 3. (“Mac Key använder sitt amatörskap på ett betänkligt sätt. OM det visar sig, att han har fel, använder han amatören i sig som en sköld: slå inte på en amatör!“)

1982:70
*Agne Lysvall: Svar till Verner Lindblom. Skövde Nyheter 20 mars, sid 3. (Västgötaskolan använder bedrägliga metoder i sin argumentation och “stöder“ sina teser med lösryckta citat från forskare som har helt andra åsikter än de själva har. Jfr. 1982:48, 1982:59, 1982:66.)

1982:71
(Lars Holm: Älgarås forntid drog storpublik. Mariestads-Tidningen 22 mars, sid 1,6.)

1982:71b
°Verner Lindblom: Gammal och ny historia. Borås Tidning 22 mars.

1982:72
(Anonym: Kristi grav i Forshem. Mariestads-Tidningen 23 mars, sid 1, 8.)

1982:72b
*Klas-Göran Selinge: Artikel om svearikets vagga. Borås Tidning 24 mars.

1982:73
°Verner Lindblom: Om argument och fakta. Skövde Nyheter 26 mars, sid 3. (Jfr. 1982:70.)

1982:74
*Björn Ambrosiani: Pehr Thams älsklingsidé återupplivad av Mac Key. Skövde Nyheter 27 mars, sid 3. (Argumentationen i 1982:2 fördjupas.)

1982:75
°Gunnar Dahl: Dahl till Lysvall: har man inget att säga – säg det då ej i Skövde Nyheter! Skövde Nyheter 29 mars, sid 2.

1982:76
*Björn Ambrosiani: Från Tacitus till Adam av Bremen styrks lokaliseringen av Uppsala. Skövde Nyheter 31 mars, sid 2-3. (Genomgång av historiska källor. Allt tyder på att svearnas fornhistoria utspelades i Svealand och inte i Västergötland. Det sistnämnda landskapet torde ha varit bebyggelsesvagt under den tid då sveariket brukar anses ha uppkommit; detta kanske berodde på att marken överutnyttjats under tidigare perioder. Så var det i andra delar av Sydskandinavien vilka inte som Mälardalen fått ett kraftigt tillskott av odlings- och betesmarker genom landhöjning. De olika regionernas bebyggelsehistoriska och ekonomiska struktur under forntid och medeltid är dock ännu dåligt utforskad. Här skulle “gruppen kring Mac Key“ kunna göra stor nytta.)

1982:76b
“Historielärarna vid Dela Gardieskolan i Lidköping“. Nya Lidköpings-Tidningen 31 mars, sid 2. (Artikeln hävdar att det är svagt av vetenskapen, främst professor *Sten Carlsson, att inte bemöta västgötaskolan i debatt.)

1982:76c
Kåge Andersson: “Västgötalitteratur“ fick ny ordförande. Skaraborgs-Bygden 2 april, sid 24.

1982:77
*Gunnar Linde: Ligger Upp-svea-land dolt i vårt Uppland? Skövde Nyheter 3 april sid 3. (Genomgång av en uppsats av ortnamnsforskaren *Harry Ståhl, vilken i förvanskade citat åberopats som stöd för västgötaskolan, jfr. 1982:70. Uppland antas i uppsatsen ursprungligen ha hetat Svealand, vilket kortats ned till Uppland via mellanformen Upp-svea-land. Enligt *Ståhl härstammar alltså svearna från Uppland.)

1982:78
“Texto“: Föraktade akademiker. Skövde Nyheter 3 april, sid 3.

1982:79
*Stig Rydh: Myten om den förfalskade runstenen vid Möjbro. Skövde Nyheter 5 april, sid 2-3. (Vederläggande av °Mac Keys teori i 1970:5 om att runstenen vid Möjbro i Uppland icke skulle härstamma från järnåldern utan vara ett falsarium av 1600-talsprästen Nils Rabenius. Teorin uppges ha blivit bemött av dåvarande riksantikvarien *Sven B.F. Jansson 10 år tidigare. Den är rolig och fyndig, men innehåller uppenbara felaktigheter och många lösa antaganden. Den stupar på det förhållandet att äldre runraden inte var känd på 1600-talet, varför Rabenius inte kunnat fabricera stenen ens om han velat. Det påpekas avslutningsvis att man p.g.a. °Keys respektlösa sätt att skriva har svårt att avgöra när han talar allvar och när han skämtar.)

1982:79b
Ingegärd Hellster m.fl.: Akademisk debatträdsla. Nya Lidköpings-Tidningen 5 april, sid 11. (Fyra historielärare vid Dela Gardieskolan har tagit illa vid sig av 1982:76b. “Vi undertecknade, alla historielärare vid Dela Gardieskolan, har icke författat ovannämnda insändare eller skrivit våra namn under den. Vi opponerar på det bestämdaste mot detta förfaringssätt och kräver att den som sänt in artikeln ifråga offentligt framträder med sitt namn och står för sina åsikter i stället för att anonymt dölja sig bakom och utnyttja en missvisande kollektiv beteckning.“ Historieläraren Ingemar Nordgren vid sagda skola framträder såsom artikelns författare. Fem personer intygar att de sympatiserar med artikelns anda till förmån för en fri och obunden debatt.)

1982:80
*Birgit Strand-Sawyer: Misstro inte historievetenskapen. Göteborgs-Posten 8 april, sid 2. (Varning för °Stålsjös sätt att i massmedia underminera allmänhetens förtroende för de sakkunniga. Inte ens om Erik den helige har vi några samtida uppgifter som talar om var han härskade. Det är inte alls osannolikt att “idén om en federation av svear och götar kom från Västergötland, dit impulser kan ha nått från England och Danmark… Men västgötaskolans idé om Götalands erövring av Svealand torde vara lika felaktig som idén om Svealands erövring av Götaland“. Paralleller dras till 1982:57. Fackfolk och amatörer uppmanas till samarbete.)

1982:81
°Verner Lindblom: Övertygelse eller bevisning? Skövde Nyheter 8 april.

1982:81b
*Sten Carlsson: Historielärare överdriver. Nya Lidköpings-Tidningen 13 april, sid 10. (Författaren menar att 1982:76b icke rätt återgivit vad han skrivit om svearikets vagga.)

1982:82
°Verner Lindblom: “Ambrosiansk“ historietolkning. Skövde Nyheter 14 april, sid 3. (Svar på 1982:74 och 1982:76.)

1982:83
°Nils och °Sven Billingson: Visst håller Häggumsdokumentet såväl språkligt som i ålder! Skövde Nyheter 15 april, sid 3. (Bemötande av 1982:53. Författarna kallar sig själva för amatörer men tycks likväl besitta en hel del kunskaper i paleologi. De hävdar att Häggumsdokumentet är äkta.)

1982:84
°Verner Lindblom: Verner Lindblom svarar Stig Rydh – den mystiska Möjbrostenen. Skövde Nyheter 16 april, sid 3. (Jfr. 1982:79.)

1982:85
*Gunnar Linde: Häggumsdokumentet igen – och Gustav Vasas testamente. Skövde Nyheter 17 april, sid 3. (Svar på 1982:83. Författaren vidhåller sin uppfattning i 1982:53.)

1982:86
*Tryggve Lundén: Kyrka och kungamakt i götalandskapen, I. (Jfr. 1980:3, 1980:20, 1981:4, 1981:10, 1982:31. Författaren inleder här en artikelserie vari han försvarar tanken att Birka skulle kunna ligga i Östergötland. Han menar också att götalandskapen ägnats för liten uppmärksamhet i tidigare debatt kring svenska rikets uppkomst. Däremot ifrågasätter han inte att svearna bodde vid Mälaren eller att namnen Uppsala och Sigtuna även i äldre tid åsyftade platser i Uppland. Första avsnittet behandlar orsakerna till att Birka skulle kunna ligga i Östergötland.)

1982:87
*Tryggve Lundén: D:o, II. Skövde Nyheter 22 april, sid 3. (Om Olov Skötkonung, Husaby och Sankt Sigfrid.)

1982:88
*Tryggve Lundén: D:o, III. Skövde Nyheter 23 april, sid 3. (Kyrkorna i Husaby och Växjö, samt deras betydelse för kungamakten.)

1982:89
*Tryggve Lundén: D:o, IV. Skövde Nyheter 24 april, sid 3. (Sverige styrdes fr.o.m. de sista kungarna av ynglingaätten från Götaland. Författaren framför också det tämligen kontroversiella påståendet att kung Inge den äldre vilar på Hångers ödekyrkogård, jfr. 1983:66.)

1982:90
°Gunnar Dahl: Om forntidssägner. Skövde Nyheter 26 april, sid 3.

1982:91
°Nils och °Sven Billingson: Bröderna Billingson svarar Linde – dubbelkonsonanten sägs vara vanlig i västgötsk runskrift. Skövde Nyheter 29 april, sid 3. (Bemötande av 1982:85.)

1982:91b
“L.K.“: Svea rikes vagga i fokus – västgötaskolan debatterade mot fackkunskapen. Nya Lidköpings-Tidningen 30 april, sid 1, 16. (Länsmuseets chef *Ulf Eric Hagberg har debatterat mot °Mac Key och °Dag Stålsjö på Bokkaféet i Skara.)

1982:91c
*Olof Langlet: Uppsala – i Uppland eller i Ledsjö? Borås Tidning 3 maj.

1982:92
*Gunnar Linde: Prästens underskrift stämmer ej med runorna. Skövde Nyheter 4 maj, sid 2. (Bemötande av 1982:91. Författaren vidhåller sin tidigare uppfattning.)

1982:92b
°Verner Lindblom: Lånta historiska fjädrar? Borås Tidning 5 maj.

1982:93
°Verner Lindblom: 25 indikationer som pekar på Upplanden vid Kinnekulle. Skövde Nyheter 8 maj, sid 2-3.

1982:93b
*Olof Langlet: Alternativhistoria om svea rikes uppkomst. Ulricehamns Tidning 15 maj.

1982:94
Bosse Olsbo: Halv seger för Mac & Co., men hel för forskningen? Skövde Nyheter 19 maj, sid 2-3. (Debatt på arkeologiska institutionen i Göteborg. Uttalanden av *Carl-Axel Moberg, °Mac Key, *Birgit Strand-Sawyer, *Peter Sawyer, °Dag Stålsjö, *Jörgen Weibull och °Verner Lindblom.)

1982:94b
*Olof Langlet: Svearikets vagga – ett genmäle. Borås Tidning 19 maj.

1982:95
Anonym: Det blir en fortsättning på “Svearikets vagga“ – Macs järnbärarland skildras i ny TV-serie. Skövde Nyheter 21 maj, sid 4.

1982:95b
*Olof Langlet: Vaggan stod inte i Västergötland. Västgöta-Demokraten 21 maj.

1982:95c
*Olof Langlet: Alternativhistoria om svea rikes uppkomst, II. Ulricehamns Tidning 22 maj.

1982:96
°Gunnar Dahl: Var götaväldet det äldsta av tre olika svenska riken? Skövde Nyheter 24 maj, sid 3.

1982:97
°Gunnar Dahl: Nerman och Lilja [sic=Stjerna] vände historien upp och ner. Skövde Nyheter 25 maj, sid 3.

1982:98
°Nils och °Sven Billingson: Slutreplik Billingson om Häggumsdokumentet – inget styrker att det är från 1709! Skövde Nyheter 26 maj, sid 3. (Svar på 1982:92, jfr. 1983:7.)

1982:99
Anonym: Arkeologiskt fynd i Uppsala stöder “västgötaskolan“? Skövde Nyheter 16 juni (Nyfunna stolphål invid Gamla Uppsala kyrka tyder på att det “hednatempel“ som *Sune Lindqvist grävde fram 1926 snarare torde vara en stavkyrka.)

1982:100
°Verner Lindblom: Vaggan och motreformationen. Skaraborgs Läns Tidning 16 juni.

1982:100b
°Verner Lindblom: Debattartikel. Borås Tidning 3 juni.

1982:100c
*Olof Langlet: Sveariket vaggade icke i Västergötland. Borås Tidning 21 juni, sid 4.

1982:101
Barbro Westrin: Efter två sekler grävs Jarlehus ruiner fram! Skövde Nyheter 16 juli, sid 3. (Arkeologen *Ragnar Sigsjö gräver ut den gamla borgen Jarlehus, där °Carl Otto Fast menade att svea- och danakungarna en gång stred mot norske Olav den helige. Jfr. 1939:9.)

1982:102
Anonym: Västgötaskolan och akademikerna möts i TV-debatt! Skövde Nyheter 17 juli, sid 9.

1982:103
Barbro Westrin: Jarlehusutgrävningen ger nya frågetecken! Skövde Nyheter 24 juli, sid 3. (Borgen har varit minst två våningar hög. Den har brunnit ned. Genomgång görs av historiska källor som omnämner Jarlehus. Redogörelse för bl.a. °John Janssons teorier, jfr. 1964:3.)

1982:104
Anonym: Mac väntar på TV-debatten. Lockade 1.000 till Ubsola! Skövde Nyheter 27 jul, sid 8. (Jfr. 1972:8, 1979:4, 1979:26, 1980:14, 1982:1, 1982:12.)

1982:105
(Cecilia Nilson: Hornborgasjöns strand synas av arkeologerna. Skövde Nyheter 4 aug, sid 4.)

1982:106
°Sven Billingson: “Vaggan“ på länsmuseet. Skaraborgs Läns Tidning 9 aug, sid 2.

1982:107
°Sven Billingson: Nya lokaler men föråldrad historia? Skövde Nyheter 10 aug, sid 2.

1982:108
Anonym: “Svea rikes vagga“ gav idé till utflyktsguide. Skövde Nyheter 21 aug, sid 8. (Nu har näringslivet i Skaraborg uppmärksammat västgötaskolan, jfr. 1982:61.)

1982:109
*Pär Olsén: Båtgravarna i Vendel och Uppland i Sveriges historia. Uppsala Nya Tidning 1 sept, sid 14. (Fynden i Vendel, Tuna, Ulltuna och Valsgärde genomgås ur järnåldersarkeologisk synpunkt. Det påpekas att Kungshögarna i Gamla Uppsala icke kan vara kvinnogravar eftersom de innehåller rester av vapen. Författaren menar att *Nermans teorier i 1913:1 “har mycket som talar för sig, men någon fullständig säkerhet går väl ej att vinna“. Funderingar kring frågan om vilka båtgravarnas invånare var ifall Kungshögarna rymmer sveakungar: lokala hövdingar, ledungens anförare, “skogspatroner“? Handel och landhöjning framhålles som orsakerna till att svearna fick större befolkning än götarna och blev politiskt ledande i riket. Vi vet inte när Sverige enades, troligast under vikingatiden. Landskapen förblev dock mycket självständiga även under medeltiden.)

1982:110
*Sven-Axel Hallbäck: Landhöjningen och Svea rikes vagga. Skövde Nyheter 17 sept, sid 3. (Västgötaskolan har hävdat att Vänern stod i direkt sjöförbindelse med stora världen under vikingatiden och isolerades från Västerhavet först i sen tid. Så var icke fallet. Landhöjningen var större i norr eftersom isen varit tjockare där. Enligt minutiösa expertundersökningar isolerades Vänern från havet omkring år9.000 f.Kr., alltså tiotusen år före den tid då svenska riket förmodas ha uppstått.)

1982:111
°Nils Billingson: Mula ting som blev Mora ting. Skaraborgs Läns Tidning 22 sept, sid 2.

1982:112
Kåge Anderson: Fritidsforskarna i länet får stöd av forskningsråd? Skövde Nyheter 24 sept, sid 3. (Docent *Bo Andersson i Göteborg har i en rapport lagt fram förslag om hur man skall göra det lättare för fritidsforskare att verka i samarbete med de professionella.)

1982:113
°Nils Billingson: Snorre, “Mula ting“ och Gerumsbergets Mularp. Skövde Nyheter 24 sept, sid 3.

1982:114
*Erik Lönnroth: Kommentar till en västgötaklimax. Göteborgs-Posten 25 sept, sid 2. (Författaren påpekar att han såsom västsvensk gärna skulle vilja att västgötaskolans historiesyn vore hållbar, men såsom mycket erfaren medeltidsforskare vet han att så icke är fallet. Den är gammal kvasivetenskap från 30-talet, och det är inte oförargligt när TV ägnar sig åt att sprida sådana idéer. Paralleller dras till andra kvasivetenskapliga spekulationer kring germanernas äldsta historia. År 1934 hävdade en norrman att antikens monumentalbyggnader ursprungligen uppförts i Norge och blott efterhärmats av sydeuropéerna. Jfr. 1931:1. Detta påstående kunde då verka oförargligt, men sedan nazisterna tagit makten i Norge visade det sig att den sortens herrefolksidéer ingalunda är harmlösa. – Författaren har långvarig erfarenhet av västgötaskolan, inklusive lärofadern °Carl Otto Fast. Jfr. 1942:9, 1979:3.)

1982:115
*Birgit Strand-Sawyer: Har medeltiden någon framtid? Göteborgs-Posten 7 okt, sid 2. (Författaren vill i motsats till 1982:114 ta fasta på det positiva i att västgötaskolan hyser ett brinnande intresse för medeltiden, ett ämne som däremot alltmer försummas i vetenskapliga kretsar. Dessutom behöver vissa teorier om vår äldre historia omvärderas, något som debatten kring västgötaskolan har lyft fram. Det är viktigt att medeltidsforskarna lär sig samarbeta med den historieintresserade allmänheten och lär ut hur man forskar “på ett sansat sätt“. – Denna artikel har missuppfattats av vissa läsare och lett till att författaren felaktigt utropats till anhängare av västgötaskolan. Jfr. 1982:16, 1983:12.)

1982:116
Nils Billingson: Mula ting som blev Mora ting. Falköpings Tidning 9 okt, sid 21.

1982:117
*Peter Sawyer: Gratulera serien “Svearikets vagga“. Göteborgs-Posten 10 okt, sid 2. (I likhet med 1982:115 betonar författaren det positiva i att debatten kring västgötaskolan visat på allmänhetens stora intresse för medeltiden. Det är också bra att man ifrågasätter gamla teorier. Författaren påpekar dock att han ingalunda deltagit i debatten för att kommentera sådant som västgötaskolans spekulationer om Birkas, Sigtunas eller Uppsalas geografiska placering. – Denna artikel har vantolkats på samma sätt som 1982:115.)

1982:118
°Verner Lindblom: “Svearikets vagga“ – åkomma och västgötaklimax. Skövde Nyheter 11 okt, sid 3. (Svar på 1982:114.)

1982:119
°Mac Key: Mac svarar också Lönnroth – varifrån kom detta märkliga “herrefolk“. Skövde Nyheter 12 okt, sid 2. (Svar på 1982:114.)

1982:120
(*Ingrid Rosell: Kungagravarna i Varnhem, I. När rikets tyngdpunkt låg i götalandskapen. Skaraborgs Läns Tidning 12 okt, sid 2. – Titeln på denna artikel, som annars ingenting har att göra med västgötaskolan, har lett till att författaren felaktigt utmålats som anhängare av denna skola. Jfr. 1983:12.)

1982:121
(*Ingrid Rosell: Kungagravarna i Varnhem, II. Erikska ättens familjegrav den äldsta i klosterkyrkan? Skaraborgs Läns Tidning 14 okt sid 2.)

1982:122
°Dag Stålsjö: Historievetenskapen måste ständigt omprövas. Göteborgs-Posten 14 okt, sid 2. (Författaren hävdar att han i sina TV-program försvarat amatörers rätt att ifrågasätta teorier om historia, samt alla landsdelars rätt att bli utforskade på lika villkor. Han vidhåller sin uppfattning att Sveriges historia förfalskats och att vetenskapen förhärligat Mälarområdets historia på Västsveriges bekostnad. Han påpekar även att °Mac Key blivit föraktfullt behandlad under sina kontakter med vetenskapen, jfr. 1977:2. Han bemöter också diverse påpekanden i 1982:114.)

1982:123
*Erik Lönnroth: Gärna debatt – inte ensidig propaganda. Göteborgs-Posten 14 okt, sid 2. (Svar på 1982:122. Författaren vidhåller sin uppfattning i 1982:114 och anser att °Stålsjö missbrukat sin makt över TV-mediet. Självklart har amatörer rätt att ifrågasätta. Det är illa ifall västgötska hembygdsforskare behandlas ohövligt av vetenskapsmän, förutsatt att hembygdsforskarna själva varit hövliga. Detta ger dock inte °Stålsjö rätt att “göra ensidig propaganda för vilda fantasifoster“. Till svar på 1982:115 och 1982:117 kommenterar författaren att medeltidsforskningen är något eftersatt på fakulteterna, men just därför är det viktigt att den “inte i det allmänna medvetandet ter sig likgiltig och löjlig genom att kopplas ihop med uppenbara galenskaper, som strider mot vanligt enkelt förstånd“. Bland allmänheten fanns ett livligt medeltidsintresse redan före °Stålsjös TV-serie.)

1982:124
Anonym: Lokalhistoria i Skara med norsk professor. Skövde Nyheter 15 okt, sid 2. (Symposium på länsmuseet i Skara. Man vill främja kontakten mellan lekmannaforskare och professionella efter föredöme från den välorganiserade norska lekmannaforskningen. Den norske professorn *Rolf Fladby medverkar tillsammans med *Erik Lönnroth, *Gunnar Richardson, *Ulf Erik Hagberg m.fl.)

1982:125
(*Ingrid Rosell: Kungagravarna i Varnhem, III. Grundades klostret år 1050 – eller hundra år senare? Skaraborgs Läns Tidning 18 okt, sid 2.)

1982:126
Hans Menzing: Västgötaskolan får eget bokförlag. Skaraborgs Läns Tidning 19 okt, sid 3.

1982:127
Anonym: Västgötadebatt ska hållas i Skövde! Skövde Nyheter 21 okt, sid 3.

1982:127b
*Olof Langlet & “Tanc“: Mera västgötaforskning. Göteborgs-Posten 25 okt.

1982:128
Bengt Stenberg: Hembygdsforskare på symposium lärde om vetenskapliga metoder. Skaraborgs Läns Tidning 28 okt, sid 2. (Jfr. 1982:124.)

1982:128b
Anonym: Klart för laddning! Skaraborgs-Bygden 29 okt, sid 1. (°Verner Lindbloms bok “Götland Sveriges vagga“ skall snart vara tryckt, meddelas det. Ännu har man planer på att låta boken innehålla även de artiklar om ett samband mellan Västergötland och Atlantis vilka °Lindblom tidigare publicerat i denna tidning. I den slutliga versionen kommer dock dessa teorier att utelämnas.)

1982:129
Anonym: Västgötaskolan kommer med befängda påståenden. Skövde Nyheter 2 nov, sid 3. (Intervju med *Lars Gahrn.)

1982:130
Anonym: Verner Lindblom inför kvällens västgötadebatt – den gamla uppsalasynen håller inte streck längre. Skövde Nyheter 3 nov, sid 3.

1982:131
Bosse Olsbo: Västgötadebatten – källkritiken skapar historiskt gungfly. Skövde Nyheter 5 nov, sid 3. (Debatt i Skövde mellan *Lars Gahrn och °Verner Lindblom, jfr. 1982:127, 1982:129-130. Diskussion om huruvida Adam av Bremen påstått att det var götarna som härskade i 1000-talets Sverige. Diskussion kring Snorres tillförlitlighet som historiker. °Mac Key förkastar historikernas källkritiska arbetsmetod.)

1982:132
Clas Svahn: Sveriges vagga – enligt Gahrn. Mariestads-Tidningen 18 nov, sid 2. (Intervju med *Lars Gahrn inför hans idag inledda artikelserie. Han berättar att han en gång trott på eller åtminstone intresserat sig för °Holger Bengtssons teorier, men funnit att dessa inte stämmer med de historiska källorna. Även akademisk forskning har producerat många stolliga teorier, varför *Gahrn ämnar bygga sina artiklar direkt på de gamla källorna.)

1982:133
*Lars Gahrn: Var bodde svearna? Mariestads-Tidningen 18 nov, sid 2. (Författaren genomgår de historiska källorna och drar slutsatsen att svearna bott vid Mälaren åtminstone sedan 800-talet.)

1982:134
*Lars Gahrn: Var låg Birka? Mariestads-Tidningen 26 nov, sid 12. (Redogörelse för °Mac Keys teori om att Birka låg vid Hornborgasjön, 1977:2 sid 29. *Dreijers och *Lundéns teorier refereras, jfr. F1950:27-28, 1969:1 och 1980:1. Slutligen behandlas även en gammal teori av *L.C. Wiede som går ut på att Birka skall vara identiskt med Söderköping, omtryckt i S:t Ragnhilds gilles årsbok 1961, ursprungligen publicerad 1876. Av källornas vittnesbörd sluter sig *Gahrn dock till att Birka låg på Björkö i Mälaren. Se även F1947:2.)

1982:135
Erik Rhedin: Sveariket och vaggan än en gång – västgötarna ett kuvat och förödmjukat folk! Skövde Nyheter 29 nov, sid 3.

1982:136
Anonym: Uppsala är Uppsala. Mariestads-Tidningen 2 dec, sid 1.

1982:137
*Lars Gahrn: Vad säger källorna om Gamla Uppsala? Mariestads-Tidningen 2 dec, sid 9. (Det är osäkert om Uppsala omnämns på den västgötska Sparlösastenen. I Ynglingatal förknippas Uppsala med uppländska ortnamn. Adam av Bremen säger uttryckligen att Uppsala låg vid Mälaren. Snorre, Saxo, biskop Karl och fornminnena i Gamla Uppsala stöder detta. Västgötaskolans motargument har just inget bevisvärde.)

1982:138
*Gunnar Linde: Heruler – uppsalaättlingar som grundlade danariket? Skövde Nyheter 4 dec, sid 3. (Kommentar till spekulationer om att svear och daner skulle ha ett gemensamt urhem vid Mälaren. Jfr. 1983:77.)

1982:139
Anonym: Var låg Sigtuna? Mariestads-Tidningen 9 dec, sid 1.

1982:140
*Lars Gahrn: Sigtuna och sveakonungarna. Mariestads-Tidningen 9 dec, sid 13. (Forskarna har alltid varit rörande eniga om att “Situn“ på Olov Skötkonungs mynt är identiskt med Sigtuna i Uppland. Endast västgötaskolan bestrider detta. °Mac Key identifierar det med Sätuna, jfr. 1817:1, 1968:31, 1972:2. °Verner Lindblom har utpekat den nu försvunna gården Sigtunaholm i Vads socken, Västergötland, jfr. 1979:9 och 1982:11 sid 19. Namnet Sigtuna har lånats som gårdsnamn på flera håll. Uppgifter hos Adam av Bremen och i tre isländska skaldekväden visar dock att sveakungarnas Sigtuna låg vid Mälaren, och detta stöds av fornminnena i Mälar-Sigtuna.)

1982:141
°Verner Lindblom: Striden om vaggan. Mariestads-Tidningen 9 dec, sid 13. (Svar på 1982:140.)

1982:142
Erik Rhedin: Götiskt kungadöme? Skövde Nyheter 10 dec, sid 3.

1982:143
°Verner Lindblom: Herulerna och Sveriges vagga, I. Skövde Nyheter 14 dec, sid 3. (Svar på 1982:135 och 1982:138.)

1982:144
°Verner Lindblom: D:o, II. Skövde Nyheter 15 dec, sid 3.

1982:144b
Annons: “Götland Sveriges vagga“. Skaraborgs-Bygden 17 dec, sid 14. (°Verner Lindbloms nya bok utannonseras. En recension av religionshistorikern *Tryggve Lundén verkar tyda på att denne instämmer i västgötaskolans påståenden att exempelvis begreppet “svear“ i äldre tid betydde detsamma som det nutida ordet “svenskar“ och alltså innefattade götarna.)

1982:145
Anonym: Historieläraren har skrivit om hela historien. Skövde Nyheter 21 dec, sid 9. (Om 1982:11.)

1982:146
Anita Lycken: Lindbloms råd till proffsen. Mariestads-Tidningen 21 dec, sid 7. (Om 1982:11.)

1982:147
Bosse Olsbo: “Slaget om Västergötland“, en rapport från bokfronten – Gunnar Lindes populärverk om västgötanamnen. Skövde Nyheter 23 dec, sid 3. (Recension av *Lindes nyutkomna bok Ortnamn i Västergötland, ett indirekt inlägg i västgötadebatten“.)

1982:148
“Boz“: Verner Lindbloms “totala“ skrift om Västergötland. Skövde Nyheter 23 dec, sid 3. (Om 1982:11.)

1982:149
Anonym: Var det götarna? Mariestads-Tidningen 24 dec, sid 1.

1982:150
*Lars Gahrn: Götarnas äldsta historia. Mariestads-Tidningen 24 dec, sid 7. (Genomgång av de historiska källornas omnämnanden av götarna. Dessa bodde söder om Birka, medan svearna bodde norr därom.)

1982:150b
*Tryggve Lundén: Uppsvearna inte Sveriges grundläggare. Skaraborgs-Bygden 24 dec, sid 1, 8. (Om °Verner Lindbloms nya bok. Denna kommer att bl.a. användas av studiecirklar arrangerade av Vuxenskolan i Götene. *Lundén upprepar sina tidigare framförda åsikter om svearna.)

1982:151
*Lars Gahrn: Det svenska riket bildas. Mariestads-Tidningen 27 dec, sid 5. (Genomgång av de historiska källorna. Vi vet inte när och hur Västergötland infogades i svearnas rike. Äldre västgötalagens konungsbalk och Florensdokumentet tyder dock på att detta redan skett på 1000-talet.)

År 1983

1983:1
Anonym: “Vaggan“ fälldes – på gott och ont? Populär arkeologi nr 2, sid 12-13. (Om radionämndens beslut att fälla °Dag Stålsjös programserie “Svearikets vagga“, jfr. 1983:26.)

1983:1b
°Holger Bengtsson: Svetjud. Historiedisputationen i Skövde. Cradle Publishing. (Nyutgåva av 1964:1 och 1969:2 med förord av °Dag Stålsjö, där tankarna presenteras som “det nya som fått Svearikets vagga i gungning“.)

1983:2
*David Damell: Vi måste samarbeta med hembygdsfolket. Populär arkeologi nr 4, sid 9-10.

1983:3
°Carl Axel Ekbom: Västergötland under sen vikingatid, det äldsta sveariket. Stockholm, Nordiska bokhandeln i distribution. 63 sid, tabeller.

1983:3b
°Carl Otto Fast: Det äldsta Götalands historia. Götaland, den forngermanska diktningens landskap. Cradle Publishing. (Nyutgåva av 1931:1 etc. samt 1937:1, med förord av °Dag Stålsjö, där tankarna presenteras som “det nya som fått Svearikets vagga i gungning“.)

1983:3c
°Carl Otto Fast: Svenska rikets ursprung. Vänerbygdens sägner. Cradle Publishing. (Nyutgåva av 1944:1 och 1950:1 med förord av °Dag Stålsjö, där tankarna presenteras som “det nya som fått Svearikets vagga i gungning“.)

1983:4
*Lars Gahrn: Maktförhållandena inom riket. Otryckt avhandlingsavsnitt i historia, Göteborgs universitet.

1983:5
(Per Gustavi jr: Sveavälde, Birka och Vreta kloster. Vadstena, Vreta klosters hembygdsförening. Linköping, Esselte bokhandel i distribution. 199 sid, ill. – Författaren vidhåller och fördjupar sina teorier om att Birka skulle ligga invid Vreta kloster, jfr. 1980:3, 1981:10, 1982:31, 1982:86.)

1983:6
*Ulf Hagberg och *Lars Jacobzon: Vägar till västgötska vikingabyar. Populär arkeologi nr 2, sid 4-6, 2.

1983:6b
(*Lars O. Lagerqvist: Om myntningen i Sigtuna. Skandinavisk Numismatik/Mynt och medaljer 1983:3, sid 26.)

1983:7
*Gunnar Linde: Gränsdokumentet i kyrkoherde Thure Ljunggrens beskrivning över Häggums församling. Billingsbygden. (Författaren vidhåller sin uppfattning att Häggumsdokumentet icke är en äkta medeltida handling utan en förfalskning. Jfr. 1982:53, 1982:85, 1982:92, 1982:98.)

1983:8
Stefan Lindgren: Det finns bara en svensk historia (och radionämnden är dess profet). Folket i Bild/Kulturfront nr 3, sid 10. (Kommentar till radionämndens beslut att fälla °Stålsjös programserie “Svearikets vagga“, jfr. 1983:26. Intervjuer med *Arne B Johansen, *Per Nyström, *Jörgen Weibull, *Erik Lönnroth och *Peter Sawyer.)

1983:9
*Anders Ljungberg: Tack! Populär arkeologi nr 2, sid 3.

1983:10
(*Anders Ljungberg: Amatörarkeologi över gränserna. Populär arkeologi nr 4, sid 12-15. – Presentation av Upplands arkeologiska lekmannaforskning, där intresset fokuserats kring en forntida vattenväg, Långhundraleden.)

1983:11
*Carl-Axel Moberg: Populär? Arkeologi? Populär! Arkeologi! Populär arkeologi nr 1, sid 19. (Professionell arkeologi sysslar sedan decennier främst med “folkets“ vardagshistoria. Debatten kring västgötaskolan har dock visat att svenska allmänheten är mer intresserad av västgötaskolans föråldrade frågeställningar om “härskare“ och “välden“. Jfr. 1944:1, 1979:7, 1982:9.)

1983:12
“Notarius Publicus“: Vår eländiga historia. Proletären nr 14, sid 2. (Intervju med °Verner Lindblom som hävdar att många vetenskapliga auktoriteter är anhängare av västgötaskolan. Som exempel anföres *Tryggve Lundén, *Matts Dreijer, *Birgit Strand-Sawyer och *Ingrid Rosell. Jfr. dock 1982:31, 1982:6, 1982:16, 1982:80, 1982:115, 1982:118, 1982:120. – Artikelförfattaren anser att Sverige har en “officiell historiesyn“ som går ut på att vårt lands historia är dess konungars, samt har för sig att °Dag Stålsjö angripit denna geijerska uppfattning medan radionämnden försvarar den. Jämför dock 1982:12, 1982:57, 1983:11.)

1983:13
Ove Qvist: Guld och politik – Västergötands fornfynd ur kontinentalt perspektiv. C-uppsats i arkeologi, Stockholms universitet. 88 sid. (Uppsatsen innehåller funderingar kring ett eventuellt samband mellan Västergötlands rikedom på guldskatter och de politiska maktförhållandena i riket under folkvandringstid. Dessa är uppenbart påverkade av västgötaskolans tankar, jfr. 1913:1, 1941:1, 1942:4-5, 1980:15, 1982:45, 1982:49 etc. Författaren tar dock inte ställning för eller emot västgötaskolan. Dokumentationen av västgötska guldfynd är det värdefullaste i uppsatsen, medan dess spekulationer kring t.ex. hunnernas roll i Nordens fornhistoria är lättvindigt framkastade gissningar.)

1983:14
°Dag Stålsjö: Svearikets vagga – en historia i gungning. Skövde. 159 sid, ill. (Författaren lägger här i bokform fram samma teorier som tidigare presenterats i TV-programserien med samma namn, illustrerade med fotografier ur denna. Ingen sammanhängande eller ens begriplig historiesyn kan analyseras fram ur detta färgglada bokverk. Framställningen är ett hopkok på lösryckta citat ur diverse vetenskapliga skrifter, samt ur västgötaskolans produktion. °Stålsjö tycks förutsätta att västgötarna under 1600-talet kände sig lika “osvenskt“ främmande för kungamakten i Stockholm som man gjorde i de tills helt nyligen danska Skånelandskapen. Den förfalskade Silverbibeln, behandlad i 1940:11, anföres därför som ett belägg för att Olaus Rudbeck och andra lärde under stormaktstiden ägnade sig åt att utplåna bevisen för att svearna en gång bott i Västergötland och inte i Uppland. Genom att beröva Västergötland stoltheten över att ha varit Svearikets vagga – Uppsalas, Birkas och Sigtunas landskap – skall stormaktstidens Stockholm enligt författaren ha undertryckt västgötsk separatism på samma sätt som man försökte beröva skåningarna deras kulturella särart. – Det värdefullaste i denna bok är de utförliga citaten ur 1983:13 samt de vackra färgbilderna. Annars torde den knappast duga som framställning över vare sig Västergötlands fornhistoria eller västgötaskolans historiesyn. Dess enda egentliga slutsats är att man inte skall tro på allt man hör. Den innehåller också grova sakfel. Jfr. 1983:92 och 1984:2.)

1983:15
Anonym: Rikets vagga, vem var starkast? Mariestads-Tidningen 3 jan, sid 1.

1983:16
*Lars Gahrn: Mäster Adam och Hezekiels profetia. Mariestads-Tidningen 3 jan, sid 5. (Adam av Bremen påstår icke att det var götarna som härskade i Svea rike.)

1983:17
Anonym: Vem styrde egentligen? Mariestads-Tidningen 12 jan, sid 1.

1983:18
*Lars Gahrn: Maktförhållandena inom sveariket. Mariestads-Tidningen 12 jan, sid 13. (Det var svearna vid Mälaren som innehade den politiska makten i sveariket. Detta torde ha berott på en större folkmängd, orsakad av särskilt gynnsamma naturförhållanden. Jfr. 1981:9, 1982:57, 1982:76, 1982:109, 1982:110.)

1983:19
Anonym: Kungens hemvist. Mariestads-Tidningen 20 jan, sid 1.

1983:20
*Lars Gahrn: Götaland gör sig gällande. Mariestads-Tidningen 20 jan, sid 8. (Stödd på Äldre västgötalagens kungalängd har västgötaskolan hävdat att kungarna under äldre medeltid var knutna till fr.a. götalandskapen, vilka därför skall ha varit politiskt ledande. Äldre västgötalagens kungalängd, författad av en västgöte, är dock varken tillförlitlig eller opartisk. Det är riktigt att många medeltida kungar är begravda i Götaland. Detta beror dock på att klosterkyrkor tidigast började anläggas där. Äldre medeltidens kungar var rikskonungar och vistades i både Svealand och Götaland.)

1983: 21
Lars Hjertén: Samverkan mellan etablerad forskning och amatörforskning. Riksdagstrycket, motion 1982/83:953. (Motionen propagerar för *Bo Anderssons förslag, jfr. 1982:112.)

1983:22
*Lars-Gunnar Larsson: En bok av Gunnar Linde, första populäröversikten över västgötska ortnamn. Skövde Nyheter 28 jan, sid 3. (Recension av *Lindes bok Ortnamn i Västergötland, jfr. 1982:147, samt förklaring till varför °Mac Keys klanvandringsteorier är vetenskapligt värdelösa.)

1983:23
Anonym: Låter källorna tala. Mariestads-Tidningen 28 jan, sid 1.

1983:24
*Lars Gahrn: Västergötlands ställning i riket. Mariestads-Tidningen 28 jan, sid 17. (Västergötland har ytterst få kulturella likheter med svenska östkusten, men påminner desto mer om Danmark och Norge. Hela västkusten har varit dansk. Västergötland låg isolerat och blev tillhåll för svenska kungar och stormän som råkat i trångmål. Landskapet hade ungefär samma lösliga förbindelse till alla de tre nordiska rikena, det var ett utkantsområde.)

1983:25
*Lars Gahrn: Västgötaskolan och vägen framåt. Mariestads-Tidningen 4 feb, sid 12. (Västgötaskolan har gjort dagens historiker, vilka mest sysslar med modernare tid, uppmärksamma på allmänhetens intresse för forntiden. Detta är det värdefulla med västgötaskolan. Försöken att omlokalisera svearnas fornhistoria till Götaland saknar däremot värde.)

1983:26
Radionämnden: beslut 1983-02-10 att fälla °Dag Stålsjös TV-serie Svearikets vagga såsom stridande mot kraven på opartiskhet och saklighet i radiolagen. Anmälare är den västgötske religionsvetaren och amatörhistorikern *Bo Göran Carlsson, jfr. 1978:3ff, samt tre personer bosatta i Uppland och Skåne. Västgöten *Carlsson hävdar i sin inlaga bl.a. att programmet på ett upprörande sätt kränkt allmänhetens rätt till saklig och opartisk information. °Dag Stålsjö tillskriver senare felaktigt en av upplänningarna dessa uttalanden, jfr. 1983:14 sid 154. – Niosidig expertgranskning av *Herman Schück, professor i historia vid Stockholms universitet. *Schück finner °Stålsjös program vilseledande: de återger inte västgötaskolans teorier på ett begripligt sätt, de låter aldrig sakkunniga få kommentera dessa teorier, de är inte opartiska, de innehåller groteska sakfel. – Kommentar av Olle Berglund, programdirektör på TV1, som anser att °Stålsjös program främst syftar till att väcka intresse, varför kraven på saklighet och opartiskhet bör ställas lägre än eljest; uppfattningen vinner inte gehör. – Kommentar av °Dag Stålsjö, som anser att *Herman Schück representerar “den officiella synen“ på vår historia och således icke är opartisk. – Kommentar av fil. dr. *Birgit Strand-Sawyer som anser att *Stålsjös program bör fattas som debattinlägg, och alltså inte skall vara opartiska; även Schücks opartiskhet ifrågasätts. – Kommentar av *Peter Sawyer, f.d. professor i medeltidshistoria vid universitetet i Leeds, som anser att vissa påståenden i programmen var “perversa“ – särskilt de som gällde Birkas, Sigtunas och Uppsalas geografiska lokalisering -, men att detsamma å andra sidan kan sägas om uttalanden från etablerade vetenskapsmän som *Knut Stjerna, *Adolf Schück, *Sune Lindqvist etc.; inte heller *Peter Sawyer anser att programmen borde ha försökt vara helt opartiska, tvärtom kan deras partiskhet bli en nyttig stimulans för andra till att lägga fram sina teorier. – Kommentar av °Verner Lindblom, som betonar värdet i att en avvikande historiesyn får komma till tals på lika villkor; professor *Schück tillvitas partiskhet och okunnighet om vad det diffusa begreppet “västgötaskolan“ egentligen står för; diverse sakfrågor utbenas.

1983:27
Anonym: Svearikets vagga, radionämnden fäller TV-program. Skövde Nyheter 11 feb, sid 1.

1983:28
Anonym: Nu synar forskarna myten om “svearikets vagga“! Skövde Nyheter 11 feb, sid 3.

1983:29
Bosse Olsbo: Sveriges historia, unik – eller verk av bygdeforskare. Skövde Nyheter 11 feb, sid 3. (Kommentar till föredrag av *Peter Sawyer.)

1983:30
Anonym: “Rikets vagga“ vilseledande. Skövde Nyheter 11 feb, sid 48.

1983:31
Anonym: Ger inte upp. Skövde Nyheter 12 feb, sid 1. (°Stålsjö planerar ny TV-serie om västgötaskolan.)

1983:32
Ledare: Dom över cyklisten… och västgötaskolan. Skövde Nyheter 12 feb, sid 2.

1983:33
Anonym: Dag Stålsjö ger sig inte trots fällningen i radionämnden – ny västgötaserie redan om 2 veckor. Skövde Nyheter 12 feb, sid 5.

1983:34
“Innerspalten“: Sveriges vagga. Aftonbladet 14 feb, sid 5. (Författaren anser att Västergötland är Sveriges “urhem“ lika mycket som övriga landskap.)

1983:35
“Irene“: “Svearikets vagga“ Götene-utställning. Skövde Nyheter 15 feb, sid 11. (Vuxenskolan har anordnat en utställning som propagerar för °Verner Lindbloms historiesyn i 1982:11.)

1983:36
Björn Nilsson: Historien inför rätta. Expressen 17 feb, sid 4. (Författaren anser att “Dag Stålsjö och hans västgötadrabanter“ hör hemma i “historiens kuriosakabinett“, men tycker likväl inte att °Stålsjös TV-serie borde ha fällts av radionämnden enär denna nämnd inte är rätt instans att medla i vetenskapliga tvistefrågor, samt därför att yttrandefriheten kan äventyras genom dylika domar.)

1983:37
“Red“: Länsmuseet dementerar: visst gräver vi i Sätuna – bara vi får pengar… Skövde Nyheter 22 feb, sid 2. (Uttalande av arkeologen *Birgitta Hjohlman.)

1983:38
Eva Arenblad: Veckans porträtt. Skövde Nyheter 26 feb, sid 3. (Biografiskt porträtt av °Mac Key.)

1983:39
°Mac Key: Svea rikes vagga är dess vårdkasars. Skövde Nyheter 4 mars, sid 3. (Författaren presenterar sin gamla teori om att Västergötlands vårdkasar strålar samman vid en bondgård som heter Uppsala, vilken därför bör ha varit ett politiskt centrum.)

1983:40
*Gunnar Linde: Glöm inte Mälardalens system av vårdkasar! Skövde Nyheter 7 mars, sid 3. (°Key hävdade i 1983:39 att vetenskapen inte intresserat sig för att studera vårdkasarnas linjeformationer. *Linde bestrider detta och påpekar att studier av vårdkaslinjer visat att farlederna från Östersjön in i Mälaren var väl bevakade.)

1983:41
°Mac Key: De inre vårdkasarna är helt bortglömda. Skövde Nyheter 9 mars, sid 3. (Svar på 1983:40. Författaren hävdar att endast vårdkasarna vid kusten studerats av forskningen. Dessa användes ännu på 1800-talet och är lätta att följa. Även i inlandet torde dock vårdkaslinjer ha funnits, vilka försummats av forskningen. De är troligen inte möjliga att återfinna idag. De kan spåras endast genom ortnamn som bevarat minnet av dem.)

1983:42
Lars Hjertén: Radionämndens beslut om “Svearikets vagga“ olyckligt. Skövde Nyheter 12 mars, sid 24. (Jfr. 1983:26.)

1983:43
Erik Rhedin: En stilla undran om vårdkasar. Skövde Nyheter 16 mars, sid 22. (Författaren hävdar apropå 1983:39 att vårdkasar förekommer ymnigast i opålitliga gränsområden. Om Västergötland är rikt på vårdkasar, tyder detta på att landskapet bör ha underkuvats nyligen.)

1983:44
*Gunnar Linde: Fortsatta funderingar kring våra vårdkasar. Skövde Nyheter 21 mars, sid 2. (Svar på 1983:41. Underkännande av °Mac Keys påstående att Västergötlands vårdkasar sammanstrålar vid Uppsala i Ledsjö, vilket enligt denne skulle bevisa att ett forntida politiskt centrum funnits på denna idag obetydliga plats. I själva verket har °Key icke kartlagt befintliga vårdkasar utan blott ortnamn vilka han tror innehåller ordet “vårdkase“, men som inte alls behöver göra det. Det är omöjligt att kartlägga Västergötlands forntida vårdkassystem genom ortnamnsstudier. – Författaren påpekar samtidigt det felaktiga i påståendet att Västergötland kan förmodas ha härskat över Mälardalen i förhistorisk tid emedan Uppland kom att övertaga den dansk-götiska indelningen i härader, medan de uppsvenska hundarena däremot icke spred sig till Götaland. Häradsindelningen infördes i svealandskapen först vid 1300-talets mitt; den säger alltså ingenting om förhistoriska förhållanden.)

1983:45
Bo Olsbo: I Varnhem vilar medeltidskungarna. Skövde Nyheter 8 april, sid 22-23.

1983:46
Anonym: Ny sensation av Stålsjö i sista järnprogrammet. Skövde Nyheter 9 april, sid 41. (°Dag Stålsjö börjar vända sitt intresse mot bronsåldern.)

1983:47
Anonym: Dag Stålsjö till Skövde för föredrag. Skövde Nyheter 12 april, sid 3.

1983:48
°Verner Lindblom: Historieskrivningen är inte objektiv! Skövde Nyheter 18 april, sid 2. (Kommentar till bl.a. 1981:9.)

1983:49
(*Sven-Axel Hallbäck: Vi har papper på “kungaflyttningen“. Skövde Nyheter 18 april, sid 8.)

1983:50
(Anonym: Det här var honoraret! Skövde Nyheter 19 april, sid 15.)

1983:51
°Nils Billingson: Myntmästaren i Sätuna och kungen vid Kåel. Skövde Nyheter 22 april, sid 3. (Ännu ett inlägg i debatten  om Häggumsdokumentet. Jfr. 1817:1, 1972:1-5, 1982:52-53, 1982:85, 1982:91-92, 1982:98, 1983:7.)

1983:52
Kerstin Helsingius: Öppna dörrar sparkades in – Stålsjös insats i kända TV-serien. Skövde Nyheter 22 april, sid 27. (°Dag Stålsjö håller föredrag på Skövdeortens hembygdsförenings årsmöte.)

1983:53
Anonym: Sven Rydheim presenterar bok av Stålsjö! Skövde Nyheter 23 april, sid 10. (Om 1983:14.)

1983:54
Anonym: Arkeologiska utgrävningar ett slöseri! Skövde Nyheter 14 maj, sid 1.

1983:55
Anonym: Sten Svensson attackerar fornlämningslagen: – Sluta gräva, det bara kostar en massa pengar! Skövde Nyheter 14 maj, sid 4. (Den moderate skaraborgspolitikern Sten Svensson anser det vara meningslöst att gräva upp varenda fornlämning; istället bör man satsa på “de verkligt riksintressanta objekten“, kopplade till turismen och intresset för °Dag Stålsjös TV-serie “Svearikets vagga“.)

1983:56
Ledare: Arkeologerna och fyndberget. Skövde Nyheter 16 maj, sid 2. (Författaren inskärper att de flesta arkeologiska grävningar syftar till att rädda fornminnen undan förstörelse i samband med nybyggen o.dyl. De som fattar beslut om anslag till grävning anser inte att Västergötland överhuvud är särskilt “riksintressant“. Ett genomförande av Sten Svenssons förslag i 1983:55 skulle bara leda till “att dagens tendenser, med en koncentration av grävningar och forskningar till Uppsala-Stockholm-Mälardalen, förstärks ytterligare“.)

1983:57
Anonym: Här är vaggan alla talar om. Skövde Nyheter 4 juni, sid 1.

1983:58
Anonym: Här står Svea rikes vagga! Skövde Nyheter 4 juni, sid 4. (Om ett jippo av turistnämnden.)

1983:59
Kåge Anderson: Västgötsk järnålder ett fascinerande mötestema. Skövde Nyheter 17 juni. (Västergötlands Fornminnesförening håller årsmöte. Landsantikvarie *Ulf-Erik Hagberg diskuterar bl.a. västgötaskolan.)

1983:60
Bo Olsbo: De gräver fram vår historia. Skövde Nyheter 5 juli, sid 1. (Grävning i Varnhem.)

1983:61
Bo Olsbo: De lyfte på Varnhems grästuvor och fann en bit västgötsk historia. Skövde Nyheter 5 juli, sid 16-17.

1983:62
Bo Olsbo: Grävningar som blev succé! “Amatörgrävare“ har nu kartlagt unika Jarlehus. Skövde Nyheter 13 juli, sid 16-17. (Jfr. 1982:101, 1982:103.)

1983:63
°Nils Billingson: Myntmästaren i Sätuna och kungen vid Kåel. Falköpings Tidning 6 aug, sid 14. (Jfr. 1983:51.)

1983:64
°Nils Billingson: Myntmästaren i Sätuna och kungen vid Kåel. Skaraborgs Läns Tidning 21 sept, sid 2. (Jfr. 1983:51.)

1983:65
*Lars Gahrn: Kungagravar i Västergötland. Nya Lidköpings-Tidningen 21 sept, sid 2. (Författaren inleder här en ny artikelserie, jfr. 1982:132. – Västgötaskolan prisas för sin kritik av *Birger Nermans teorier om vilka kungar som ligger begravda i Uppsala högar och Ottarshögen. Å andra sidan, påpekas det, har °Mac Key ingalunda bevisat att kung Beowulf ligger begraven vid Hornborgasjön. Kanske var Beowulf från Jylland eller Östergötland; i varje fall begravdes han enligt eposet vid havet, alltså inte i Västergötland. Det är också helt obevisat att kung Olov Skötkonung ligger begraven vid Husaby kyrka.)

1983:66
*Lars Gahrn: Var ligger Inge den äldre begraven? Nya Lidköpings-Tidningen 23 sept, sid 2. (Påståendet att kung Inges ben överförts till Varnhem från Hånger är lärda konstruktioner från 1400-1600-talen. Troligaste gravplats är Vreta kloster, Östergötland.)

1983:67
*Lars Gahrn: Varnhems kungagravar och Håkan Röde från Levene. Nya Lidköpings-Tidningen 26 sept, sid 2. (Kung Håkan Röde är född och begraven i det västgötska Levene, enligt Äldre västgötalagens kungalängd som skrevs blott 130-140 år efter kung Håkans död av en författare med lokalkännedom. Kungarna Knut Eriksson och Erik Knutsson torde vara gravlagda i Varnhem, Västergötland. Erik läspe och haltes gravplats är obekant. Birger jarl ligger begraven i Varnhem. Gravarnas exakta plats kan inte utpekas. Det påpekas avslutningsvis att även Västergötland har producerat fantasifulla teorier kring sina kungagravar, besläktade med *Nermans idéer i 1913:1.)

1983:68
*Lars Gahrn: Sägnerna om Vänerslaget. Nya Lidköpings-Tidningen 28 sept, sid 2. Västgötaskolan hävdar att sveakungarna på 500-talet bodde vid Vänern. Anledningen till att de skulle gjort detta är att Snorre Sturlassons 1200-talsprosa påstår att de utkämpat strider där. Ortnamnet Skälvum i samma trakt skall enligt västgötaforskarna ha att göra med skilfingarna, som är ett annat namn på sveakungarna. Konung Ales tillnamn “den uppländske“ skall slutligen syfta på Kinnekulles Uppland. Jfr. t.ex. 1939:3, 1940:12-16, 1944:1 sid 10, 25-28. – Berättelsen om slaget på Vänerns is finns emellertid endast bevarad i Snorres prosa från 1200-talet, en föga tillförlitlig källa till 500-talets historia, jfr. 1982:21, 1982:34. Dessutom måste man inte bo vid Vänern för att kunna strida där. Skälvnamnen är vanligast i Mälardalen, och de torde f.ö. inte ha att göra med skilfingaätten. Kung Ales tillnamn “den uppländske“ finns endast bevarat i Snorres 1200-talsprosa, och Snorre själv hävdar att det syftar på Oplandene i Norge. Västgötaskolan knyter alltså 500-talets svear till Vänern genom att “omtolka“ en ytterst opålitlig saga som skrevs sjuhundra år efter det påstådda slaget på Vänerns is.)

1983:69
°Georg Kjellén: Inge den äldre. Nya Lidköpings-Tidningen 28 sept, sid 2. (Svar på 1983:66. Författaren anser att vi visst känner till Inge den äldres gravplats; han sätter för sin del tilltro till de uppgifter vilka *Gahrn avfärdat som lärda konstruktioner från nya tiden. Jfr. 1990:8)

1983:70
*Lars Gahrn: Oden och asarnas invandring. Nya Lidköpings-Tidningen 30 sept, sid 2. (Snorre Sturlassons 1200-talsprosa gör gällande att sveakungarnas mytiske stamfader Oden invandrade till en sjö i Svitjod kallad Lagen/Lögen, varefter svearna bosatte sig invid denna sjö. Snorres 1200-talsprosa påstår vidare att sjön Lagen till sin form liknar Själland, vilket stämmer bättre på Vänern än på Mälaren. Därför, menar västgötaskolan, bör svearna i äldre tid ha bott vid Vänern och inte vid Mälaren. Jfr. t.ex. 1794:1, 1887:1, 1931:1, 1937:1, 1944:1 sid 15, 1982:11 sid 17, 1983:14 sid 48. – Det framgår emellertid av Snorres text att han är helt på det klara med att Lagen är identisk med Mälaren. Medeltida författare som Snorre kunde helt enkelt inte bedöma hur Vänern och Mälaren såg ut ovanifrån, något som man kan konstatera genom att granska medeltida kartor. Vänerns form bevisar inte att svearna bott annorstädes än vid Mälaren.)

1983:71
*Lars Gahrn: Fyris och Paris. Nya Lidköpings-Tidningen 3 okt, sid 2. (°Mac Key har hävdat att Fyrisvallarna, vilka enligt källorna skall finnas i närheten av hednatidens Uppsala, var belägna vid gården Paris i skövdetrakten. Paris skall med andra ord vara samma namn som Fyris, ty p:et i Paris låter mest som ett f, och y glider i den lokala dialekten ofta över till a, så att t.ex. kyrka uttalas “kjarka“. Jfr. 1977:2 sid 88-91. – Källorna säger dock att man kunde nå Fyrisvallarna med vikingaskepp, vilket stämmer dåligt in på Paris som ligger i Västergötlands inland. Nedanför Uppsala stad finns däremot ortnamnet Föret, ett mycket gammalt namn som på 1600-talet fick ge namn åt Fyrisån, och dit kunde man nå med vikingaskepp. Namnet Föresvallarna svarar i östnordisk form mot den västnordiska benämningen Fyrisvallarna. Parisgården i Västergötland torde snarare ha fått sitt namn genom förvrängning av ett ursprungligt “Per-Eriksgården“, en utveckling som finns belagd ifråga om en gård i Fässberg, Västergötland. Fyrisvallarna bör alltså ha legat i Uppland och inte i Västergötland.)

1983:72
*Lars Gahrn: Snorre Sturlasson i Västergötland. Nya Lidköpings-Tidningen 5 okt, sid 2. (Västgötaskolan påpekar gärna att Snorre Sturlasson, som givit oss mycket av vår kunskap rörande svearnas hednakungar, besökte Västergötland men icke  Uppland. Det anses i västgötaforskarnas resonemang vara underligt att Snorre åkte till Sverige för att kunna skriva om sveakungar, och då inte besökte kungarnas påstådda hemtrakter vid Mälaren. Jfr. t.ex. 1983:14 sid 19. – Det är riktigt att Snorre enligt Sturlungasagan var en sommar i Västergötland, men han åkte inte dit för sveakungarnas skull utan därför att han hade vänner där. Dock fick Snorre även en god inblick i svenska politiska förhållanden. Han skildrar mycket utförligt svearna såsom hemmahörande i Uppland och såsom det ledande folket inom svenska riket. Dessa uppgifter bör rimligen härstamma från de västgötar han besökt, vilka knappast kan ha ljugit ihop något sådant.)

1983:73
°Mac Key: Svar till Lars Gahrn – Fyris och Paris. Nya Lidköpings-Tidningen 5 okt, sid 2. (Svar på 1983:71. °Key förnekar att Fyrisvallarna nåddes med vikingaskepp, att namnet Föret existerat före Olaus Rudbecks tid, samt att skrivna källor alls kan ge svar på frågan om var Fyrisvallarna låg; detta kan möjligen arkeologispaden göra. Jfr. 1982:3, 1982:24, 1982:27.)

1983:74
*Lars Gahrn: En kulturström eller flera? Nya Lidköpings-Tidningen 7 okt, sid 2. (Västgötaskolans °Verner Lindblom anser att kulturströmmen till Sverige från Kontinenten gick från sydväst, varför tanken att bilda ett svenskt rike bör ha kommit från Västergötland snarare än Mälardalen. °Lindblom stöder sig på teorier från seklets barndom om frisernas viktiga roll som kulturförmedlare. Dessa gamla teorier, formulerade av bl.a. *Arup och *Wadstein, kritiserades emellertid från första början och är idag helt övergivna. Frisernas insats överdrevs hejdlöst. Vi måste räkna med kulturströmmar även från andra håll. Araber och slaver har avsatt rika spår i det arkeologiska materialet. I sydost finns f.ö. motsvarigheter till den gyllene kedja som omgav Uppsalatemplet. Svearnas kungar gifte in sig i slaviska kungahus. Dessutom gick även kulturströmmar från Sverige söderut. Västergötlands sydvästliga läge orsakade inte att mer kultur förmedlades därifrån än från de andra viktigare landskapen. Ingenting tyder på att riksbildningen börjat i Västergötland; tvärtom har detta landskap en så särpräglad administrativ indelning att man svårligen kan se något samband mellan Västergötland och övriga riket. Jfr. 1983:24.)

1983:75
°Georg Kjellén: Snorre Sturlassons besök i Västergötland. Nya Lidköpings-Tidningen 7 okt, sid 2. (Svar på 1983:72. Författaren hävdar att en ledande kulturpersonlighet som Snorre besökte Västergötland, icke Uppland, beroende på att rikets centrum fanns just i Västergötland; på samma sätt reser ju nutida världsstjärnor i första hand till Stockholm, Göteborg och Malmö när de besöker vårt land. Dessutom styrdes Sverige vid tiden för Snorres besök av en förmyndarregering vars kansler var biskopen i Skara; detta talar enligt författaren emot tanken på att Uppland var Sveriges ledande landskap.)

1983:76
*Lars Gahrn: “Götlands särställning“. Nya Lidköpings-Tidningen 10 okt, sid 2. (Västgötaskolan, fr.a. °Verner Lindlom, hävdar att “Götland“ intog en särställning i Sveriges äldre historia. “Götland“ är emellertid inget enhetligt begrepp: Väster- och Östergötland hade föga gemensamt. Vad Västergötland beträffar finns inga belägg för att detta landskap intagit någon särställning vid den tid då svenska riket förmodas ha uppkommit. Västergötlands många fornminnen från stenåldern brukar åberopas till stöd för denna tanke, men dessa är inte intressanta i en diskussion om rikets tillblivelse, tusentals år senare. Västergötland har urgamla runstenar, men det har även vårt fornminnesrikaste landskap Uppland. Järnframställningen nådde inte tidigare till Västergötland än till Gotland och Bergslagen. Missionen kom tidigt till Västergötland, men snart nog fick även Sigtuna ett biskopssäte. Västergötlands litteratur är inte äldre än övriga Sveriges. °Carl Otto Fasts teorier om att Äldre Eddan diktats där är helt obevisade. Jfr. 1931:1ff, 1937:1. Äldre västgötalagen är visserligen vår äldsta nedtecknade lag, men vi måste räkna med lång föregående muntlig tradering, och exempelvis Dala- och Gutalagarna har ålderdomliga drag. Västergötlands administrativa indelning pekar icke på någon särställning, jfr. 1983:44. °Lindbloms försök att belägga exceptionell folkrikedom i vikingatidens Västergötland genom att åberopa statistik från 1840 är helt ohållbart. Jfr. t.ex. 1981:9, 1982:11 sid 115, 1982:54. Kyrkliga räkenskaper från 1300, liksom fornminnena och skriftliga uppgifter av Snorre Sturlasson, tyder istället på att det var Uppland som var exceptionellt folkrikt. Svearikets vagga måste sökas hos svearna.)

1983:77
*Lars Gahrn: Har danskarna utvandrat från Värmland? Nya Lidköpings-Tidningen 12 okt, sid 2. (Västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast hävdade att danerna ursprungligen bott i Värmland – en polemik mot *Birger Nermans och *Sven Tunbergs uppfattning att de utvandrat från Uppland. Jfr. t.ex. 1942:3, 1944:1 sid 72-75. Båda teorierna bygger på uppfattningen att danerna “utgått ur svearnas stam“, vilket står att läsa hos den svårtolkade och opålitlige 500-talsförfattaren Jordanes. °Fasts teori blir dessutom ohållbar genom att den förutsätter att svearna bodde i Västergötland, vilket är helt obevisat.)

1983:78
°Verner Lindblom: Uppland eller Götaland. Nya Lidköpings-Tidningen 14 okt, sid 2. (Författaren inleder en serie artiklar med kommentar till 1983:65-77.)

1983:79
°Verner Lindblom: Gahrn och “svearna“. Nya Lidköpings-Tidningen 17 okt, sid 2.

1983:80
°Verner Lindblom: Historia eller historier? Nya Lidköpings-Tidningen 19 okt, sid 2.

1983:81
*Lars Gahrn: Västgötakampen går vidare. Nya Lidköpings-Tidningen 19 okt, sid 2. (Svar på 1983:69 och 1983:73. Författaren vidhåller sin uppfattning.)

1983:82
°Verner Lindblom: Götlands “särställning“. Nya Lidköpings-Tidningen 21 okt, sid 2.

1983:83
°Georg Kjellén: Kjellén svarar Gahrn. Nya Lidköpings-Tidningen 21 okt, sid 2. (Svar på 1983:81. Författaren vidhåller sin uppfattning.)

1983:84
°John Hamilton: En ingalunda historia. Nya Lidköpings-Tidningen 26 okt, sid 2. (Kommentar till 1983:66-77. Författaren menar att Sveriges historia förfalskats av Olaus Rudbeck, samt att *Gahrn spinner vidare på detta falsarium.)

1983:85
*Lars Gahrn: Kungagravar, svear och inbördeskrig. Nya Lidköpings-Tidningen 2 nov, sid 2. (Nytt bemötande av påståendet att svearna hört hemma i Västergötland.)

1983:86
*Lars Gahrn: Götland och sveariket. Nya Lidköpings-Tidningen 4 nov, sid 2. (Svar på °Verner Lindbloms bemötanden i 1983:78ff, °Kjelléns i 1983:83, samt °Hamiltons i 1983:84. Kulturströmmens riktningar samt begreppet “Götland“ dryftas ånyo, liksom Birkas läge, Västergötlands folkrikedom och kung Inge den äldres gravplats. Frågan om rudbeckiansk historieförfalskning diskuteras. Bl.a. påpekas att Uppsala högar icke är kvinnogravar, jfr. 1982:109, att Möjbrostenen icke är ett falsarium, jfr. 1982:79, samt att varken Snorre eller Äldre västgötalagen ger stöd för uppfattningen att svearna bott i Västergötland.)

1983:87
*Lars Gahrn: Svearna än en gång. Nya Lidköpings-Tidningen 7 nov, sid 2. (Förtydligande av 1983:85.)

1983:88
°Verner Lindblom: Debatten med Gahrn. Nya Lidköpings-Tidningen 9 nov, sid 2.

1983:89
°Ulla och °John Hamilton: Olof Skötkonungs Sigtuna – mynt-verkstad eller myt-verkstad. Nya Lidköpings-Tidningen 14 nov, sid 2.

1983:90
°Ulla och °John Hamilton: Olof Skötkonungs Sigtuna – mynt-verkstad eller myt-verkstad. Nya Lidköpings-Tidningen 16 nov, sid 2.

1983:91
°Verner Lindblom: Fornlämningarna halverade i R län? Nya Lidköpings-Tidningen 18 nov, sid 2.

1983:92
*Lars Gahrn: Stålsjö, vaggan och Västergötland. Nya Lidköpings-Tidningen 23 nov, sid 2. (Recension av 1983:14. °Dag Stålsjös bilder är vackra, men texten röjer okunnighet. “Svia kind“ som betyder “svearnas släkte“ påstås t.ex. vara ett ortnamn på Kinnekulle. Vidare påstås det att kungarna enligt Äldre västgötalagen kröntes vid Mota, en gård i skövdetrakten; i själva verket har grundtexten ordet “motä“, en välkänd preposition med innebörden “till mötes“. Listan över dylika felaktigheter kan göras hur lång som helst. Jfr. 1984:2.)

1983:93
°Dag Stålsjö: När TV-reprisen uteblev behövdes en bok istället. Nya Lidköpings-Tidningen 30 nov, sid 9. (Om 1983:14.)

1983:94
“Boz“: Svearikets vagga – en omtvistad fråga. Skövde Nyheter 16 dec, sid 2. (Om 1983:14. Författaren konstaterar att °Stålsjö angriper en “mossbelupen“ syn på hur svenska riket bildades – nämligen *Birger Nermans fyrtio år gamla uppfattning att svearna från Uppland erövrat de övriga landskapen. Denna föreställning “har visat en förvånande seghet både i det allmänna medvetandet och även i många lärda kretsar“. Denna gamla version av svearnas fornhistoria har °Stålsjö nu omlokaliserat till Västergötland: “Eftersom bilden uppenbarligen är fel, blir den alltså inte rätt om man för över den till Västergötland.“ Jfr. 1940:6, 1941:1, 1942:4-5, 1944:1, 1969:4, 1973:2, 1979:7, 1982:11, 1982:16, 1982:57, 1982:62.)

1983:95
Lennart Klasson: “Vetenskapen måste ge människorna en historia.“ Nya Lidköpings-Tidningen 19 dec, sid 2. (Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift har uppmärksammat västgötaskolan.)

1983:96
°Verner Lindblom: Svearikets “vagga“ i Östergötland? Skövde Nyheter 22 dec, sid 3. (Om 1983:5.)

1983:97
°Verner Lindblom: “Östgötaskolan“ debuterar. Nya Lidköpings-Tidningen 23 dec, sid 2. (Om 1983:5.)

År 1984

1984:1
(Adam av Bremen: Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. Översatt av *Emanuel Svenberg. Kommenterad av *Carl Fredrik Hallencreutz, *Kurt Johanneson, *Tore Nyberg och *Anders Piltz. Proprius förlag, Stockholm. 432 sid, ill. – Denna översättning med kommentarer skjuter ny fart på debatten kring västgötaskolan. Dess fem upphovsmän blir under namnet “propriusgruppen“ höjda till skyarna i skaraborgspressen av °Verner Lindblom som tycks anse att översättningen har förändrat det vetenskapliga forskningsläget i en för västgötaskolan fördelaktig riktning. Särskilt intresserar sig västgötaskolan för *Nybergs uttalanden om hur Adam av Bremen skildrar svearna: han antyder nämligen dunkelt att svearna aldrig hos Adam framträder som ett särskilt folk, skilt från götarna. Denna tanke har västgötaskolan varit inne på i decennier. Jfr. t.ex. 1919:1, 1939:3, 1940:25, 1973:2, 1975:2. Den är också mycket betydelsefull för den som vill hävda att svearnas fornhistoria utspelats i Götaland. Därför kommer västgötaskolan fr.o.m. nu att fokusera debatten kring just frågan om hur Adam av Bremen använder ordet “svear“. I synnerhet uppehåller man sig vid *Nybergs funderingar om huruvida det finns någon skillnad i betydelse mellan Adams båda svea-termer “Sueones“ och “Suedii“.)

1984:2
Sven-Erik Ander, *Lars Gahrn och °Verner Lindblom: Sveriges födelse – Västergötland, Östergötland, Uppland? 180 sid, ill. (Nu möter västgötaskolans ideolog °Lindblom sin gamle kurskamrat *Gahrn i ännu en debatt om Sveriges äldre historia, jfr. 1973:1-2, 1982:34, 1982:46, 1982:55, 1982:131, 1982:132ff, 1983:65ff. Denna gång förs debatten skriftligen i form av brevväxling mellan *Gahrn och °Lindblom, med Ander som debattledare. Termerna “sveaskolan“ och “götaskolan“ har införts som benämning på debattörernas respektive historiesyn. Diskussionen gäller bl.a. Uppsalas och Birkas läge, kung Olov Skötkonungs hemort, hur svenska riket uppstod, var de olika kungaätterna hade sin hemtrakt, samt i vilken del av Sverige den politiska makten låg. På sid 162-163 ger *Gahrn en kort recension av 1983:14. Jfr. 1983:92.)

1984:3
(*Hans Andersson: En viktig översättning. Populär arkeologi nr 2, sid 37. – Om 1984:1.)

1984:4
Anonym: Välmatat om Västergötland. Populär arkeologi nr 2, sid 38. (Statens historiska museums tidning Historiska Nyheter, utgiven i samarbete med Skövde Nyheter, försöker ta tillvara det arkeologiska intresse som vaknat hos allmänheten under debatten kring västgötaskolan. Jfr. 1984:9.)

1984:5
(Arkeologi i Uppland. Upplandsmuseet. Rapport 6. Uppsala. 28 sid. – På sid 17 finns en översikt över senaste forskningen rörande Gamla Uppsala, författad av *Else Nordahl. Jfr. 1982:99. Förutom *Hildebrands 1800-talsutgrävningar av två gravhögar och *Sune Lindqvists undersökning av “hednatemplet“ under kyrkgolvet, har även en del mindre grävningar företagits. Ett fåtal gravar på gravfältet i anslutning till Kungshögarna utgrävdes i början av 1940-talet. Vid *Lindqvists grävningar 1926 gjordes några provundersökningar i den s.k. kungsgårdsplatån. På 1950-talet gjordes provschakt nordväst om kyrkogården, varvid bl.a. några härdar påträffades. Vid ledningsschaktningar 1972 träffade man på dels stolphål och härdar i närheten av det nuvarande sockenmuseet, dels gravar i södra delen av prästgårdens trädgård. Riksantikvarieämbetet och Uppsala arkeologiska institution gjorde utgrävningar, varigenom tre manliga och en kvinnlig båtgrav från 800-talet upptäcktes. Även en odaterbar hästgrav samt några brandgravar undersöktes. Ett kraftigt stolphål påträffades och undersöktes av *Lars Gezelius och arkeologiska institutionen 1981-82; det är av samma typ som stolphålen i “hednatemplet“ under kyrkan, men dess läge gör att det inte stämmer in i konstruktionen på denna byggnad, rekonstruerad 1926 av *Sune Lindqvist. Författaren hoppas att alla hittills obeaktade grävningar i Gamla Uppsala skall publiceras under de närmaste åren. Jfr. 1990:52, 1996:2.)

1984:6
(*Hans Beskow: Myten om Stockholms grundläggning – Stockholms förhistoria och medeltida skede före 1420, reflektioner och hypoteser. Stockholm. 132 sid, ill., kart. – Denna bok brukar ofta åberopas som någon sorts stöd för västgötaskolan. Obekant varför. Den innehåller inga kontroversiella tankar, låt vara att den ansetts vara “okritisk“. Jfr. 1985:22.)

1984:7
Bengt Broberg: Västgötaskolan – då och nu. C-uppsats i historia, Göteborgs universitet. 51 sid. (Uppsatsen är tillkommen under samarbete med västgötaskolans °Verner Lindblom, och författaren har endast föresatt sig att göra ett referat och en analys av argumentationen i de viktigaste bland de böcker som västgötaskolans företrädare publicerat. Han intresserar sig inte för vetenskapens kritik mot västgötaskolan. Uppsatsen återger alltså i stort sett västgötaskolans syn på sin egen historia fr.o.m. 1900-talets början. Endast författarens slutsats röjer självständigt tänkande: han konstaterar att “västgötaskolan“ inte alls är någon enhetlig “skola“ utan blott en samlingsbenämning på diverse mycket olika uppfattningar. Läst med kritiskt omdöme kan denna skrift underlätta den mödosamma uppgiften att sätta sig in i västgötaskolans teorier.)

1984:8
(Lennart Gustavsson: Rödjord och myrmalm. Populär arkeologi nr 2, sid 29. – Värmländska lekmannaarkeologer har hittat cirka 70 platser för primitiv järnframställning. Vanligtvis torde järnets råvara ha varit rödjord, endast i ett fåtal fall myrmalm. Jfr. 1972:9, 1984:15.)

1984:8b
Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 1984. (Artiklar av bl.a. *Ulf Erik Hagberg, *Erik Lönnroth, °Mac Key.)

1984:9
Historiska Nyheter: Västergötland i statsbyggartid. Nr 26. Statens Historiska Museum i samarbete med Skövde Nyheter. (Arkeologerna försöker ge en samlad kommentar till västgötaskolan.)

Innehåll:

*Olov Isaksson: Forskningsfronten flyttas fram i Västergötland.

*Ulf-Erik Hagberg och *Åke Hyenstrand: Västergötland och den arkeologiska forskningen.

*Åke Hyenstrand: Västergötland i tre arkeologiska perspektiv.

*Klas-Göran Selinge: Dalar, berg och floder.

*Åke Hyenstrand: Fornlämningar och fynd ger huvudbygder.

*Ulf Bertilsson: Storhögar och småkungar.

*Tom Ohlsson och *Maria Vretemark: Ås kyrka byggd på storhög.

*Agne Furingsten: 400 utgrävningar de senaste 20 åren.

*Gerhard Flink: Greven grävde i Skalundahögen 1761!

*Inga Lundström: Från gravfält före Kristus till kyrkogård.

Bo Olsbo: En by växer fram genom jordbrukets utveckling.

Anonym: Arkeologi i Skaraborg.

Anonym: Arkeologi i Älvsborg.

*Lars Jacobzon och *Maria Vretemark: Vikingaboplats vid Råda.

*Birgitta Hjohlman: Svarta jorden i Skara.

*Maria Vretemark: Varnhemsfältet.

*Klas-Göran Selinge: Ett rikt kulturlandskap av kontinentala mått – 30.000 fornlämningar kvar i Västergötland.

*Björn Ambrosiani: “Icke i grop, icke i dy, icke på berg“ – forna farleder och färdvägar.

*Ragnar Sigsjö: Medeltidens europavägar.

*Kjell Edvinger och *Jan Norrman: Flygfoto visar det som ögat inte kan se.

*Lars Jacobzon: De västgötska byarnas tidiga historia grävs ut.

*Ulf Bertilsson: Medeltidens nya vändskiveplog “ryggade“ Västergötlands åkrar.

*Gert Magnusson: Vilken roll spelade järnet under statsbyggartiden?

*Eva Bergström: Sparlösastenens bilder.

*Jan Paul Strid: Sparlösastenens text.

Anonym: Litteratur om Västergötland.

*Åke Hyenstrand: De från gudarna stammande runorna – i runskrift namnges de första västgötarna.

*Åke Hyenstrand: Ortnamnens vittnesbörd.

Anonym: Ristat i sten.

*Jan O.M. Karlsson: Under ett sekel byggdes 500 kyrkor.

*Åke Hyenstrand: Härad och bo – byråkratin gav kontroll över jorden och själarna.

*Henrik Klackenberg: Så här föddes Västergötlands städer.

*Åke Hyenstrand: Danmark-Norge-Sverige år 1000, federationer skapas under kung och kyrka.

*Jan Gunnar Lindgren och *Erik Wegraeus: Det förflutna – ett arbete för framtiden.

*Ulf-Erik Hagberg: Sveriges äldsta bok.

*Åke Hyenstrand: …och vad hände sedan?

1984:10
(*Hans Kindgren: Stenålder vid tranornas sjö. Populär arkeologi nr 2, sid 10-13. – Om en tidigare inte uppmärksammad råvarukälla vid Hornborgasjön.)

1984:11
°Ulla och °John Hamilton: Vänerns gotersaga. Skövde. (Bl.a. förmodar författarna att västgötarna utvandrat från Atlantis. Jfr. 1979:2, 1980:7, 1985:65, 1988:4 sid 81-82, 1989:35.)

1984:12
°Verner Lindblom och °Mac Key: En färd genom västgötarnas rike – till Sveriges vagga. Afzeliuslogen, Götiska förbundet, Skara. 27 sid, karta. (Nu har Götiska förbundet bekostat en resehandbok för “göticistiskt“ sinnade turister.)

1984:13
(*Carl Löfving: Förändringar i maktstrukturen kring östra Skagerakk vid kristendomens införande. Fornvännen. – Författaren anser bl.a. att kristendomens införande i Sverige var startpunkten för statsgrundandet. Eftersom den tidiga missionen är starkt knuten till Västergötland kommer denna skrift ofta att åberopas av Västgötaskolan.)

1984:14
°Dag Stålsjö: Svearikets vagga – en historia i gungning. Skövde. 159 sid, ill. (Ny upplaga av 1983:14, nu försedd med studiehandledning.)

1984:15
(*Viking Wedberg: Här gjordes äldsta järnet. Populär arkeologi nr 1, sid 10-13. – Författaren har funnit belägg för att järn framställts i Västmanland med rödjord som råvara. Jfr. 1972:9, 1984:8.)

1984:16
*Maria Vretemark: Jakt med rovfåglar – en järnålderslyx. Populär arkeologi nr 3, sid 20-22. (Författaren har funnit att Uppsala högar innehåller rester av rovfåglar. Det torde röra sig om fåglar som dresserats för jakt. Ännu ett argument emot västgötaskolans gamla teorier om att högarna skulle vara kvinnogravar. Jfr. t.ex. 1939:15, 1982:109, 1983:86.)

1984:17
(*Hans Villius: Magister Adam har ordet. Svenska Dagbladet 9 maj, sid 10. – Recension av 1984:1. Författaren lovordar den nya översättningen av Adam, men tror inte att en krönika från 1070-talet kan locka någon bredare läsekrets. Han betonar vidare att *Tore Nyberg har tillfört boken “äventyrliga“ slutsatser. Särskilt spekulationerna kring de båda svea-termerna kritiseras och kallas för “en av bokens få vettlösheter som Nyberg förefaller vara ansvarig för“. Spekulationen kring svea-terminologin är det inslag i boken som främst fångat västgötaskolans intresse.)

1984:18
Sven-Erik Ander: Var Omberg platsen för Svea rikes vagga? Ulricehamns Tidning, 25 juni.

1984:19
°Verner Lindblom: “Västgötaskolan.“ Skaraborgs-Bygden, 27 jul.

1984:20
(*Bo Persson: artikel riktad mot 1983:5. Östgöta-Correspondenten 1 aug.)

1984:21
(*Bo Persson: D:o. Östgöta-Correspondenten 2 aug.)

1984:22
°Verner Lindblom: “Västgötaskolan.“ Skaraborgs-Bygden 3 aug. (Forts. på 1984:19.)

1984:22b
Bernt Carlsson: Hushållssällskapet höll sitt sommarmöte. Ulricehamns Tidning 9 aug, sid 7. (°Dag Stålsjö gör uttalanden om vikten av att ifrågasätta, om Urdals brunn och stålphålsfynd i Gamla Uppsala, samt om ett påstått hednatempel i Hol i Västergötland.)

1984:23
°Verner Lindblom: “Västgötaskolan.“ Skaraborgs-Bygden 10 aug. (Forts. på 1984:22.)

1984:24
(*Tore Nyberg: Missbruk av Adams skrifter. Östgöta-Correspondenten 20 aug. – Bemötande av 1984:20-21.)

1984:25
(*Einar Persson: Bo, härad och skate i det medeltida Västergötland. Nya Lidköpings-Tidningen 24 okt.)

1984:26
°Nils Billingson: Svioner och sitoner. Skövde Nyheter 10 nov, sid 2.

1984:27
“C-n“: Svear och götar i ny drabbning. Skaraborgs-Bygden 7 dec. (Om 1984:2.)

1984:28
“C-n“: Meningsmotståndare möts i gemensam bok om Sveriges vagga. Skaraborgs-Bygden 7 dec, sid 5. (Om 1984:2.)

År 1985

1985:1
*Kristina Carlsson & *Birgitta Hjohlman: “Myntverket“ var 1800-talslagård. Populär arkeologi nr 1, sid 20-26. (Trots att allt hittills talat emot västgötaskolans teori om att forntidens Sigtuna skulle vara identiskt med byn Sätuna vid Hornborgasjön, gör arkeologerna likväl en utgrävning på den plats som utpekats som kung Olov Skötkonungs myntverk. Omsider visar det sig att man grävt ut grunden till en aldrig färdigbyggd ladugård från 1890-talet. Ingenting i fyndbilden tyder på att Sätuna haft någon mera omfattande bebyggelse i forntiden. Jfr. 1917:1, 1972:1-5, 1982:52-53, 1982:83, 1982:85, 1982:91-92, 1982:98, 1983:7.)

1985:1b
(Stefan Agorelius: De gåtfulla stenarna i Saxhyttan – linjer till det förgångna. Skövde. 188 sid.)

1985:2
*David Damell: Från centralgård till sätesgård. Populär arkeologi nr 1. (Om utgrävningar i Fornsigtuna.)

1985:3
*Rune Ekre: Hednatemplet i Hol. Populär arkeologi nr 1, sid 24-26. (°Dag Stålsjö har givit spridning åt spekulationer om att rester av ett hednatempel skulle finnas i anslutning till Hols kyrka i Västergötland, jfr. 1983:14 sid 120-121. En arkeologisk undersökning visar dock att det rör sig om en bengömma från kristen tid.)

1985:4
*Lennart Elmevik: Åsaka. Namn och Bygd, sid 156-157. Jfr. 1948:2, 1950:1 sid 10, 1963:2, 1979:7, 1982:11 sid 15ff.)

1985:5
(*Lars Gahrn: Sundkorsets gåta. Otryckt uppsats. 2 sid. – Satirisk kommentar till 1969:1. Författaren “bevisar“ att det icke är missionären Unni utan Nalle Puh som fått sitt minne förevigat i den åländska runinskriptionen. Jfr. 1989:1j.)

1985:6
*Ulf-Erik Hagberg: Västergötlands forntid – i mytens eller vetenskapens ljus? Fjölnir, medlemstidning för arkeologiska föreningen Fjölnir, Uppsala. Årgång 4, häfte 2. (Författaren, landsantikvarie i Skara, berättar om hur västgötaskolan påverkat hans arbete. Han genomgår också aktuell forskning om Västergötlands forntid.)

1985:7
Karl Hallgren: Vad vi vet om svearnas tempel i Uppsala. C-uppsats i historia, Göteborgs universitet. 29 sid, samt 10 sid komplettering. (Kapitlet som rör vår kunskap om vilka svearna var godkändes först efter omarbetning.)

1985:8
Göran Hansson och Patrik Nilsson: Den svenska statens uppkomst, debatt och analys. B-uppsats i historia, Lunds universitet. 80 sid. (Uppsatsen är tillkommen efter kontakter med västgötaskolans °Verner Lindblom, vars historiesyn författarna föresatt sig att återge i “vetenskapligare“ utformning. Många spektakulära beskyllningar om “åsiktsförtryck“ förekommer. *Birger Nermans teorier uppfattas som “officiell historiesyn“ i Sverige, jfr. 1940:2, 1940:6, 1940:19, 1944:1, 1982:11. Patrik Nilsson kommer att låta tala om sig framdeles.)

1985:8b
(Stefan Agorelius: De gåtfulla stenarna i Saxhyttan – linjer till det förgångna. Skövde. 188 sid.)

1985:8c
Alf Henriksson: Ända från Vendelkråka. Trevi. 360 sid, ill. (På sid 19 kommentar om °Mac Keys Uppsalatempel vid Hornborgasjön: “i och för sig ingen orimlig tanke“.)

1985:9
*Åke Hyenstrand: Mäster Adam i Bremen och Sveriges sveoner och götar. Fornvännen nr 4. (Recension av 1984:1, samt några egna funderingar om svearnas roll i fornhistorien.)

1985:10
(*Arne B. Johansen: Västsvensk arkeologi söker sig nya vägar. Populär arkeologi nr 2, sid 4-5. – Rapport om aktuell forskning och organisation.)

1985:11
(°Mac Key: Svärdslipningsrännor – gutarnas artilleri? Populär arkeologi nr 4, sid 36-37.)

1985:12
°Göran Liljenroth: Gum, Svea rikes navel. Skövde. 112 sid. (På sid 58-59 reproduceras en karta tryckt i Florens på 1400-talet, på vilken Uppsala placerats vid Vänern medan Aros ligger på östkusten. Detta åberopar °Liljenroth som bevis för att °Fasts teorier om ett Uppsalatempel på Kinnekulle är riktiga, jfr. 1939:3, 1944:1 sid 108-109. °Liljenroth underlåter dock att påpeka hur totalt förvirrad kartan är: även Linköping ligger vid Vänern, strax sydöst om Göta älv, och Bohus och Lödöse ligger många mil söder om Göta älv. Boken består i övrigt mest av djärva omtolkningar av ytterst otillförlitliga sagor. °Liljenroths ledande tes är att Uppsalakonungarna haft sin kungsgård på borgruinen Gum, belägen vid Kinnekulle, där Uppsala hednatempel påstås ligga. Delvis har författaren nått sina slutsatser på ockult väg, genom att tala med andar, jfr. 1974:11, 1978:19, 1980:7, 1986:8.)

1985:13
°Verner Lindblom: Vad säger källorna? Mäster Adam om Sverige. Sammanhäftade fotostatkopierade artiklar som publicerats i veckobladet Skaraborgs-Bygden samma år. 23 sid. (Detta kompendium kommer att få sin särskilda betydelse därigenom att det är förebild för Patrik Nilssons C-uppsats, 1986:12, i vars litteraturlista denna referens figurerar. Uppsatsen är i sin tur inspirationskälla för en artikel i facktidskriften Fornvännen av *Tore Nyberg, 1987:5. I de artiklar som ingår i kompendiet hävdar °Lindblom bl.a. sin gamla teori att svearna aldrig varit en särskild folkgrupp utan att detta folknamn alltid haft ungefär samma betydelseomfång som det nutida begreppet “svenskar“, och således alltid har omfattat även götarna, jfr. t.ex. 1975:2. Dessa idéer kopieras okritiskt av både Nilsson och *Nyberg, varför teorin – som är helt ohållbar – kommit att framstå som vetenskap.)

1985:14
°Verner Lindblom, °Mac Key och Bengt Ekström: En färd genom västgötarnas rike – till Sveriges vagga. Skara, Afzeliuslogen, Götiska förbundet. 44 sid., ill., kartor. (1984:12 kommer i ny utgåva; sid 24-44 är nyskrivna av Ekström.)

1985:15
°Verner Lindblom: Naiv tro på utgrävningar. Populär arkeologi nr 2, sid 36. (Kommentar till 1985:1.)

1985:16
*Anders Ljungberg: Vaggan i gungning? Populär arkeologi nr 1, sid 3.

1985:17
*Anders Ljungberg: Tema Västsverige. Populär arkeologi nr 2, sid 3.

1985:18
(*Anders Ljungberg: Några ord inför det nya året. Populär arkeologi nr 4, sid 3.)

1985:19
*Gert Magnusson: Järnutvinning i Västergötland. Populär arkeologi nr 2, sid 30-31. (Bl.a. behandlas °Mac Keys teorier.)

1985:19b
°Jan Skoglöw & Eric Carlsson: Berättelser ur Västergötlands historia. Vårgårda. (Sid 55-83 utgörs av Eric Carlssons avsnitt “När inföll Hols storhetstid“.)

1985:20
(Västergötlands fornminnesförenings årsbok. 395 sid. – Kulturhistorisk beskrivning av landskapet.)

1985:21
Västergötlands äldre historia, fakta och hypoteser – 12 inlägg i en aktuell debatt. Uddevalla. 267 sid. (Västgötaskolans ledande män °Mac Key och °Verner Lindblom samt 10 vetenskapsmän lägger här fram sin syn på landskapets förflutna.)

Innehåll:

*Erik Lönnroth: Västergötlands tidiga historia.

*Björn Ambrosiani: Adams Nordenbild.

*Klas-Göran Selinge: Västergötland och Mälardalen – vad säger fornlämningarna och historien?

*Hugo Karlsson: Om ortnamn i Västergötland.

*Ulf Erik Hagberg: Västergötlands guldålder och dess bakgrund – en skiss av tusen år (400 f.Kr.-600 e.Kr.).

°Mac Key: Hur kunde dom? En amatörstudie i fornhistorisk järnhantering.

°Verner Lindblom: Götaskolan.

*Hans Kindgren: Västergötlands fångststenålder.

*Carl Cullberg: Ny datering av gånggrifterna i Västergötland.

*Rune Ekre: Medeltida borgar i Västergötland.

*Lars Linge: Det äldre Västergötlands handelsprofil.

*Henrik Klackenberg: Medeltidsstäder i Västergötland.

1985:22
(*Anders Ödman: Fängslande men okritiskt om Stockholm. Populär arkeologi nr 1, sid 33-34. – Recension av 1984:6.)

1985:23
(*Einar Persson: Bo, härad och bosgård. Nya Lidköpings-Tidningen 9 jan.)

1985:23b
“INK“: Historien om en vagga (än en gång). Göteborgs-Posten 9 mars. (Angående privatforskaren Dag Stilles tolkning av ordet “ovan“ i Äldre västgötalagens rättslösabalk.)

1985:24
*Åke Hyenstrand: Så vill Åke Hyenstrand ändra perspektivet. Sök “vaggan“ i Europa! – Svearna en “vikinga-Hansa“. Skövde Nyheter 6 april, sid 22-23. (Författaren hävdar att svearna måhända inte var ett folk utan “en särskild samhällsklass eller organisation, kanske av typen handelsbolag, som bedrev handel och sjöfart“. Han menar också att Uppsala hednatempel inte var utgångspunkten för grundandet av en svensk stat utan tvärtom representerade ett motstånd mot den nya kristna statsmakten. Jfr. 1982:57, 1985:9.)

1985:25
(*Einar Persson: Boindelning och tinglott i äldre västgötalagen. Nya Lidköpings-Tidningen 15 april.)

1985:26
(*Einar Persson: Boindelning och tinglott. Nya Lidköpings-Tidningen 17 april.)

1985:27
(Allan Rydén: Birka var aldrig Sveriges huvudstad. Falu-Kuriren 22 maj, sid 6. – Jfr. 1980:3.)

1985:28
°Nils Billingson: Myntmästaren i Sätuna och kungen vid Kåel. Skaraborgs Läns Tidning 21 sept.

1985:29
*Lars Gahrn: Nu vinklar Stålsjö fornhistoria igen. Arbetet Väst 25 sept. (Kritik av °Dag Stålsjös sätt att trots en fällande dom i radionämnden, jfr. 1983:26, fortsätta att göra ensidig propaganda för en felaktig historieuppfattning. *Tore Nyberg klandras för “dunkla och svårtolkade uttalanden“ beträffande vilka svearna var.)

1985:30
Annons: Svearikets vagga. Arbetet Väst 25 sept. (Arbetarnas Bildningsförbund har ordnat tre avgiftsbelagda föreläsningar vari °Stålsjö berättar om bok 1983:14.)

1985:30b
“D.H:“: Fullsatt i Timmele när Stålsjö kåserade. Ulricehamns Tidning 28 sept.

1985:31
°Verner Lindblom: Får man ha egna åsikter? Är det inte bra att båda sidorna hörs? Arbetet Väst 9 okt. (Författaren antyder att västgötaskolans historiesyn är på god väg att bli vetenskap, ty uppsatsen 1985:8 har blivit godkänd.)

1985:32
*Lars Gahrn: Gränser för egna hugskott. Det finns belägg för tesen om två olika folk. Arbetet Väst 12 okt, sid 2. (Svear och götar är två olika folkgrupper, detta framgår av Adam av Bremens krönika. Jfr. 1985:13.)

1985:33
*Tore Nyberg: Ett surt angrepp. Arbetet Väst 16 okt. (Författaren bemöter 1985:29 och menar att Stålsjö skall få lägga upp sina program efter behag. Författaren antyder att Adam av Bremen icke skulle ge stöd åt uppfattningen att svear och götar var skilda folk. Han antyder också att översättningen 1984:1 skulle ha förändrat det vetenskapliga forskningsläget i frågan.)

1985:33b
Anonym: Västgötaklimax. Göteborgs-Posten 23 oktober, sid 1, 32. (Sixten Västgöta-Bengtsson och °Dag Stålsjö lyckas inte hitta manuskriptet till Äldre västgötalagen i muren till Kungslena kyrka. Misslyckandet framstår desto mer som skattjakten direktsänds i TV.)

1985:34
Ledare: Att hugga i sten. Svenska Dagbladet 31 okt. (Man har inte hittat manuskriptet till Västgötalagen i Kungslena kyrkomur, något som Sixten Västgöta-Bengtsson och °Dag Stålsjö hävdat att man borde kunna göra.)

1985:34b
*Lars Gahrn: Konungagravar i Mölndal. Mölndals-Posten 7 nov. (Folkliga sägner om forntida gravar, ofta åberopade av västgötaskolan, är i regel sent uppkomna och föga vederhäftiga. Detta exemplifieras genom lokala traditioner från Mölndal.)

1985:35
*Lars Gahrn: Anklagelserna mot Olof Rudbeck. Nya Lidköpings-Tidningen 15 nov. (Författaren inleder en ny artikelserie med bemötanden av västgötaskolan. – Olaus Rudbeck må ha varit en fantast, men det var inte han som hittade på att svearna bodde vid Mälaren. Hans betydelse som historieförfalskare överskattas också av västgötaskolan.)

1985:36
*Lars Gahrn: Göticism i Uppsala. Nya Lidköpings-Tidningen 18 nov. (Västgötaskolan brukar anklaga akademisk fornforskning för att vara påverkad av upsaliensisk lokalpatriotism. Forskarna vid Uppsala universitet har dock i regel inte varit infödda uppsalabor, och få professorer kommer ens från Svealand; det är också uppenbart att de med förkärlek har ägnat sig åt forskning kring sina födelsebygder. Det är inte sant att fornforskningen har framhävt svearnas historia på götarnas bekostnad.)

1985:37
*Lars Gahrn: Opposition ger utdelning. Nya Lidköpings-Tidningen 20 nov. (Att arkeologerna grävt mycket i Uppland beror bara på att de flesta fornminnena finns där. Uppsalas ortnamnsforskare har ägnat stor energi åt studium av Götalands ortnamn, närmast på Mälardalens bekostnad. Det är inte sant att föråldrad vetenskap aldrig ifrågasätts därför att yngre forskare inte vågar säga emot professorerna: bröderna *Weibulls åsikter gick en gång i tiden emot vetenskapsetablissemangets, men deras historiesyn segrade.)

1985:38
*Lars Gahrn: En brunn dateras. Nya Lidköpings-Tidningen 22 nov. (Visst hade västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast rätt i att den s.k. Urdals brunn i Gamla Uppsala inte behöver sättas i samband med offerkällan som Adam av Bremen omtalar. Jfr. 1944:1 sid 115, 1945:3, 1946:1-3, 1949:1, 1950:1 sid 20, 1950:2-4. Att trävirket som beklädde brunnens insida daterats till 1600-talet betyder dock inte att själva brunnen inte kan vara mycket äldre, jfr. 1981:8.)

1985:38b
*Olof Langlet: Svea rikes vagga i Timmele. Ulricehamns Tidning 23 nov, sid 4.

1985:39
*Lars Gahrn: Brunnar och misstankar. Nya Lidköpings-Tidningen 25 nov. (°Carl Otto Fasts nutida anhängare har vidareutvecklat hans misstankar om Urdals offerbrunn till den absurda slutsatsen att Olaus Rudbeck låtit gräva brunnen för att få Gamla Uppsala att framstå som svearnas kultplats, jfr. 1982:11 sid 132, 1983:14 sid 14-15. Brunnen har emellertid dendrokronologiskt daterats till c:a 1660, och Rudbeck började inte ägna sig åt fornhistoria förrän på 1670-talet. Det fanns f.ö. fler brunnar i Gamla Uppsala.)

1985:40
°Verner Lindblom: Västergötland och historieskrivningen. Nya Lidköpings-Tidningen 25 nov. (Författaren anser att *Gahrn företräder en föråldrad historiesyn.)

1985:41
*Lars Gahrn: Socknar och folkmängd. Nya Lidköpings-Tidningen 27 nov. (°Verner Lindblom hävdar att götalandskapen hade störst folkmängd i vikingatidens Sverige, jfr. 1982:11 sid 115. Han åberopar sig då på statistik från 1840, vilket naturligtvis är helt anakronistiskt. *Erik Lönnroth har genom studium av äldre siffror kommit fram till att Uppland var det folkrikaste landskapet omkring 1300. Att Västergötland har osedvanligt många kyrkor avspeglar ingen större folkmängd utan beror på att socknarna där var särskilt små, något som framgår av påvebrev.)

1985:42
*Lars Gahrn: Många kyrkor under samma gäll. Nya Lidköpings-Tidningen 29 nov. (Västergötland hade visserligen osedvanligt många socknar, men osedvanligt många av dessa var å andra sidan så små och ekonomiskt svaga att de inte förmådde avlöna egen kyrkoherde. Ingen forskare anser att de många socknarna tyder på någon ovanligt stor folkmängd. Västergötlands många tidiga stenkyrkor kan förklaras genom det faktum att bergarterna där var särskilt lättbearbetade; i trakter med sämre bergart byggde man träkyrkor, vilka naturligtvis inte bevarats i samma utsträckning.)

1985:43
*Lars Gahrn: Skrivfel blev kungsgård. Nya Lidköpings-Tidningen 2 dec. (År 1195 dog kung Knut Eriksson i Eriksbergs socken, Västergötland. Man har därför spekulerat kring huruvida Knuts kungsgård fanns där och huruvida socknen fått sitt namn efter Knuts fader, Erik den helige. Detta är dock både obevisat och osannolikt. Jfr. 1990:6.)

1985:44
°Göran Liljenroth: Urdals brunn. Nya Lidköpings-Tidningen 2 dec. (Svar på 1985:38-39. Författaren anser att Rudbeck fabricerat “offerbrunnen“.)

1985:45
*Lars Gahrn: En ryktbar järnkedja. Nya Lidköpings-Tidningen 4 dec. (°Dag Stålsjö har funnit en kedja på Vänerns botten som han anser spärrade sjövägen till svearnas rike. Genomgång av källorna som omtalar kedjan. Jfr. 1939:9, 1983:14 sid 108-109.)

1985:46
*Lars Gahrn: Västgötar, akademiker och svear. Nya Lidköpings-Tidningen 4 dec. (Svar på 1985:40. °Lindblom har påstått att forskare som *Carl Löfving, *Thomas Lindkvist, *Tore Nyberg, *Matts Dreijer och *Åke Hyenstrand “närmat sig götaskolans synsätt“. Så är inte fallet. Inte heller har *Nyberg sagt att svearna inte varit ett särskilt folk inom det svenska riket. Jfr. 1985:33.)

1985:47
*Lars Gahrn: Betyder järn verkligen järnkedjor? Nya Lidköpings-Tidningen 6 dec. (Fortsättning på 1985:45. Sägnerna om kedjan som spärrade sjövägen till svearnas rike är inte trovärdiga, och dessutom är de knutna till Mälarbygden, inte till Vänern.)

1985:48
°Verner Lindblom: Västgötar, akademiker och svear. Nya Lidköpings-Tidningen 9 dec. (Svar på 1985:46. Författaren vidhåller sin tidigare uppfattning.)

1985:49
°Verner Lindblom: Lars Gahrn och “offerbrunnen“ i Gamla Uppsala. Nya Lidköpings-Tidningen 11 dec. (Bemötande av 1985:38-39.)

1985:50
°Verner Lindblom: Om små socknar. Nya Lidköpings-Tidningen 13 dec. (Svar på 1985:41-42.)

1985:51
*Lars Gahrn: Brunnar har alltid funnits i Gamla Uppsala. Nya Lidköpings-Tidningen 13 dec. (Svar på 1985:44. Om Olaus Rudbeck velat fabricera en “offerkälla“ så skulle han inte ha valt just Urdals brunn, den av Gamla Uppsalas tre brunnar som ligger längst bort från platsen där Rudbeck menade sig ha funnit hednatemplet. Dessutom har man alltid haft brunnar i Gamla Uppsala, varför Rudbeck inte behövde fabricera sådana. Inte heller har Rudbeck förfalskat några runstenar, som °Liljenroth påstår.)

1985:52
°Verner Lindblom: Upplands talrika fornminnen. Nya Lidköpings-Tidningen 16 dec. (Svar på 1985:41-42.)

1985:53
°Verner Lindblom: Västgötaskolan. Svenska Dagbladet 16 dec. (Svar på 1985:34.)

1985:54
Svenska Dagbladets redaktion: kommentar till 1985:53. Svenska Dagbladet 16 dec.

1985:55
°Verner Lindblom: Om Knut Eriksson, Gäsene och Gate. Nya Lidköpings-Tidningen 18 dec. (Bemötande av 1985:43.)

1985:56
°Verner Lindblom: Sveoner – inte “svear“. Nya Lidköpings-Tidningen 20 dec, sid 2.

1985:57
°Göran Liljenroth: Genmäle till Lars Gahrn om hans “heliga“ brunn. Nya Lidköpings-Tidningen 20 dec, sid 2. (Svar på 1985:51.)

1985:58
°Verner Lindblom: Om järnkedjan på Jarlehus. Nya Lidköpings-Tidningen 23 dec, sid 2. (Jfr. 1985:45, 1985:47.)

1985:59
(°Georg Kjellén: Förnämlig norsk historia. Nya Lidköpings-Tidningen 23 dec, sid 2. – Om lekmannaforskaren Mats Hugosons nyutkomna bok “Kongahälla, förintad stad“.)

1985:60
°Verner Lindblom: Sammanfattning. Nya Lidköpings-Tidningen 24 dec, sid 2.

1985:61
Sven-Erik Ander: Ingen partsinlaga. Nya Lidköpings-Tidningen 24 dec, sid 2. (Författaren gör klart att han ingalunda tillhör västgötaskolan, något som °Lindblom påstått i 1985:48.)

1985:62
*Lars Gahrn: Västgötaskolan och verkligheten. Nya Lidköpings-Tidningen 27 dec, sid 2. (Svar på 1985:48. °Lindblom sprider felaktiga uppgifter. Det är inte sant att Adam av Bremen inte skildrar svearna som ett särskilt folk. Det är inte heller sant att akademisk forskning stöder °Lindbloms teorier.)

1985:63
Anonym: Västergötlands äldre historia. Nya Lidköpings-Tidningen 27 dec, sid 2. (Jfr. 1985:21.)

1985:64
Patrik Nilsson: Ny historieskola sätter Götaland i centrum för Sveriges uppkomst. Nya Lidköpings-Tidningen 30 dec, sid 2. (Jfr. 1985:8. Författaren påstår att västgötaskolans historiesyn är ny. Han menar att akademisk forskning alltid har hävdat att götarna erövrats av svearna. Han hävdar också att maktcentrum i sveariket var hans hemlandskap Småland, som nu tack vare västgötaskolan slipper “nesan att ha blivit underkuvade av en hop upplänningar“. Vetenskapsmän som *Åke Hyenstrand, *Carl Löfving, *Tore Nyberg, *Thomas Lindkvist och *Kurt Ågren framställs som anhängare av västgötaskolan. Jfr. 1940:6, 1941:1, 1942:4, 1944:1, 1944:2, 1968:5ff, 1973:2, 1979:7, 1982:11, 1985:46, 1985:62.)

1985:65
*Lars Gahrn: Västgötarna är Rudbecks efterföljare. Nya Lidköpings-Tidningen 30 dec, sid 2. (Olaus Rudbeck kunde inte ha förfalskat Urdals brunn i Gamla Uppsala: han låg i fejd med professor Johannes Schefferus, som genast skulle ha basunerat ut sådana försök. °Fasts enda nyttiga insats är att han tidfäst trävirket i brunnen till 1600-talet, jfr. 1985:38-39, i övrigt påminner hans skrifter om Rudbecks. Detsamma gäller västgötaskolans nutida anhängare. °Verner Lindblom har hävdat att det finns ett samband mellan Västergötland och Atlantis, jfr. 1980:7, 1982:34, 1982:46, 1982:55. Upprepning av 1985:41-42.)

År 1986

1986:1
*Sten Carlsson: Västgötarnas plats i Sveriges äldre historia. Personhistorisk Tidskrift häfte 3-4, sid 93-97. (Recension av 1985:21, med några kommentarer till västgötaskolans historieuppfattning. °Mac Key anses “vida intressantare som arkeolog än som historiker“, samtidigt som det konstateras att hans “utflykt på ortnamnsforskningens fält måste anses helt misslyckad“. °Verner Lindbloms förslag att termen “västgötaskolan“ skall bytas ut mot “götaskolan“ förkastas. Likaså termen “sveaskolan“ som benämning på vetenskapens historieuppfattning. Genomgång av historiska källor som bevisar att svearna var ett särskilt folk, separat från götarna. Kristendomen bedöms vara, icke en utgångspunkt utan en komplikation i statsgrundandet. Genomgång av historiska källor som visar att svearnas fornhistoria utspelade sig i Mälardalen.)

1986:2
*Lars Gahrn: Svearna och Västergötland. Västgötabygden nr 4, sid 77. (Svearna var ett särskilt folk, separat från götarna. Jfr. 1985:13.)

1986:3
*Lars Gahrn: The Geatas of Beowulf. Scandinavian Journal of History vol 11, nr 2. (Beowulfeposets betydelse som källa till svenska riksenandets historia tonas ned. Vi vet inte om folknamnet “Geatas“ i dikten syftar på västgötar, östgötar eller jutar. Vi vet inte var i Sverige svearna bodde på Beowulfs tid. Beowulfs folk “Geatas“, som möjligen kan vara västgötar, tycks dock ha stått i beroendeförhållande till sveakungen. Däremot torde eposets tragiskt hållna avslutningsverser icke innehålla något stöd för uppfattningen att svenska riket uppstått genom att “Geatas“ blivit erövrade av svearna. Jfr. 1941:1, 1942:4.)

1986:4
*Lars Gahrn: Erik den heliges ätt och Eriksberg i Gäsene. Ingår i: Från Borås och de sju häraderna, sid 77-91. (Det har gjorts gällande att kungarna Erik den helige och Knut Eriksson haft särskild anknytning till Västergötland samt haft sin kungsgård där. Dessa uppgifter är emellertid både sena och inbördes motsägelsefulla. Knut Eriksson torde visserligen ha dött på gården Eriksberg i Gäsene, Västergötland, men vi vet inte huruvida han eljest brukade uppehålla sig där. Påståendena om att Erik den helige och hans dråpare stupat i Västergötland är felaktiga. Jfr. 1985:43.)

1986:5
*Lars Gahrn: Inge den äldres gravplatser. Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift. (Fördjupning av 1983:66.)

1986:6
(*Bo Gräslund: Knut den store och sveariket. Slaget vid Helgeå i ny belysning. Scandia. – Författaren anser att slaget vid Helgeå icke utspelade sig i Skåne utan i Uppland. Av någon anledning tycks även västgötaskolan tilltalas av denna teori.)

1986:7
(*Carl F. Hallencreutz: Adam Bremensis and Sueonia. Skrifter rörande Uppsala univ., C. Organisation och historia, 47. – Jfr. 1984:1.)

1986:8
°Ulla och °John Hamilton: Jordpuls – fädernas gåtfulla kraft. Skövde. 174 sid. (Författarna lokaliserar Uppsala hednatempel till Kinnekulle med ledning av fru °Hamiltons migrän- och magbesvär: dessa uppges nämligen vara orsakade av världsomspännande magnetfält, s.k. “jordpulser“, vilka sammanstrålar just på Kinnekulle där °Hamiltons är bosatta – och följaktligen bör svearikets vagga finnas där. Man skall även kunna hitta jordpulserna med hjälp av pendel, ett redskap som författarna även använder t.ex. till att utröna huruvida kung Beowulf ligger begraven i Skalundahögen, jfr. 1940:2, 1940:4-6. Författarna intresserar sig också för slagrutor samt för diverse ockulta fenomen, jfr. 1974:11.)

1986:9
°Verner Lindblom: Flöt vaggan på vattnet? Västgötabygden nr 1, sid 17. (Författaren ger en historiografi över debatten om svearikets vagga, alltifrån Pehr Tham, jfr. 1794:1-2, 1817:1. Angrepp på teorin om att Västergötland erövrats av Uppland. Upprepande av påståendet att svearna aldrig var ett särskilt folk, separat från götarna, jfr. t.ex. 1919:1, 1975:2, 1984:1, 1985:13, 1985:29-33, 1985:46, 1985:62, 1986:1-2. Västgötaskolan uppges nu vara accepterad av vetenskapsetablissemanget enär uppsatsen 1985:8 har blivit godkänd vid Lunds universitet.)

1986:10
°Verner Lindblom: Svearna och Västergötland, ett bemötande. Västgötabygden nr 5, sid 94. (Svar på 1986:2. Författaren upprepar sitt påstående att det aldrig funnits något sveafolk, jfr. 1986:9. Denna tvistefråga anser han numera vara slutgiltigt avgjord, ty nu har även uppsatsen 1986:12 blivit godkänd vid Lunds universitet. °Lindblom ifrågasätter slutligen om *Gahrn borde tillåtas att i tidskriften Västgötabygden publicera “en historiepropaganda, som prioriterar ‘mälarlandskapen’ framför det egna landskapet“.]

1986:11
(*Carl Löfving: Var Knut den store kung även över Västergötland? Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift, sid 168-175.)

1986:12
Patrik Nilsson: Kritiska undersökningar i Adams av Bremen sveabegrepp. C-uppsats i historia, Lunds universitet. 145 sid. (I likhet med 1985:8 har denna uppsats tillkommit under intensiv brevväxling med västgötaskolans °Verner Lindblom. Dess förebild är 1985:13. Uppsatsen går helt uppenbart ut på att presentera °Lindbloms historiesyn i en stilistiskt sett “vetenskapligare“ utformning, utan att dock underkasta densamma någon egentlig kritisk prövning. Författaren har föresatt sig att bevisa att det aldrig har funnits något särskilt sveafolk, separat från götarna, utan att “svear“ från begynnelsen betytt ungefär detsamma som vårt nutida begrepp “svenskar“. Mycket i den digra framställningen är tämligen ovidkommande. Intressantast är sidorna 96-97. Där tycks författaren anse att alla historiska källor utom Adam av Bremen är värdelösa. Han företar så en lång rad halsbrytande omtydningar av Adam för att pressa in krönikans text i en slutsats som han bestämt sig för redan från början: att det inte funnits några svear. Denna totalt ohållbara uppfattning blir sedan avskriven av *Tore Nyberg i 1987:5.)

1986:13
(Lena Olausson: Kraften som får Arne att skaka. Land nr 45, sid 1. – Om pendling, jfr. 1986:8.)

1986:14
(Lena Olausson: Arne och hans fantastiska värld. Land nr 45, sid 28-29. – Jfr. 1986:8.)

1986:15
*Lars Gahrn: Västgötaskolan kan tro på mycket. Nya Lidköpings-Tidningen 3 jan, sid 2. (Kungarna Erik den helige och Knut Eriksson behöver inte ha bott i Västergötland, kungagodsen fanns inte bara i Götaland, Uppland hade större medeltida folkmängd än Västergötland, svear och götar var olika folk, Olaus Rudbeck har inte förfalskat vare sig offerbrunnar eller runstenar. Västgötaskolans °Göran Liljenroth kan inte förmås att tro på att Uppsala låg i Uppland, men andeuppenbarelser tror han på, jfr. 1985:12.)

1986:16
*Lars Gahrn: Kulturströmmar och motstånd. Nya Lidköpings-Tidningen 7 jan, sid 2. (Västergötland var inte mer utvecklat under medeltiden än övriga landet. Slaget vid Stocksund har inte utspelat sig i Vänern, jfr. 1939:9, 1983:14 sid 108-109, 1985:45, 1985:47. Bortodling av gravar har skett både i Uppland och Västergötland, jfr. *Selinge i 1985:21.)

1986:16b
*Olof Langlet: Gum – svea rikes navel. Ulricehamns Tidning 9 jan.

1986:17
°Verner Lindblom: Om Gahrns följetong. Nya Lidköpings-Tidningen 10 jan, sid 2.

1986:18
*Lars Gahrn: Det är inte en plikt att vara partisk. Nya Lidköpings-Tidningen 13 jan, sid 2. (Svar på 1985:58 och 1985:64.)

1986.19
*Lars Gahrn: Forntidens folkmängd. Nya Lidköpings-Tidningen 24 jan, sid 2. (*Åke Hyenstrand, som °Verner Lindblom brukar åberopa sig på, har kommit fram till att Uppland i forntiden hade avsevärt större folkmängd än Västergötland; han har också uttalat hårda förkastelsedomar över västgötaskolan. *Erik Lönnroth har visat att Västergötland trots sin större yta hade mindre folkmängd än Uppland; de sydvästra delarna av Västergötland är karga skogsbygder som började uppodlas först under senmedeltiden, och det var då som den västgötska befolkningen ökade i förhållande till de andra landskapens. Jfr. 1981:9, 1982:57, 1982:76, 1982:109, 1983:18, 1983:76, *Selinge i 1985:21, 1985:41-42, 1986:15-16.)

1986:20
°Verner Lindblom: Vilka huvudskäl? Nya Lidköpings-Tidningen 27 jan, sid 2.

1986:21
*Tore Nyberg: En klump trycksvärta på fel ställe. Svenska Dagbladet 28 jan. (Svar på 1985:54. Författaren frågar sig om de anställda på Svenska Dagbladets redaktion är “riktigt kloka“. Han uppmanar dessa “amatörer och klåpare, som inte vet vad de talar om“ att “hålla käft“ istället för att tala ironiskt om °Verner Lindblom.)

1986:22
*Lars Gahrn: Huvudskälen. Nya Lidköpings-Tidningen 5 feb, sid 2. (Sammanfattning av artikelserien 1985:35ff.)

1986:23
Patrik Nilsson: Den nya historieskolan – Götaland i centrum för Sveriges uppkomst. Jönköpings-Posten 11 feb, sid 6. (Jfr. 1985:64.)

1986:24
°Verner Lindblom: Om “huvudskäl“ och sakdebatt. Nya Lidköpings-Tidningen 12 feb. (Svar på 1986:22. Bl.a. citeras 1986:21.)

1986:25
(Anonym: Ryskt intresse för Sparlösastenen. Nya Lidköpings-Tidningen 19 feb, sid 20.)

1986:25b
*Lars Gahrn: Trettondal och ortnamnen. Mölndals-Posten 6 mars. (Författaren avvisar privatforskaren Gust Johanssons teori om att Götalands ortnamn skulle vara keltiska och kelterna götar. Johanssons lärjunge Edvin Trettondal, som förklarat Mölndals ortnamn i enlighet med Johanssons böcker, avfärdas likaså. Jfr. 1947:1, 1955:1.)

1986:25c
*Lars Gahrn: Kelter och götar. Mölndals-Posten 13 mars. (Jfr. 1986:25b.)

1986:25d
*Lars Gahrn: Ortnamn och Johansson. Mölndals-Posten 20 mars. (Jfr. 1986:25b.)

1986:26
°Verner Lindblom: Ur Saxos danska krönika. Skaraborgs-Bygden 4 april.

1986:26b
*Olof Langlet: Sigtuna och Sätuna – omdiskuterat namnpar. Skövde Nyheter 30 april, sid 3.

1986:26c
Sölve Olsson: Till debatten om svea rikes uppkomst. Värnamo Nyheter 17 maj.

1986:26d
Sölve Olsson: Till debatten om svea rikes uppkomst. Värnamo Nyheter 27 maj.

1986:26e
*Ture Heed: Tokerier av Stålsjö i TV. Mora Tidning 11 juli.

1986:27
Nils Bremberg: Och över allt var Västergötland! Expressen 21 aug. (Om °Dag Stålsjö.)

1986:28
°Verner Lindblom: Svearna som blev svenskar. Nya Lidköpings-Tidningen 6 okt, sid 2. (Välvillig recension av 1986:12.)

1986:29
(*Einar Persson: Bosgårdar och Sigfridsminnen. Nya Lidköpings-Tidningen 10 okt.)

1986:30
(Göran Palm: Möjbrostenen Hagbystolthet. Uppsala Nya Tidning 20 okt. – Det påpekas bl.a. att det äldsta skrivna språket i Sverige finns på denna runsten från Möjbro, Uppland.)

1986:31
Anonym: “Nya“ tankar i Hamiltons bok. Nya Lidköpings-Tidningen 22 okt, sid 3. (Om 1986:8.)

1986:32
Lennart Klasson: Glömda naturkrafter återupptäcks – Hamiltons pendel löser historiens gåtor? Nya Lidköpings-Tidningen 22 okt, sid 17. (Om 1986:8.)

1986:33
(Anonym: Nu vet man vad som göms i kullen i Ås kyrka. Nya Lidköpings-Tidningen 27 okt, sid 12.)

1986:34
°Svante Gustafsson: Möjebrostenen från Hagby. Uppsala Nya Tidning 27 okt. (Apropå 1986:30 hävdar författaren att Möjbrostenen är en förfalskning. Han åberopar °Mac Keys teorier, jfr. 1970:5, 1971:2-3, 1982:79, 1983:76, 1983:86.)

1986:35
Anonym: “Trollkarl“ bemöter ny bok – Jordpuls bara hokus-pokus? Nya Lidköpings-Tidningen 29 okt, sid 1. (Ingenjören och illusionisten *Matti Romu anser att makarna °Hamiltons “övernaturliga“ experiment i 1986:8 är enkla tricks som “kan utföras av vem som helst, var som helst och när som helst utan att bevisa någonting“.)

1986:36
Lennart Klasson: “Trollkarl“ angriper Hamiltons – boken farlig för vissa människor. Nya Lidköpings-Tidningen 29 okt, sid 8. (Ingenjören och illusionisten *Matti Romu hävdar i polemik mot 1986:8 att pendlars rörelser intet har att göra med några strömmar i jorden. Under andra världskriget bildade tyska försvarsstaben ett “pendelinstitut“ som skulle utveckla metoder att utröna ubåtars position med pendelns hjälp, men projektet fick läggas ned då man inte hittade några ubåtar. Makarna °Hamiltons idéer är ovetenskapliga och befängda. Framför allt reagerar *Romu mot att boken sysslar med en spiritism som kan vara direkt farlig: “Det finns flera exempel på hur mentalsjukdom brutit ut hos människor som bär på fröet till psykiska neuroser, när man sysslat med olika former av spiritism.“ *Romu uppmanar °Hamiltons att ställa upp i debatt mot honom.)

1986:37
Lennart Klasson: Hamiltons svarar – ingen parapsykologi! Nya Lidköpings-Tidningen 29 okt, sid 8. (Makarna Hamilton svarar kortfattat på 1986:36 att de inte sysslar med parapsykologi utan med en kraft “som kan bli räddningen för människors energisituation“. De anser inte att boken 1986:8 är farlig. Detta är makarna Hamiltons enda bemötande av *Romus kritik.)

1986:38
(Postorderannons om pendling som medel att “finna sig själv“. Göteborgs-Tidningen 1 nov, sid 20 i bilagan “Helgextra“. – Jfr. 1986:8.)

1986:39
Anonym: Sven-Axel Hallbäck roade storpublik. Nya Lidköpings-Tidningen 3 nov, sid 15. (F.d. landsantikvarien *Hallbäck konstaterar att intresset för Västergötland väckts genom debatten kring västgötaskolan. Jfr. 1956:1, 1963:2, 1963:4, 1970:2, 1971:4, 1982:111.)

1986:40
Svante Malmgren: Nytt om knytt. Nya Lidköpings-Tidningen 5 nov, sid 2. (Författaren angriper västgötaskolans ockulta tendenser. Sådana har förekommit i 1985:12, 1986:8 och i TV, där °Stålsjö “går omkring med slagruta och andra attribut och spårar mystiska krafter“. Sherlock Holmes’ skapare Conan Doyle, som eljest ställde höga krav på bevisning, ägnade sig även åt att försöka bevisa att det finns “älvor, gnomer och andra knytt“. Hans son hade stupat i första världskriget, och i det övernaturliga tyckte han sig finna en möjlighet till fortsatt kontakt. Västgötaskolan har på samma sätt låtit rent känslotänkande påverka omdömet och släppt kraven på bevisföring: “Man vill så gärna att Ursverige legat i Skaraborg att man åkallar högre makter och mystiska krafter.“)

1986:41
*Thorild Lindgren: Högg i sten ordentligt. Uppsala Nya Tidning 6 nov. (Svar på 1986:34. Möjbrostenen är icke en förfalskning. Jfr. 1982:79.)

1986:42
*Matti Romu: Hamiltons bok fara för västgötaskolan. Nya Lidköpings-Tidningen 7 nov, sid 22. (Svar på 1986:37. Makarna °Hamilton har i 1986:8 hävdat att sjukdomar kan botas med energin som de menar sig ha funnit med pendeln. Dylika häxerier kan också skadligt påverka vissa människors psyke, detta enligt teorier av den tyske psykologen *Hans Bender. °Hamiltons idéer vittnar om nonchalans för andra människors välfärd. °Hamiltons har också med “pendelarkeologins“ hjälp letat efter onda andar i Husaby kyrka och efter konung Beowulf i Skalundahögen. Sådant torde endast dra löje över västgötaskolan. Pendeln såldes 1967 i USA som leksak för att hitta guld. Dess rörelser har satts i samband med det övernaturliga, men de har fullt naturliga orsaker.)

1986:43
°Göran Liljenroth: Genmäle till Svante Malmgren. Nya Lidköpings-Tidningen 10 nov, sid 2. (Svar på 1986:40 och 1986:42. Författaren försvarar °Hamiltons.)

1986:44
Svante Malmgren: Mer om Beowulfs ande. Nya Lidköpings-Tidningen 12 nov, sid 2. (Svar på 1986:43. Författaren påpekar att °Hamiltons och °Liljenroths teorier strider mot alla kända fysikaliska lagar. °Hamiltons, °Liljenroth och °Dag Stålsjö anmodas ställa upp i debatt mot *Matti Romu. Trollkonstnärer har ofta med gott resultat ägnat sig åt att avslöja påstått övernaturliga fenomen. Så t.ex. Houdini. Uri Geller har kritiskt granskats av illusionisten James Randi, jfr. 1974:11. *Romu har satt sitt rykte som trollkarl på spel genom att erbjuda sig att offentligt vederlägga °Hamiltons, därför bör västgötaskolan ställa upp i debatt.)

1986:45
°Verner Lindblom: Det finns götaskola. Nya Lidköpings-Tidningen 12 nov, sid 2. (Svar på 1986:40. Författaren klagar på att Svante Malmgren använt termen “västgötaskolan“ istället för det nya begreppet “götaskolan“, vilket lanserats i bl.a. 1984:2, 1985:21 och 1986:12. Däremot ger °Lindblom inget besked om huruvida han numera har frångått de vildvuxna spekulationer som torde ha inspirerat °Hamiltons, jfr. 1974:11, 1979:2, 1980:7ff. Han påpekar dock att forskning kring jordpuls är “en sak för sig“: “Sådant bör man inte lasta någon ‘västgötaskola’ för.“)

1986:46
*Matti Romu: Matti Romu svarar Liljenroth. Nya Lidköpings-Tidningen 14 nov, sid 17. (Svar på 1986:43. Författaren påpekar att °Liljenroth förvrängt hans ord, samt uppmanar °Hamiltons att själva försvara sina teser i debatt.)

1986:47
°Mac Key: “Dräpande argument“ om Möjebrostenen. Uppsala Nya Tidning 14 nov. (Författaren upprepar i polemik mot 1986:41 sin teori att Möjbrostenen är en förfalskning från 1600-talet, jfr. 1970:5, 1982:79. Som nytt argument hävdar han att hästbilden på stenen föreställer ett arabiskt fullblod, som förekom i Sverige först på 1600-talet.)

1986:48
°Billy Lundgren: Pendeln är ett viljestyrt redskap. Nya Lidköpings-Tidningen 19 nov, sid 17. (Författaren, som sympatiserar med västgötaskolans historieuppfattning, instämmer med 1986:40 och 1986:42 i att °Hamiltons idéer drar löje över denna. Han uppmanar °Hamiltons att ställa upp i debatt mot *Romu. Han finner det “högst beklagligt om någon skulle uppfatta makarna Hamiltons bok som ett inlägg i debatten om Svearikets vagga“. Detta vore, menar han, “en skymf mot alla seriösa förespråkare av Götaskolan“. Med litet träning kan vem som helst styra en pendel efter egen vilja.)

1986:49
*Thorild Lindgren: Möjebrohästen kan vara arabisk. Uppsala Nya Tidning 21 nov. (Svar på 1986:47. Författaren menar att hästen på Möjbrostenen kan vara arabisk, men detta bevisar i så fall ingalunda att stenen ristats på 1600-talet. Inflytelserna under yngre järnålder kom från Sydeuropa, och där fanns på 500-talet arabiska fullblod. En arabisk häst kan ha förts till Norden. Runristaren kan ha kommit från Sydeuropa eller också på andra sätt ha fått sina influenser söderifrån.)

1986:50
Anonym: “Sverige växte fram ur Väner-området.“ Nya Wermlands-Tidningen 23 nov. (Om ett föredrag av °Dag Stålsjö på Karlstads Bibliotekshus.)

År 1987

1987:1
*Lars Gahrn: Beowulf och Nordhalland. Varbergs Museum -Årsbok 1987, sid 13-26. (Vidareutveckling av synpunkterna i 1986:3.)

1987:2
°Ulla och °John Hamilton: Kinnekullerundan. Bandinspelad turistguide med karta. Speltid 82 minuter och 55 sekunder. Inspelad i Skövde, tryckt i Lidköping. (Översikt över fornminnen kring Kinnekulle. Avsevärt mycket sakligare än författarnas tidigare arbeten, t.ex. 1981:1 och 1986:8. Dock skäms framställningen av en lokalpatriotisk och stockholmsfientlig ton.

1987:3
(*Carl Löfving: Administration i Västsverige för tusen år sedan? Kulturhistorisk Rapport 20, Länsstyrelsen i Göteborg och Bohuslän 1987.)

1987:3b
(*Carl Löfving: Befolkning, information och inflytande – administrativa möjligheter öster om Skagerrak/Kattegatt före medeltiden. Licentiatavhandling, institutionen för arkeologi vid Göteborgs universitet. 100 sid.)

1987:4
*Ann-Christin Mattisson: recension av 1985:21. Namn och Bygd, sid 232-234.

1987:5
*Tore Nyberg: Adam av Bremen och terminologi. Fornvännen. (Detta inlägg är till formen ett bemötande av *Ambrosianis bidrag till 1985:21. Författarens egentliga ärende är dock ett helt annat. Han anser att det icke existerat något särskilt sveafolk, skilt från götarna. Att svearna varit ett eget folk och att götarna har varit något annat är enligt *Nyberg en modern myt som formulerades på 1600-talet. Detta sägs inte annat än antydningsvis i denna artikel, men västgötaskolan tolkar omedelbart *Nybergs dunkla ord på detta vis, jfr. 1985:33, 1986:21. Artikeln är en sensation för västgötaskolan. Att svearna inte varit ett särskilt folk vid Mälaren är ju själva hjärtpunkten i västgötaskolans teorier, förutsättningen för att det alls skall vara möjligt att lokalisera svearnas fornhistoria till Götaland istället för Svealand. Mycket riktigt kom detta verk länge att dominera debatten kring västgötaskolan. För första gången hade en vetenskapsman i en vetenskaplig publikation givit stöd åt en historiesyn som åtminstone delvis formulerats av västgötaskolans °Verner Lindblom, jfr. 1919:1, 1975:2. Artikeln bygger på Patrik Nilssons C-uppsats 1986:12, vilken i sin tur haft °Lindbloms artikelserie 1985:13 som förebild. Totalt ohållbara idéer har därigenom kommit att framstå som vetenskap.)

1987:5b
(“SEG“: Knallarnas Toarp. Västgötabygden nr 2, sid 182.)

1987:6
(*Jan Svanberg: Furstebilder från folkungatid. Skara. 245 sid.)

1987:6b
Svensk medeltidsforskning idag, en forskningsöversikt utarbetad på uppdrag av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet av *Thorsten Andersson, *Monika Asztalos, *Göran Dahlbäck och *Mereth Lindgren. Uppsala. (På sidan 42 finns ett kort omnämnande av västgötaskolan. *Göran Dahlbäck påpekar att svensk medeltidsforskning upphörde att syssla med “krig och kungar“ efter andra världskriget. Istället kom “folket“ att hamna i uppmärksamhetens centrum. Under de senaste åren har dock ett ökat intresse för de högsta maktstrukturerna märkts av. Detta sätts bland annat i samband med den utomvetenskapliga debatten om svearikets vagga.)

1987:7
(*Gunnar Linde: Den fornnordiska världen i ortnamnens belysning. Falköpings Tidning 5 jan, sid 11. – Författaren refererar bl.a. teorier av *Lars Hellberg vilka går ut på att dyrkan av asaguden Oden först i sen tid nådde svearna i Uppland. Tydligen infördes den från Västergötland såsom ett försök att förena Svealand och Götaland i en gemenskap på förkristen grund. Försöket var emellertid dömt att misslyckas då Västergötland blev det tidigast kristnade landskapet och kom i opposition till Uppsalakulten.)

1987:7b
°Lennart Jacobsson: Eriksbergs historiska svans, klippt men inte rumphuggen! Borås Tidning 30 jan.

1987:7c
*Lars Gahrn: Ett gåtfullt folk. Mölndals-Posten 5 feb. (Samma innehåll som 1987:1.)

1987:8
(*Einar Persson: Predikstolsstenar och vandringsbiskopar. Nya Lidköpings-Tidningen 9 feb.)

1987:9
(*Einar Persson: Predikstolsstenar och vandringsbiskopar. Nya Lidköpings-Tidningen 11 feb.)

1987:10
*Thorild Lindgren: Möjbrostenens ålder. Uppsala Nya Tidning 11 feb. (Författaren underkänner °Mac Keys teori 1970:5 om att Möjbrostenen skulle vara ett falsarium från 1600-talet, jfr. 1986:47. Äldre runraden var okänd på 1600-talet och texten kunde inte tolkas av dåtidens lärde, jfr. 1982:79. Stenen ger intryck av att ha varit utsatt för väder och vind alltsedan 400-talet. °Keys argumentation innehåller också grammatiska felaktigheter och andra oriktiga uppgifter, t.ex. att en granskning av stenen signerad Johannes Bureus skulle vara förfalskad. Möjbrostenen är så äkta den kan bli. Jfr. 1983:76, 1983:86.)

1987:10b
Pär-Uno Ström: “Rätten att ifrågasätta passande tema för Stålsjö.“ Alingsås Tidning 11 feb, sid 2. (°Dag Stålsjö har kåserat på sagda ämne hos Alingsås hembygdsförening inför ett 60-tal åhörare.)

1987:11
°Lars Lange: Aktuella problem kring “Svearikets vagga“. Skövde Nyheter 12 feb. (Bl.a. refereras Patrik Nilssons påståenden i 1986:12 om att det inte funnits något sveafolk vid sidan av götarna.)

1987:11b
*Lars Gahrn: Beowulf i varje buske. Mölndals-Posten 12 feb. (Samma innehåll som 1987:1.)

1987:11c
*Lars Gahrn: Årnäs – ett tvetydigt namn. Mölndals-Posten 19 feb. (Samma innehåll som 1987:1.)

1987:12
Arne Jacobsson: Inget svar på var Sveriges vagga stod. Skaraborgs Läns Tidning 23 feb. (Om en debatt i Götene mellan *Lars Gahrn, *Bo Göran Carlsson, °Dag Stålsjö och °Verner Lindblom.)

1987:12b
*Lars Gahrn: Fjärebor och västgötar. Mölndals-Posten 26 feb. (Samma innehåll som 1987:1.)

1987:13
Pär Allvin: Ordkrig i Götene om Sveriges vagga. Skaraborgs-Bygden 27 feb. (Jfr. 1987:12.)

1987:13b
*Bo Göran Carlsson: Svea rikes vagga, subjektiva synpunkter. Nya Lidköpings-Tidningen 2 mars, sid 2.

1987:13c
°Georg Kjellén: Lögn, lektor Bo Göran Carlsson. Nya Lidköpings-Tidningen 4 mars, sid 2.

1987:13d
Bertil Gewert: Stålsjö på nya strövtåg. Alingsås Tidning 11 mars, sid 34.

1987:13e
Martin Holmberg: Var stod egentligen Svea rikes vagga? Alingsås Tidning 16 mars. (Om en debatt mellan västgötaskolans °Verner Lindblom och °Dag Stålsjö, samt forskarna *Klas-Göran Selinge och *Ulf Erik Hagberg.)

1987:13f
°Göran Liljenroth: Historiedebatt från åskådarplats. Nya Lidköpings-Tidningen 18 mars, sid 2.

1987:14
(*Einar Persson: Predikstolsstenar och vandringsbiskopar. Nya Lidköpings-Tidningen 23 mars.)

1987:14b
*Ulf Erik Hagberg & *Maria Vretemark: Till frågan om könet på de gravlagda i Uppsala högar. Nya Lidköpings-Tidningen 23 mars, sid 13. (År 1983 gjordes en osteologisk analys av skelettrester från Uppsala högar. Det framgick att högarna vardera innehöll minst två människor, en man och en kvinna på 20-35 år, samt ben av offrade djur. Hade hela benmaterialet kunnat analyseras torde antalet gravlagda i högarna stiga ytterligare. Är högarna byggda till minne av männen eller kvinnorna? Detta kan man avgöra om det går att fastställa vem som fått gravgåvorna. Fragment av hjälmar och svärd har påträffats. Det finns också spelbrickor, samt ben efter vad som torde ha varit dresserade jaktfåglar. “Det är numera helt vedertaget att fyndmaterialet i Uppsala högar innehåller typiskt manliga gravgåvor.“ Närvaron av kvinnoben i högarna torde ha samband med att människooffer företogs i samband med gravceremonierna.)

1987:14c
Anonym: “Han störde Götenemötet“ – polisanmäld efter debatt om “vaggan“. Nya Lidköpings-Tidningen 27 mars, sid 1, 11. (Vid en debatt anordnad av Vuxenskolan och kulturnämnden i Götene har °Göran Liljenroths beteende upplevts som så störande att han polisanmälts av paneldebattören *Bo Göran Carlsson. Det störande beteendet utgjordes av burop, applåder och armviftningar.)

1987:15
*Bo Göran Carlsson: Perserkungar i Uppsala högar? Borås Tidning 1 april. (Västgötaskolan hävdar nu att persiska furstar vilar i Gamla Uppsalas kungshögar. Författaren anser att denna teori ligger på ungefär samma historiska nivå som 1986:8. Han menar även att västgötaskolan har urartat alltmer och nu sysslar med “avsiktliga förfalskningar“. Genomgång av diverse felaktiga påståenden från västgötaskolans sida. Det påtalas att *Matti Romu inte fått medverka i °Dag Stålsjös “skattefinansierade TV-program“, jfr. 1986:36-37, 1986:44, 1986:46, 1986:48. Författaren påpekar avslutningsvis att det var han, en västgötsk religionsvetare och amatörhistoriker, som anmälde °Stålsjös TV-serie “Svearikets vagga“ inför radionämnden, jfr. 1983:26, medan °Stålsjö däremot i 1983:14 sid 154 påstått att anmälan kom från en upplänning: “Detta passar förvisso utmärkt med hans konspirationsteori, och det hade naturligtvis varit störande om allmänheten fått veta att anmälaren var en amatör från Västergötland. Detta säger förvisso något om Stålsjös sätt att handskas med fakta.“)

1987:15b
°Göran Liljenroth: Fortsättning på historiedebatt från åhörarplats. Nya Lidköpings-Tidningen 6 april, sid 14.

1987:16
°Mac Key: Möjbrostenen. Uppsala Nya Tidning 15 april. (Författaren anser alltjämt att Möjbrostenen är oäkta, jfr. 1987:10. Han åberopar dock inga andra skäl än att textens innebörd icke kunnat tolkas.)

1987:16b
°Georg Kjellén: Skara, rikets stad nr 1 ända till år 1278. Nya Lidköpings-Tidningen 22 april, sid 2.

1987:16c
Anonym: “Bandguide“ turisthjälp på Kinnekulle. Nya Lidköpings-Tidningen 24 april, sid 1, 32.

1987:16d
Anonym: Nya turer kring “vaggan“, störde inte debatten – gör kontraanmälan. Nya Lidköpings-Tidningen 27 april, sid 1, 24.

1987:16e
(*Bo Göran Carlsson: Bokanmälan, The Christianization of Scandinavia. Nya Lidköpings-Tidningen 29 april, sid 2.)

1987:17
°Erik Martinussen: Persiska furstar i Upplands båtgravar! Borås Tidning 6 maj, sid 4. (Arkeologen °Sören Nancke-Krogh åberopas som stöd för teorin att perserkungar vilar i Kungshögarna, jfr. 1987:15. Hänvisning till en artikel i den danska arkeologiska tidskriften Hikuin, nr 10, 1984. Det är dock båtgravarna i Vendel och Valsgärde som “med full säkerhet“ är persiska gravar, eller åtminstone lämningar efter något utländskt invandrarfolk.)

1987:18
(*Hans Villius: Lita inte på Adam! Kvälls-Posten 7 maj. – Kritisk kommentar till *Lars Hellbergs teorier om dyrkan av Oden, jfr. 1987:7.)

1987:18b
*Lars Gahrn: Lärda legender. Mölndals-Posten 14 maj. (Om kung Knut Eriksson och dennes förhållande till Eriksberg i Västergötland. Jfr. 1985:43, 1986:4.)

1987:19
*Bo Göran Carlsson: Det är ingen sjuk sak som jag försvarar. Borås Tidning 18 maj, sid 4. (Svar på 1987:17. °Martinussens påstående om båtgravarna tillbakavisas, liksom °Stålsjös utsaga att Uppsala högar hyser perserfurstar. Diverse religionshistoriska resonemang kritiseras, varvid bl.a. *Åke Ohlmarks’ kompetens ifrågasätts: hans akademiska titel grundar sig på att han var “professor i svenska vid ett litet tyskt universitet under ett par år, och hans doktorsavhandling i religionshistoria… betygsattes med B“.)

1987:20
°Folke Håkansson: Stark indiciekedja för Västergötland. Borås Tidning 11 maj, sid 4. (Svar på 1987:15.)

1987:21
°Gunnar Dahl: Om Svea rikes uppkomst – tjugo punkter utan ett sakligt argument! Borås Tidning 23 maj, sid 4. (Svar på 1987:15. Författaren angriper påståendet att “ingen seriös forskare hävdar idag som ett historiskt faktum att ett Svearike i Uppland i ett krig underkuvat götarna i Västergötland, vilket man i västgötaskolan torgför och polemiserar mot alldeles i onödan“. *Knut Stjernas och *Birger Nermans uppfattning i denna fråga företräds enligt artikelförfattarens mening idag av historieprofessorn *Sten Carlsson: “Detta om ett erövringskrig är ju Uppsalaskolans huvudargument“, något som påstås ha framkommit i debatten 1981:7-9. *Bo Göran Carlssons inlägg utdöms som “ett eko av Husbondens röst“. Jfr. 1940:6, 1941:1, 1983:94.)

1987:22
*Bo Göran Carlsson: Om svea rikes uppkomst – västgötarna ej underkuvade i krig. Borås Tidning 13 juni, sid 4. (Svar på 1987:21. “Jag har själv aldrig i debatt eller skrift hört eller sett någon modern forskare hävda som ett historiskt faktum att upplänningarna underkuvat västgötarna i krig. Jag upprepar detta! Och jag undanber mig att bli kopplad till sådant nonsens!… Herr Dahl menar att professor Sten Carlsson i Uppsala faktiskt omfattar denna teori. Om detta är sant, vittnar det förvisso om en alltför tolerant källkritik hos professor Carlsson – som jag emellertid inte känner och inte själv har hört framföra teorin ifråga.“)

1987:23
(Per-Arne Ryderup: Det okända riket vid Göta älv – Alvhem var huvudbygd i Alfheimar. Trollhättans Tidning 8 juli.)

1987:23b
Eva Thorenberg-Paulsson: Ny historiebok slår fast, västgötaskolan har fel! Göteborgs-Posten 8 juli. (Om Gösta Bäckströms och Jorma Korhonens bok “Västkustkrönika“.)

1987:24
Anonym: “Mur stöder vår teori“ – västgötaskolan på krigsstigen. Nya Lidköpings-Tidningen 5 aug, sid 1.

1987:25
Rune Rosenlund: Liljenroth övertygad, framgrävd mur i Gum stöder västgötaskolan. Nya Lidköpings-Tidningen 5 aug, sid 24. (°Göran Liljenroth har medverkat vid en utgrävning av en mur som han förmodar har samband med Gums medeltida borgruin. Han menar att den stöder hans teori i 1985:12 om att Gum varit Uppsalakonungarnas kungasäte. Grävningen har företagits utan medverkan av sakkunniga arkeologer, delvis medelst traktorgrävare. °Liljenroth berättar också att han på Skara bibliotek funnit en bok med en karta tryckt på 1400-talet som ger stöd åt hans teori.

1987:26
Lennart Klasson: Arkeologerna säkra, murarna på Gum är ett försvarstorn. Nya Lidköpings-Tidningen 14 aug, sid 7. (Under grävningen i 1987:25 har man grävt bort för mycket och förstört möjligheterna att arkeologiskt tolka fornlämningen. Åtal hotar.)

1987:27
°Verner Lindblom: Eriksgatan en medsols rundtur. Skaraborgs-Bygden 18 sept.

1987:28
(*Gunnar Linde: Funderingar kring bronsålderssköldarna från Kållands ö. Skaraborgs Läns Allehanda 21 sept, sid 3. – Författaren påpekar att Fröslunda, där påkostade offergåvor hittats, betyder “Frös offerlundar“. Uppsalakungarna i Svealand ansågs härstamma från Frö. Norra Västergötland var starkt sveapåverkat. Kanske har en västgötsk jarl “som representant för sveakonungen av Frös ätt lett kulthandlingar vid Fröslunda“?)

1987:28b
Anonym: På torsdag drar det ihop sig till en rysare – ny drabbning om vaggan. Skaraborgs Läns Tidning 6 okt, sid 13. (Ännu en offentlig debatt, denna gång i Skara mellan *Sten Carlsson, *Klas Göran Selinge, °Dag Stålsjö och °Verner Lindblom.)

1987:29
“Lennson“: Tuff debatt om vaggan. Skaraborgs Läns Tidning 9 okt, sid 10.

1987:29b
Roland Henriksson: Svearikets vagga stod i – Småland. Skaraborgs Läns Allehanda 9 oktober, sid 14. (Referat av paneldebatt i Skara 8 oktober.)

1987:30
Curt Carlsson: Nu har Dag Stålsjö ändrat mening? Svearikets vagga stod på Visingsö? Arbetet 10 okt.

1987:31
“Boz“: Uppsalatemplet rivet en gång för alla. Skövde Nyheter 10 okt. (I debatten 1987:28b förklarar historieprofessorn *Sten Carlsson att han inte tror på att Västergötland erövrats, jfr. 1987:21.)

1987:32
°Verner Lindblom: Loppet är kört, historien skrivs om. Skövde Nyheter 14 okt, sid 3.

1987:33
*Agne Lysvall: Frankrikes vagga. Skaraborgs Läns Tidning 15 okt, sid 2. (Omtryckt i Göteborgs-Posten. Satirisk kommentar till debatten i 1987:28b, i lätt kontinental förklädnad.)

1987:34
*Agne Lysvall: Vaggan som illusionstrick. Skövde Nyheter 16 okt, sid 3. (Även tryckt i Skaraborgs Läns Tidning 21 okt, sid 2. Författaren påpekar att *Tore Nyberg icke stödde °Verner Lindbloms teorier då han medverkade i 1984:1. Då placerade han svearna vid Mälaren.)

1987:35
*Tore Nyberg: Våra fäders Sverige. Skövde Nyheter 21 okt, sid 3. (Även tryckt i Skaraborgs Läns Tidning 22 okt, sid 2. Svar på 1987:34. Författaren hänvisar *Lysvall till att läsa 1987:5. Han konstaterar: “Verner Lindblom befinner sig på fast mark när det gäller sveonerna, även om striden nog går vidare om var vaggan stått!“ Jfr. 1985:33, 1986:21.)

1987:36
Patrik Nilsson: Misstag om Sveas vagga. Skövde Nyheter 22 okt, sid 3. (Svar på 1987:34. Författaren upprepar att det inte finns några svear, jfr. 1986:12. Han tycks dock inte längre uppfatta *Birger Nermans teorier om Västergötlands erövring som Sveriges “officiella historiesyn“, jfr. 1985:8, 1985:64.)

1987:37
°Verner Lindblom: Vem är illusionist? Skövde Nyheter 22 okt, sid 2.

1987:38
*Agne Lysvall: Vad är det för fel på götarnas egen historia? Skövde Nyheter 24 okt. (Svar på 1987:35-36. Även om götarna skulle ingå i Adam av Bremens begrepp “Sueonia“, så var götarna då liksom nu götar. Svenskar har de blivit först efter hand.)

1987:39
*Agne Lysvall: Vad är det för fel på götarnas egen historia? Skaraborgs Läns Tidning 27 okt, sid 2. (Omtryckning av 1987:38.)

1987:40
°Verner Lindblom: Historia eller illusionstrick? Skaraborgs Läns Tidning 29 okt, sid 2.

1987:41
*Lars Lönnroth: Charlataner och nytänkande. Göteborgs-Posten 29 okt. (TV-producenten °Dag Stålsjö är en typisk charlatan. Hans argument är sällan gångbara bland fackmän, och han inlåter sig ytterst ogärna i direktdiskussion med dessa. Istället inriktar han sig på att vinna den olärda allmänhetens gunst genom smicker. “Stålsjös eget akademikerkomplex redovisas aldrig öppet utan döljs vanligen bakom en mask av älskvärd artighet, men då och då låter han det skymta fram i försåtliga bisatser och suggestiva bildarrangemang, där professorer och docenter med raska grepp ställs vid skampålen för att rituellt bespottas av svenska folket. Därför blir han också ideligen anmäld till radionämnden av arga professorer och docenter. Inte desto mindre fortsätter Stålsjös färgrikt populistiska pekoral att väcka genklang hos svenska folket, och detta är naturligtvis ett intressant och tänkvärt förhållande. Varför har de verkliga nytänkarna bland våra professionella forskare inte samma förmåga som Stålsjö att fånga det folkliga intresset? Eller har de aldrig fått chansen att göra sina egna TV-program? Detta borde nog både forskarna och TV-cheferna fundera mera över. Faktiskt är det högst pinsamt att den populärvetenskapliga programverksamheten om vår äldsta historia skall domineras av en man som Stålsjö, men att anmäla honom för radionämnden är nog spilld möda. Bättre då att de riktiga forskarna får en chans att på allvar konkurrera ut Stålsjö i TV-rutan, och att de griper den chansen.“ Insmickrande charlataner får ofta framgång på kort sikt, därför att deras budskap är behagligt att höra, men på längre sikt kan bara de äkta nytänkarna triumfera.)

1987:42
°Verner Lindblom: Patetisk propaganda om Svea rikes vagga. Skövde Nyheter 30 okt. (Forskarna *Åke Hyenstrand, *Thomas Lindkvist och *Kurt Ågren framställs som anhängare av västgötaskolan. Jfr. 1985:46, 1985:62.)

1987:43
*Agne Lysvall: Sverige har inte alltid varit svenskt! Skövde Nyheter 4 nov, sid 3. (Det påpekas att *Nyberg aldrig i 1987:5 uttryckligen behandlar den fråga som är intressant för västgötaskolan: ifall det fanns ett särskilt sveafolk vid Mälaren som givit namn åt Sverige.)

1987:44
Patrik Nilsson: “Västgötaskolan“ – vad är det? Skövde Nyheter 4 nov, sid 3. (Författaren påpekar att han känner *Tore Nyberg: “vi har samarbetat om Adam av Bremen och som alla kan se av Nybergs artikel i Fornvännen 2/3 stämmer våra slutledningar överens“, d.v.s. det har aldrig funnits något separat sveafolk vid Mälaren, skilt från götarna. Forskarna *Erik Lönnroth, *Peter Sawyer, *Carl Löfving och Åke Hyenstrand framställs som anhängare av dessa idéer. Jfr. 1987:42.)

1987:45
°Dag Stålsjö: Jag undviker inte debatt. Göteborgs-Posten 9 nov. (Svar på 1987:41. Författaren invänder att han anmälts för radionämnden endast två gånger, samt att han deltagit i ett antal paneldebatter med sakkunniga. Han menar även att *Lars Lönnroth företräder en föråldrad forskning. Fr.a. åberopas 1987:5, där *Nyberg påstås ha funnit att svearna aldrig varit ett särskilt folk vid Mälaren, skilt från götarna.)

1987:46
°Verner Lindblom: Alltför många klyschor i vaggdebatten. Skövde Nyheter 11 nov.

1987:47
°Verner Lindblom: Adams sveoner än en gång. Skaraborgs Läns Tidning 11 nov, sid 2.

1987:48
*Lars Lönnroth: Begränsa Dag Stålsjös makt! Göteborgs-Posten 16 nov. (Svar på 1987:45. Ingen forskare stöder °Dag Stålsjö, låt vara att de drar sig för att kritisera honom eller rentav smickrar honom för att få en chans att vara med i TV. “I forskarsamhället uppfattas nämligen Stålsjö… som en allsmäktig TV-potentat med myndighet att störta professorer i fördömelsen och upphöja okända bygdesnillen till rang och värdighet av berömda auktoriteter.“ °Stålsjö lyckas därför diktera villkoren för sina framträdanden, både i TV och vid debatter på universiteten. “Men för luggslitna och bortglömda forskare är det värt mycket att få chansen att komma med på TV-rutan under några korta sekunder.“ Tyvärr är “en futtig professor inte värd två ruttna lingon i det moderna mediesamhället. Att vara TV-producent med goda tittarsiffror innebär däremot att härska som Gud över levande och döda. Har man dessutom frälsarambitioner – och det har Stålsjö – är det inte nådigt att stå honom emot“. °Stålsjö inbjöds nyligen till ett symposium med några av världens främsta medeltidsforskare. Man tycker att han borde ha lyssnat och försökt förmedla något av det sagda till allmänheten. “Det gjorde han dock inte, och inte heller deltog han i några diskussioner, fast han mycket väl hade kunnat göra det. Mestadels tycktes han ha en smula svårt att hänga med i svängarna, och han såg förskräckligt uttråkad ut för det mesta – utom när han i pauserna kunde pressa någon enskild forskare att uttala ett tveksamt bifall till någon av hans egna älsklingstankar.“ *Lönnroth förklarar att han gärna ställer upp i debatt med °Stålsjö. Ämnet bör dock inte vara “svearikets vagga“, vilket redan länge blivit diskuterat, utan hellre inrikta sig på att allsidigt belysa forskningens relation till massmedia. I den debatten bör inte bara °Stålsjö utan också hans chefer på Göteborgs-TV medverka. Samarbetet mellan forskarsamhället och Göteborgs-TV skulle fungera bättre ifall °Stålsjös makt begränsades och han tilldelades uppgifter som bättre passar honom, d.v.s. inte bevakning av forskningen.)

1987:49
*Gunnar Linde: Västgötarnas hednagudar hindrade en kristen stat. Skövde Nyheter 18 nov. (Svar på 1987:44. Författaren tycker att Adam av Bremen använts som “tillhygge i debatten“, men uppskattar Patrik Nilssons påpekande att kristendomens införande var förutsättningen för en organiserad stat i vårt land. I förkristen tid vilade kungamakten också på gudomlig sanktion, men det var inte möjligt att bilda en enhetlig stat eftersom svear och götar hade olika gudar. Författaren sluter sig till att dessa kultiska olikheter fanns genom att studera ortnamnen i Götaland respektive Svealand. *Lars Hellbergs teorier åberopas ånyo, jfr. 1987:7, 1987:18, 1987:28.)

1987:50
°Dag Stålsjö: Håll dig till saken, Lars Lönnroth! Göteborgs-Posten 22 nov. (Temperamentsfullt svar på 1987:48. Författaren värjer sig mot anklagelsen för inkompetens genom att åberopa att han såsom officer gjort FN-tjänst i Mellanöstern, samt därstädes redigerat en engelskspråkig tidning.)

1987:51
*Lars Gahrn: Minnesmärke på fel plats. Mölndals-Posten 29 dec. (Som 1988:5.)

 

År 1988

1988:1
*Björn Ambrosiani: Birka. Svenska kulturminnen 2, riksantikvarieämbetet. Uddevalla. 56 sid. (På sid 10-13 genomgås de källor som visar att Ansgarsvitans köpstad Birca låg på Björkö i Mälaren. Jfr. t.ex. 1982:134.)

1988:1b
Runo Ahnland: Med expressfart genom västgötahistorien. Raka spåret (SJ:s tidning), oktober, sid 22-23.

1988:2
*Bo Göran Carlsson: Västgötaskolan – subjektiv historia eller lokalpatriotism på avvägar? B-uppsats i historia, Göteborgs universitet. 47 sid samt bilagor. (Författaren sammanfattar här sina tioåriga debatter med västgötaskolan, jfr. 1978:3ff, 1987:12-13, 1987:15, 1987:19, 1987:22. Han upprepar att det var han, en västgötsk amatörhistoriker, som anmälde °Stålsjös TV-serie “Svearikets vagga“ inför radionämnden. Jfr. 1987:15. Ett avtryck av hans anmälan av 23 jan 1982 ingår i uppsatsen. Där står att °Stålsjö påstår sig företräda kritisk forskning, men i verkligheten “har okunnigheten, den stöddiga lokalpatriotismen och den rena dumheten fått fritt spelrum, och direkta slag under bältet har gång efter annan riktats mot de seriösa forskarna i Västergötlands fornhistoria… För den som sysslar med seriös forskning är Stålsjös serie en direkt förolämpning!“

1988:3
(Per Frölund: Vistelseorter före 1250. B-uppsats i historia, Uppsala universitet. 12 sid. – Uppsatsen är ett försök att ur medeltida annaler belägga var kungarna vistades under tidigare medeltid. De var oftast i Uppland, men icke sällan även i Götalandskapen. Författaren medger dock att källmaterialet är ytterst magert och att man svävar i osäkerhet om orsakerna till att kungen nämns  i samband med en viss plats.)

1988:4
*Lars Gahrn: Sveariket i källor och historieskrivning. Akademisk avhandling, Göteborgs universitet. 358 sid. (Detta är den hittills mest omfattande genomgången av västgötaskolans olika teorier. Författaren sammanfattar sina femtonåriga bemötanden av västgötalärorna. Jfr. 1973:1, 1977:1, 1978:2, 1980:1-2, 1982:8, 1982:34, 1982:55, 1982:133ff, 1983:4, 1983:16ff, 1983:65ff, 1984:2, 1985:29, 1985:32, 1985:35ff, 1986:2-5, 1986:15ff, 1987:1. Sidorna 80-104 ägnas uteslutande åt en kritisk bedömning av västgötaskolans argumentation, men även övriga delar innehåller underförstådd polemik mot västgötaskolan. De historiska källornas omnämnanden av svear och götar genomgås. Författaren påvisar “rikets tyngdpunkt“ i Mälardalen. Han lägger fram skäl för uppfattningen att Götalands betydelse i Sveriges äldre historia “blåsts upp“ utöver sina rätta proportioner därigenom att bevarat källmaterial ofta är av kyrklig art, och kyrkan fick tidigt fäste i Götaland. I bokens senare avdelning avlivas en rad sena myter om att diverse kungar och missionärer skulle ha haft särskit stark anknytning till Västergötland.)

1988:5
(*Lars Gahrn: Gestilren. Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift, sid 33-42. – År 1210 utkämpades slaget vid Gestilren, en viktig drabbning mellan erikska och sverkerska ätterna. Denna strid försiggick enligt sena uppgifter i Västergötland. Där finns emellertid inget ortnamn Gestilren. Författaren argumenterar för att “ortnamnet“ i själva verket kan vara en poetisk metafor med innebörden “hav“: slaget fördes alltså till havs, obekant var. Avslutningsvis påpekar han dock att ingenting kan med säkerhet sägas i denna fråga, vilket är själva poängen.)

1988:6
(*Lars Gahrn: Lilla rimkrönikan och Hallands nordgräns. Varbergs museum – Årsbok, sid 35-50. – På sid 46-48 hävdar författaren att “landamäre 1“ i Äldre västgötalagen återgår på ett gränsläggningsdokument som är ett tidigt belägg för ett Sverige enat under Uppsalakonungen, detta i polemik mot *Peter Sawyers uppfattning i 1988:13.)

1988:7
°Ulla och °John Hamilton: Stenring. Skövde. 192 sid. (Fristående fortsättning på 1986:8.)

1988:8
*Thomas Lindkvist: Plundring, skatter och den feodala statens framväxt. Organisatoriska tendenser under övergången från vikingatid till medeltid. Opuscula Historica Upsaliensia nr 1. 78 sid. (Författaren betonar att äldre debatt sysselsatt sig med att försöka datera svenska rikets uppkomst utan att definiera innebörden av ordet “rike“. En politisk organisationsform tillräckligt sofistikerad för att kallas “statsmakt“ kan konstateras först under andra hälften av 1200-talet. Författaren sysselsätter sig i denna skrift endast med att förklara denna feodala statsmakts uppkomst. Tidigare kungamakt, knuten till Uppsala och Uppland, är så otillförlitligt dokumenterad i källmaterialet och karaktären av dess “svearike“ är så vansklig att avgöra att dessa avlägsna perioder lämnas därhän. Det äldsta skattesystemet, grunden för statsmakten, uppvisar intressanta regionala variationer med Uppland och Västergötland som de mest renodlade motpolerna. Därav sluter sig författaren till att “det fanns skilda vägar som ledde fram till den feodala statsmakten, en västgötsk och en uppländsk“. Västergötland hade skatter som åvilade enskilda bondehushåll och där måste kungamakten vara fysiskt närvarande, ständigt ambulerande mellan olika stödjepunkter. I Uppland och längs svenska östkusten hade man däremot skatter åvilande stora kollektiv; dessa var utvecklade ur den militära ledungen, en krigstjänstskydighet för anfall och plundring som blivit överflödig i den feodala staten och förvandlats till en stående skatt. Svealandskapen dominerades länge av plundrande stormän med egna små territorier, och i dessa områden har “det kungadöme som kan betraktas som tidigfeodalt och som varit kärnpunkten i en tidig stat“ haft betydande svårigheter att göra sig gällande under 1000- och 1100-talen; de verkade och vistades därför i de centrala götalandskapen. – Författarens betonande av Östergötlands betydelse som den feodala statens tidigaste fäste tilltalar i hög grad västgötaskolan, som numera ofta kallar sig “götaskolan“ och vill företräda båda götalandskapen, jfr. 1984:2, °Lindblom i 1985:21, 1986:45, 1987:43. Det bör dock understrykas att *Thomas Lindkvist själv på sid 7 dömer ut västgötaskolan som “utrerad lokalpatriotism“.)

1988:9
Danuta Lindsjö: Åt vilket håll gungar Sveriges “vagga“? C-uppsats i arkeologi, Lunds universitet. 72 sid. (Författaren prövar hållbarheten i °Mac Keys teorier om att den svenska riksbildningen inletts från Skaraborgs län, jfr. t.ex. 1968:1, 1968:9, 1968.31, 1970:1, 1972:9-10, 1977:2. Uppsatsen röjer en hel del personlig sympati för °Key, men efter jämförelser mellan Västergötlands och Upplands arkeologiska lämningar hamnar “vaggan“ likväl i Mälardalen. En genomgång görs av hur Adam av Bremen skildrat Sveriges kungamakt. Intervjuer med arkeologen *Birgitta Hjohlman, numismatikern *Lars O Lagerqvist, samt med °Mac Key. Det värdefullaste i denna uppsats är de arkeologiska översikterna. Historiografiskt är den tyvärr påverkad av 1977:2, 1982:11 och 1983:14.)

1988:10
(*Carl Löfving: När blev Västsverige en del av sveariket? Populär arkeologi nr 4, sid 33-35.)

1988:11
(*Ove Moberg: Slaget vid Helgeå och dess följder. Scandia nr 1, sid 175-185. – Bemötande av 1986:6.)

1988:12
(Stefan Nilsson: Kungamakt under äldre medeltid, en jämförelse mellan Äldre och Yngre västgötalagen samt Upplandslagen. B-uppsats i historia, Uppsala universitet. 12 sid. – Författaren finner att landskapslagarna skildrar kungamakten som svagare i Västergötland än i Uppland.)

1988:13
(*Peter Sawyer: “Landamaeri I“, the supposed eleventh-century boundary treaty between Denmark and Sweden. Ingår i: Festskrift till Olaf Olsen på 60-årsdagen den 7. juni 1988, ed. Jörgen Steen Jensen et al., Köpenhamn, sid 165-170. – Författaren hävdar att “landamäre 1“ i Äldre västgötalagen icke återgår på ett gränsläggningsdokument utan är en förfalskning som tillkommit på danskt initiativ. Jfr. 1988:6.)

1988:14
(*Elsa Sjöholm: Sveriges medeltidslagar – europeisk rättstradition i politisk omvandling. Stockholm. 331 sid. – På sid 296-298 hävdar författaren att svearnas företrädesrätt att “taga“ och “vräka“ konungen, som de delade med götarna, infördes först efter 1275 och alltså ingenting säger om maktförhållandena inom riket i äldre tid. Dessa uttalanden uppskattas naturligtvis av västgötaskolan. Teorin bygger dock på ofullständig kännedom om de historiska källorna. Jfr. 1989:3.)

1988:15
(*Per Stille: Adams av Bremen användande av termen goter. Fornvännen. – Bemötande av 1987:5. *Nyberg har hävdat att svearna inte skildras som ett särskilt folk hos Adam av Bremen utan att götarna ingår i begreppen “Sueones“ och “Suedii“. Mot detta invänder författaren att vi å andra sidan inte alltid kan vara säkra på att termen “Gothi“ verkligen avser götarna: den kan även syfta på de kontinentala goterna. Adam ville framställa Hamburgstiftets mission som en strävan att uppfylla en profetia om att goterna skulle kristnas; därför är Adam angelägen att framställa svearna/svenskarna som ett gotiskt folk.)

1988:16
JBLD Strömberg: Svearnas Uppsala och den tidiga svenska kungamakten. C-uppsats i historia, Uppsala universitet. 75 sid. (Genomgång av samtliga belägg för namnet “Uppsala“ i alla källor t.o.m. Snorre Sturlasson. Dessa beskriver hednatidens Uppsala som en speciell plats förknippad med svearnas konungar och hedniska kult. Genomgång av källornas belägg för termen “svear“. Källorna beskriver svearna som ett särskilt folk norr om Tiveden och Kolmården, skilt från t.ex. götarna som bodde söder därom. Det hedniska Uppsala är identiskt med Gamla Uppsala i Uppland. Platsen var mycket speciell, men behöver inte ses som den kärna varifrån svenska staten växte fram, ty det “svearike“ som de hedniska Uppsalakonungarna härskade över kan knappast ha varit en stat i sentida mening. Uppsala hednatempel tycks också ha blivit ett hot mot den kristna kungamakt som senare företräddes av konungar vilka inte sällan vistades i Götaland. Dock var det svearna och inte götarna som innehade rätten att “taga“ och “vräka“ konung. Landskapslagarna visar dessutom att även 1200- och 1300-talens kungar hade en svagare ställning i Götaland än i Svealand.)

1988:16b
Joakim Thomasson: Birka – källornas stad? B-uppsats i historia, Lund. 32 sid.

1988:16c
Berthold Wiklund: Lars Gahrns disputation. Mölndals hembygdsförenings årsskrift, sid 8-9. (Föreningen hugfäster sin intendents doktorsdisputation.)

1988:17
(Per-Arne Ryderup: Bråvallaslaget kan ha stått norr om Lödöse. Trollhättans Tidning/Lilla Edet-Posten 3 feb.)

1988:18
Lars Westman: Sveriges vagga – sätt Uppland under vatten, tycker västgötaskolan. Vi-Tidningen 10 mars, sid 58-59. Uppföljare till en artikel 18 feb. (Om en debatt vid Göteborgs universitet med deltagande av *Jörgen Weibull, *Lars Lönnroth, *Hans Villius, *Mikael Nordberg, och °Dag Stålsjö. Bl.a. hävdar *Lönnroth att det vetenskapliga “etablissemanget“ inte längre utgöres av vetenskapsmännen utan av TV och °Stålsjö, jfr. 1987:48.)

1988:18b
*Ture Heed: Sveaväldets vagga, dokumentationen är överväldigande. Göteborgs-Posten 4 mars. (Författaren genomgår de historiska källorna för att påvisa att västgötaskolan har fel.)

1988;18c
*Ture Heed: Det gällde Birka. Göteborgs-Posten 11 mars.

1988:19
(*Einar Persson: Var predikstolsstenarna i Värmland och på Dal de medeltida prosteriernas gränsmärken? Nya Lidköpings-Tidningen 16 mars.)

1988:20
Elisabeth Harrström: Söderköpingsstudier. Norrköpings Tidningar 19 maj. (Studiefrämjandet i Linköping har under våren haft en föreläsningsserie, där “TV-producenten och historikern“ °Dag Stålsjö vid fyra tillfällen talat om Östergötlands tidiga historia. Amatörarkeologen °Anders Högmer berättar om att man funnit pålar i farvattnet utanför Stegeborg. °Stålsjö lovar att komma åter och föreläsa till hösten.)

1988:21
Bo Grandien: “Birka“ kan ha varit flera platser. Dagens Nyheter 22 maj. (Genomgång av de olika teorierna, jfr. 1982:134.)

1988:22
°Lars Lange: Så påverkade islänningen Snorre Sturlasson Sveriges lagtexter. Skövde Nyheter 31 maj, sid 3.

1988:23
°Lars Lange: Sanningsjakt, rojalism och indoktrinering. Skövde Nyheter 1 juni, sid 3.

1988:24
°Lars Lange: En “sanning“ i gungning. Skövde Nyheter 6 juni, sid 3.

1988:25
Elisabeth Harrström: Ny datering av pålar utlovad vid Stegeborg. Norrköpings Tidningar 6 jun. (Amatörarkeologen °Anders Högmer driver ett projekt som syftar till att klarlägga fästningen Stegeborgs äldsta historia, jfr. 1988:20. Tidigare dateringar av trävirke har givit det sensationella resultatet att Stegeborg har anor från vikingatid. Nu har °Högmer fått anslag till nya provtagningar samt sakkunnig hjälp av marinarkeologerna *Harry Alopaeus och *Johan Rönnby.)

1988:26
°Lars Lange: Omtolkningen av Adam av Bremen, en smärtsam operation för Sveriges historiker. Skövde Nyheter 7 juni, sid 3.

1988:27
Jonas Nilsson: Vaggan stod i Östergötland! Bitter forskarstrid om Sveriges födelse. Helsingborgs Dagblad 10 juli. (Redogörelse för *Thomas Lindkvists teorier om den feodala statens uppkomst, jfr. 1988:8, vilka framställs som ett angrepp på västgötaskolan.)

1988:28
°Verner Lindblom: Ära vare Läckö – men varför denna 1930-talets historiesyn? Skövde Nyheter 13 aug.

1988:28b
(Rune Rosenlund: Götiska förbundet invigde minnesmärke vid Husaby. Nya Lidköpings-Tidningen 19 september, sid 28.)

1988:28c
Göran Gustafsson: Slagruteförbundet på höstmötet, med pendel och slagruta på Gum sökte jordpulser och lämningar. Nya Lidköpings-Tidningen 26 september, sid 8.

1988:28d
(“Undrande“: Minnesmärken för vem? Nya Lidköpings-Tidningen 28 september, sid 6.)

1988:29
Anonym: Mälardalen är Svea rikes vagga! Västgötaskolan övervärderar sin hembygd slår Göteborgsforskare fast. Arbetet 29 sept. (Om 1988:4.)

1988:30
*Lars Gahrn: Västgötaskolan har fel. Skaraborgs Läns Allehanda 29 sept, sid 3.

1988:30b
(Bengt Holmström: Kristen riksgränsläggning och liljestenar i Skottkonungens landskap, I, Nya Lidköpings-Tidningen 30 september, sid 2.)

1988:31
Anonym: Göteborgsforskare: Svea rikes vagga låg i Mälardalen. Uppsala Nya Tidning 3 okt, sid 17. (Om 1988:4.)

1988:31b
(Bengt Holmström: Kristen riksgränsläggning och liljestenar i Skottkonungens landskap, II, Nya Lidköpings-Tidningen 3 oktober, sid 2.)

1988:32
°Verner Lindblom: “Västgötaskolan har fel“…? Skaraborgs Läns Allehanda 4 okt, sid 3.

1988:33
“Göran Otter“ (pseudonym): Västgötaskolan övervärderar sin hembygd. Skaraborgs Läns Tidning 4 okt. (Om 1988:4.)

1988:33b
(Bengt Holmström: Kristen riksgränsläggning och liljestenar i Skottkonungens landskap, III, Nya Lidköpings-Tidningen 5 oktober, sid 2.)

1988:33c
(Karl Eriksson: A suntru asi = å söndre ås? Nya Lidköpings-Tidningen 7 oktober, sid 2.)

1988:33d
Göran Otter: “Vaggan låg i Mälardalen“. Nya Lidköpings-Tidningen 17 oktober, sid 2. (Om *Lars Gahrns doktorsavhandling.)

1988:33e
°Göran Liljenroth: Lätt att manipulera historien. Nya Lidköpings-Tidningen 17 oktober, sid 15. (Om platsen för Olov skötkonungs grav.)

1988:33f
(Annica Carlsson: Kungsstenen invigd. Nya Lidköpings-Tidningen 17 oktober sid 17. – På privat initiativ har medel insamlats till ett monument i Levene över konungarna Håkan röde och Stenkil.)

1988:33g
Ingemar Nordgren: Obekant gravplats. Nya Lidköpings-Tidningen 19 oktober, sid 26. (Författaren hävdar att platsen för Olov skötkonungs gravplats är obekant.)

1988:34
Curt Carlsson: Gahrn gör upp med “västgötaskolan“ – Sveriges historia ska inte skrivas om. Arbetet 21 okt.

1988:35
“Lennson“: Fullsatt museum lyssnade när Birka avlivades. Skaraborgs Läns Tidning 21 okt, sid 20. (Om en föreläsning av “professor“ *Tore Nyberg, som uppges ha påstått att Birka inte kan ha legat i Mälaren.)

1988:35b
John Kraft: “Sveriges vagga låg i Mälaren“. Vestmanlands Läns Tidning 21 oktober, sid 7. (Om *Lars Gahrns doktorsavhandling.)

1988:36
Curt Carlsson: Visst stod Sveriges vagga i Västergötland! Arbetet 22 okt. (Om 1988:4.)

1988:37
*Lars Gahrn: Västergötland i Svearikets utkant. Göteborgs-Posten 23 okt. (Om 1988:4, jfr. 1983:24.)

1988:37b
(Anonym: Berättade sagan om Sverige. Nya Lidköpings-Tidningen 24 oktober, sid 32. – Om föredrag hållet för SPF-pensionärerna i Götene av amatörforskaren Olle Friberg.)

1988:37c
Anonym: Om goter och götar. Skaraborgs Läns Allehanda 26 okt, sid 3. (Om en föreläsning vari lektor *Tore Nyberg uppges ha hävdat att “sveonerna“ inte var en särskild folkgrupp. Jfr. 1985:29, 1985:32-33, 1987:5, 1987:35, 1988:15. Angrepp på 1988:15.)

1988:37d
°Göran Liljenroth: Liljenroth bemöter Lars Gahrn. Nya Lidköpings-Tidningen 26 oktober, sid 2. (Föga uppskattande recension av *Lars Gahrns doktorsavhandling.)

1988:38
°John Hamilton: Grönköpingsfalsariet blottas. Skaraborgs Läns Tidning 28 okt. (Om 1988:4.)

1988:38b
°John Hamilton: Grönköpingsfalsariet blottas. Nya Lidköpings-Tidningen 31 oktober, sid 2. (Raljant avfärdande av *Lars Gahrns avhandling.)

1988:38c
°John Hamilton: Grönköpingsfalsariet. Skaraborgs Läns Allehanda 1 november, sid 3.

1988:39
°Verner Lindblom: Låg vaggan i Mälardalen? Skövde Nyheter 2 nov. (Om 1988:4.)

1988:39b
°Göran Liljenroth: Gahrns avhandling är en “tyckarroman“. Skaraborgs Läns Allehanda 2 november, sid 3.

1988:40
Stig Lundberg: Vaggan vaggar vidare. Nya Lidköpings-Tidningen 2 nov. (Om 1988:4.)

1988:41
°Verner Lindblom: Gahrns avhandling sätter inte stopp för debatten om vaggan. Skaraborgs-Bygden 4 nov. (Om 1988:4.)

1988:41b
Monica Sjöstrand: Ny Hamilton-bok om jordens “puls“. Skaraborgs Läns Allehanda 4 november, sid 3.

1988:42
Anonym: Medarbetare i MP blev filosofie doktor. Mölndals-Posten 9 nov, sid 9. (Om 1988:4.)

1988:43
°Verner Lindblom: Senaste nytt om “vaggan“. Skaraborgs Läns Allehanda 9 november, sid 3. (*Lars Gahrns doktorsavhandling spelas ut mot en “upsaliensisk avhandling“, i verkligheten c-uppsatsen 1988:16, av JBLD Strömberg. Den senare påstås innehålla slutsatser som är rakt motsatta *Gahrns, men som däremot påminner slående om teorier av västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast.)

1988:44
(“Otörstig av livets vatten“: Var Moses slagruteman? Skaraborgs Läns Allehanda 18 november, sid 2.)

1988:45
*Gunnar Linde: Vad hände i Gestilren år 1210? Skaraborgs Läns Allehanda 28 december, sid 3. (Bemötande av *Lars Gahrns teori om att slaget vid Gestilren utspelade sig till havs. *Linde har icke övertygats av denna. Å andra sidan instämmer han i att ingenting säger att Gestilren behöver ha legat i Västergötland. Namnet skulle kunna åsyfta Göstrings härad i Östergötland.)

År 1989

1989:1
°Anders Högmer: Skyddade Stegeborg Ansgars Birca? Populär arkeologi nr 1, sid 27-29. (Jfr. 1988:20, 1988:25. Författaren har fortsatt sin värdefulla marinarkeologiska forskning rörande pålspärren vid Stegeborgs fästning. Pålarna har daterats till vikingatiden. Av någon anledning kopplar författaren samman dessa forskningsresultat med teorier om att Birka skulle ligga i Östergötland, jfr. 1982:134, 1990:25.)

1989:1b
Anonym: Olof Skötkonungslogen. Götiska Minnen nr 102, oktober, sid 15. (Logen har haft sin årliga utflykt, denna gång till °Mac Keys “Uppsalatempel“ vid Hornborgasjön.)

1989:1c
“A.W.“: Sveariket i källor och historieskrivning. Västgötabygden nr 1, sid 425. (Anmälan av *Lars Gahrns doktorsavhandling.)

1989:1d
*Ewa Bergdahl Bulukin: Anmälan av °Ulla och °John Hamiltons bok “Stenring“. Bibliotekstjänsts sambindning nr 7. (“Några vetenskapliga kriterier uppfyller boken inte, och det är oklart om detta varit avsikten.“)

1989:1e
(*Lars Blomqvist: Megalitgravarna i Sverige. Stockholm. – Denna doktorsavhandling innehåller spekulationer om att svenska megalitmonument skulle tyda på att stenålderns människor besatt imponerande matematiska och astronomiska kunskaper. Jfr. 1989:33b. Västgötaskolan och °Dag Stålsjö tar strax till sig dessa tankar och kopplar ihop dem med sina egna gamla teorier om Atlantis. Jfr. 1975:3b, 1979:2, 1989:35.)

1989:1f
(Gösta Bäckström: En saga om Dan – ny nordisk forntid. Vänersborg. 205 sid, ill.)

1989:1g
Tore Flensmark: anmälan av *Lars Gahrns doktorsavhandling. Bibliotekstjänst, sambindning nr 4.

1989:1h
Margit Forsström: Anmälan av °Gunnel och °Göran Liljenroths bok “Folket bortom nordanvinden“. Bibliotekstjänsts Sambindning nr 22. (“Boken är helt skriven i västgötaskolans anda och saknar värde för den seriösa forskningen.“)

1989:1i
*Lars Gahrn: Bland svear och götar. Göteborg. 212 sid. (Författaren går igenom de olika svenska landskapens ställning och visar att Västergötland hör till de landskap, som har varit svåra att nå med resor till lands och sjöss från rikskärnan. Västergötland var på många sätt löst knutet till sveariket. Åtminstone delar av landskapet har tidvis hört till Norge och Danmark. I Västsverige förde man krig och politik på egen hand. Personer, som förlorat maktkampen i Uppsverige, kunde hålla sig kvar här, eftersom de här var svåråtkomliga. Kärnan i det medeltida Sverige utgjordes av mälarlandskapen och Östergötland. Kungamakten var svag, och kungarna fördrevs ofta under hela medeltiden. Makten vilade på kungens eget krigsfolk, och först på 1520-talet fick kungen en flotta och en större här. Först då blev Sverige en stark statsbildning. Författaren undersöker i detalj Snorre Sturlassons berömda skildring av Ingjald illråde och svearikets enande. Han avfärdar den bestämt som fri diktning och ingenting annat. *Gahrn undersöker också frågan om kung Knut Erikssons samhörighet med Eriksberg i Västergötland i ett avsnitt, som är ett omtryck av 1986:4 med åtskilliga tillägg.)

1989:1j
*Lars Gahrn: Sundkorsets gåta. Göteborg 1989. 4 sid. (Satirisk kommentar till *Matts Dreijers teori om att Birka låg på Åland. Jfr. 1985:5. Satirisk motsvarighet till 1988:5.)

1989:1k
Martin Giertz: Svearna spökar igen. Kronos, historia i skola och samhälle, nr 2, sid 83-85. (Om *Lars Gahrns doktorsavhandling.)

1989:1l
(*Caroline Gillis: Den tredje internationella Therakongressen. Medusa nr 4, sid 48-53. – Den grekiska ön Santorini sätts i samband med det sjunkna Atlantis.)

1989:1m
(*Gösta Holm: Två sturlungar och ortnamnet Gaestil[s]ren. Gardar XX, Årsbok för Samfundet Sverige-Island i Lund-Malmö, sid 22-27. – Författaren bemöter *Lars Gahrns teori om att slaget vid Gestilren skulle ha utspelat sig till havs, se 1988:5. Detta anser han inte vara sannolikt. Det exakta läget för platsen kan visserligen inte fastställas, men en lokalisering till Västergötland är “både rimlig och sannolik“. Ett viktigt indicium härför är att sturlungasagan säger att fanan som kung Erik haft i slaget vid Gestilren fanns i västgötalagmannens ägo nio år efter striden.)

1989:1n
°Mac Key: Trehundra Olof-mynt byter präglingsort? Populär arkeologi nr 4, sid 38-39. (Författaren hävdar att Olov Skötkonungs sigtunamynt inte präglats i Sigtuna utan i England och kommit till Sverige som del av en vikingagäld.)

1989:2
°Gunnel och °Göran Liljenroth: Folket bortom Nordanvinden. Skövde. (Författarna hävdar att Sverige haft matriarkat i äldre tid. De menar också att vårt lands befolkning invandrat norrifrån, inte från söder. Jfr. 1944:2 sid 110-112, 1979:1b, 1989:46.)

1989:2b
(*Gunnar Linde: Gestilren – ett försök till lokalisering. Ortnamnssällskapets i Uppsala Årsskrift. – Nytt bemötande av *Lars Gahrns teori om att slaget vid Gestilren utspelade sig till havs, se 1988:5. *Linde finner inte detta troligt. “Sakliga och språkliga skäl“ talar istället för att Gestilren är identiskt med Göstrings härad i Östergötland. Något “slag“ vid Gestilren behöver det för övrigt inte ha varit fråga om; kung Sverker kan lika gärna ha blivit lönnmördad. Jfr. 1988:45, 1989:1m.)

1989:3
*Peter Sawyer: The making of Sweden. Alingsås. 60 sid. (Författaren påpekar att varken västgötaskolan eller akademisk forskning brukat ägna mycken möda åt att definiera innebörden av termen “rike“ vid försök att förklara svenska rikets uppkomst. På sid 2 och 46 inskärpes att svear och götar var olika folkgrupper, knutna till Svealand respektive Götaland. Författaren tar på sid 31 avstånd från *Elsa Sjöholms teori i 1988:14 om att svearnas företrädesrätt vid kungavalen skulle ha införts år 1275. Kungamakten hade anknytning till den religiösa kulten i svearnas helgedom Gamla Uppsala, och därför var det endast svearna som kunde ge legitimitet åt kungavalet. Men de kungar som valdes av svearna kom många gånger från Götaland, kanske därför att de splittrade uppsvenska stormännen hade lättare att acceptera en “outsider“. Boken innehåller även den mer kontroversiella teorin att Västergötland länge varit under danskt välde, jfr. 1988:13.)

1989:4
*JBLD. Strömberg: Kungliga residensorter i hednatidens Danmark – Lejre. Otryckt avhandlingsavsnitt i historia, Uppsala universitet. 28 sid. (På sid 19 finns en kort historiografisk anmärkning om västgötaskolans syn på hednatidens danska kungaresidens.)

1989:4a
*JBLD Strömberg: Västgötaskolan 50 år. Västgöta-Correspången (tidskrift för västgöta nation i Uppsala) nr VI, sid 8. (Författaren påpekar att det numera är ett halvt sekel sedan västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast förlade Uppsala till Kinnekulle och Svealand till Götaland, samt att dessa teorier aldrig lett någon vart.)

1989:5
Erik Svanfeldt: Uppland – svea rikes vagga. Upplands Nationsblad (tidskrift för Upplands nation i Uppsala) nr 4, sid 4-5. (Västgötaskolans idéer presenteras för upplänningarna på ett tämligen sakligt sätt, utan eget ställningstagande från författarens sida. Denne är biträdande redaktör på tidningen.)

1989:5b
*Sten Tesch m.fl.: Sigtunautgrävningen 1988-89, utställningskatalog. (Utgrävningarna i Sigtuna leder till att man finner nya belägg för myntframställningen därstädes under tidig kristen tid, samt bevis på att staden är äldre än man tidigare trott. Det är dock inte dessa framsteg som gör att västgötaskolan blir intresserad, utan istället några tillspetsade formuleringar i katalogen. På sid 21 hävdas att de svenska kungarna från slutet av 900-talet till mitten av 1000-talet hade sin “ekonomiska och sociala bas“ i götalandskapen. På sid 5 kommenteras direkt debatten om svearikets vagga: “Trots att sakargumenten som den s.k. Västgötaskolan framför är åt pepparn så kan dom på sitt sätt ändå sägas ha rätt fastän dom har fel. De stormannaätter – bl.a. de Stenkilska, Sverkerska och Erikska – som kämpade om kungamakten i det framväxande svenska riket var nämligen från Östergötland och Västergötland. I dessa landskap hade man sina gravplatser bl.a. i Vreta kloster och Varnhem. Därför kan man säga att riksenandet utgick från götalandskapen. Dagens forskning ser därför Sigtuna primärt som en maktpolitisk stödjepunkt i ett område som de från Götaland kommande kungarna inte hade full kontroll över.“ Jfr. 1990:60, 1992:5.)

1989:5c
(Anders Weidung: Anmälan av Gösta Bäckströms bok “En saga om Dan“. – “Källtolkningen är okritisk och partisk“ och “det är inte fråga om ett vetenskapligt arbete“.)

1989:6
Urban Arenblad: Åtalad för brott mot fornminneslagen: – Jag har inget förstört. Nya Lidköpings-Tidningen 11 jan, sid 6. (Jfr. 1987:24-26. Nu skall °Göran Liljenroth åtalas för att ha förstört rester av den medeltida borgen Gum, där han hävdat att svea rikes vagga är att söka. Han har deltagit i en utgrävning medelst bl.a. traktorgrävare. Arkeologen *Ragnar Sigsjö vittnar i tingsrätten om att alltför mycket jord fraktats bort kring en mur för att denna skall kunna tidsbestämmas. Rättegången följs med stort intresse av länets museifolk. °Liljenroth själv bestrider eftertryckligt anklagelsen: “På länsmuseet, som jag är i fejd med, vill de knäppa mig så fort de får chansen.“ °Liljenroth hävdar bestämt att meningen med åtalet enbart är att skada honom “i egenskap av företrädare för teorin om Västergötlands medeltida betydelse“.)

1989:7
°Verner Lindblom: “Bidrag bör inte vara enkelriktade.“ Skövde Nyheter 21 jan, sid 11. (Västgötaskolans ledande man, som även är lokalpolitiker, anser att landstinget bör säga nej till ett förslag om att Skaraborgs län skall bidraga till uppförande av Göteborgs nya musikteater. Anledningen till detta är att han vill politiskt straffa Göteborg för att universitetet därstädes släppte igenom *Lars Gahrns doktorsavhandling, som kritiserar västgötaskolans åsikter om att Skaraborgs län är svearikets vagga.)

1989:8
Lidköpings tingsrätt: Dom 1989-01-23 meddelad i Lidköping. Referens nr 7327301, Dom nr DB 20, mål nr 330/88, sid 1-6. (Jfr. 1989:6. Åklagaren har yrkat ansvar å markägaren Gunnar Larsson och privatforskaren °Göran Liljenroth för brott mot 1 och 16 paragraferna i lagen om fornminnen, då de den 3 augusti 1987 utan tillstånd utgrävt en fast fornlämning, jfr. 1989:6. De båda åtalade krävs på ersättning för de kostnader brottet föranlett, 14.000 kronor. Emellertid framgår icke klart av fornminneslagen huruvida det för straffbarhet vid olovligt ingrepp i fast fornlämning skall krävas att detta företagits uppsåtligen, eller om oaktsamhet är tillräckligt. Då tveksamhet föreligger anser tingsrätten att endast uppsåtliga handlingar kan bestraffas enligt denna lag. Den i målet åberopade bevisningen styrker inte att de åtalade kände till att det de grävde ut verkligen var en fast fornlämning. “Det kan inte heller hållas för visst att de verkligen skulle ha handlat som de gjorde för det fall att de föreställt sig det verkliga förhållandet. Åtalet kan därför inte vinna bifall.“)

1989:9
Urban Arenblad: Liljenroth missnöjd trots friande dom. Nya Lidköpings-Tidningen 25 januari, sid 11. (“Hade jag fällts skulle jag ha blivit martyr, och det hade inte varit så dumt… Jag tänker aldrig mer anmäla ett fornfynd. Länsmuseet har gått emot mig som person eftersom min åsikt om Västergötlands forntida betydelse inte passar folket där.“)

1989:10
°Verner Lindblom: Andra slaget i Vasaparken. Nya Lidköpings-Tidningen 27 jan, sid 2. (Högeligen partiskt referat av en offentlig debatt 22 januari vid Göteborgs universitets historiska institution på temat “Västergötland och världen“, mellan arkeologen *Åke Hyenstrand, ortnamnsforskaren *Staffan Hellberg, arkeologen *Sören Nancke-Krogh, historikern *Birgit Strand-Sawyer, TV-producenten °Dag Stålsjö och studenten Patrik Nilsson. Debattledare är professor *Alvar Ellegård.)

1989:11
°Verner Lindblom: Andra slaget i Vasaparken. Skövde Nyheter 28 jan, sid 3. (Jfr. 1989:10.)

1989:11b
(Lennart Klasson: Varnhems klosterkyrka renoveras. Nya Lidköpings-Tidningen 30 januari, sid 4.)

1989:12
°Verner Lindblom: Vaggan gungar på – och Upplandsromantikerna får det allt svårare. Skaraborgs-Bygden 10 feb. (Översikt över aktuell forskning kring svenska rikets uppkomst, refererad ur “götiskt“ perspektiv. Angrepp på tesen om att svearna varit ett särskilt folk vid sidan av götarna, jfr. t.ex. 1919:1, 1966:1, 1971:4, 1975:2, 1981:8-9, 1982:2, 1982:133, 1983:85, 1983:86, 1984:17, 1985:13, 1985:24, 1985:29, 1985:32-33, 1985:46, 1985:62, 1986:2, 1986:10, 1986:12, 1987:5, 1987:43-44, 1988:4 sid 38ff, 1988:15, 1988:16 sid 29ff, 1989:3 sid 2 och 46, 1989:4 sid 22-23. Angrepp på teorin att svearna erövrat götarna, jfr. t.ex. 1940:6, 1941:1, 1987:21-22, Författaren hävdar att *Peter Sawyer i 1988:13 avskaffat alla bevis för ett Sverige enat under Uppsalakonungen, jfr. 1988:6. *Carl Löfvings uppfattning att kristendomen var förutsättningen för nordiska riksbildningar refereras, jfr. 1985:13, 1986:11, 1988:10. *Thomas Lindkvists uppfattning i 1988:8 att den feodala staten hade sitt fäste i götalandskapen uppfattas som ett belägg för att det ligger något i vad °Dag Stålsjö och “götaskolan“ sagt. Forskarna påstås mer och mer närma sig västgötaskolans historieuppfattning: som exempel nämns arkeologerna Åke Hyenstrand och *Carl Löfving samt historikerna *Thomas Lindkvist och *Peter Sawyer, jfr. 1985:46, 1989:3. Vinklat referat av 1988:16, där Gamla Uppsalas roll i Sveriges fornhistoria uppges ha blivit “avmytologiserad“. °Lindblom anser för sin del att namnet Uppsala inte alls syftar på någon ort som funnits i verkligheten utan är ett mytologiskt begrepp.)

1989:13
°Verner Lindblom: Flytta inte hit Uppsala – det är onödigt när vi har egna Uppsala här. Skaraborgs-Bygden 17 feb. (Fortsättning på 1989:12. Redogörelse för opublicerad forskning av °Anders Högmer, jfr. 1989:1. Denne håller på att kartlägga alla olika platser som bär namnet Uppsala, samt sätter sig in i dessas äldsta historia. Avsikten är att pröva huruvida det ligger något i västgötaskolans teorier om att Uppsala skulle kunna vara mer än en plats, jfr. t.ex. 1944:1 sid 12, 1977:2 sid53f, 1983:14 sid 37-38. Redogörelse för otryckt forskning av °Sven Billingson, som anser att den medeltida benämningen “Uppsala öd“ icke syftar på kronogods utan på f.d. Uppsalatempel. Begreppet “Uppsala öd“ påstås vara tidigast belagt i Västergötland. Det antyds att arkeologen *Carl Löfving skulle ge stöd åt dessa teorier i 1984:13. Angrepp på kapitel 5 i 1988:16, vars uppfattning att svearna varit ett särskilt folk tillbakavisas med ett antal underliga motargument. Angrepp på *Peter Sawyers teori om att Västergötland varit under danskt välde, jfr. 1988:13, 1989:3.)

1989:14
Ingvild Falkenhaug: Dag Stålsjö på Mems slott. Norrköpings Tidningar 18 feb. (°Stålsjö påstås numera samarbeta med forskarna, och hans teorier uppfattas som alltmer accepterade: att det aldrig funnits något sveafolk, att svenska riket tidigast uppstod i Västergötland, att forntidens Uppsala var mer än en plats, att Birka inte låg i Mälaren.)

1989:15
Anonym: Sträck på er, härliga män – här har ni tjejerna som vill vinna en man. Expressen 27 feb, sid 10. (En kvinna från Mjölby säger: “Jag vill träffa Dag Stålsjö, för att han är en sådan viking. Jag vill titta på slottsruiner i Söderköping med honom.“)

1989:16
Anonym: Föreläste om Kinnekulles geologi. Nya Lidköpings-Tidningen 1 mars, sid 20. (Götene hembygdsförening har anordnat föredrag om hembygden: på nästa föredrag skall °Verner Lindblom tala om “Nya forskningar om Svea rikes vagga“.)

1989:17
(Anonym: Forskning kring Sunträlje i tionde Husabyskriften. Nya Lidköpings-Tidningen 13 mars.)

1989:18
(Anonym: Ord- och siffersnidare roar i Götene närradio. Nya Lidköpings-Tidningen 13 mars. – Västgötaskolans ledande man °Verner Lindblom är även radiopratare.)

1989:19
Anonym: Verner Lindblom föreläste med nya rön om “Vaggan“. Nya Lidköpings-Tidningen 15 mars, sid 32. (Jfr. 1989:16. I en serie populärvetenskapliga föredrag arrangerade av kulturnämnden och Vuxenskolan har turen kommit till västgötaskolans °Verner Lindblom. Sessionssalen i Götene är närmast fullsatt.)

1989:20
(“C.J.L.“: Dag Stålsjö i N. Fågelås: – Vi behöver kärlekens budskap! Skaraborgs Läns Allehanda 15 mars, sid 37. – Västgötaskolans °Dag Stålsjö uppträder som predikant i en kyrka, och talar för en gångs skull inte om svearikets vagga. Kyrkan är fullsatt.)

1989:20b
Anonym: Hembygdsföreningens årsmöte. Skaraborgs Läns Allehanda 18 mars, sid 44.

1989:20c
*Lars Gahrn: Danskarna i Kikås mosse. Mölndals-Posten 22 mars. (Författaren påpekar hur otillförlitliga muntliga lokaltraditioner är såsom historiska källor, med udden riktad mot °Dag Stålsjös och västgötaskolans starka tilltro till dessa.)

1989:20d
(Anonym: Dag Ståhlsjö i visans Samarkand. Skaraborgs Läns Allehanda 25 mars, sid 52.)

1989:21
Ingrid von Bergen: Låg Birka i själva verket i Östergötland? Svenska Dagbladet 2 april, bilagan Söndagsmorgon, sid 8. (Om 1989:1. Amatörforskaren °Anders Högmer har funnit en mängd pålar i vattnen utanför Stegeborgs slottsruin. Dateringar av träet i fyra av pålarna visar att träden fällts på vikingatiden. Utgående från detta har °Högmer konstruerat ihop en teori om att Birka låg i detta område. Jfr. F1947:2, 1982:134.)

1989:22
(Lena Jonsson: Lenaborg – en gång en mäktig byggnad. Skaraborgs Läns Allehanda 3 april, sid 32. – Uttalanden av arkeologen *Ragnar Sigsjö.)

1989:23
(Lennart Klasson: Borg-möte i Kungslena. Nya Lidköpings-Tidningen 3 april, sid 11. – Jfr. 1989:22.)

1989:23b
(Anonym: Märklig mordgåta med egen historia. Skövde Nyheter 3 april, sid 37. – °Dag Stålsjös programserie “Strövtåg“ handlar denna gång om amatörforskaren Owe Wennerholms teorier rörande Bockstensmannen.)

1989:23c
(Anonym: Vem var Bockstensmannen? Skaraborgs Läns Allehanda 3 april, sid 37.)

1989:24
Anonym: Verner Lindblom hos hembygdsföreningen. Nya Lidköpings-Tidningen 7 april, sid 20. (Västgötaskolans ledande man har hållit föredrag om svearikets uppkomst på Åse och Viste hembygdsförening.)

1989:25
Anonym: På strövtåg med Dag Stålsjö – furstebilden i Varnhem. Skaraborgs Läns Allehanda 17 april, sid 45. (Forskaren *Jan Svanberg menar att en s.k. furstebild finns i Varnhems klosterkyrka, vilken därför bör ha varit hemkyrka för folkungatidens regenter. Jfr. 1987:6.)

1989:26
Anonym: Senaste nytt om arkeologi på föredrag i Sparlösa. Nya Lidköpings-Tidningen 17 april, sid 13. (Arkeologen *Sven-Axel Hallbäck konstaterar i ett föredrag att debatten om svearikets vagga starkt bidragit till att hembygdsintresset i Västergötland är större än någonsin.)

1989:27
(Anonym: Dag Stålsjö i Varnhem. Nya Lidköpings-Tidningen 17 april, sid 25. – Senaste programmet i °Dag Stålsjös TV-serie “Strövtåg“ visas. Jfr. 1989:25.)

1989:27b
(Anonym: Furstebilden i Varnhem. Skaraborgs Läns Allehanda 17 april, sid 45. – °Dag Stålsjös programserie “Strövtåg“ handlar denna gång om konsthistoriker *Jan Svanbergs teorier om bilder i Varnhems klosterkyrka i Västergötland, “den del av landet varifrån riket styrdes“. Jfr. 1987:6.)

1989:28
Leif Olsson: Tack till Dag Stålsjö. Nya Lidköpings-Tidningen 24 april, sid 13. (Om °Dag Stålsjös TV-serie “Strövtåg“. Jfr. 1989:25.)

1989:28b
(Yvonne Olsson: Falköping har varit bebott i 5.290 år. Skaraborgs Läns Allehanda 27 april, sid 14. – Om arkeologen *Lars Blomqvists doktorsavhandling 1989:1e.)

1989:29
Anonym: Till attack mot vaggan. Skaraborgs-Bygden 5 maj, sid 1.

1989:30
*JBLD Strömberg: Visst är Västergötland intressant Verner Lindblom, men… götarna är inga svear. Skaraborgs-Bygden 5 maj, sid 10-11. (Bemötande av °Lindbloms angrepp på 1988:16, jfr. 1989:12-13. Svearna var ett särskilt folk vid sidan av götarna. De bodde norr om Tiveden och Kolmården, medan götarna bodde söder därom. Det var svearna som innehade rätten att “taga“ och “vräka“ den konung som regerade även över de andra folkgrupperna i Sverige, t.ex. götarna. Detta framgår tydligt av Saxos krönika från 1100-talet, Snorre Sturlassons Heimskringla från 1200-talet och Kristoffers landslag från 1400-talet. Även krönikören Adam av Bremen har på 1000-talets slut helt tydliga belägg för att svear och götar var skilda folk. Det fornnordiska kvädet Ynglingatal från cirka år 900 förknippar svearna med ortnamn som språkligt stämmer överens med ortnamn i Uppland. Trots dessa källors vittnesbörd har historikern *Tore Nyberg gjort dunkla uttalanden som antyder att svearna aldrig varit ett särskilt folk. Jfr. 1985:33, 1987:35. I ett privat brev har han uttryckt sin uppfattning sålunda: “Att svearna varit ett eget folk och att götarna har varit något annat, är en modern myt, som formulerades på 1600-talet… Det var det, jag ville säga med mitt bidrag i Fornvännen!“ Jfr. 1987:5. *Tore Nyberg har brevledes ombetts kommentera hur han vill få denna teori att passa ihop med de ovan redovisade källornas klara utsagor, men han har inte svarat: “Han är välkommen att förklara sig, helst i denna tidning, men om han inte har något bättre att komma med så tycker jag verkligen inte att vi behöver intressera oss för hans idéer.“ *Nybergs teorier om svearna var ytterst kontroversiella redan när han ännu ansåg att de bodde vid Mälaren, jfr. 1984:17. *Nyberg tycks endast ha okritiskt skrivit av västgötaskolan när han utformade sina teorier, jfr. 1985:13. Västgötaskolan har ofta bemötts och vederlagts av vetenskapen beträffande synen på svearna men de har aldrig visat något intresse av att lyssna, “och därmed är ju all debatt meningslös“. Jfr. 1966:1, 1971:4, 1981:8-9, 1985:24.)

1989:31
°Verner Lindblom: Var inte götarna svenskar? Skaraborgs-Bygden 12 maj, sid 7. (Svar på 1989:30. Författaren invänder att *Nybergs syn på svearna även har stöd från “doktorand“ Patrik Nilsson, i verkligheten en D-studerande i historia. Även professor *Alvar Ellegård uppges ha anammat den, enligt muntligt uttalande i ett föredrag. Även historikern *Elsa Sjöholms uttalanden i 1988:14 om svearnas företrädesrätt vid kungavalen åberopas. Jfr. 1989:3, 1985:46.)

1989:32
Anders Georgson: Liljenroths i ny bok – fredligt kvinnovälde i Sverige på 1100-talet. Nya Lidköpings-Tidningen 12 maj, sid 13. (Om 1989:2.)

1989:33
“Boz“: Huljestens hall – den omtalade gränsstenen, blir den monument över Ranstad eller återförs den till gamla platsen? Skövde Nyheter 16 maj, sid 3. (Jfr. 1972:2, 1982:52.)

1989:33b
(Rolf Green: Lars Blomqvist – doktor på Sveriges megalitgravar. Falköpings Tidning 20 maj, sid 1, 24-25. – Referat av *Lars Blomqvists disputation, som ägt rum föregående dag i hörsal 1 på Stockholms universitet. Opponenten, filosofie doktor *Ulf Bertilsson, anser att avhandlingen är bra. Dock ger han inget bifall till de tankar däri som mest uppskattats av västgötaskolan, nämligen försöket att introducera matematiskt tänkande bland falbygdsborna för 5.000 år sedan: “Jag tycker hypotesen är spännande, men jag kan inte biträda den. Jag tror inte på den.“ Statistiker och arkeologer av facket uppträder som extraopponenter. Något planlagt “tänkande“ ifråga om forntida gravar vill inte heller dessa gå med på.)

1989:34
Anonym: Ståhlsjö gästade Levene äng. Nya Lidköpings-Tidningen 22 maj, sid 1.

1989:35
Claes Stillbäck: Svea rikes vagga bär spår efter sägenomspunna Atlantis. Nya Lidköpings-Tidningen 22 maj, sid 16. (°Dag Stålsjö refererar teorier ur en nyligen framlagd doktorsavhandling av arkeologen *Lars Blomqvist. Denna handlar om Västergötlands gånggrifter. °Stålsjö tar dock avhandlingen som ett svepskäl för att få referera helt andra teorier, nämligen västgötaskolans klassiska herrefolksidé om att Atlantis har med Västsverige att göra, jfr. 1975:3b, 1979:2, 1980:7ff, 1981:1, 1981:12, 1982:34, 1982:46, 1982:55, 1984:11, 1985:65, 1988:4 sid 81-82, 172, 181. Spekulationer framföres om huruvida Västergötlands stenåldersgravar “kan härröra från en utdöd mycket högtstående civilisation“. °Stålsjö framför även påståenden om nutida historisk vetenskap vilka forskarna torde ha svårt att känna igen sig i: “Ingen påstår längre att Uppsala har något med ursprunglig svensk statsbildning att göra, den första Eriksgatan utgick från Västergötland.“ Teorin om att Birka skulle ha legat i Mälaren slaktas på samma vis. Jfr. t.ex. 1989:3, 1988:1, 1988:4. Publiken, 300 västgötar, framför sin “beundran av Dag Ståhlsjös stora kunnande“.)

1989:36
(Lennart Klasson: Utgrävning på Lurö kan ge besked om ruinhög. Nya Lidköpings-Tidningen 31 maj, sid 7.)

1989:37
(Karl Axel Holmberg: Mose lag grunden för svensk medeltidslag. Uppsala Nya Tidning 1 juni, sid 20. – Om teorier av rättshistorikern *Elsa Sjöholm. Hon anser att bestämmelserna i svenska medeltidslagar inte återger uråldriga bruk utan är nyinförda. Detta blir intressant för västgötaskolan eftersom bestämmelsen att svearna och icke götarna skulle välja kung då också kan tänkas vara ett nypåfund.)

1989:38
*JBLD Strömberg: Varför skulle Snorre ljuga om ett sveafolk vid Mälaren? Skaraborgs-Bygden 2 juni, sid 7. (Svar på 1989:31, vidhållande av uppfattningen i 1989:30.)

1989:39
Eva Thorpenberg-Paulsson: Vid randen av inlandsisen styrde kvinnor samhället. Arbetet Väst 3 juni, bilagan Lördag, sid 18-20. (Om °Gunnel och °Göran Liljenroths bok 1989:2 som bland annat tagit upp tanken att Uppland haft matriarkat under forntiden, en favoritidé hos västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast. Jfr. 1944:1 sid 110-112.)

1989:40
Anonym: Student. Skövde Nyheter 7 juni.

1989:41
Johanne Ländin: “Jag vill avslöja de historiska lögnerna“. Land nr 24, 16 juni. (Västgötaskolans °Dag Stålsjö berättar bland annat om sin utbildning: “Jag har tagit studenten på latinlinjen, men jag har ingen annan akademisk examen.“)

1989:42
Sven Schånberg: Skrönorna om Sankt Sigfrid. Göteborgs-Posten 17 juni, sid 14. (Om *Lars Gahrns doktorsavhandling 1988:4.)

1989:43
Kurt Boby: Olle Gustafson forskar i både släkt och hembygd. Skaraborgs Läns Allehanda 19 juni, sid 12. (°Dag Stålsjös TV-program antages ha orsakat ett ökat intresse inte blott för svearikets vagga utan för historia i största allmänhet.)

1989:44
Anonym: Vaggan stannar här för gott. Nya Lidköpings-Tidningen 21 juni, sid 20. (Västgötaskolans °Verner Lindblom håller föredrag för Vedums hembygdsförening.)

1989:45
Anders Johansson: Vaggan gör debut på sommarscenerna. Skaraborgs-Bygden 23 juni, sid 6. Sommarlustspelet “Sanningens spegel“ handlar om västgötaskolan.)

1989:46
Solveig Evenson: Amatörmässigt om kvinnohistoria. Arbetet Väst, 27 juni, sid 2. (Författaren, studerande vid arkeologiska institutionen i Göteborg, utdömer °Gunnel och °Göran Liljenroths bok 1989:2. Idéerna i detta verk bygger på föråldrad forskning: “Av litteraturlistans ca 196 titlar har jag bara hittat ca 34 som är skrivna på 1980-talet.“ Ofta är det för övrigt omöjligt att veta vilka källor författarna använt sig av. Deras främsta inspirationskälla, vid sidan av Olaus Rudbeck, tycks dock vara *J.B. Bachofen. Denne schweiziske jurist och fornforskare gav 1861 ut verket “Das Mutterrecht“. Dennes teser om matriarkatets ursprung är helt obevisade.)

1989:47
*Tore Nyberg: Lindblom får stöd om vaggan – rätt och fel om svear och sveoner. Skaraborgs-Bygden 30 juni, sid 1, 6. (Svar på 1989:30. Författaren anser att något särskilt folk vid Mälaren som kallades “svear“, icke existerade på 1000-talet. Dock har han återtagit påståendet att svearna uppfanns på 1600-talet. Han menar nu att särskiljandet mellan svear och götar var något som introducerades av krönikören Saxo Grammaticus på 1100-talet.)

1989:48
°Verner Lindblom: Kommentar till en utgrävning. Nya Lidköpings-Tidningen 5 juli, sid 2. (Referat av vad *Sten Tesch skriver i katalogen 1989:5b om utgrävningarna i Sigtuna, speciellt formuleringarna om att Sverige skulle ha enats från Götaland.)

1989:49
Anonym: Turisterna flyr länet i värmen. Skaraborgs-Bygden 7 juli, sid 1. (Turismen i Skaraborgs län kring fenomenet svearikets vagga har kommit av sig på grund av 30 graders hetta.)

1989:50
Sture Ivarsson: Sueones eller svinfolket? Skaraborgs-Bygden 7 juli, sid 3.

1989:51
Annons: Böcker om Sveriges vagga. Skaraborgs-Bygden 7 juli, sid 16.

1989:52
Åke Lundqvist: I Björkös hagar står åter slaget om Birka stad. Dagens Nyheter 8 juli, sid 22. (Författaren har sammanfört arkeologen *Ola Kyhlberg med västgötaskolans °Dag Stålsjö till en diskussion om huruvida Birka verkligen låg på Björkö.)

1989:53
Hans Menzing: Invandring norrifrån styrdes av kvinnorna. Skaraborgs Läns Tidning 8 juli, sid 14. (Om °Gunnel och °Göran Liljenroths bok 1989:2.)

1989:54
Göran Gustafsson: Värmen hämmade årets Husabydagar. Nya Lidköpings-Tidningen 10 juli, sid 22. (Västgötaskolans °Göran Liljenroth medverkar vid detta publikarrangemang, och förmodas ha vunnit åtskilliga lärjungar.)

1989:55
Anonym: Verner Lindblom ledde forskargrupp. Skaraborgs Läns Tidning 13 juli, sid 16. (Västgötaskolans ledande man °Verner Lindblom leder en utflykt med en av Vuxenskolans forskargrupper till olika lokala fornminnen.)

1989:56
Bengtåke Carlson: Småputtrigt lustspel. Skövde Nyheter 15 juli, sid 3. (Recension av teaterstycket “Sanningens spegel“, som handlar om västgötaskolan.)

1989:57
*Alf Åberg: När svearnas rike blev Sverige. Svenska Dagbladet, under strecket, 16 juli. (Mycket uppskattande recension av *Lars Gahrns doktorsavhandling 1988:4, som kallas för “mönstergill“.)

1989:58
*JBLD Strömberg: Västgötaskolan femtio år! Nya Lidköpings-Tidningen 17 juli, sid 2. (Här inleds en artikelserie som avser att ge en kortfattad översikt av hur västgötaskolans idéer har vuxit fram. Stark tonvikt läggs på att lyfta fram hur gamla dessa läror är. De må framställas som vetenskapligt nytänkande i TV av °Dag Stålsjö, men de är lika fullt gamla herrefolksidéer från 1930-talet vilka kommit till nytt liv och fått kontroll över massmedia. I den mån något nytt tillförts västgötaskolans tankesystem sedan lärofadern °Carl Otto Fasts dagar, är det nya snarast ännu mer osakligt än dennes idéer, särskilt °Verner Lindbloms spekulationer kring ockultismen och Atlantis, jfr. 1974:11, 1975:3b. Artikelserien trycks om i flera tidningar, ibland i förkortad form.)

1989:59
*JBLD Strömberg: Västgötaskolan femtio år! (II) Nya Lidköpings-Tidningen 19 juli, sid 2.

1989:60
*JBLD Strömberg: Västgötaskolan, en mossbelupen historiesyn. Borås Tidning 20 juli, sid 4.

1989:61
*JBLD Strömberg: Västgötaskolan femtio år! (III) Nya Lidköpings-Tidningen 21 juli, sid 2.

1989:62
Anonym: Sanningen till Skara. Skaraborgs-Bygden 21 juli, sid 6. (Om pjäsen “Sanningens spegel“, med västgötaskolan som tema.)

1989:63
*JBLD Strömberg: Nybergs idéer är totalt värdelösa – varför skulle Saxo och Snorre ljuga? Skaraborgs-Bygden 21 juli, sid 1, 10. (Utdömande av *Tore Nybergs tanke i 1989:47 att sveafolket vid Mälaren skulle ha fantiserats ihop av Saxo Grammaticus på 1100-talet. En lång rad källor genomgås. Dessa visar att man redan före Saxo ansåg att svearna var en separat folkgrupp, skild från götarna. *Nybergs idéer tolkas som ett skrämmande exempel på att sakkunskapen börjat böja sig för massmedias makt. Forskarna är numera så rädda att bli förlöjligade i TV av °Dag Stålsjö att de hellre säger det som han vill att de skall säga om Sveriges äldsta historia. Det påpekas i samband härmed att Stålsjö företräder västgötaskolans läror, vilka kan karakteriseras som herrefolksläror från 1930-talet. Jfr. 1987:41, 1987:48, 1990:23, 1990:56, 1990:58.)

1989:64
*JBLD Strömberg: Västgötaskolan femtio år! (IV) Nya Lidköpings-Tidningen 24 juli, sid 2.

1989:65
°Gunnel och °Göran Liljenroth: Arkeologi och mytologi viktigt för vår forskning. Arbetet Väst 24 juli, sid 2. (Svar på arkeologen Solveig Evensons kritik i 1989:46 mot boken 1989:2.)

1989:66
Anonym: Länsteatern i Fornbyn. Skövde Nyheter 25 juli, sid 3. (Om pjäsen “Sanningens spegel“, med västgötaskolan som tema.)

1989:67
Anonym: Stålsjö debuterar. Nya Lidköpings-Tidningen 26 juli, sid 20; omtryckt i Skövde Nyheter 27 juli, sid 27; Skaraborgs Läns Allehanda 27 juli, sid 36. (Västgötaskolans °Dag Stålsjö debuterar som sommarpratare i radion. Hans tidigare livserfarenheter summeras. Han blev producent 1963 och har inte specialiserat sig utan gjort alla möjliga sorters program: högmässor, teater, de cirka 100 första Tipsextra, Humle och Dumle etc.)

1989:68
Anonym: Sommarvärd idag, Dag Stålsjö. Borås Tidning 27 juli, sid 26.

1989:69
Ivar Ivre: Positiv kanalreform men allt fler osedda program. Arbetet Väst 28 juli, fredagsbilagan sid 4. (Författaren påpekar att °Dag Stålsjös “strövtåg i den svenska historien har säkert lett honom fel men också sådana program bör göras“.)

1989:70
°Georg Kjellén: Svar på JBLD Strömbergs artikel om västgötaskolan.  Nya Lidköpings-Tidningen 28 juli, sid 11. (Författaren anser att Olov skötkonung och kung Stenkil var västgötar och att Svealand erövrats från Västergötland.)

1989:71
°Lars Lange: Var Söderköping centrum i 1000-talets svearike? Östergötlands Dagblad 30 juli.

1989:72
Urban Arenblad: Bil i Källby beskjuten. Nya Lidköpings-Tidningen 31 juli, sid 1, 22. (Religionshistorikern *Bo Göran Carlsson har fått båda bakrutorna i sin bil krossade genom att ett skott avlossats mot bilen och gått rakt igenom den. Eftersom *Carlsson var en av de tidigaste kritikerna mot västgötaskolan – och även en av de fyra anmälare som orsakade att °Dag Stålsjös TV-serie “Svearikets vagga“ fälldes av radionämnden – spekuleras det kring huruvida attentatet har något med detta att göra. *Carlsson tror dock inte att så varit fallet.)

1989:73
*JBLD Strömberg: Historiedisputationen i Skövde, Nya Lidköpings-Tidningen 31 juli, sid 2. (Fortsättning på serien “Västgötaskolan femtio år“, 1989:58ff.)

1989:74
Peter du Rietz & *JBLD Strömberg: Västgötaskolans teorier till debatt. Borås Tidning 1 augusti, sid 4.

1989:75
Lars Westman: Man kommer alltid för sent till alla revolutioner. Tidningen Vi nr 31/32, 3 augusti, sid 58-59. (Författaren tycker att västgötaskolan är “kul“.)

1989:76
*JBLD Strömberg: Historiedisputationen i Skövde (II). Nya Lidköpings-Tidningen 2 augusti, sid 2.

1989:77
°Verner Lindblom: “Västgötahistorikern“ JBLD Strömberg. Nya Lidköpings-Tidningen 4 augusti, sid 2. (Svar på 1989:58ff. °Lindblom ogillar att man gräver fram gamla citat som västgötaskolans företrädare, däribland han själv, gjort: “det var då det!“)

1989:78
Annons: Med Dag Stålsjö på Göta kanal. Göteborgs-Posten 6 augusti, sid 3. Västgötaskolans °Dag Stålsjö har engagerats som turistguide av rederibolaget Göta Kanal.)

1989:79
*JBLD Strömberg: Svar på Georg Kjelléns inlägg. Nya Lidköpings-Tidningen 7 augusti, sid 17. (Svar på 1989:70. Det finns inga bevis för att Olov skötkonung eller kung Stenkil var västgötar. Ej heller finns belägg för att Sverige enats genom erövring, vare sig från Västergötland eller från annat håll. Hela Kjelléns historieuppfattning är överhuvudtaget starkt påverkad av *Birger Nermans gamla idéer, vilka västgötaskolan fäster alldeles för stort avseende vid.)

1989:80
°Georg Kjellén: Svar till Strömberg beträffande västgötaskolan. Nya Lidköpings-Tidningen 11 augusti, sid 23. (Svar på 1989:79. Författaren anför inga nya sakskäl för att kungarna Olov och Stenkil skulle vara västgötar, men menar att “sunt förnuft“ talar för detta.)

1989:81
°Verner Lindblom: Sigtuna byggt av kristen centralmakt i Götaland. Skaraborgs-Bygden 11 augusti, sid 1, 6. (Författaren stöder *Tore Nybergs uppfattning om svearna, 1989:47. Han förnekar att hans egen uppfattning är plagierad från västgötaskolans lärofader ºCarl Otto Fast. Han påstår sig istället företräda en ny uppfattning som är på väg att anammas av vetenskapen. Som exempel citeras bland annat vad arkeologen *Sten Tesch sagt om utgrävningarna i Sigtuna, 1989:5b.)

1989:82
Annons: Böcker om svearikets vagga. Skaraborgs-Bygden 11 aug, sid 12.

1989:83
Rune Rosenlund: Liljenroth lägger fram nya historiska teorier. Nya Lidköpings-Tidningen 14 augusti, sid 26. (°Verner Lindblom sammanträffar på en hembygdsdag med °Gunnel och °Göran Liljenroth. Den sistnämnde redogör bland annat för °Lindbloms gamla teori om att den mytiske konung Ring skulle vara begraven på Ringsåsen, jfr. 1973:5, 1974:3.)

1989:84
*JBLD Strömberg: Västgötaskolan 50 år – en följetong. Skövde Nyheter 15 augusti, sid 3.

1989:85
°Göran Liljenroth: Var bildades sveariket? Nya Lidköpings-Tidningen 16 augusti, sid 2. (Författaren anser att fornminnena i Gamla Uppsala icke har att göra med något svearike. Uppland hade matriarkat och sveariket fanns i Västergötland. Jfr. 1989:2.)

1989:86
°Göran Liljenroth: Våra härskares historia. Skaraborgs-Bygden 18 augusti, sid 7.

1989:87
*JBLD Strömberg: En teori som chockerar. Skövde Nyheter 18 augusti, sid 3.

1989:88
Jan Bergman: Vår kultur från danerna. Arbetet Väst 18 augusti, sid 1, 4. (Om amatörforskaren Gösta Bäckströms bok “En saga om Dan“, 1989:1f.)

1989:89
(Curt Carlsson: Tatuerad chef i rätten möter sin motståndare. Arbetet Väst 16 augusti, sid 1, 8. – Om arkeologen *Sören Nancke-Krogh, som blivit känd genom °Dag Stålsjös TV-program. Denne har avskedats från posten som chef för arkeologiska museet i Göteborg. Han anklagas av medarbetarna för att ha uttalat sig förnedrande och uppträtt olämpligt mot kvinnliga medarbetare. Själv anser han däremot att omgivningens misstänksamhet mot honom beror på att han är tatuerad.)

1989:90
*JBLD Strömberg: Västgötaskolan fyller femtio år. Arbetet Väst 18 augusti, sid 17.

1989:91
*JBLD Strömberg: Ingen tidig debatt om västgötaskolan. Arbetet Väst 19 augusti, sid 23.

1989:92
*JBLD Strömberg: Svar till Georg Kjellén beträffande västgötaskolan. Nya Lidköpings-Tidningen 25 augusti, sid 13. (Svar på 1989:80. Inga belägg finns för att 1000-talets kungar var västgötar.)

1989:93
*JBLD Strömberg: Västgötaskolan 50 år – en följetong. Skövde Nyheter 26 augusti, sid 3.

1989:94
*Bo Göran Carlsson: Surt, sa räven om rönnbären. Nya Lidköpings-Tidningen 28 augusti, sid 2. (Författaren försvarar *JBLD Strömbergs artiklar mot °Göran Liljenroths angrepp på dessa.)

1989:95
*JBLD Strömberg: Mac Key, västgötaskolans särling. Nya Lidköpings-Tidningen 28 augusti, sid 2. (Fortsättning på serien “Västgötaskolan femtio år“, 1989:58ff.)

1989:96
Solveig Evenson: Stolligt om moderskultur. Arbetet Väst 28 augusti, sid 2. (Författaren upprepar att makarna °Liljenroths idéer om matriarkat blott är ett osakligt upprepande av föråldrade idéer. Jfr. 1989:46.)

1989:97
*JBLD Strömberg: Västgötaskolan 50 år – en följetong. Skövde Nyheter 28 augusti, sid 3.

1989:98
*JBLD Strömberg: Västgötaskolan 50 år. Skövde Nyheter 29 augusti, sid 3.

1989:99
*JBLD Strömberg: Västgötaskolan visar inga tecken på att bli mer sansad och närma sig vetenskapen. Skövde Nyheter 30 augusti, sid 3.

1989:100
*JBLD Strömberg: Mac Key, västgötaskolans särling (II). Nya Lidköpings-Tidningen 30 augusti, sid 2, 11.

1989:101
*Lars Blomqvist: Håller vaggan på att välta? Falköpings Tidning 31 augusti, sid 30-31; omtryckt i Västgöta-Bladet 31 augusti, sid 30-31. (Författaren, som har en tämligen positiv syn på västgötaskolan, anser att “oseriösa arbetsmyror“ inom denna skadar dess rykte. Främst utpekas °Göran Liljenroth samt °Ulla och John Hamilton.)

1989:102
°Georg Kjellén: Svar till JBLD Strömberg om västgötaskolan. Nya Lidköpings-Tidningen 1 september, sid 15. (Svar på 1989:92. Författaren vidhåller sin uppfattning och anser det “oförskämt“ att sätta västgötaskolan i samband med 30-talets kvasivetenskapliga herrefolksläror.)

1989:103
(Lena Blomquist: Näringslivet finansierar jakt på vikingahistoria. Svenska Dagbladet 6 september, sid 10. – *Gad Rausing, styrelseordförande i Tetra Pak och tillika doktor i arkeologi, har förmått sitt företag att donera 15 miljoner kronor till att finansiera nya utgrävningar på Björkö i Mälaren. Projektet får ta fem år och leds av docent *Björn Ambrosiani. Man hoppas bland annat hitta missionären Ansgars kyrkogård.)

1989:104
°Verner Lindblom: För vilka är rönnbären sura? Nya Lidköpings-Tidningen 8 september, sid 27.

1989:105
*JBLD Strömberg: Svar till Verner Lindblom. Nya Lidköpings-Tidningen 8 september, sid 27.

1989:106
*JBLD Strömberg: Svar till Göran Liljenroth. Nya Lidköpings-Tidningen 8 september, sid 27.

1989:107
*JBLD Strömberg: Tack till Georg Kjellén angående västgötaskolan. Nya Lidköpings-Tidningen 8 september, sid 27.

1989:108
°Göran Liljenroth: Liljenroth bemöter Göran Carlsson. Nya Lidköpings-Tidningen 8 september, sid 27.

1989:109
(Sören G Lindgren: Donation åtgärdar skandalen Birka. Skaraborgs Läns Allehanda 12 september, sid 45.)

1989:110
°Mac Key: Pennefejden 300 år. Nya Lidköpings-Tidningen 13 september, sid 2.

1989:111
°Göran Liljenroth: Västgötaskolan skapar kulturdebatt. Skövde Nyheter 14 september, sid 3.

1989:112
Lars Westman: Här låg Birka, Rausing tar upp kampen mot västgötaskolan. Vi-Tidningen nr 37, 14 september, sid 58-59.

1989:113
°Mac Key: Pennefejden 300 år (II). Nya Lidköpings-Tidningen 15 september, sid 2.

1989:114
Göran Liljenroth: Västgötaskolan skapar kulturdebatt. Skövde Nyheter 18 september, sid 3.

1989:115
°Mac Key: Pennefejden 300 år. Skövde Nyheter 21 september, sid 3.

1989:116
°Mac Key: Pennefejden – 300 år. Skövde Nyheter 22 september, sid 3.

1989:117
*JBLD Strömberg: Ovetenskaplig smörja. Skövde Nyheter 25 september, sid 3. (Titeln syftar på makarna °Liljenroths bok 1989:2. Bemötande av dessas teorier.)

1989:118
°Mac Key: Pennefejden – tidigt inlägg i debatt om västgötaskolan. Falköpings Tidning 25 september, sid 10; omtryckt i Västgöta-Bladet 25 september, sid 10.)

1989:119
°Mac Key: Fundamentalisterna och västgötaskolan. Falköpings Tidning 26 september, sid 12; omtryckt i Västgöta-Bladet 26 september, sid 12.

1989:120
°Gunnel och °Göran Liljenroth: Ointelligenta påhopp på kvinnans delaktighet. Arbetet Väst 26 september, sid 2. (Svar på 1989:96.)

1989:121
Patrik Nilsson: Götaskolans historiografi. Nya Lidköpings-Tidningen 27 september, sid 21. (Författaren förnekar att hans teorier inspirerats av °Verner Lindbloms samt att *Tore Nyberg via honom övertagit tankar från °Lindblom.)

1989:122
°Mac Key: Pennefejden 300 år. Skövde Nyheter 27 september, sid 3.

1989:123
°Mac Key: Pennefejden – slutet. Skövde Nyheter 29 september, sid 3.

1989:124
Olle Friberg: Mellan forntid och medeltid. Trollhättans Tidning 3 oktober, sid 4.

1989:125
Tomas Ahlbeck: Västgötaskolan och dess trovärdighet. Västgöta-Bladet 5 oktober, sid 32.

1989:126
Solveig Evenson: Fria fantasier. Arbetet Väst 9 oktober. (Svar på 1989:120.)

1989:127
Curt Berggren: Vår hembygds sköna språk. Nya Lidköpings-Tidningen 9 oktober, sid 12.

1989:128
Carl Bergstrand: Låt forskarna sköta forskningen. Skövde Nyheter 10 oktober, sid 9.

1989:129
*Lars Blomqvist: Västgötaskolan och forntidsforskningen. Falköpings Tidning 14 oktober, sid 15; omtryckt i Västgöta-Bygden 14 oktober, sid 15.

1989:130
°Verner Lindblom: Mytologiskt befriad historia ger svenska statens framväxt! Falköpings Tidning 28 oktober, sid 24; omtryckt i Västgöta-Bladet 28 oktober, sid 24.

1989:131
(Martin Giertz: Gahrn skummar på ytan. Nya Lidköpings-Tidningen 30 oktober, sid 2. – Kritisk kommentar till *Lars Gahrns bok “Bland svear och götar“, 1989:1i.)

1989:132
(Göran Jakobsson: Erik den helige grundlade inte kyrkan i Eriksberg. Borås Tidning 31 oktober. – Kommentar till *Lars Gahrns bok “Bland svear och götar“, 1989:1i.)

1989:133
Gunnar Berggren: Ny bok om nordiska folk skingrar dimmorna kring kvinnans historia. Mariestads-Tidningen. (Om °Gunnel och °Göran Liljenroths bok 1989:2.)

1989:134
(Martin Giertz: Nu spökar svearna igen. Östgöta-Correspondenten 6 november.)

1989:135
Anonym: Det händer. Göteborgs-Posten 8 november, sid 27. (Västgötaskolans °Dag Stålsjö föreläser på Billströmska folkhögskolan om en ny syn på historieskrivningen.)

1989:136
°Verner Lindblom: Mytologiskt befriad historia ger svenska statens framväxt! Falköpings Tidning 13 november, sid 18; omtryckt i Västgöta-Bladet 13 november, sid 18.

1989:137
°Gunnel och °Göran Liljenroth: Kvinnlig princip leder till överlevnad. Arbetet Väst, insändarsidan, 15 november.

1989:138
*Lars Blomqvist: Mer om västgötaskolan – riksbildningen. Falköpings Tidning 16 november, sid 20; omtryckt i Västgöta-Bladet 16 november, sid 20. (Författaren gör det tämligen sensationella påståendet att någon form av riksbildning fanns i Sverige redan under yngre stenålder. Jfr. 1989:33b.)

1989:139
Titti Thorsell: Ny rond i debatten om svearikets vagga. Alingsås Tidning 17 november, sid 17. (Historisk paneldebatt på Scandic Hotel i Alingsås mellan västgötaskolans °Gunnel och °Göran Liljenroth samt °Verner Lindblom, historikern *Lars Gahrn och arkeologen Sören Nancke-Krogh. Alingsåskrönikören Carl Hylander medverkar även. Debattledare är °Jan Skoglöw. Dominerande debattfrågor är Birkas läge samt huruvida Uppland hade matriarkat under forntiden.)

1989:140
(Martin Giertz: Svearna spökar igen. Skövde Nyheter 18 november, sid 3.)

1989:141
Curt Carlsson: Släng skolboken i väggen! Arbetet Väst 21 november, sid 10. (Om paneldebatten i Alingsås. Intresset fokuseras kring arkeologen *Sören Nancke-Krogh och dennes teori att Birka låg på Öland, vilken genast utdömes av historikern *Lars Gahrn. Jfr. F1947:2, 1982:34, 1990:22.)

1989:142
*Lars Blomqvist: Var finns Falbygdsskolan? Falköpings Tidning 21 november, sid 14; omtryckt i Västgöta-Bladet 21 november, sid 14. (Författaren beklagar sig över att den så kallade västgötaskolan i själva verket närmast är en Kinnekulle-skola. Fornlämningar i andra delar av Västergötand försummas, exempelvis falbygdens rika fynd.)

1989:143
Anonym: Het historisk debatt. Trollhättans Tidning 5 december, sid 4. (Västgötaskolans °Jan Skoglöw har inbjudit historikern *Lars Gahrn till debatt med studiecirkeln “Svea rikes vagga“, vilken leds av °Skoglöw sedan sex år tillbaka. *Gahrn lyckas enligt uppgift inte omvända någon av studiecirkelns medlemmar.)

1989:144
Anonym: Ynglingaätten lever, Dag Stålsjö har spårat ättlingarna till Norge. Arbetet 15 december, TV-guiden. (Västgötaskolans TV-språkrör °Dag Stålsjö kommer nu med en ny programserie, “Strövtåg till heliga källor och kor“. Man utlovar en presentation av arkeologen *Sören Nancke-Kroghs teori om att Birka låg på Öland. Första programmet domineras dock av tesen att ättlingar till de hedniska Uppsala-konungarna av ynglingaätten alltjämt finns i livet. Norrmannen Jon Bratt-Otnes menar sig genom 32 generationer härstamma från kung Ingjald Illråde.)

1989:145
Anonym: Bäva månde svenskarna, ynglingaätten lever! Mariestads-Tidningen 15 december, sid 50.

1989:146
Anonym: Stålsjö på nya strövtåg, ynglingaätten lever i Norge. Nya Lidköpings-Tidningen 15 december, sid 38.

1989:147
Anonym: Ynglingaätten lever i Norge och Birka – finns i Danmark! Skaraborgs Läns Allehanda 16 december, sid 52.

1989:148
(Anonym: Stod Sveriges vagga egentligen i Norge? Arbetet Väst 19 december. – Om amatörforskaren Gösta Bäckströms teori att svearna ursprungligen kom från sydöstra Norge. Jfr. 1989:1f.)

1989:149
Staffan Olsson: Skövdes bokhandlare drar sig tillbaka – nu vill han hinna LÄSA sina böcker. Skaraborgs Läns Allehanda 21 december, sid 6. (Om bokhandlare Sven Rydheim, som bland annat under en tid framstod som västgötaskolans specielle bokförläggare.)

1989:150
Anonym: Dag Stålsjö i Birka. Skaraborgs-Bygden 22 december, sid 22. (Om Stålsjös nya TV-serie.)

1989:151
Anders Johansson: Skaraborgs arkeologiska fynd blir lättare att hitta, dubbla antalet fornfynd i ny bok. Skaraborgs-Bygden 29 december, sid 7. (Arkeologen *Gerhard Flink presenterar sin bok “Arkeologi i Skaraborg“. Man understryker att boken inte skall ses som något inlägg i västgötaskolans debatter.)

1989:152
Anonym: Så minns vi Skaraborg 1989. Skaraborgs-Bygden 29 december, sid 12. (“Och debatten om Svearikets vagga gungade vidare med en häftighet som nådde Uppsala och längre än så, till fördel för Västergötlands turism och Skb:s prenumerationsstock.“)

1989:153
*Thure Heed: Olov for västerut. Göteborgs-Posten 30 december. (Västgötaskolans °Dag Stålsjö vantolkar uppgifter i Snorre Sturlassons ynglingasaga “och bygger så upp en annan av sina historiska lögner“.)

1989:154
Anonym: 1980-talet i Skaraborg. Skaraborgs Läns Allehanda 30 december, sid 16. (“Man hoppades hitta ett gammalt myntverk vid utgrävningarna, som bekräftelse på var Svea rikes vagga stod [ett hett debattämne under 80-talet], men lyckades inte med detta.“ Jfr. 1985:1.)

År 1990

1990:1
Natanael Frid: Pastorn klipper till. Örebro 1990. (Humoristisk skildring av livet på landsbygden i Västergötland, där bland annat ämnet svearikets vagga spelar en framträdande roll. På sid 73-77 uppträder en fiktiv ledare för västgötaskolan, Verner McGahrn, som föreläsare på hembygdsföreningen. På sid 168 uppenbarar sig “en skäggig TV-producent“ som torde vara en parodi på °Dag Stålsjö.)

1990:2
*Lars Gahrn: När, var och hur grundades Sverige? Forskning och Framsteg nr 2, sid 22-26.

1990:3
*Lars Gahrn: Svar till Lindblom och Tham. Forskning och Framsteg nr 5, sid 34-35. (Jfr. 1990:24. Man bör ha andra och pålitligare källor än en gammal adelskalender då man försöker fastställa var de flesta adelsätterna fanns under äldre medeltid. Källor som duger till denna uppgift finns dock inte. På grund av källfattigdomen kan man endast i undantagsfall spåra någon ätt ens tillbaka till 1200-talets senare hälft. Att landskapsbestämma dessa gamla anfäder är ofta omöjligt. Dessutom har många adelsätter dött ut. Andra har avstått från sitt frälse, eftersom de inte hade råd med rusttjänsten. Det är kort sagt omöjligt att avgöra vilken del av landet som hade flest adelsätter under den tid som är aktuell i debatterna om svearikets vagga.)

1990:4
*Lars Gahrn: Varför förneka fakta? Forskning och Framsteg nr 8, sid 40-41.

1990:5
*Lars Gahrn: Nej, sveakungarna har inte härskat i England! Populär Arkeologi nr 2, sid 38. (Genmäle till °Mac Keys insändare om sigtunamyntningen, 1990:13.)

1990:6
*Lars Gahrn: Eriksberg och Knut Eriksson. Västgöta-Bygden nr 3, sid 591. (Bemötande av amatörforskaren Lennart Jacobssons uppfattning att konung Knut Eriksson skulle ha varit hemmahörande i Västergötland emedan han dog i Eriksberg därstädes. Vi vet inte varför kungen befann sig i Eriksberg. Kanske bodde han där, kanske var han på tillfälligt besök. Jfr. 1985:43, 1986:4.)

1990:7
*Lars Gahrn: Nej, sveakungarna har inte härskat i England! Götiska Minnen nr 105, sid 21-23. (Jfr. 1990:5.)

1990:8
*Lars Gahrn: Recension. Populär Arkeologi nr 3, sid 34. (Uppskattande om arkeologen *Gerhard Flinks bok “Arkeologi i Skaraborg“. I några få fall borde det dock klargjorts att de folkliga traditioner som är förknippade med fornminnen saknar grund. Att kung Inge den äldre skulle vila på Hångers ödekyrkogård är ett exempel. Likaså att konung Stenkil dött i Levene. Västgötaskolan bemöts dock kortfattat, sakligt och bestämt av Flink. Jfr. 1983:69.)

1990:8b
*Lars Gahrn: Förhållandet mellan svear och götar – en kamp som fortsätts av historikerna. Avhandlat och klart. (Om 1988:4.)

1990:8c
(*Lars Gahrn: Gestilren – fördjupat meningsutbyte. Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift. – Svar på 1989:2b.)

1990:8d
*Lars Gahrn: Danskarnas föregivna utvandring från Värmland – en kritisk granskning av ett antal djärva antaganden. Wermlandica.

1990:9
(*Erik Gamby: Källorna till svea rikes historia. Svensk Numismatisk Tidskrift 1, februari, sid 19. – Recension av *Lars Gahrns doktorsavhandling 1988:4 från numismatisk synvinkel, “en nyttig handbok i svensk medeltidshistoria“.)

1990:10
Götiska Förbundet: Dokumentation av medeltidssymposiet i Lidköping i anledning av Götiska Förbundets 175-årsjubileum. Götiska minnen nr 106. Utgiven av Ingemar Nordgren, Olof skötkonungslogen av Götiska Förbundet, Lidköping. 53 sidor. (Medverkar gör västgötaskolans °Verner Lindblom och °Anders Högmer, men även ett flertal forskare. Konsthistorikern *Jan Svanberg talar om medeltida sakral och världslig konst. Arkeologen *Birgitta Johansson föreläser om miljöförstöringens effekter på fornminnen, och detta är det anförande som föranleder mest debatt. Landsantikvarie *Hans Manneby genomgår aktuella arkeologiska och kulturella projekt i Skaraborgs län och museichef *Per-Eric Ornell talar om projekt inom Lidköpings kommun. Åtskilligt på symposiet är dock sådana frågor som står västgötaskolans hjärta nära. Kyrkohistorikern *Tore Nyberg talar om var svear och götar bodde. Arkeologen *Sören Nancke-Krogh redogör för sina idéer om att Birka skulle ligga på Öland. Rättshistorikern *Elsa Sjöholm lägger fram sin teori om att medeltidslagarna inte återger uråldriga traditioner utan var nyinförda under 1200- och 1300-tal, varför exempelvis mälarområdets ensamrätt på att välja konung för hela rikets räkning inte behöver återspegla maktförhållanden under äldre tid.)

1990:11
Stefan Holm: Svar till JBLD Strömberg. Proletären nr 32. (Bemötande av 1990:23. Tidningen Proletären visar sig överraskande positiv till västgötaskolan.)

1990:12
Lennart Jacobsson: Eriksberg kungsgård med gårdskyrka. Västgötabygden nr 1. (Kritik framföres mot vad som säges i *Lars Gahrns bok “Bland svear och götar“ om erikska kungaättens förmenta anknytning till Eriksbergs socken i Västergötland.)

1990:13
°Mac Key: Var präglades Olof Skötkonungs mynt? Götiska Minnen nr 104, sid 7-9. (Författaren menar att de så kallade Sigtunamynten inte alls är präglade i Sigtuna utan i England. “Skall man skriva om svensk myntprägling måste man glömma Sigtunamynten. Svensk myntpräglings vagga stod i Lödöse.“ Jfr. 1990:7.)

1990:14
°Georg Kjellén: Astrid, Olof Skötkonungs dotter. Götiska Minnen nr 104, sid 28. (Denna vikingatida prinsessa uppges vara begraven i Främmestad, Skaraborgs län.)

1990:15
°Georg Kjellén: Intressant afton hos Olof Skötkonungslogen. Götiska Minnen nr 103, sid 9. (Ordensbrodern *Tore Nyberg har hållit föredrag och sagt att Västergötland spelat en viktig roll vid svenska rikets uppkomst.)

1990:16
°Gunnel & Göran Liljenroth: Götrik och Rolf, berättelsen om Göta rike, översatt och mytologiskt tolkad. Gällstad. 159 sid. (Jfr. 1991:41.)

1990:17
°Verner Lindblom: Varför sluta forska år 1921? Forskning och Framsteg nr 6, sid 33.

1990:18
°Verner Lindblom: Sverige grundlades i Götaland. Forskning och Framsteg nr 8, sid 39-40.

1990:19
(*Thomas Lindkvist: Svar till Elsa Sjöholm. Historisk Tidskrift nr 4.)

1990:20
(Åke G Sjöberg: Anmälan av *Lars Gahrns bok 1989:1i. Bibliotekstjänst Sambindning nr 2.)

1990:21
(*Elsa Sjöholm: En marxistisk propagandaseger? Historisk Tidskrift nr 2.)

1990:21b
°Jan Skoglöw, °Ingvar Leion, *Martin Wallén & *Jan Svanberg: Birger jarl och slaget vid Nårunga 1251. Alingsås. (Slaget vid Herrevadsbro omlokaliseras av °Skoglöw och °Leion från Västmanland till Västergötland. Jfr. 1991:13-20.)

1990:22
*JBLD Strömberg: Anmälan till radionämnden av °Dag Stålsjös TV-serie “Strövtåg till heliga källor och kor“. Radionämndens arkiv, daterad 4 maj, ärende TV202/90. (En 63 sidor lång utredning med 260 bilagor är bilagd anmälan. Anmälan föranleds av att programserien dels “innehållit grovt osakliga påståenden i diverse vetenskapliga frågor, vilka går stick i stäv mot vad all sakkunnig forskning idag anser, och vilka stundom framförts mot bättre vetande“. Dels har också dessa påståenden indirekt syftat till att “få fascistoida läror från 30-talet att framstå som modern vetenskap“. Utförligt vederläggande av teorin om att Birka skulle ligga på Öland. Jfr. F1947:2, 1982:34, 1990:28.)

1990:23
*JBLD Strömberg: Västgötaskolans fader. Proletären nr 31. (Västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast företrädde rasistiska herrefolksläror typiska för 30-talet. Dessa tankar lever kvar hos hans nutida lärjungar, såsom °Verner Lindblom. Inlägget är närmast föranlett av 1983:12. Jfr. 1990:56, 1990:58, 1996:1.)

1990:24
Vilhelm Tham: Adeln fanns i Västergötland! Forskning och Framsteg nr 5, sid 34. (Författaren har i en gammal adelskalender räknat de svenska frälsesläkter som var kända under tidig medeltid: 7 från Västergötland, 6 från Småland, 3 från Östergötland, och blott 1 från Mellansverige. Svea rikes politiska tyngdpunkt, menar författaren, kan därför näppeligen ha legat i Mälardalen. Bemötande i 1990:3.)

1990:25
(Catharina Ingelman-Sundberg: Pålen från Birka avslöjad. Svenska Dagbladet 5 januari, bilagan “Helgsvenskan“, sid 1-2. – Dendrokronologen *Thomas Bartholin har åldersbestämt en stock från en 900 år gammal pålspärr i mälarvattnen utanför Björkö. Jfr. 1989:1.)

1990:26
Bo Löfvendahl: När västgötar styr landet. Svenska Dagbladet 11 januari, sid 20. (Om °Dag Stålsjös TV-serie “Strövtåg till heliga källor och kor“. Författaren menar att °Stålsjös program “hör till det mest förutsägbara som sänds i svensk television“. I del två av serien ägnade han mycket riktigt drygt 13 minuter av det knappt halvtimmeslånga programmet åt att återutsända avsnitt ur tidigare Stålsjö-serier. “Så blir också hans program sällsynt obehagliga. Man får aldrig något intryck av att det är den historiska sanningen i all sin komplexitet han är ute efter, och därför ger han heller aldrig ordet åt någon forskare utanför den egna skolan.“)

1990:27
Kurt Lundgren: Dag Stålsjös fantastiska teori – låg Birka på Öland? Ölandsbladet 11 januari, sid 1, 7. (Om arkeologen *Sören Nancke-Kroghs teori att Birka skulle vara att söka i Köpingsvik på Öland.)

1990:28
Kurt Lundgren: Birka på Öland – en tunn soppa, Dag Stålsjö. Ölandsbladet 16 januari, sid 6. (Författaren konstaterar att °Stålsjö i sitt senaste program inte presenterat skymten av ett bevis för att Birka låg på Öland. Framställningen innehöll barocka sakfel, såsom påståendet att Kalmarsund skulle ha gått att spärra av under vikingatid. “Vad Dag Stålsjö gör är att han reser runt i Sverige och på grundval av en ytlig bekantskap med historiska källor och arkeologisk vetenskap kombinerar de mest udda kulturhistoriska element till en bisarr helhetsbild… Öländsk arkeologi är värd ett bättre öde än Dag Stålsjö“. Jfr. 1990:22.)

1990:29
*Lars Gahrn: Dag Stålsjö har gjort sitt. Arbetet Väst 23 januari. (“För varje program som görs blir det allt klarare att han drivs av något slags primitivt hat mot Svealandskapen. Allt går ut på att nedvärdera deras historiska betydelse. När bilder av dessa landskaps historiska minnen visas, kommer snart hånfulla och spydiga utlåtanden från Stålsjö.“ Intervjun med utgrävningsledaren på Björkö *Björn Ambrosiani har klippts så att dennes verkliga uppfattning inte framgick, nämligen att Birka enligt såväl skriftliga som arkeologiska källor låg på Björkö i Mälaren. Även grova sakfel förekom. En grav innehållande två kvinnor presenterades som kung Olov Skötkonungs grav. “En annan sak, som för varje program framstår som allt klarare, är att Stålsjö har uttömt sitt register. Han återvänder ständigt till samma ämnen, och upprepningarna är många.“)

1990:30
(Göran Grottling: Museistriden i rätten, Nancke-Krogh vill ha fram alla detaljer. Göteborgs-Posten 23 januari. – Arkeologen *Sören Nancke-Krogh stämmer Göteborgs arkeologiska museum för att ha avskedat honom från hans chefspost därstädes. Han kräver att få veta på vad sätt han skall ha uppträtt olämpligt mot kvinnor.)

1990:31
Lars Dimming: Han ger röst åt historien. Göteborgs-Posten 28 januari, sid 42. (Om TV-historikerna *Hans Villius och *Olle Häger: “Arg blir han sällan, men skulle Olle vilja ha honom på det humöret finns det ett säkert knep. Nämn bara Dag Stålsjö och hans historiska program, så går Villius i taket. ‘Man skall kunna sitt ämne, annars får man anlita experter.’ Sådan är Villius kritiska syn på Stålsjö. Här visar den annars tolerante Hans Villius ingen pardon mot en kollega.“)

1990:32
°Verner Lindblom: Trams om Birka? Ölandsbladet 30 januari, sid 6. (Svar på 1990:28.)

1990:33
Ingrid Hellgren: Guidade turer populärt i Skaraborg. Mariestads-Tidningen 15 februari, sid 7. (De senaste åren har allt fler turister kommit till Skaraborgs län från mälarområdet, inte bara från närliggande landskap: “kanske har diskussionen om Svea rikes vagga spelat in“.)

1990:34
Stig Lundqvist: Blybit med avtryck bevis – kungliga mynt gjordes i Sigtuna. Uppsala Nya Tidning 20 februari, sid 1, 9. (Utgrävningar har uppdagat belägg för att det förekom mynttillverkning i Sigtuna vid slutet av 1100-talet, på kung Knut Erikssons tid, upplyser numismatikern *Lars O Lagerqvist. Beviset består av en bit bly med avtryck efter en myntstamp. Fyndet gjordes på samma tomt där arkeologerna också fann rester av ett stort hus som man tror har varit kungens representationshall.)

1990:35
Birgitta Kalfjäll: Villius & Häger, svenska folkets historiemagistrar. Vi-Tidningen nr 13, 29 mars, sid 24-26. (TV-historikerna *Hans Villius och *Olle Häger fördömer “charlataner som Dag Stålsjö“.)

1990:36
Anonym: Om Sveriges uppkomst. Arbetet Väst, 5 april. (Historikern *Lars Gahrn uppmanas läsa B-uppsatsen 1985:8. Han kritiseras för sin artikel i Forskning och Framsteg 2/98.)

1990:37
Curt Carlsson: Här stod slaget, amatörhistoriker övertygade. Arbetet Väst 9 april, sid 9. (Lekmannaforskaren °Jan Skoglöw med flera hävdar att slaget vid Herrevadsbro inte utspelade sig i Västmanland utan i Västergötland.)

1990:38
*Lars O Lagerqvist: Fyndet som tar död på teorin Sätuna-Sigtuna? Skövde Nyheter 17 april, sid 3. (Västgötaskolan har envist hållit fast vid Pehr Thams 1700-talsteori om att det Sigtuna som i forntidskällorna nämns i samband med de äldsta svenska kungarna inte skulle vara identiskt med Sigtuna i Uppland utan med Sätuna i Västergötland, jfr. 1794:1, 1817:1, 1972:1-2, 1982:53. Västgötaforskarna har hävdat att de så kallade Sigtunamynten inte präglats i Sigtuna utan i Sätuna, där man utpekat en plats där Olov Skötkonungs myntverkstad skulle ha legat. Arkeologisk utgrävning av platsen visade emellertid att det föregivna myntverket var rester av en inte ens hundra år gammal ladugård, se 1985:1. Ett argument som använts av västgötaskolan då de tillbakavisat tanken på Sigtuna som myntningsort är det faktum att arkeologiska fynd inte varit kända från Sigtuna vilka styrker att myntverkstäder funnits där. Numera har man dock funnit spår av myntning vid utgrävningar i Sigtuna. Visserligen finns ännu inga sådana fynd från Olov Skötkonungs tid, men dock från cirka hundra år senare. Därmed torde idén om att Sigtunamynten präglats i Sätuna kunna dödförklaras. Ännu har visserligen inte mer än ett fynd gjorts i Sigtuna som styrker myntning, men man måste komma ihåg hur svårt det är att hitta sådant. Från Gamla Lödöse har vi stora fynd. Detta behöver dock inte bero på att verksamheten varit mer utbredd där än annorstädes. Denna stad har kunnat grävas ut mer än någon annan medeltida tätort av det skälet att den övergavs redan under senmedeltiden; på andra håll har arkeologerna måst ta hänsyn till att bebodda hus ofta finns ovanpå den plats de vill gräva ut. Jfr. 1990:34.)

1990:39
°Mac Key: Fyndet som tar död på teorin om Sigtuna-Sätuna? Skövde Nyheter 28 april, sid 3. (Författaren anser att “Sigtunamynten“ inte präglats i Sigtuna utan i England, samt därifrån tagits till Sverige som del av en vikingagäld. Svar på 1990:38, jfr. 1990:5, 1990:62.)

1990:40
°Jan Skoglöw: Birger jarl och Herrevadsbro. Alingsås Tidning 30 april, sid 2. (Om teorin att slaget vid Herrevadsbro utspelats i Västergötland och inte i Västmanland.)

1990:41
*JBLD Strömberg: Deprimerande debatt om Sigtuna. Skövde Nyheter 14 maj, sid 3. (Författaren genomgår hur alla “bevis“ på att Sigtunamynten skulle ha präglats i Sätuna smulats sönder av vetenskapen medan å andra sidan allt tyder på att mynten verkligen kommer från Sigtuna. Västgötaskolan håller dock alltid fast vid sina gamla idéer: “det kommer inte att spela den minsta roll vad arkeologerna hittar i vare sig Sätuna eller Sigtuna“. Svar på 1990:39. Jfr. 1985:1, 1990:34, 1990:38.)

1990:42
Lennart Klasson: Ättestupan där kvinnoriket föll. Nya Lidköpings-Tidningen 14 maj, sid 1, 6. (Om °Gunnel och °Göran Liljenroths kommande bok, en “översättning“ av den isländska Götrikssagan, 1990:16. Denna saga omtolkas som “en till sägen förklädd beskrivning av hur det gick till när götarnas rike bildades och det gamla kvinnoväldet i Sverige såväl som i flera andra länder krossades.“ °Liljenroths menar alltså att götarna införde mansstyret, medan folk i andra delar av Sverige hade kvinnostyre. Dessa teorier kan jämföras med vad västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast skrivit om att Uppsverige kan ha haft kvinnostyre, något som han härleder från vad romaren Tacitus säger i Germania om sitonerna, ett folk som uppges ha “vansläktats“ genom att de har en kvinna till härskarinna; se 1944:1 sid 110-112. Jfr. även 1991:41.)

1990:43
Lennart Klasson: Ragnar har hand om 280 kyrkor. Nya Lidköpings-Tidningen 18 maj, sid 20. (Om arkeologen *Ragnar Sigsjö och dennes relation till västgötaskolan.)

1990:44
°Mac Key: Historieleta tillsammans. Nya Lidköpings-Tidningen 25 maj, sid 2. (Författaren vidhåller att Sigtunamynten icke präglats i Sigtuna. Jfr. 1990:39.)

1990:45
(*Erik Gamby: Olof Skötkonung och Biskopskulla. Uppsala Nya Tidning 28 maj, sid 18. – Författaren spekulerar kring huruvida uttrycket “REX AN COL“ på Olov Skötkonungs mynt kan ha något att göra med orten Biskopskulla i Uppland.)

1990:46
(Kent Eikeland: 300 kilo sten i tryggt förvar. Göteborgs-Posten 1 juni. – Arkeologen *Sören Nancke-Krogh anser sig ha hittat ett fornfynd, ett så kallat Oden-huvud, i Alingsås.)

1990:47
*JBLD Strömberg: Sigtunafejden 196 år! Nya Lidköpings-Tidningen 11 juni, sid 2, 11. (Författaren påvisar att västgötaskolan oupphörligen biter sig fast vid felaktiga gamla idéer rörande exempelvis Birkas och Sigtunas läge: “är detta historieintresse?“ Debatten om att Sigtuna skulle ligga i Västergötland har ju pågått i sekler utan att ha det minsta som talar för sig. Jfr. 1794:1, 1817:1, 1972:2, 1982:2, 1983:7, 1985:1, 1990:34, 1990:38, 1990:59.)

1990:48
°Verner Lindblom: “Strömbergsfejden“ fortsätter. Nya Lidköpings-Tidningen 13 juni, sid 2. (Författaren anser bland annat att Olov Skötkonungs myntverkstad mycket väl kan ligga i det västgötska Sätuna, man har bara letat på fel ställe. Svar på 1990:47. Jfr. 1985:1.)

1990:49
°Georg Kjellén: “Sigtunafejden 196 år“. Nya Lidköpings-Tidningen 13 juni, sid 2.

1990:50
Carl Bergstrand: Ej västgötaskola men “fastister“. Nya Lidköpings-Tidningen 25 juni, sid 13. (Författaren är en västgöte som dock ogillar västgötaskolan och anser att dess företrädare återupplivar suspekta halvsekelgamla idéer. Eftersom de själva ogillar benämningen “västgötaskola“ föreslår författaren att man istället kallar dem “fastister“ eftersom deras lärofader hette Fast i efternamn och emedan de alltjämt sitter fast i dennes 30-talsteorier.)

1990:51
*JBLD Strömberg: Tack till Georg Kjellén. Nya Lidköpings-Tidningen 25 juni, sid 13.

1990:52
Peter Tillhammar: Outforskad del av Gamla Uppsala grävs fram – här bodde en vikingakung. Uppsala Nya Tidning 26 juni, sid 8. (Arkeologen *Else Nordahl gräver fram en tidigare outforskad del av Gamla Uppsala fornminnesområde, kungsgårdsplatån. Man har hittat lämningar av en stor byggnad, eventuellt en kungsgård. *Nordahl kommenterar: “Nog var det här som Svea rikes vagga stod och inte någonstans i Västergötland.“ Jfr. 1984:5, 1996:2.)

1990:53
°Verner Lindblom: Slutreplik till JBLD Strömberg. Nya Lidköpings-Tidningen 2 juli, sid 2. (Författaren anser att hans idéer är fullt i samklang med nutida vetenskapligt nytänkande.)

1990:54
Tomas Zirn: Sigtuna äldre än man trott. Svenska Dagbladet 7 juli, del 2, sid 18. (Dendrokronologen *Thomas Bartholin har daterat Sigtunas äldsta husgrunder till 970-talet.)

1990:55
Anonym: Verner Lindblom i Götene närradio, Skaraborgs-Bygden 20 juli, sid 18. (Närradion bjuder på tre timmars direktsändning rörande ämnet svea rikes vagga. Medverkar gör västgötaskolans °Verner Lindblom och kyrkohistorikern *Tore Nyberg.)

1990:56
*JBLD Strömberg: 30-talets rasidéer har påverkat västgötaskolan. Mölndals-Posten 1 augusti, sid 4. (Västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast företrädde rasistiska herrefolksläror typiska för 30-talet. Dessa tankar lever kvar hos hans nutida lärjungar, såsom °Verner Lindblom. Jfr. 1990:23, 1990:58, 1996:1.)

1990:57
Lennart Klasson: Sagan om Gautrek, myt – och sanning? Nya Lidköpings-Tidningen 10 september, sid 2. (Jfr. 1991:41.)

1990:58
*JBLD Strömberg: Västgötaskolans fader. Västmanlands Läns Tidning 21 september, sid 2. (Jfr. 1990:23, 1990:56, 1996:1.)

1990:59
Stig Lundqvist: Sigtunafynd bakslag för västgötaskolan – blybit styrker Upplands roll. Uppsala Nya Tidning 25 september, sid 1, 26. (Under utgrävningar i Sigtuna har man nu påträffat ett blyavtryck som bekräftar att det i Sigtuna stad har präglats mynt under Olov Skötkonungs tid i början av 1000-talet. Numismatikern *Lars O Lagerqvist m.fl. experter är helt övertygade om saken. Jfr. 1990:34, 1990:38.)

1990:60
Hans Kronbrink: Liten blybit drömfynd. Dagens Nyheter 3 oktober, del D, sid 1-2. (Museichef *Sten Tesch vidhåller trots det nya myntverksfyndet att om det funnits något som kan kallas svea rikes vagga, så fanns denna snarast i de tidigt kristnade götalandskapen. Mälarområdet på 1000-talet bestod snarare av löst sammanfogade hövdingadömen. *Tesch markerar dock samtidigt ett avståndstagande gentemot °Dag Stålsjö och västgötaskolan: “Stålsjö flyttar runt gamla orter lite för mycket, och hans syn på hur riksbildningen gick till går stick i stäv mot vad jag anser.“ Jfr. 1989:5b, 1992:5.)

1990:61
°Verner Lindblom: Knappast ett bakslag för någon västgötaskola. Uppsala Nya Tidning 3 oktober, sid 33. (Författaren tar fasta på vad *Sten Tesch sagt om Götalands viktiga roll i riksbildningen, och tycker därför att han kan ignorera betydelsen av att man funnit arkeologiska bevis för att mynt verkligen präglades i Sigtuna på 1000-talet. Jfr. 1989:5b, 1992:5.)

1990:62
Lennart Klasson: “Bevis“ upprör Mac Key, Sigtunafyndet är en uppenbar förfalskning. Nya Lidköpings-Tidningen 5 oktober. (Västgötaskolans °Mac Key anser att blyavtrycket som bevisar att myntning skett i Sigtuna på Olov Skötkonungs tid är en förfalskning: “Det finns en stor grupp som med alla medel vill rädda sin prestige för att få Olof Skötkonung till Sigtuna. Vem som helst kan göra en förfalskning och smussla ner den i jorden.“ °Key har visserligen bara sett blyavtrycket på en fotoförstoring i Uppsala Nya Tidning, men menar sig ändå kunna direkt avgöra att såväl dimensioner som mönster är felaktiga. Jfr. 1990:39, 1990:41.)

1990:63
Kurt Lundgren: Dansk arkeolog skriver bok om Köpingsvik – här låg Birka! Ölandsbladet 1 november. (Om *Sören Nancke-Kroghs teorier. Jfr. 1990:22, 1990:28.)

1990:64
Ronny Weihard: Känslorna svallade över när ämbetet kom till Gum. Nya Lidköpings-Tidningen 30 november, sid 1, 11. (Riksantikvarieämbetets grävmaskin har råkat flytta för många stenar. Västgötaskolans °Göran Liljenroth anser att de skadat ruinerna efter Uppsala hednatempel. Jfr 1985:12, 1989:6, 1989:8-9.)

1990:65
(*Lars Gahrn: Badelunda kräver skyddszon. Västmanlands Läns Tidning 21 december.)

1990:66
Lennart Klasson: Riksantikvarieämbetet gav Liljenroth rätt. Lidköpings-Tidningen 28 december, sid 1, 15. (Riksantikvarieämbetet erkänner att man skadat en fornlämning, om än denna knappast torde vara identisk med Uppsala hednatempel. Jfr. 1990:64.)

År 1991

1991:1
Bengt Bengtsson: Anmälan av °Ulla och °John Hamiltons bok “Gaia“. Bibliotekstjänsts sambindning nr 17. (“Författarnas ‘bevis’ i 1991:7 är oftast av anekdotiskt – d.v.s. ovetenskapligt – slag.“ Bokens innehåll är mest fantasieggande.)

1991:2
(*Ewa Bergdahl Bulukin: Anmälan av Dan Mattssons bok “Jordstrålning“. Bibliotekstjänsts Sambindning nr 18. – Författaren noterar att Mattsson själv i 1991:9 påpekar att det finns skeptiker som har angripit slagruteanhängarna för ovetenskaplighet. “Boken har dock saklighet och bredd och hänvisar till befintlig referenslitteratur.“)

1991:3
Tor Flensmarck: Anmälan av °Gunnel och °Göran Liljenroths bok “Bråvallaslaget och Blendasägnen“. Bibliotekstjänsts sambindning nr 24. (Överraskande positiv recension av 1991:8; författaren föreslår rentav att boken används “som underlag i skolundervisningen“.)

1991:4
(Tor Flensmark: Anmälan av *Peter Sawyers bok “När Sverige blev Sverige“. Bibliotekstjänsts sambindning nr 18.)

1991:5
*Lars Gahrn: Västgötaskolan – trosvisshet som trotsar allt. Folkvett, organ för Vetenskap och Folkbildning, nr 1, sid 4-10. (Snabböversikt över västgötaskolans drygt femtioåriga historia. Kommentar till °Mac Keys uppfattning att blyavtrycket som anses bevisa att myntning förekom i Sigtuna på 1000-talet skulle vara förfalskat: “Blyavtrycket hade då granskats av såväl arkeologer som myntforskare från Myntkabinettet. Mac Key hade däremot endast sett avtrycket på bild i en dagstidning. Hans uttalande säger ingenting om fyndets värde men desto mer om västgötaskolan. Man tror trots allt. Man är beredd att trotsa såväl skriftliga källor som fornfynd.“)

1991:6
(*Lars Gahrn: Svar till Peter Sawyer. Historisk Tidskrift nr 2.)

1991:6b
*Lars Gahrn: Olof trätälja – konung i Värmland eller i Svitjod? Wermlandica.

1991:6c
*Lars Gahrn: Var stod Sveriges vagga? När Var Hur, sid 240-243.

1991:7
°Ulla och °John Hamilton: Gaia – våra fäders jord. Cradle Publishing. 120 sid, ill. (Liksom i de tidigare böckerna 1986:8 och 1988:7 hävdar författarna att våra förfäder kände till de elektroniska kraftfält som de menar sig ha upptäckt i marken. Jfr. 1991:1.)

1991:8
°Gunnel & Göran Liljenroth: Bråvallaslaget och Blendasägnen. Falköping. 175 sid, ill. (Jfr. 1991:3.)

1991:9
(Dan Mattsson: Jordstrålning, hälsa och forntida vetande. Nyköpings tvärvetenskapliga bokförlag. 190 sid, ill. – En stor del av boken handlar om mätningar med slagruta o.dyl. vid kultplatser och megalitmonument. Mätningarna visar i samtliga fall att anläggningarna har placerats med utgångspunkt i elektromagnetiska linjer som man kartlagt i marken. Jfr. 1991:2.)

1991:10
Ulf C Nilsson: Svea rikes vagga, “visst finns den i Västergötland“. Skaraborgs-Tidningen, marsnumret, sid 2. (Stenåldersarkeologen *Lars Blomqvist anser att “den danska forskningen“ visat att kungamakten tidigast växte fram i götalandskapen under 1000-talet och nådde mälardalen sist. Dessa obestyrkta påståenden går han dock inte närmare in på utan talar mest om sitt eget område stenåldern. Han hävdar att “skandinaviska riksvaggan“ stod på Själland redan för 6.000 år sedan! – Till artikeln är fogad en sammanställning med restips till den som vill följa “Svea Rikes vaggas uppkomst enligt västgötaskolan“. Jfr. 1989:33b.)

1991:11
*Peter Sawyer: När Sverige blev Sverige. Alingsås. 109 sid. (Översättning av 1989:3.)

1991:12
(*Peter Sawyer: Recension av Lars Gahrns doktorsavhandling. Historisk Tidskrift nr 1.)

1991:13
*Birgit Strand-Sawyer & *Peter Sawyer: Skoglöws kamp mot “etablissemanget“. Alingsås Tidning 11 januari, sid 3. (Boken 1990:21b recenseras i föga nådig ton. Speciellt huvudredaktören °Jan Skoglöw angrips, så också dennes och °Ingvar Leions teori om att slaget vid Herrevadsbro utspelade sig i Västergötland och icke i Västmanland.)

1991:14
*Birgit Strand-Sawyer & *Peter Sawyer: Amatörer och professionella, om “kamp“ och samarbete. Alingsås Tidning 14 januari, sid 2. (Fortsatt recension av ºSkoglöws uttalanden i 1990:21b.)

1991:15
°Jan Skoglöw: Upproret mot Birger jarl ägde rum i Västergötland. Alingsås Tidning 16 januari, sid 3. (Svar på 1991:13-14. Författaren vidhåller sin uppfattning om slaget vid Herrevadsbro.)

1991:16
°Ingvar Leion: Tendentiöst och vilseledande. Alingsås Tidning 16 januari, sid 3. (Svar på 1991:13-14. Författaren vidhåller sin uppfattning om slaget vid Herrevadsbro.)

1991:17
*Birgit Strand-Sawyer & *Peter Sawyer: Sawyers svarar Leion och Skoglöw. Alingsås Tidning 21 januari, sid 2. (Svar på 1991:15-16.)

1991:18
°Ingvar Leion: Om farliga amatörhistoriker. Alingsås Tidning 30 januari, sid 2.

1991:19
Carl Göran Arne Carlsson: Tiger och lejon. Alingsås Tidning 30 januari, sid 2.

1991:20
*Birgit Strand-Sawyer & *Peter Sawyer: Några påpekanden som avrundning. Alingsås Tidning 30 januari, sid 2.

1991:21
Dan Korn: Gamla och nya fantasier – vaggan stod vid Borås! (Författaren, som eljest specialiserat sig på att dokumentera livet på västgötska landsbygden, refererar diverse rudbeckianskt klingande fantasterier av 1600-talsförfattaren Petrus Petrejus. Han påpekar att västgötaskolan påminner om denne. Som exempel nämns °Ulla och °John Hamilton samt °Göran Liljenroth och deras idéer om Atlantis och ockultism. Han “bevisar“ ironiskt att Borås är svearikets vagga.)

1991:22
Lennart Klasson: Klurig redan i vaggan, dissidenten herr Verner Lindblom. Nya Lidköpings-Tidningen 15 februari, sid 1, 14. (Sympatiskt framställt porträtt av västgötaskolans ledande man.)

1991:23
Radionämnden: Beslut 21 februari, ärende TV202/90. (Nämnden finner att uttalanden i °Dag Stålsjös TV-serie “Strövtåg till heliga källor och kor“ klart strider mot kravet på opartiskhet i radiolagen. Radionämnden noterar i detta sammanhang att nämnden tidigare fällt Stålsjös serie om svearikets vagga på samma grunder: “Denna serie handlade också om svensk medeltidshistoria och hade som utgångspunkt västgötaskolans idéer. I sitt beslut fann nämnden att programledaren, samma person som i de nu aktuella programmen, helt anslöt sig till västgötaskolans uppfattningar och att programserien härigenom och genom programmens allmänna uppläggning, urval av fakta och val av medverkande, stred mot kravet på opartiskhet. Med hänvisning till vad nämnden anfört ovan rörande programledarens ställningstagande och ensidigheten i de nu granskade programmen finner radionämnden det anmärkningsvärt att svensk medeltidshistoria ånyo behandlas på samma partiska sätt.“ Beslutet har tillkommit efter en anmälan av *JBLD Strömberg. En omfattande utredning har bifogats anmälan. Jfr. 1990:22.)

1991:24
Anonym: Heliga kor fälls i radionämnden. Nya Lidköpings-Tidningen 22 februari, sid 7.

1991:25
Anonym: Heliga kor fällda i radionämnden. Skaraborgs Läns Allehanda 22 februari, sid 46.

1991:26
Anonym: Vaggan fälld igen. Skaraborgs Läns Tidning 22 februari, sid 7.

1991:27
Anonym: Radionämnden fällde program av Dag Stålsjö. Trollhättans Tidning 22 februari, sid 13.

1991:28
Anonym: Dag Stålsjös program fälldes för andra gången. Alingsås Tidning 22 februari.

1991:29
Rune Lindblad: Dag Stålsjö i Odensberg – “Ansgars Birka låg på Öland. Falköpings Tidning 23 februari, sid 8. (Gökhems hembygdsförening har gästats av västgötaskolans °Dag Stålsjö. Radionämndens fällande dom har ingalunda fått honom att ändra uppfattning. Jfr. 1991:23.)

1991:30
Anonym: Bygden med Bonnapojken. Skaraborgs Läns Tidning 23 februari, sid 6. (Författaren hävdar att västgötar inte har något problem med att sätta fantasin i rörelse kring historiska fakta. “Risken är bara att det kommer någon uppsalabo. Dom brukar vara rent omöjliga att övertyga.“)

1991:31
Anonym: Radionämnden fäller Dag Stålsjö. Svenska Dagbladet 24 februari, del 2, sid 2.

1991:32
Anonym: Radionämnden avgör – “kulturvaggan“ stod ej i Västergötland! Falköpings Tidning 26 februari, sid 13; omtryckt i Västgöta-Bladet 26 februari, sid 13.

1991:33
°Verner Lindblom: Radionämndens heliga kor. Nya Lidköpings-Tidningen 27 februari, sid 2. (Västgötaskolans ledande teoretiker utdömer radionämndens beslut 1991:23 såsom “öststatsfasoner“.)

1991:34
°Mac Key: Pennefejden 310 år. Nya Lidköpings-Tidningen 27 februari, sid 2. (Västgötaskolans ledande arkeolog jämför radionämndens fällning av °Dag Stålsjös TV-serie med totalitär bestraffning under kung Karl XI:s envälde. Jfr. 1991:23.)

1991:35
Gunnar Högborn: Korn når inte ända fram – vaggan stod vid Åsunden. Borås Tidning 9 mars, sid 4. (Jfr. 1991:21.)

1991:36
Gunder Andersson: Fäll radionämnden! Aftonbladet 9 mars. (Författaren fördömer radionämndens fällande dom över °Dag Stålsjös TV-serie. Det är dock uppenbart att han inte läst domen; han hävdar att namnet på anmälaren icke är bekant, vilket dock anges i domen som är en offentlig handling. Jfr. 1991:23.)

1991:37
°Verner Lindblom: Kommentar till en “fällning“. Nya Lidköpings-Tidningen 15 mars, sid 2. (Författaren konstaterar att radionämnden endast fällt °Stålsjös TV-serie för partiskhet, men däremot avstått från att närmare fördjupa sig i alla de enskilda sakfrågorna. Jfr. 1991:23.)

1991:38
°Verner Lindblom: Kommentar till fällning av Stålsjös TV-program. Skövde Nyheter 19 mars, sid 2.

1991:39
Rolf Green: Myten som mall – sägen som sanning. Falköpings Tidning 26 mars, sid 16; omtryckt i Västgöta-Bladet 26 mars, sid 16. (Götriks saga har utkommit i en översättning av Dan Korn, betydligt mer objektiv än °Gunnel och °Göran Liljenroths “översättning“. Jfr. 1991:41.)

1991:40
Anonym: Föredrag om forntida mynttillverkning i Sigtuna. Skövde Nyheter 3 april, sid 3. (Utgrävningsledaren *Sten Tesch håller föredrag på länsmuseet i Skara. Kopplingen till debatten om svea rikes vagga gör att man väntar sig en manstark publik.)

1991:41
*Lars Lönnroth: Västgötska sagohjältars återkomst. Svenska Dagbladet 4 april, del 2, sid 1-2. (“Götriks saga“ har utkommit i tre översättningar. Göteborgsdoktoranden *Mats Malm är sakligast. Västgötaskolans °Gunnel och °Göran Liljenroth har åstadkommit en omtolkning “helt i gamle Olof Rudbecks anda“. Jfr. 1990:16. Dan Korns omdöme är bättre om än mycket kan anmärkas ur filologisk synpunkt och förtrogenhet med modern sagaforskning saknas. Han är som bäst när han gör narr av västgötaskolan. Jfr. 1991:39.)

1991:42
(*Lars Gahrn: Underhållande sagor. Mölndals-Posten 15 maj, sid 6. – Om Dan Korns översättning av “Götriks saga“. Jfr. 1991:39, 1991:41.)

1991:43
(*Peter Sawyer & *Birgit Strand-Sawyer: Det svenska riket började i Danmark. Svenska Dagbladet 14 juli, del 2, sid 8. – Tidningen inleder här en serie artiklar om svenska kulturens rötter, motiverad av att särskilt intresse just nu tycks finnas att döma av publikreaktioner på TV-program om svearikets vagga och på de aktuella grävningarna på Björkö.)

1991:44
(*Åke Hyenstrand: Masugnen i Bergslagen är rikets vagga. Svenska Dagbladet 21 juli, del 2, sid 8.)

1991:45
(Catharina Ingelman-Sundberg: Helgö – den felande länken. Svenska Dagbladet 29 juli, del 2, sid 2.)

1991:46
*Per Nyström: Sveariket hade ingen vagga. Göteborgs-Posten 4 augusti, sid 4. (Recension av *Peter Sawyers bok 1991:11.)

1991:47
(*Thomas Lindkvist: Birka och det svenska riket. Svenska Dagbladet 14 augusti, del 2, sid 1-2.)

1991:48
Kent Eikeland: Nya tankegångar stöder Dag Stålsjö – Sveriges barnkammare låg i väster. Göteborgs-Posten 28 augusti. (Om teorier av lekmannaforskaren Sven-Erik Ander.)

1991:49
Glenn Welander: Länsmuseets höstprogram, om svea rikes vagga. Falköpings Tidning 9 september, sid 13. (En “debatt mellan några av de mest engagerade forskarna från de båda åsiktsriktningarna“ är inplanerad på Skara länsmuseum den 9 oktober. Jfr. 1991:60.)

1991:50
Charlotte Permell: TV-producenten Dag Stålsjö död. Svenska Dagbladet 10 september, del 2, sid 3. (Västgötaskolans TV-språkrör har avlidit. Hans bil kolliderade den 8 september med en älg på riksväg 60 cirka15 kilometer norr om Örebro.)

1991:51
Björn Sjö: Stålsjö skrev om Sveriges historia – förstämning på TV efter dödsbudet. Arbetet 10 september, sid 1, 5. (°Stålsjös lilla Renault torde ha färdats i ganska hög fart; polisen uppmätte77 meter långa bromsspår. °Stålsjö omkom omedelbart. Likaså 35-åriga Susanne von Brömssen som satt i främre förarsätet, en kusin till skådespelaren Tomas von Brömssen. En 49-årig kvinna i baksätet fick svåra skallskador och fördes till specialistvård i Uppsala. Två manliga medpassagerare i baksätet undkom med lindriga skador. Göteborgs-TV meddelar att de posthumt ämnar sända °Stålsjös sista programserie till jul. Den handlar om Atlantis.)

1991:52
Lars-Ove Johansson: Dag Stålsjö död. Göteborgs-Posten 10 september, sid 1, 7.

1991:53
(Dödsannons: Dag Stålsjö. Göteborgs-Posten 11 september.)

1991:54
Göran Norlén: Till minne – Dag Stålsjö. Göteborgs-Posten 12 september.

1991:55
Curt Carlsson: Dag Stålsjö till minne. Arbetet 13 september, sid 15.

1991:56
*Sören Nancke-Krogh: Dag Stålsjö. Göteborgs-Posten 14 september.

1991:57
(Dödsannons: Susanne von Brömssen. Göteborgs-Posten 16 september.)

1991:58
Lennart Klasson: Länsmuséet står bakom debatt om svea rikes vagga. Nya Lidköpings-Tidningen 16 september sid 13.

1991:59
°Verner Lindblom: Dag Stålsjö – en rese. Nya Lidköpings-Tidningen 23 september, sid 2.

1991:60
“Lennson“: Käbblet om sveavaggan fortsätter. Skaraborgs Läns Tidning 11 oktober, sid (Debatt har hållits på Skara länsmuseum mellan å ena sidan historikerna *Lars Gahrn och *JBLD Strömberg, å andra sidan västgötaskolans °Verner Lindblom och °Ingvar Leion. Medverkar gör även skaralektorn *Erik Halldén samt elever vid Skara skolscen. Debattledare är °Jan Skoglöw. Publiktillströmningen är mycket stor så här alldeles efter °Dag Stålsjös bortgång.)

År 1992

1992:1
(Sven-Erik Ander: Sveriges födelseplats. Eget förlag. 85 sid, ill.)

1992:2
°Ulla och °John Hamilton: Oera-Linda, en fornfrisisk krönika. Cradle Publishing. 18 sid, ill. (Spekulationer om Atlantis. Jfr. 1979:1b, 1992:6.)

1992:3
*Sören Nancke-Krogh: Shamanens hest. Nyt Nordisk Forlag Arnold Busck. (Om bl.a. teorin om att Birka skulle ligga på Öland. Jfr. F1947:2, 1982:34, 1990:22, 1990:28.)

1992:4
(Ulf C Nilsson: Ragnar Sigsjö i arkeologins hetluft. Skaraborgs-Tidningen oktober, sid 1, 12.)

1992:5
(Stefan Seidel: När blev Sverige ett rike? Populär Arkeologi nr 2, sid 48-51. – Tidningen har sammanfört arkeologerna *Björn Ambrosiani och *Sten Tesch för att diskutera svenska rikets uppkomst. En iögonenfallande skillnad mellan deras syn på problemet är att *Tesch hävdar att kung Erik Segersäll, som inleder vår kända svenska kungalängd, i första hand bör knytas till det götiska området. Jfr. 1989:5b. Denne konungs anläggande av Sigtuna var enligt *Tesch ett sätt att stärka hans maktposition i mälarområdet, som han hade svagare kontroll över. *Ambrosiani ställer sig däremot oförstående inför dessa tankar: “Vad jag inte riktigt förstår är varifrån Sten plockar Erik Segersälls direkta Götalandsursprung. Liksom hans ättlingar Olof Skötkonung och Anund Jacob tillhör han uppenbarligen den gamla Uppsalaätten.“ *Tesch menar att “vi vet att Olof och Anund huvudsakligen vistades i Götalandskapen och att de hade sina rötter där“. *Ambrosiani går inte med på detta utan menar att en förskjutning av makten mot Västergötland skedde först från 1130-talet.)

1992:6

Clas Svahn: Anmälan av °Ulla och °John Hamiltons bok “Oera-Linda“. Bibliotekstjänsts sambindning nr 8. (Man får aldrig veta vad vetenskapen tycker i 1992:2, vilket gör hela spörsmålet omöjligt att värdera.)

1992:7
*Lena Thålin-Bergman: Requiem över känsla och förnuft? Forskning och Framsteg nr 2, sid 11. (Författaren konstaterar att västgötaskolans °Dag Stålsjö fick betydligt större inflytande över svenska folket än mera seriösa populärvetenskapliga TV-presentatörer.)

1992:7b
(*Christer Westerdahl: Vikingatid och vikingaskepp i Husaby. Västgöta-Bygden nr 5, sid 223-227. – Teorier om Gamla Uppsalas respektive Husabys roll i övergången från hedendom, utgående från runristningar.)

1992:8
*Lars Gahrn: Atlantis och Västergötland. Borås Tidning 8 mars. (Debatt skall hållas i Borås 16 mars mellan å ena sidan historikern *Lars Gahrn och religionshistorikern *Bo Göran Carlsson, å andra sidan västgötaskolans °Verner Lindblom och °Ingvar Leion. Med anledning därav kommenterar *Gahrn innehållet i °Dag Stålsjös sista TV-serie, vari han anammat °Verner Lindbloms gamla idéer om att det skulle finnas ett samband mellan Västergötland och sagans Atlantis. “Själva serien visade mycket tydligt klyftan mellan de akademiska forskarna å ena sidan samt Stålsjö och andra privatforskare å den andra sidan. Denna gång lät Stålsjö nämligen några akademiska forskare komma till tals, och de förklarade för honom, att Atlantis aldrig har funnits i sinnevärlden. [Överhuvudtaget finns det inte några universitetsforskare, som sysslar med Atlantis.] Stålsjö hade dock inte varit Stålsjö, om han hade brytt sig om sådana invändningar.“ Redogörelse för vilka källor som berättar om Atlantis, nämligen två av Platons dialoger, vilka torde vara helt fiktiva. Jfr. 1975:3b, 1979:1b, 1979:2, 1980:7-11, 1984:11.)

1992:9
Eskil Block: Skall Stålsjö nu också tigas ihjäl. Arbetet Väst 1 juli, sid 3.

1992:10
(Maja Hagerman: Sveariket en bluff. Dagens Nyheter 12 aug. – Författaren, en frilansjournalist, skriver: “En rad historiker och arkeologer ifrågasätter om den mytiska sveastaten alls existerat.“ Arkeologen *Åke Hyenstrand och historikern *Peter Sawyer citeras. Götalands betydelse i riksbildningen betonas, vilket västgötaskolan naturligtvis kommer att finna tilltalande.)

1992:11
°Ingvar Leion: Västgötaskolan och misstron mot historiker. Nya Lidköpings-Tidningen 15 september.

1992:12
°Ingvar Leion: Västgötaskolan och misstron mot historiker, slaget vid Herrevadsbro – historieskrivning “in absurdum“. Nya Lidköpings-Tidningen 18 september, sid 2.

1992:13
(Anonym: Ordlekar och problem i Lindbloms nya bok. Nya Lidköpings-Tidningen 21 september, sid 28.)

1992:14
Anonym: Paneldebatt i Lidköping om “vaggan“. Nya Lidköpings-Tidningen 5 oktober, sid 6.

1992:15
Sonja Nyman: Vaggdebatt ett västgötaklimax. Nya Lidköpings-Tidningen 7 oktober, sid 17. (Debatt på Dela Gardieskolan i Lidköping mellan å ena sidan historikerna *Lars Gahrn och *JBLD Strömberg samt filologen *Alvar Ellegård, å andra sidan västgötaskolans °Ingvar Leion och °Verner Lindblom. Dessutom medverkar historieläraren Ingemar Nordgren. Debattledare är °Jan Skoglöw. Författaren finner debatten alltför stillsam. Det enda spännande var ett högljutt inlägg av västgötaskolans °Göran Liljenroth, som var åhörare.)

1992:16
Lennart Klasson: Sawyers grubblar på Erik den helige. Nya Lidköpings-Tidningen 26 oktober, sid 15.

1992:17
°Verner Lindblom: En västgötabok. Skaraborgs-Bygden 18 december. (Om en ny bok av amatörforskaren Sven-Erik Ander, 1992:1, vari bl.a. västgötaskolans °Verner Lindblom medverkat.)

1992:18
Curt Carlsson: Hyllar fria vikingarna. Arbetet Väst 19 december, sid 17. (Om arkeologen *Sören Nancke Kroghs nya bok “Shamanens hest“, 1992:3.)

År 1993

1993:1
*Wladyslaw Duczko (red.): Arkeologi och miljögeologi i Gamla Uppsala. Uppsala Universitet. (En samlad genomgång av det arkeologiska forskningsläget i Gamla Uppsala, med några omnämnanden av västgötaskolan. Jfr. 1984:5, 1990:52, 1996:2.)

1993:2
(*Lars Gahrn: Svearna – sjöfarare och riksbyggare. Uppsala Nya Tidning 30 juni, sid 10. – Denna artikel ingår i en serie bearbetningar av texter som även publiceras i årsboken Uppland som en del av projektet Den Svenska Historien.)

1993:3
*Lars Gahrn: Meningsbytet kring det svenska rikets uppkomst. Historielärarnas förenings årsskrift 1992/1993, sid 17-22. (Om debatten genom tiderna, inklusive västgötaskolan.)

1993:3b
*Lars Gahrn: Platons Atlantis – diktning som tagits på allvar. Folkvett, Organ för Vetenskap och Folkbildning nr 4, sid 4-8.

1993:3c
*Lars Gahrn: Svearna i de uppländska folklanden och det svenska rikets uppkomst. Kärnhuset i riksäpplet, Upplands fornminnesförening och hembygdsförbunds årsbok Uppland, sid 9-74. (Bemötande av 1988:8. De av *Lindkvist anförda sakskälen innehåller inga bevis för att medeltidskungarna var mer förknippade med Götaland än med Svealand, snarare tvärtom.)

1993:3d
*Lars Gahrn: Sparrsätra och Gata skog, två fältslag som har utkämpats i Uppland. Kärnhuset i riksäpplet, Upplands fornminnesförening och hembygdsförbunds årsbok Uppland, sid 75-104.

1993:3e
(*Gunnar Linde: Sagans Sigurd ristad på runsten i Källby. Västgötabygden nr 1, sid 286-287. – Svar på 1992:7b.)

1993:3f
(*Christer Westerdahl: Tor eller Sigurd Fafnesbane? Västgötabygden nr 5, sid 397, 403. – Svar på 1993:3e.)

1993:4
Ingrid Wirsin: Vikingarna i ny dager. Göteborgs-Posten 24 januari. (Om arkeologen *Sören Nancke-Kroghs teori om att Birka låg på Öland, framförd i hans nya bok 1992:3.)

1993:5
Maria Davidsson: Nu blossar striden åter om Svea Rikes vagga. Skaraborgs Läns Allehanda 17 mars, sid 6. (Debatt mellan å ena sidan historikerna *Lars Gahrn och *JBLD Strömberg, å andra sidan västgötaskolans °Verner Lindblom och Göran Liljenroth. Debattledare är ºJan Skoglöw. Helenaskolans aula i Skövde är nästan fullsatt av engagerad publik. Dock “stod sig akademiska poäng slätt“.)

1993:6
Leif Eriksson: Hård debatt om “vaggan“. Skövde Nyheter 18 mars, sid 11.

1993:7
Tomas Rubin: Till sist. Arbetet Väst 22 mars. (Angående uppfattningen att svenskarnas urhem ligger i det västgötska Sätuna: “På platsen för vår gemensamma vagga tronar idag ett öde svinhus. Vårt historiska arv är grymt.“ Jfr. 1985:1, 1990:38, 1990:59.)

1993:8
(Ingrid Wirsin: Han kom, han sågs, han förlorade – nu får Sören Nancke-Krogh revansch hemma i Köpenhamn. Göteborgs-Posten 31 mars, sid 18. – Om bl.a. arkeologen *Sören Nancke-Kroghs nya bok 1992:3.)

1993:9
(*Hans Menzing: Makten låg hos danerna – det fastslår engelsk skarabo. Skaraborgs Läns Tidning 23 april, sid 6. – Om ett föredrag av historikern *Peter Sawyer.)

1993:10
(*Lars Gahrn: Stenen behåller sin hemlighet – äldre uppgifter om Anundshög är få men tolkningsförsöken många. Västmanlands Läns Tidning 29 juni, sid 6.)

1993:11
(*Lars Gahrn: Mälardalen var rikets kärna. Uppsala Nya Tidning 7 juli.)

1993:12
(*Lars Gahrn: Sparrsätra och Gata skog – två uppländska slag. Uppsala Nya Tidning 14 juli, sid 8.)

1993:13
“Rits“: Stockholmsarrogans, bokmässa och älgar. Skaraborgs Läns Allehanda 9 september, sid 2. (Litteraturforskaren *Lars Lönnroth har beklagat sig över att TV-informationen rörande vikingatid är alltför ensidig. Sedan västgötaskolan försvann från etern efter °Dag Stålsjös död är det istället arkeologen *Björn Ambrosiani och programledaren Bo G Eriksson som fått något slags inofficiellt monopol. *Lönnroth anser att detta fått det beklagliga resultatet att det istället är östra Sveriges forntid som överbetonats. Jfr. 1987:41, 1987:48.)

1993:14
°Verner Lindblom: Historieåret och “vaggan“. Skaraborgs Läns Tidning 20 september, sid 3. (Författaren uppger sig vilja ge en sammanfattning av vetenskaplig debatt rörande svenska riksenandet.)

1993:15
Lena E Jonsson: Var stod svea rikes vagga – ännu en het debatt. Skaraborgs Läns Allehanda 24 september. (En publik på tvåhundra personer infinner sig för i Fredrikbergsskolans aula i Falköping. Debattörer är å ena sidan historikerna *Lars Gahrn och *JBLD Strömberg, å andra sidan västgötaskolans °Verner Lindblom och °Göran Liljenroth. Debattledare är *Jan Skoglöw.)

1993:16
Carl Hellmor: Historieårets stora lokala fråga – uppsluppen debatt om “vaggan“. Falköpings Tidning 25 september, sid 12.

1993:17
Stig Gustafsson: Historisk afton med debatt – Lars Gahrn berättade om Magnus barfot och Knut Håkonsson. Alingsås Tidning 24 okt. (Om debatt på Mikaelsgården i Vårgårda mellan *Lars Gahrn och °Jan Skoglöw.)

1993:18
*Lars Gahrn: Kungabilden i Eriksberg. Borås Tidning 29 dec, sid 5. (Konsthistorikern *Viola Hernfjäll och arkeologen *Åke Nisbeth har gjort antaganden om att kung Knut Eriksson låtit bygga Eriksbergs kyrka i Västergötland – platsen där Knut senare avled – samt att en kungabild i kyrkan skulle föreställa dennes fader kung Erik den helige, till vars minne kyrkan skulle vara uppförd. Dendrokronologisk datering har dock visat att kyrkan var byggd redan då kung Erik levde. En ny teori har då utarbetats om att det istället skulle vara Erik som uppfört kyrkan och låtit porträttera sig själv som byggherre. Kyrkogrundare avbildas dock med en kyrkmodell i famnen, och någon sådan finns inte på Eriksbergs kungabild. Ej heller finns något svärd på kungabilden, vilket ett porträtt av Erik borde fått emedan han dräptes med svärd. Jfr. 1987:18b.)

År 1994

1994:1
*Lars Gahrn: Värmland mellan Sveariket och Norge. Wermlandica. (Författaren behandlar här utförligare samma tema som i 1989:1i. De västsvenska landskapen var löst knutna till Sveariket och mycket självständiga. I uppsatsens andra del, 1995:1, visar han dock att Snorre Sturlassons uppgifter om att Värmland skulle ha tillhört Norge helt saknar belägg och verklighetsbakgrund.)

1994:2
*Lars Gahrn: Sveariket och påvebreven om ärkesätet Hamburg-Bremen. Historisk Tidskrift, sid 189-202. (Författaren visar – i underförstådd polemik mot dem, som förnekar att någon nämnvärd statsbildning har funnits före 1100-talet – att i ärkestiftet Hamburg-Bremens privilegiebrev kan Norden sammanfattas under benämningen “svearnas och danernas alla folkstammar“. Han drar härav slutsatsen att endast svear och daner hade större riksbildningar. År 1053 får vi en utförligare beskrivning, men götarna är inte med och har alltså inte varit självständiga. I underförstådd polemik mot dem, som hävdar kyrkans betydelse för riksbildningen, visar *Gahrn, att den kyrkliga indelningen av Norden inte ledde till riksbildningen, utan att de färdigbildade rikena bröt sönder den kyrkliga indelningen.)

1994:3
*Lars Gahrn: Ortnamn och historia, ett genmäle. Västgötabygden nr 3, sid 674-675. (Svar till °Lindblom, som i sin tur får replikera.)

1994:3b
*Lars Gahrn: Platons Atlantis, diktning som tagits på allvar. Sökaren nr 3, sid 22-25.

1994:3c
°Göran Liljenroth: Gum svea rikes navel, med tillägg. Halmstad. (Jfr. 1985:12. Tillägg rörande °Göran Liljenroths utgrävningar av borgen Gum. Anklagelser samt avtryckta handlingar, I-XXXII.)

1994:3d
°Gunnel och °Göran Liljenroth: Folket bortom nordanvinden. (Omtryckning av 1989:2.)

1994:4
°Verner Lindblom: Ortnamn och historia. Västgötabygden nr 6, sid 578-585. (Författaren presenterar bland annat °Anders Högmers studier av alla orter som bär namnet Uppsala.)

1994:4b
Aina Lindborg: Recension av “Gudaträd och västgötska skottkungar“, 1994:4c. Västgötabygden nr 6, sid 595. (Boken tolkas som ett “tungt vägande inlägg i debatten om Svea rikes vagga“.)

1994:4c
Leon Rhodin, °Verner Lindblom & Kerold Klang: Gudaträd och västgötska skottkonungar – Sveriges bysantinska arv. Göteborg. 232 sid, inbunden.

1994:5
Martin Gustavsson: Svea rikes vagga i Västergötland? Alingsås-Kuriren 14 januari, sid 4. (Intervju med hembygdsforskaren Lennart Jacobsson och lekmannahistorikern °Jan Skoglöw inför stundande debatt i Herrljunga.)

1994:6
Aina Lindberg: Enormt intresse för svea rikes vagga. Alingsås Tidning 14 januari, sid 19. (Debatt på Sagabion i Alingsås mellan å ena sidan historikerna *Lars Gahrn och *JBLD Strömberg, å andra sidan västgötaskolans °Verner Lindblom, °Göran Liljenroth och °Ingvar Leion. Medverkar gör även hembygdsforskaren Lennart Jacobsson. Debattledare är °Jan Skoglöw. Mycket av kvällens livliga debatt kretsar kring frågan huruvida erikska kungaätten är knuten till det närbelägna Eriksberg. Bion fylls snabbt till sista ståplats; många som kommit fick gå hem igen till följd av platsbristen.)

1994:7
°Verner Lindblom: Ärvd nationalmyt ersätter kunskap. Alingsås Tidning 16 september, sid 2.

År 1995

1995:1
*Lars Gahrn: Värmland mellan Sveariket och Norge, II. Wermlandica. (Fortsättning på 1994:1.)

1995:2
*Lars Gahrn: Om Erik Knutsson och Fale Bure. Västgötabygden nr 5, sid 726.

1995:3
°Ingvar Leion: Om källkritik och “budbärare“. Västgötabygden nr 5, sid 712-714.

1995:4
°Gunnel och °Göran Liljenroth: Hel den gömda gudinnan i nordisk mytologi. Halmstad.

1995:5
°Verner Lindblom: En dramatisk flykt. Västgötabygden nr 3, sid 672-673.

1995:6
(Bengt Lindborg: Egil Skallagrimsson – legend, saga, sanning? Västgötabygden nr 3, sid 668.)

1995:7
Curt Carlsson: Guldringsfynd ger inte västgötaskolan rätt, menar Lars Gahrn. Arbetet 17 nov, sid 11.

1995:8
Johan Ling: Mer arkeologpengar till Västsverige, tack. Arbetet 23 nov.

1995:9
*Lars Gahrn: Alla fornfynd glimmar inte. Arbetet 1 dec. (Fler utgrävningar i Västergötland skulle inte nödvändigtvis förbättra forskningen. De flesta utgrävningar görs i samband med att fornfynd hotas av bebyggelsens expansion. Det som grävs ut blir ofta bara magasinerat och bortglömt. Det går inte heller att exempelvis förutsäga var möjligheterna att finna guld är störst.)

1995:10
(Margita Björklund & Kjell Andersson: Återför guldfynden hit – det betyder mycket för kulturturismen i Västsverige. Arbetet 7 dec, sid 16.)

1995:11
°Verner Lindblom: Indikationer pekar mot västgötskt urhem. Arbetet 8 dec. (Författaren sätter guldfyndet i Vittene i samband med °Carl Otto Fasts och °Gustaf Lundéns 30-talsteorier om att den fornnordiska diktningen tillkommit i detta område.)

1995:12
Johan Ling: Gräv i Västergötland. Arbetet 12 dec.

1995:13
*Lars Gahrn: Guld och makt behöver inte höra ihop. Arbetet 18 dec, sid 12. (De guldskatter som upphittats på västgötska orter behöver inte ses som något tecken på att Västergötland var politiskt viktigare än andra landskap. Gotland är Sveriges ojämförligt rikaste område vad gäller silverskatter. I detta fall motsvaras dock inte rikedomen av någon central position inom riket och riksbildningen. Ädelmetall lades för övrigt ned i jorden då bygden ofta var utsatt för fientliga anfall. Stora skattfynd kan således lika gärna tyda på maktlöshet som på makt.)

1995:14
°Verner Lindblom: Rätten till din historia – varför ska Stockholm tjäna pengar på västsvenska kulturskatter? Arbetet 20 dec, sid 16.

År 1996

1996:1
Hans Andersson: Politik, religion, extremism. Malmö. 206 sid. (På sid 81-82 placeras västgötaskolan in bland svenska högerextremistiska organisationer. “Västgötaskolans blandning av gammal asatro och total okunnighet om de historiska folkvandringarna borde inte kunna locka så särskilt många anhängare. Antalet är kanske inte så stort, men det finns däremot många organisationer som anammar dessa ‘läror’, nämligen alla som kämpar för att hålla den svenska folkrasen fri från skadlig genetisk uppblandning“. På sid 37 finner författaren likheter mellan västgötaskolan och Rasbiologiska Institutets läror. Författaren noterar även att det nazistiska samfundet Manhem intresserade sig för läror av västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast. Detta samfund kallas på sid 17 “samlingsplats för alla svenska fascistiska organisationer och enskilda sympatisörer“. Jfr. 1990:23.)

1996:1b
*Björn Ambrosiani & Bo G Eriksson: Birka vikingastaden. Sveriges Radios förlag, 96 sid, ill. (I denna femte och sista volym om utgrävningarna på Björkö summeras resultaten. På sid 73 tar man avstånd från uppfattningen att Birka grundats av kungar från Götaland. Jfr. 1992:5.)

1996:2
Bertil Andersson: Där stenarna talar. Västgötabygden nr 1, sid 21. (Recension av 1994:4c. Författaren ingår till sammans med västgötaskolans °Verner Lindblom i ett “team“ som bedriver forskning kring denna boks frågeställningar.)

1996:3
°Gösta Bågenholm: Västergötlands forntid i historiebeskrivning och hembygdsrörelse. Fællesnordisk Råd for Arkæologistuderende, kontaktstencil 39, sid 35-47. Umeå universitet. (Västgötaskolans svar på 1990:22. I stort sett hela dokumentationen är dock övertagen från denna referens, som författaren själv tillstår i sin fotnot nr 1. Enda nyttiga forskningsinsatsen är upptäckten av referens 1930:1c.)

1996:4
*Lars Gahrn: Tacitus, svearna och Västergötland. Västgötabygden nr 1, sid 20-21.

1996:5
*Lars Gahrn: Fale Bure och guldfynden. Västgötabygden nr 3, sid 16.

1996:6
*Lars Gahrn: Tacitus och källkritiken. Västgötabygden nr 4, sid 23.

1996:7
(Maja Hagerman: Spåren av kungens män. Stockholm. 440 sid.)

1996:8
(David Haldorson: Var stod slaget vid Gestilren? Västgötabygden nr 6, sid 4-6. – Författaren förmodar att slaget stod vid Gällsta lid i Timmele, Västergötland.)

1996:9
°Ingvar Leion: Källkritik som beslutsunderlag. Västgötabygden nr 2, sid 24.

1996:10
°Ingvar Leion: Om illusion och manipulation i historieskrivningen. Västgötabygden nr 5, sid 24.

1996:11
°Verner Lindblom: Västergötlands guldålder. Västgötabygden nr 1, sid 18-19. (Författaren framställer guldfynden från Vittene utanför Trollhättan som ett bevis för riktigheten i °Carl Otto Fasts och °Gustaf Lundéns 30-talsteorier om att den nordiska forndiktningen skapats i denna trakt.)

1996:12
°Verner Lindblom: Om Erik Knutsson och Fale Bure. Västgötabygden nr 1, sid 20.

1996:13
(Aina Lindborg: Kunglig glans i Eriksberg. Västgötabygden nr 6, sid 1, 22-23. – Om högtidlighållandet av kung Knut Erikssons död i Eriksberg för 800 år sedan.)

1996:14
(*Else Nordahl: Templum quod Ubsola dicitur. Aun nr 22. – Författaren sammanfattar resultaten av sina egna utgrävningar i Gamla Uppsala, publicerar dokumentationen av arkeologen *Sune Lindqvists utgrävningar, samt lägger fram en del teorier. Jfr. 1984:5, 1990:52, 1993:1.)

1996:15
Leon Rhodin: “Ållebergskrage“ avbildad på bysantinsk elfenbensrelief. Västgötabygden nr 4, sid 22-23.

1996:16
°Jan Skoglöw: Västergötland Sveriges vagga! Alingsås. (Med ett bidrag av Dieter Hein.)

1996:17
*Lars Gahrn: Forskning får inte bli propaganda. Arbetet 4 jan, sid 14. (Förslagen om att guldskatten från Vittene skall förvaras nära fyndorten – uppbackade av västgötaskolan – är i och för sig vettiga, men har det problemet att det kostar mycket att kunna förvara en guldskatt på sådant sätt att den inte riskerar att bli stulen. Nu har ett välbevakat guldrum byggts i Stockholm som lockar stora skaror av besökare. Det skulle kosta orimligt mycket att åstadkomma något liknande i Vittene.)

1996:18
Lars Lidaräng: Här finns många obevisade teser – rena fantasiprodukter figurerar om Mälardalens betydelse i Sveriges historia. Arbetet 8 jan, sid 12.

1996:19
Johan Ling: Tona inte ner guldfyndets betydelse. Arbetet 8 jan, sid 12.

1996:20
“Hedenhös“: Trist tjafs. Arbetet 11 jan. (Debatten om guldskatten från Vittene tycks inte intressera allmänheten.)

1996:21
*Claes Theliander: Frågan om Svea rikes vagga – hela diskussionen är en pseudokonflikt. Arbetet 15 jan, sid 12. (Det fanns inga egentliga nationer under den tid då vissa debattörer förlägger vaggan till Västergötland hävdar författaren, som är doktorand i arkeologi vid Göteborgs universitet. Dock borde arkeologiska institutionen forska mer i det rika arkeologiska källmaterialet från Västergötlands vikingatid och tidiga medeltid.)

1996:22
Lars Lidaräng: Sluta generalisera om västgötaskolan. Arbetet 20 jan.

1996:23
°Jan Skoglöw: Du fick rätt, Dag Stålsjö. Arbetet 27 jan.

1996:24
(Margita Björklund: Arkeologiska fynden del av kulturturismen. Arbetet 31 jan. – Om huruvida guldskatten från Vittene utanför Trollhättan bör förvaras i Stockholm eller nära fyndplatsen.)

1996:25
(Ingegärd Svedberg: Tvist om fynds förvaringsplats. Arbetet 31 jan. – Om huruvida guldskatten från Vittene utanför Trollhättan bör förvaras i Stockholm eller nära fyndplatsen.)

1996:26
*Claes Theliander: Det finns ingen objektiv sanning om historien. Arbetet 2 feb.

1996:27
(Anonym: Guldet åter – skatten från Trollhättan bör stanna där för gott. Göteborgs-Posten 5 feb.)

1996:28
(“L.W“: Striden om guldfynden. Arbetet 6 feb.)

År 1997

1997:1
*Lars Gahrn: Uppsala, biskop Karl av Västerås och Johannes Messenius. Uppland, Upplands fornminnesförening och hembygdsförenings årsbok, sid 91-119. (Jfr. 1996:14. Anteckningar vilka uppges vara skrivna av en biskop Karl av Västerås har åberopats som ett viktigt belägg för att Uppsala hednatempel låg i Gamla Uppsala, Uppland. Anteckningarnas tillförlitlighet har ifrågasatts bland annat därför att de upphittades av 1600-talsprofessorn Olaus Rudbeck i dennes eget bibliotek mitt under en lärdomsfejd som rörde just hednatemplets läge. Författaren visar emellertid att biskop Karls omnämnande av Uppsala hednatempel var känt redan 1611 och alltså inte kan vara en förfalskning från 1670-talet. Omnämnandet ger ett bestyrkande belägg för att hednatemplet har funnits till och legat i Gamla Uppsala. Utredningen har en tydlig ehuru indirekt udd mot västgötaskolan och likasinnade.)

1997:1b
*Lars Gahrn: Lyssna till källkritiken! Västgötabygden nr 1, sid 16.

1997:2
(*Anders Hultgren [red.]: Uppsalakulten och Adam av Bremen. Nora. 223 sid. – Religionsvetare, arkeologer och historiker skriver om Gamla Uppsalas forntida och medeltida betydelse: *Anders Hultgård, *François-Xavier Dillmann, *Britt-Mari Näsström, *Anne-Sofie Gräslund, *Carl F Hallencreutz och *Henrik Jansson. Jfr. 1996:14.)

1997:2b
°Ingvar Leion: Mer om Tacitus och modern källkritik. Västgötabygden nr 2, sid 24-25.

1997:2c
°Gunnel och °Göran Liljenroth (red): Småländska antiqviteter av Petter Rudebeck – 300-årigt manuskript uttytt, nedskrivet och varsamt redigerat av Gunnel och Göran Liljenroth. (Utgivarnas företal innehåller dels ett rasande anfall mot 1600-talsprofessorn Olaus Rudbeck, dels en hyllning av dennes brorson Petter.)

1997:2d
Lars Lindblad: Tolkningsrätt – en historia i gungning. C-uppsats i arkeologi, Göteborgs universitet. 32 sid. (Detta är en arkeologisk uppsats som i stort sett saknar arkeologiska resonemang. Istället inriktar sig författaren på att misstänkliggöra sakkunniga forskare genom obevisade påståenden om att dessa avvisar västgötaskolans idéer av rena prestigeskäl. Uppsatsen är influerad av 1996:3 och 1977:2.)

1997:2e
°Verner Lindblom: Fakta kring radionämndens fällningar av Dag Stålsjös TV-program. Västgötabygden nr 2, sid 27. (Författaren påstår att “ny aktuell forskning“ bevisat att västgötaskolans TV-språkrör °Dag Stålsjö hade rätt, varför hans program borde få sändas i repris. Som exempel på sådana nytänkare nämns journalisten Maja Hagerman, jfr. 1996:7, samt historikerna *Thomas Lindkvist och *Jan Arvid Hellström. Jfr. 1988:8, 1997:2f.)

1997:2f
(Bengt Lindborg: Hur kom Sverige till? Västgötabygden nr 1, sid 4-5. – Om Maja Hagermans bok 1996:7.)

1997:2g
(Bengt Lindborg: Jan Arvid Hellströms “Vägar till Sveriges kristnande“, en presentation. Västgötabygden nr 2, sid 23.)

1997:2h
Aina Lindborg: Intressant handskriftsfynd. Västgötabygden nr 4, sid 12. (Privatforskaren °Jan Skoglöw menar sig ha funnit nya uppgifter om svearikets vagga i en krönika från cirka år 1600 av Petrus Petrejus.)

1997:2i
(*Gunnar Linde: Kungamordet i Gestilren. Västgötabygden nr 1, sid 15-16. – Författaren tror inte på David Haldorsons lokalisering av slaget vid Gestilren, 1996:8. Den traditionella uppfattningen att slaget skulle stått i Västergötland bygger till stor del på en källa från 1400-talet som uppger att slaget skall ha stått “mellan Dala och Lena“. Denna sena utsaga torde dock ha tillkommit genom en sammanblandning med ett annat slag därstädes år 1208. Författaren upprepar att Gestilren troligast är identiskt med Göstrings härad i Östergötland. Något slag behöver det heller inte ha varit fråga om, utan snarare ett lönnmord.)

1997:3
Carl Hylander: Full rulle på medeltidssymposiet. Alingsås Tidning 4 april. (Ett två dagars medeltidssymposium hålls i Alingsås syftande till ett möte mellan akademiker och lekmannaforskare. Ordförandeskapet delas mellan *Thomas Lindkvist från Uppsala universitet och västgötaskolans °Jan Skoglöw. Föredrag hålls av västgötaskolans °Verner Lindblom, °Ingvar Leion, samt °Gunnel och °Göran Liljenroth. Lekmannaforskaren John Kraft från Västmanland redogör för sina ortnamnsstudier. Som vanligt medverkar historikerna *Lars Gahrn och *JBLD Strömberg. Så ock historikern och debattledaren *Thomas Lindkvist samt kyrkohistorikern *Tore Nyberg. Arkeologerna *Klas-Göran Selinge, *Rune Ekre, *Mats G Larsson och *Sören Nancke-Krogh föreläser också. Denna gång får föredragshållarna helt fritt bestämma det ämne som skall behandlas. En debatt hålls dock efter föredragen där publiken får ställa frågorna, som visar sig bli de gamla vanliga. Symposiet dokumenteras i stencilform.)

1997:4
Carl Hylander: Medeltidssymposiet i Alingsås avslutat. Alingsås Tidning 7 april. (Den västgötasinnade artikelförfattaren tycks främst ha uppskattat det avslutande föredraget, av den “djärve uppsaladocenten Thomas Lindkvist vars idéer ligger i linje med vad västgötaskolan alltid hävdat“.)

1997:5
Martin Gustavsson: Många spännande inslag i historiedebatten. Alingsås-Kuriren 10 april.

1997:6
Rune Lindblad: Sverige eller Götrige – det är frågan… Falköpings Tidning 23 september, sid 1, 4. (Debatt i Fredriksbergsskolans aula i Falköping mellan å ena sidan historikerna *Lars Gahrn och *JBLD Strömberg samt arkeologen *Mats G Larsson, å andra sidan västgötaskolans °Verner Lindblom, °Göran Liljenroth och °Ingvar Leion. Debattledare är °Jan Skoglöw. Debatten kommer att kretsa kring bl.a. frågan om den medeltida kungamaktens styrka, vilken västgötaskolan tenderar att övervärdera.)

1997:7
Anonym: På stan. Grönköpings veckoblad, oktobernumret. (Hr grundrektor Ludvig Hagwald i Grönköping menar att det nya västsvenska storlänet bör få ett länsvapen utformat med hänsyn till traktens historiska betydelse: svenska riksvapnet samt en vagga.)

År 1998

1998:1
Anonym: Fyra västgötar får plakett under riksstämman. Västgötabygden nr 4, sid 7. (Sveriges Hembygdsförbund har givit en plakett till västgötaskolans °Verner Lindblom “för rik gärning i hembygdsvårdens tjänst“.)

1998:2
*Lars Gahrn: Olustiga skämt. Västgötabygden nr 4, sid 25-26. (Författaren hävdar att de anonyma brev som är underlag för teorierna i °Jan Skoglöws bok 1998:6 är förfalskade. Han uppmanar skämtarna att träda fram och att upphöra med sådana lustigheter.)

1998:2b
(Jan Guillou: Vägen till Jerusalem. Stockholm. – Jfr. 1998:10.)

1998:3
*Mats G Larsson: Svitjod, resor till Sveriges ursprung. Stockholm.

1998:4
°Verner Lindblom: Magnus Nilssons tid och Erik den heliges. Västgötabygden nr 4, sid 17-18.

1998:5
Bengt Lindborg: Om åsiktsfrihet i forskningen och rätten att publicera. Västgötabygden nr 4, sid 24. (Om 1997:2d. Författaren anser att västgötaskolans företrädare uttsatts för åsiktsförtryck.)

1998:6
°Jan Skoglöw: Sveriges vagga stod på Kinnekulle. (Medförfattare °Mac Key, °Verner Lindblom, °Gunnel och °Göran Liljenroth, °Ulla och °John Hamilton, samt Andreas Johansson. Huvudförfattaren °Skoglöw har fått anonyma brev, citerade på sid 8-11, från en person som uppger sig vara bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. Denne påstår att det finns hemliga dokument undangömda i biblioteket. En 1400-talstext kopierad av Petrus Petrejus påstås klargöra att namnet Sverige icke betyder “svearnas rike“ utan grundar sig på tyskans “Zweirike“, alltså det “tvårike“ som skulle ha utgjorts av Västergötland och Östergötland. Ett brev från 1600-talsprofessorn Olaus Rudbeck skall också finnas, vari denne erkänner att sveakungarnas hemvist faktiskt var Kinnekulle.)

1998:7
Lasse Strömqvist: Han söker Svea rikes vagga. Göteborgs-Posten 23 jan. (Om privatforskaren °Jan Skoglöws nya teorier om att medeltida skrifter i Uppsala universitetsbibliotek kan kasta nytt ljus över debatten om svearikets vagga, jfr. 1998:6.)

1998:8
Sven Millhammar: Västergötland – “Svea rikes vagga“. Kvällsstunden 24 juli, sid 15. (“Svea rikes vagga stod i Västergötland“, konstaterar författaren inledningsvis. Inte många hållbara bevis företes dock. Istället formar sig artikeln till en naiv hyllning till landskapet i största allmänhet.)

1998:9
Henrik Dammberg: Ny bok om Svea rikes vagga bygger på falska dokument – Jan Skoglöws “nya bevis“ blev ett riktigt västgötaklimax. Skaraborgs Läns Allehanda 31 juli. (°Jan Skoglöws medförfattare tar avstånd från teserna i boken 1998:6. Chefen för handskriftsavdelningen på Uppsala universitetsbibliotek *Viveka Halldin-Norberg uppger sig ha gjort stora ansträngningar för att hitta den dokumentation som bokens teser bygger på. De citerade källorna tycks dock inte existera. Historikern *Lars Gahrn menar att de anonyma brev som tillsänts °Skoglöw är skrivna av en skämtare. En “skandalbok“, säger västgötaskolans °Mac Key. Dock är °Skoglöw själv alltjämt övertygad om att uppgifterna är äkta, och fortsätter efterforskningarna.)

1998:10
Gunder Andersson: En medeltida förfader till Hamilton. Aftonbladet 17 aug, sid 4-5. (Recension av 1998:2b. Recensenten fäster sig vid det faktum att den politiska maktkampen i boken utspelar sig i götalandskapen, medan mälarområdet framstår som en perifer utmark: “Det är en historieskrivning som skulle väckt Dag Stålsjös gillande – och inget ont i det. “)

1998:11
Anders Lundberg & Jonas J Magnusson: En teori som vaggar oss till sömns. Göteborgs-Posten 25 aug, sid 45-46. (Recension av boken 1998:6 av °Jan Skoglöw med flera. Verket utdöms som en “sällsynt svårsmältbar soppa“. Själva västgötaskolan som idé, “den notoriska driften att vilja förlägga Sveriges födelse till Västergötland istället för till Uppland“, uppfattas som helt ointressant.)


8.2 Carl Otto Fasts klippsamling

 

 

[Volym I]

År 1929

F1929:1
“Svionum“ (=°Carl Otto Fast): Beowulf, är detta poems problem på väg att lösas? Vår Stad 29 nov.

F1929:2
“Mn“: Danskarna voro ursprungligen upplänningar. Dagens Nyheter 10 dec. (*Elias Wessén uttalar sig om en teori av den tyske språkforskaren *Gustaf Neckel.)

F1929:3
Anonym: Danskarna härstamma från svear. Aftonbladet, 8 dec, sid 3. (*Intervju med arkeologiprofessorn *Birger Nerman.)

F1929:4
Anonym: Svear drevo anglerna till Britannien. Aftonbladet, 11 dec, sid 11. (Fortsättning på F1929:3.)

År 1930

F1930:1
Anonym: Västgöta-Dal – germanernas äldsta hem! Länstidningen Vänersborg 20 feb. (Man konstaterar entusiastiskt att västgötaskolans lärofader °Carl Otto Fast i sin forskning funnit att Vänerbygden “är inte mindre än de 10 germanska nationernas hemland“.)

F1930:2
“Svionum“ (=°Carl Otto Fast): Västgöta-Dal – Germaniens vagga och moderssköte? Danskarna härstamma från Brålandaslätten. Länstidningen Vänersborg 20 feb.

F1930:3
K.G. Cedergren: Ny sensationell vetenskaplig upptäckt. Elfsborgs Läns Annonsblad 21 feb. (Författaren, som uppger sig vara läkare och ombud för riksantikvarien, betraktar °Carl Otto Fasts teorier som ett aprilskämt och förmodar att dessa tillkommit på Restads mentalsjukhus.)

F1930:4
“Svionum“ (=°Carl Otto Fast): Svar på tal. Elfsborgs Läns Annonsblad 24 feb. (Svar på F1930:3. °Carl Otto Fast råder doktor Cedergren att istället bli veterinär, “då ju en sådan kan behandla sina patienter utan att behöva tilltala dem“.)

F1930:5
K.G. Cedergren: Till “Svionum“. Elfsborgs Läns Annonsblad 1 mars. (Förnyat angrepp på °Carl Otto Fast och Länstidningen.)

F1930:6
“P“: Från allmänheten till signaturerna -G- och K.G. Cedergren. Elfsborgs Läns Annonsblad 3 mars. (Författaren menar att doktor Cedergren inte kan bevisa att °Carl Otto Fast har fel.)

F1930:7
Länstidningens redaktion: Svar till doktor Cedergren. Länstidningen 24 feb. (Tidningen förklarar sig neutral i arkeologiska frågor, men tycker att doktor Cedergrens utfall överskridit en “bullergräns“.)

F1930:8
“Svionum“ (=°Carl Otto Fast): Västgöta-Dal och danerna, II. Länstidningen 24 feb.

F1930:9
Anonym: Beowulfs land röner beröm från England. Svenska Dagbladet 17 april.

F1930:10
“Schr“: Bråvalla slag och gravfält. Stockholms-Tidningen 7 maj. (Recension av *Arthur Nordéns bok “Östergötlands järnålder, I“.)

F1930:11
Anonym: Alfhems problem löses i sommar? Professor Nerman gräver efter sagans kungar. Dagens Nyheter 23 maj. (Arkeologen *Birger Nerman uppges planera att tillsammans med två göteborgsarkeologer gräva efter sagornas kungsgård Alfheimar. Han har även hjälp av en ingenjör E. Faste, vilken “en längre tid som en orientering varit sysselsatt med att pejla traktens muntliga traditioner“. Även professor *Erland Hjärne i Uppsala forskar om Alfhemssagorna.)

F1930:12
Anonym: Fina fynd vid Alfhem, tror Hjärne. Dagens Nyheter 24 maj.

F1930:13
Anonym: Grävningarna i Alfhem är t.v. rätt obestämda – de utpekade ej tillsporda. Göteborgs Morgonpost 24 maj. (De båda göteborgsarkeologerna som nämndes i F1930:11 förnekar att de planerar någon grävning. *Nerman bekräftar däremot att han haft hjälp med förberedande pejling av muntlig tradition, utförd av en ingenjör Faste: “För övrigt ha de orienteringar, som förekommit i älvdalen på senaste tiden, icke strängt begränsats till Alfhem. Man har nämligen kommit att rikta uppmärksamheten även på trakterna kring älvens övre lopp och kring Vänerstränderna, närmast älvens utflöde, såväl i Dalsland som i Västergötland, och fäst uppmärksamheten på möjligheten av att där finna nya vittnesbörd om i hur hög grad gammal västgötatradition överförts antingen till Uppland eller Norge vid västgötarikets undergång.“)

F1930:14
Sölve Gardell: Var man skall gräva och vad man letar efter i sagornas Alfhem? Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 27 maj. (Man hoppas hitta en konung Alf i Alfhem, liksom *Nerman en gång hittade kung Ottar Vendelkråka i Ottarshögen.)

F1930:15
“P“: Sverige – Beowulfs land. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 28 maj. (Det påpekas att engelska forskare förlagt den halvmytiske konungen Beowulfs hemtrakt till Göteborgs omnejd.)

F1930:16
“G“: Med prof. Nerman på rekognoscering i Alfhemstrakten. Alfhem säte för en alfisk dynasti under 700- och 800-talen. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 16 juni.

F1930:17
°Carl Otto Fast: Beowulfsångens Earnanäs och Alfhem. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 11 juli.

F1930:18
Anonym: Har Beowulfs skald fötts vid Göta älv? Alfhem utanför Göteborg kungasäte på 500-talet? Stockholms-Tidningen 25 aug. (“Ingenjör C.O. Fast i Göteborg“ är i motsats till *Nerman övertygad om att Alfhem bör sättas i samband med eposet om konung Beowulf. Han menar sig ha stöd av engelska forskare, särskilt professor *Chambers. “Mindre beredvilligt stöd finner ingenjör Fast hos de svenska vetenskapsmännen. Emellertid har professor Henrik Schück varit inne på samma linje… Dr Arthur Nordén har länge sysselsatt sig med just Beowulfproblemet. Men han kan på intet sätt biträda ingenjör Fasts teori. Istället vill han hävda, att Beowulfsagan helt och hållet kan lokaliseras till trakten på gränsen mellan Östergötland och Södermanland.“)

År 1931

F1931:1
“Jc“: På upptäcktsresa i Vänerntrakternas fornhistoria. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 7 mars. (Recension av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, I“.)

F1931:2
Em. Bergman: Recension av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, I“. Hembygden, utgiven av Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund, juli 1931, sid 101. (Särskilt intresse ägnas °Fasts teori om att Vänerbygden är “det egentliga urhemmet för den nordiska rasen“.)

F1931:3
*Johan Nordström: Götisk historieromantik och stormaktstidens anda. Dagens Nyheter 23 maj, sid 6. (Författaren, som är expert på Olaus Rudbeck, skisserar här de götiska idéernas historia.)

F1931:4
*Johan Nordström: D:o, II. Dagens Nyheter 26 maj, sid 6.

F1931:5
*Johan Nordström: D:o, III. Dagens Nyheter 27 maj, sid 6.

F1931:6
*Lennart von Post: Naturmystik, naturvetande och naturkänsla. Svenska Dagbladet 28 juli.

F1931:7
*Lennart von Post: D:o, II. Svenska Dagbladet 29 juli.

F1931:8
“B.J.“: Ludendorff är hedning, dyrkar Oden! Generalen driver löjlig och primitiv agitation. Kristendomen hånas. Sv. Morgonbladet 21 aug. (Den ryktbare världskrigsgeneralen vill rädda Tyskland genom kamp mot judarna och renässans för hedendomen.)

F1931:9
Carl Hasselgren: Låg germanska mytologiens urhem vid Vänern? Karlstads-Tidningen 3 sept. (Recension av °Carl Otto Fasts bokserie “Det äldsta Götalands historia.)

F1931:10
Anonym: Torhymnen som blev koamulett. Dagens Nyheter 1 dec.

F1931:11
Anonym: Förteckning av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, III“. Svensk Bokhandelsförteckning nr 49, 5 dec.

F1931:12
“Jc“: Halleberg – Odens Valhall? Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 17 dec. (Recension av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia“.)

F1931:13
*Gösta Langenfelt: Notes on Anglo-Saxon Pioneers. Englische Studien, bd 66, h. 2, 1931, sid 241. (Recension av °Carl Otto Fasts idéer om Beowulf som västsvensk. = 1932:8.)

År 1932

F1932:1
“Hgn“: Låg de fornnordiska gudarnas “Olymp“ vid Göta älv? Karlstads-Tidningen 14 jan.

F1932:2
Anonym: Sveriges äldsta människor spårade i Göteborg. Svenska Dagbladet 22 jan.

F1932:3
Anonym: Nordiskt samkväm på Grand. Svenska Dagbladet 24 jan.

F1932:4
Carl Hasselgren: Halleberg den nordiska mytologiens Olymp – nya synpunkter till stöd för teorien av C.O. Fast. Karlstads-Tidningen 26 jan. (Recension av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, IV“.)

F1932:5
Anonym: Förteckning av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, IV“. Svensk Bokhandelstidning nr 4, 30 jan.

F1932:6
°Gustaf Lundén: Varifrån kommo danerna? Ny Tid 16 feb, sid 6-8. (Ett annat tidigt namn inom västgötaskolan gör här entré, och redogör för °Carl Otto Fasts teorier om danernas rötter vid Vänern.)

F1932:7
Anonym: Förteckning av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, IV“. Svensk Bokhandelstidning nr 7, 20 feb.

F1932:8
Anonym: Vikingarnas Valhall identisk med Colosseum i Rom! Nya Dagligt Allehanda 23 feb.

F1932:9
Anonym: Sagornas väg från goterna till Norden. Svenska Dagbladet 8 mars. (Föredrag av den tyske professorn *Helmut de Boor.)

F1932:10
*Ivar Schnell: Naturvetenskaperna i arkeologiens tjänst. Stockholms-Tidningen/Stockholms Dagblad 11 mars. (Arkeologin, “den minst exakta vetenskapen“, kan enligt författaren hämta hjälp av bl.a. geologin.)

F1932:11
Anonym: Vänerbygden är sagornas land och asarnas stamort. Djärva teorier om fornsagornas ursprung. Trollhättan 22 mars. (Trollhättebygdens fornminnesförening har årsmöte, och °Gustaf Lundén håller ett föredrag vari han vill “bevisa sannolikheten av den av honom själv samt av en annan lekmannaforskare, civilingenjören C.E. Fast i Stockholm, hävdade uppfattningen“ att nordiska gudasagan måste lokaliseras till Vänerbygden. “Tal. hade själv tidigare reflekterat över sammanställningen och de slutledningar som densamma kunde giva anledning till men ej brytt sig om att närmare framlägga resultatet av de givna premisserna.“)

F1932:12
Anonym: Statens anläggningar och de större industrierna i Trollhättan. Trollhättan 22 mars.

F1932:13
Anonym: Förteckning av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, VI“. Svensk Bokhandelstidning nr 13.

F1932:14
“S. Sch“: Recension av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, I“. Biblioteksbladet, häfte 2, april. (“Framställningen är medryckande, men mycket ofta bygger han sina slutsatser på alltför svaga grunder“.)

F1932:15
Anonym: Litteratur. Trollhättan 5 april. (Recension av °Carl Otto Fasts bokserie “Det äldsta Götalands historia“, vars hypoteser uppges vara “så kraftigt motiverade, att en granskning och uttalande från fackmannahåll ej länge kan låta vänta på sig“. Boken har uppmärksammats mycket inom Trollhättans fornminnesförening, “och var ju även den direkta anledningen till det föredrag, som hölls vid föreningens årsmöte, då föredragshållaren, fastän i flera fall av avvikande mening, dock i sin slutledning och under i stort sett helt annan motivering instämde med författaren.“)

F1932:16
°Carl Otto Fast: Våra förfäders föreställningar om naturen. Trollhättan 12 april. (Författaren uppges ha “rönt stor uppmärksamhet“ bland “de förnämsta fackmännen i utlandet“. Som exempel anföres *Finnur Jónsson, *Gustaf Neckel och *Johannes Hoops, liksom svensken *Gösta Langenfelt.)

F1932:17
Anonym: Den tyska vetenskapen intresserad av Västgöta-Dals fornhistoria. Trollhättan 26 april. (Professor *Gustaf Neckel uppges ha tagit upp °Carl Otto Fasts teorier i sina föreläsningar vid Berlins universitet.)

F1932:18
Strasser/Sachsenspiegel 1932: Recension på sid 157 av °Carl Otto Fasts “Beowulf, germanernas äldsta epos“ från 1929. Die Sonne, april 1932, Monatschrift für nordische Weltanschauung und lebensgestaltung. Schriftleiter: Ministerialrat Hanno Kronopath. (Dr Karl Theodor Strasser.)

F1932:19
“F.O.C.“: Hur har det varit möjligt? Svenska Dagbladet 29 april. (Angående finansmannen Ivar Kreugers affärer och svenska allmänhetens godtrogenhet.)

F1932:20
°Carl Otto Fast: Den svenska vänster-regeln. Trollhättan 3 maj. (Den svenska egenheten att hålla till vänster vid möten i trafik påstås ha anor från hednatiden.)

F1932:21
Anonym: Åsbräcka. Trollhättan 3 juni. (Flundrebygdens fornminnes- och hembygdsförening har haft årsmöte.)

F1932:22
Anonym: Anmälan av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, IV“. Svensk Bokhandelstidning nr 22, 4 juni.

F1932:23
Anonym: Götiska Förbundets Torstenssonloges sommarutflykt. Trollhättan 7 juni. (Logens medlemmar har åhört ett föredrag uppe på Halleberg, “varvid även berördes senare tiders vetenskapliga spekulationer över den fornnordiska gudasagans ursprung från denna trakt“. Talaren “slutade med att uttala förhoppningen, att den sega hjältemodiga kamp, som våra förfäder kämpade i forntiden vid dessa bygders försvar måtte tjäna oss som föredöme, när det gällde att uthärda de nuvarande dystra tiderna.“)

F1932:24
Anonym: Varför Hästevadet heter Hästevadet! Trollhättan 21 juni.

F1932:25
*Arthur Nordén: Sveastaten ett fornsvenskt Zuidersee. Stockholms-Tidningen 27 juni. (Föga uppskattande kommentar till *Jöran Sahlgrens teorier om att byn Svia i Uppland är sveafolkets urhem.)

F1932:26
Anonym: Sagohistoriker begär 50.000 kr. Trollhättan 28 juni. (Privatforskaren Theodor Stalheim, som i likhet med °Carl Otto Fast lokaliserat germanska mytologins hemort till Västsverige, begär hos regeringen lotterimedel för att bekosta fortsatt forskning.)

F1932:27
“E.B.“: Anmälan av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, II-VII“. Hembygden, juli 1932. (Man förmodar att bygdens folk “med intresse ta del av förf:s fortsatta bevisföring för Västgöta-Dals centrala ställning i den svenska historiens gryning“.)

F1932:28
Anonym: Anmälan av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, VIII“. Svensk Bokhandelstidning nr 26, 2 juli.

F1932:29
Anonym: Sommarting. Trollhättan 8 juli.

F1932:30
Det jagas älg på Hunneberg, med filmkamera. Trollhättan 12 juli.

F1932:31
“-m-“: Litteratur. Trollhättan 19 juli. (°Carl Otto Fasts arbeten uppges vara väl kända bland forntidsintresserade i Västsverige, “och troligt är att de under en icke alltför långt avlägsen framtid komma att upptagas till debatt även bland männen av facket“. Man påpekar att °Carl Otto Fast blivit recenserad i tidskriften “Englische Studien“, samt ifrågasätter om han med sina geologiska kunskaper verkligen bör kallas “lekman“.)

F1932:32
Anonym: Litteratur. Trollhättan 5 aug. (Man påpekar att °Gustaf Lundén i Trollhättan redan för länge sedan framfört teorier som liknar °Carl Otto Fasts, vilka Lundén emellertid först nu ämnar publicera i skrift.)

F1932:33
Anonym: Ingenjör Fasts teorier granskas. Trollhättan 9 aug. (Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien ämnar pröva värdet i °Carl Otto Fasts skriftserie “Det äldsta Götalands historia“. Man anser att det värdefulla i skrifterna ligger på det naturvetenskapliga planet, varför en blandad kommission bestående av såväl språkmän som  naturvetenskapsmän planeras.)

F1932:34
°Carl Otto Fast: Var låg Vänerbygdens äldsta ort? Trollhättan 9 sept. (°Fast tycks nu ha blivit osams med kollegan °Gustaf Lundén och börjar polemisera mot dennes teorier.)

F1932:35
°Gustaf Lundén: Från allmänheten. Trollhättan 13 sept, sid 7. (Svar på föregående. Författaren anser att °Fast gjort “en rent hårklyvande granskning“ av hans uttalanden, men vill inte “för allmänheten avslöja det motiv, som döljer sig där bakom“. Han påpekar att han för sin del känner bygden, medan °Fast verkar hämta sina uppgifter “från allfader Odin“. Dessa “innehålla som allt hos C.O.F. en blandning av förnuft och advocerande överdrifter… Trollhätteborna äro dock dess bättre ej så bakom beträffande sin bygds historia att en överspänd lekmannaexpert från Stockholm äger möjlighet intala dem vad dumheter som helst“.)

F1932:36
°Carl Otto Fast: Vilka äro Vänerbygdens äldsta dokument? Trollhättan 30 sept. (Svar på föregående. Författaren vidhåller sin uppfattning.)

F1932:37
Anonym: Kommentar om Valhall som Halleberg. Götiska Minnen nr 2, oktober, sid 17.

F1932:38
°Gustaf Lundén: Från allmänheten. Trollhättan 4 okt. (Genmäle till F1932:36. Författaren antyder att °Fasts artiklar är föranledda av att denne behöver reklam för sina skriverier. “Denna synes han dock huvudsakligen få sköta själv, då man från fackmannahåll förefaller vara avogt inställd mot såväl boken som dess författare. Kanske är det fackmannafördomar, som här varit det avgörande, möjligen ha vi även att söka orsaken i författarens eget aggressiva och intoleranta uppträdande.“ °Lundén rekommenderar likafullt °Fasts skrift, vars teorier delvis stämmer med hans egna. Han understryker dock att han själv nått sina konklusioner oberoende av °Fast, att han delvis har en annan mening än denne, samt att °Fast inte tål kritik: “Ingen får misstänkas ha tänkt samma tanke som han, ingen får heller hysa någon avvikande mening! Påstås motsatsen, kommer karbasen fram, ty herr Fast vill vara suverän på området!… Säkerligen är det många läsare, som fråga sig, vad det väl kan vara för mening med denna polemik. Meningen är kort och gott den, att herr Fast vill ha reklam för sin bok, vilken av skilda orsaker visat sig vara något svårsåld. Jag beklagar faktum, men än mera en historieskrivare, som ej lärt sig inse, att den bästa reklamen dock är allmänhetens tillit till vederbörande författares vederhäftighet.“)

F1932:39
°Carl Otto Fast: Från allmänheten. Trollhättan 14 okt. (Svar på föregående. Författaren prisar ironiskt °Lundéns förmåga att icke offentliggöra forskningsrön som han påstår sig ha kommit fram till redan åren 1917-1919.)

F1932:40
°Gustaf Lundén: Slutbrev till C.O. Fast. Trollhättan 18 okt. (Svar på föregående. Författaren vidhåller att han och °Fast nått samma forskningsresultat oberoende av varandra. Han berättar att °Fast skrivit brev till honom och bönfallit om fornminnesföreningens hjälp mot “elaka och på området okunniga fackmän“. Trots välvilligt bemötande från föreningen har *Fast vägrat lyssna på kritik eller komma ned till Västergötland för diskussion: “Fast avböjde, och i förnäm avskildhet föredrog han istället att utnyttja oss för sina personliga intressen. Och aldrig vet jag mig inom forskningens område ha påträffat en man med så litet av självkritik, men samtidigt så storartad övertro på det egna jagets förträfflighet. Orsaken, varför våra fackmannaforskare så konsekvent taga avstånd från Fast, står mig nu fullt klar, och uppenbart är, att sakfrågan för honom blivit enbart ett objekt för den personliga ärelystnaden. Fast ‘fordrar’ och Fast ‘anmodar’, och i konsekvens härmed blev det oss anbefallt att för hans räkning tillskriva kronprinsen via styrelsen för Dalslands hembygdsförbund, och själv gavs jag order att reklamera för honom i tidningspressen samt på allt sätt fästa uppmärksamheten på hans rent övermänskliga person. Tonen i de ideligen återkommande breven var i början pockande, sedermera grovt ohövlig och slutligen rent oförskämd. Fornminnesföreningens styrelse var hr Fast ett lämpligt redskap, men därest vi ville hävda något av egen mening, betraktades detta som ren förolämpning med minst sagt skarpa förebråelser som följd. Efter beslut av verkst. utskottet blev det så till sist mig förelagt att å föreningens vägnar avbryta all förbindelse med Fast. Det är dock sakfrågan och ej den personliga ärelystnaden, som ligger oss om hjärtat. Jag känner ej F. rent personligen lika litet som han känner mig, mina tankar och forskningsresultat.“ Författaren bifogar intyg från föreståndaren för Trollhättans Rundradiostation samt fornminnesföreningens vice ordförande, vilka båda bestyrker att han muntligen sagt att Valhall låg på Halleberg många år innan °Carl Otto Fast började skriva detta i sina böcker. – Tidningens redaktion tillfogar en anmärkning på slutet: “I och med ovanstående inlägg förklara vi förevarande debatt avslutad då intet nytt synes vara att vinna i sakfrågan utan striden mer och mer tenderar till att bliva en personlig uppgörelse, som lämpligen kan ske mera privat.“)

F1932:41
Waldemar Swahn: Operasångare – fornforskare. Stockholms-Tidningen/Stockholms Dagblad 25 okt. (Operasångaren Gustaf Sjöberg har skrivit en bok om Helge Hundingsbane. Han är inspirerad av forskare som *Birger Nerman, *Arthur Nordén, *Elias Wessén och *Hugo Jungner, men anser att “sagornas skådeplatser borde förläggas till andra trakter än de hittills vedertagna.“)

F1932:42
Anonym: Anmälan av “Det äldsta Götalands historia, II-VII“. Hembygden, Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund 1932.

F1932:43
Anonym: Om doktorspromotion i Uppsala. Stockholms Dagblad 6 nov.

F1932:44
Anonym: Kyrkor och klosterruiner. Västergötlands Turisttrafikförening, Falköping, sid 6. (Kort omnämnande av °Carl Otto Fasts teorier.)

F1932:45
“E. W-m“: Litteratur. Götiska minnen, okt, sid 30-31. (Författaren menar att °Carl Otto Fasts teorier “ofta gör lekmannen på området en smula förvånad“ men förmodar att de kommer att väcka diskussion bland fackmännen, “allra helst som arbetet bland utländska vetenskapsmän väckt stor uppmärksamhet“.)

F1932:46
*Sanfrid Welin: Anmälan av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, II-VIII“. Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift, IV, 5-6. (“I många fall synes verkligen förf:s framställning slående, i andra är den mycket konstruerad. I stort sett måste omdömet bli det, att här föreligger en mängd uppslag, som förtjäna att närmare undersökas. Det vore i hög grad önskvärt, att mytforskare och vetenskapsmän på de germanska språkens område ville ägna saken en ingående uppmärksamhet.“)

År 1933

F1933:1
*Arthur Nordén: Schück skildrar göticismen. Stockholms-Tidningen/Stockholms Dagblad 25 jan.

F1933:2
Anonym: Forskarstoffet räcker länge än. Stockholms-Tidningen/Stockholms Dagblad 29 mars, sid 1 och 14.

F1933:3
“-m“: Litteratur. Trollhättan 21 april. (Recension av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, X“.)

F1933:4
Anonym: Anmälan av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, X“. Svensk Bokhandelstidning nr 22, 3 juni.

F1933:5
Anonym: Litteratur. Trollhättan 7 juni. (Recension av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, XI“. Man noterar att °Fast i vissa avseenden frångått tidigare teorier och närmat sig kollegan °Gustaf Lundéns syn.)

F1933:6
Anonym: Anmälan av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, XI“. Svensk Bokhandelstidning nr 4, 17 juni.

F1933:7
Anonym: Till Voluspa. Dagens Nyheter 11 juli.

F1933:8
Anonym: Anmälan av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, XII“. Svensk Bokhandelstidning nr 39, 30 sept.

År 1934

F1934:1
°Carl Otto Fast: Åsaka-namnen och “västgötabergen“. Falköpings Tidning 3 feb. (Utdrag ur författarens “Det äldsta Götalands historia“.)

F1934:2
°Carl Otto Fast: D:o, II. Falköpings Tidning, 24 feb.

F1934:3
°Carl Otto Fast: D:o, III. Falköpings Tidning 28 feb.

F1934:4
°Carl Otto Fast: D:o, IV. Falköpings Tidning 3 mars.

F1934:5
°Carl Otto Fast: D:o, V. Falköpings Tidning 7 mars.

F1934:6
°Carl Otto Fast: D:o. Falköpings Tidning 17 mars.

F1934:7
Paul Nilsson: Gullhjälmsriddarna i Ålleberg. Falköpings Tidning 17 mars. (Dikt med historiskt motiv.)

F1934:8
°Carl Otto Fast: “Gotna lande“ och gudinnan Skade. Falköpings Tidning 29 mars.

F1934:9
°Carl Otto Fast: “Gotna lande“, Vestfalen och Baldersdiktningen. Falköpings Tidning 18 april.

F1934:10
°Carl Otto Fast: Eddadiktningens landskap. Falköpings Tidning 28 april, sid 8.

F1934:11
°Carl Otto Fast: D:o, II. Falköpings Tidning 9 maj.

F1934:12
°Carl Otto Fast: D:o, III. Falköpings Tidning 16 maj.

F1934:13
Anonym: Tre miljoner till arbetslösa ha ej förstört finanserna – modern stad på gammal grund. Morgon-Tidningen 30 maj. (Apropå Trollhättans historia omnämnes kortfattat °Carl Otto Fasts och °Gustaf Lundéns teorier om att Eddans berättelser utspelat sig där: “Härmed må vara huru som helst. Namnet Trollhättan återfinnes icke tidigare än 1413.“)

F1934:14
S. Neander-Nilsson: Av S. Neander-Nilsson. Nya Dagligt Allehanda 9 sept. (Författaren menar att 1900-talets humanistiska forskning saknar självständigt värde. Arkelogi, historia och liknande forskningsämnen blir av värde endast när de kan använda sig av naturvetenskapliga metoder.)

F1934:15
*Birger Nerman: Nyfunnen svensk viking i Lettland. Dagens Nyheter 11 sept.

F1934:16
*Rolf Nordenstreng: Vad bär den svensk-lettländska vikingen i handen? Dagens Nyheter 14 sept.

F1934:17
“E.R.G“: Henri Bergson – intuitionens filosof. Nya Dagligt Allehanda 19 okt. (Filosofen Bergson anser att verklig kunskap icke nås genom “avskalande analys“ utan med “intuition“.)

F1934:18
*Sanfrid Welin: Anmälan av °Carl Otto Fasts “Det äldsta Götalands historia, IX-XII“. Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift IV:7-8, 1934.

F1934:19
W. Hansen: Germanische Gotteshäuser – oder Schasställe? Niederdeutschen Warte, nr 3 och 4, feb 1934. (Författaren säger bl.a.: “Die Vertreter der deutschen Vorgeschichtsforschung nehmen allgemein an, dass etwa um 1800 v.Chr. im Ostseegebiet aus einer rassischen Vermischung zweier wesensverwandter Kulturen der jüngeren Steinzeit, aus der Einzelgräber- und der Riesensteingräberkultur die ‘Germanen’ hervorgegangen sind.“)

År 1935

F1935:1
Anonym: Ur “Falköping och Falbygden“. 1935.

F1935:2
Bengt Raab: Om göternas svenska urhem. Föredrag i samfundet Manhem den 30 september 1935. Meddelanden från Samfundet Manhem, Stockholm 1935, nr 6, sid 17-28. (Författaren, överstelöjtnant och friherre, utreder Västergötlands urtidsgåtor: hur gamla anor folket har, vilken ras det tillhör, vilka andra folk det erövrat, hur svenska riket enades. På sid 26 åberopas °Carl Otto Fasts teorier i bevisföringen.)

F1935:3
Anonym: Om västgöternas svenska urhem. Meddelanden från Samfundet Manhem, Stockholm 1935, nr 5. (Referat av debatten som följde på ovan nämnda föredrag, F1935:2. Man sätter götarna i förbindelse med assyriologiska rön om det forntida Elam 2.300 år f.Kr. Då “blomstrade redan megalitkulturen i Västergötland, med säkerhet buren av samma nordiska ras, som ännu befolkar landskapet. Genom kraniefynd av 7.000 à 8.000 års ålder, nämligen en skalle av en benåldersman från Stångenäs i Bohuslän, har man erhållit bevis på att befolkningen på vår västkust var av långskallig nordisk typ betydligt före den bibliska Moses tid.“ För övrigt, konstaterar man, kan det ha funnits västgötar redan före sista istiden. “Man har i de västgötska megalitgravarna funnit några få kranier av kortskallig typ, men dessa förmodas hava varit trälar e.d.“ Man understryker nödvändigheten av att definiera indoeuropéerna som rasmässig, icke som språklig grupp. Den senare definitionen har nämligen i äldre tid fått forskarna att lokalisera indoeuropéernas urhem till Asien och icke till Skandinavien. “Antingen kan den nordiska rasen ha utvecklat sig här och samtidigt utbildat det indoeuropeiska urspråket, som sedan med nordiska utvandrarskaror spritts över Europa och delar av Asien, eller har en nordisk folkstam invandrat i Skandinavien medförande germanskt språk, eller också har den nordiska rasen uppstått i Skandinavien men från början talat ett språk, som icke var indoeuropeiskt, och först senare fått sitt nuvarande språk med någon erövrarstam, som under den nordiska rasens svaghetsperiod gjort sig till herre i Skandinavien.“)

F1935:4
Anonym: Insänd litteratur. Nationalsocialistisk Tidning 18 april, sid 8. (Om “Det äldsta Götalands historia, I-XII“ av °Carl Otto Fast: “Vi återkomma med ett utförligt omnämnande.“ Löftet förefaller inte ha infriats.)

F1935:5
°Carl Otto Fast: Götaland och Eddadiktningens historia. Riksposten 30 maj. (Det germanska områdets centrum i äldre tid uppges ha varit Bohuslän och Vänern.)

F1935:6
°Carl Otto Fast: D:o, II. Riksposten 13 juni.

F1935:7
°Carl Otto Fast: D:o, III. Riksposten 20 juni.

F1935:8
°Carl Otto Fast: D:o, IV. Riksposten 11 juli.

F1935:9
Anonym: Tillrättakommen gudaboning. Frihet 1 aug. (“Det är numera nästan bestämt, att våra förfäder asarna hade sitt urhem i Västergötland… Så är det, om vi rätt uppfattat Carl Otto Fast i nationalsocialistiska blocktidningen Riksposten. En annan historieskrivare vid namn Snorre har tidigare gjort gällande, att Asgård skulle ha legat i Asien, vilket han gissade sig till av namnet. Men det är ju klart att Snorre var en smula oklar i hjärnan [det hörs ju redan på namnet] och för övrigt vet vi mer vi mer om Asien än en gammal isländare på 1200-talet, som aldrig hade läst en rad av Sven Hedin. Carl Otto Fast har nog rätt. Och detta ha vi länge haft på känn. Man behöver ju bara titta på Albin Ström för att säga sig, att den fornnordiske dundergudens hemvist icke har legat långt från Götet. Sedan det blivit uppsatt minnestavlor över Valhalls bemärkta män samt galten Särimner, är det på tiden att återupptaga den tyska turistströmmen till Sverge, som en tid varit på upphällningen, fastän det redan finns tre sorters nazirörelse utom Nya Dagligt Allehanda.“)

F1935:10
Anonym: Nordens röst skall aldrig förstummas. Stockholms-Tidningen/Stockholms Dagblad 11 aug, sid 1, 12. (Professor *Aage Friis anser att nutida historiker utsätts för åsiktsförtryck från de politiska ledarna.)

F1935:11
°Carl Otto Fast: Götalands och Eddadiktningens historia, V. Riksposten 22 aug.

F1935:12
Anonym: Var diktades Eddan? Riksposten 22 aug. (Tidningen förklarar sig ha publicerat °Carl Otto Fasts mycket långa artikelserie i hoppet om att sprida nytt ljus över “ett av de viktigaste problem, som den svenska arkeologin arbetar med, nämligen frågan om göternas urhem“. Man har svårt att förstå varför vetenskapsmännen “hava tills dato hårdnackat vägrat att ens taga ställning till herr Fasts lika snillrika som sensationella problemlösning“. Kungliga Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademin har ännu inte yttrat sig om °Fasts skrifter.)

F1935:13
*Arthur Nordén: Skriven litteratur i 600-talets Skandinavien? Stockholms-Tidningen/Stockholms Dagblad. 21 sept.

F1935:14
Anonym: Ljus över stenåldern – 5000-åriga hyddor på Eriksbergs ägor. Stockholms-Tidningen/Stockholms Dagblad. 27 sept.

F1935:15
°Carl Otto Fast: Ålleberg. Falköpings Tidning 30 nov. (Ur “Det äldsta Götalands historia“.)

F1935:16
Anonym: “Världsislärare“ ihjälkritiserad – “astronomiskt kvacksalveri och vidskepelse“. Dagens Nyheter 6 dec.

F1935:17
Anonym: Festskrift till en fornforskare. Nya Dagligt Allehanda 11 dec, sid 10.

F1935:18
Annons: “Världsisläran – en bro mellan vetenskap och myt“ av amiral Lindström och “Kommunismen utan mask“, dr Goebbels tal på rikspartidagen i Nürnberg 1935, finns till salu på bokhandeln Svea Rike. Nya Dagligt Allehanda 14 dec.

År 1936

F1936:1
Carl Otto [Fast?]: Roms legioner. Nya Dagligt Allehanda 4 jan. (Författaren betraktar de italienska invasionstrupperna i Abessinien som “mer eller mindre privata banditer eller rövare“, och förklarar deras ärelöshet sålunda: “Roms äldsta legioner voro sammansatta av ett rasrent folk. De nuvarande italienarna äro till större delen bastarder. Rom som segrarinna drog till sig en massa främmande folkelement och blandade sig med dessa. Den uppkomna bastardiseringen förorsakade i stort sett Roms undergång. Det är ju så att vid rasblandningen ärver avkomman de dåliga sidorna hos både fadern och modern men knappast några av de goda.“)

F1936:2
Anonym: Våra myntfynd. Nya Dagligt Allehanda 18 jan.

F1936:3
“T.F-t“: Språk och stil. Dagens Nyheter 24 jan.

F1936:4
Anonym: Typisk Vänernbild från trakten av Vänersborg. Svenska Dagbladet 11 mars.

F1936:5
Anonym: Vattenståndets växlingar i Vänern. Svenska Dagbladet 11 mars.

F1936:6
°Carl Otto Fast: Eddadiktningens gamla Helgesånger och Västgöta-Dal. Åmåls-Tidningen 1 april.

F1936:7
°Carl Otto Fast: Eddadiktningens gamla Helgesånger och Västgöta-Dal. Skara Tidning 24 april. (Ur “Det äldsta Götalands historia“.)

F1936:8
Inbjudningskort: Vänersborgs Skolpojkar, årsmöte [28 maj]. (“Efter middagen föredrag av gruvingenjören Carl Otto Fast: Är Halle- och Hunneberg förebilden till det fornnordiska Valhall?“)

F1936:9
°Carl Otto Fast: Halle- och Hunneberg förebilden till det fornnordiska Valhall? Åmåls-Tidningen 21 juli. (Föredrag hållet vid “Vänersborgs Skolpojkars“ årsmöte i Stockholm den 28 maj.)

F1936:10
°Carl Otto Fast: D:o, II. Åmåls-Tidningen 29 juli, sid 1 och 4.

F1936:11
Dagens Nyheters korrespondent: Artikel om universitetens ställning i kulturlivet. Dagens Nyheter 30 juli.

F1936:12
°Carl Otto Fast: Halle- och Hunneberg förebilden till det fornnordiska Valhall, III. Åmåls-Tidningen 31 juli.

F1936:13
°Carl Otto Fast: Nordiska Eddan, Himmelsberg, Hornborgasjön. Åmåls-Tidningen 26 aug.

F1936:14
Anonym: I en artikel. Åmåls-Tidningen 28 aug.

F1936:15
°Carl Otto Fast: Halle och Hunneberg i svensk folktro. Åmåls-Tidningen 21 sept.

F1936:16
Anonym: Söndagsbilagan. Svenska Dagbladet 17 okt. (Man utannonserar bl.a. “Var låg Eddans Valhall?“ av medicine doktor Harald Fröderström.)

F1936:17
Harald Fröderström: Var låg Eddans Valhall? Svenska Dagbladet 18 okt. (Författaren, läkare med lekmannaintresse för forntiden, har guidats runt på Halle- och Hunneberg med °Carl Otto Fast som ciceron. “Min lekmannauppfattning på detta område saknar ju varje betydelse. Men det egendomliga, nästan obegripliga, är att denna uppsatsserie [°Fasts “Det äldsta Götalands historia“] hittills icke ens blivit föremål för kritik! Ingenjör Fast själv hyser den uppfattningen att förklaringen härtill måste vara att ‘fackmännen vänta på varandra’: språkforskaren saknar nödig kännedom om bergsskildringar, och geologerna behärska icke hävdatolkningen! Man måste dock fråga sig, om vårt land icke hyser en enda vetenskapsman med kritisk insikt på båda dessa områden och förmåga att bekräfta eller vederlägga de slutsatser resp. teorier som Fast framlagt. Äro de av Fast framförda tolkningarna så ovederhäftiga och naiva att en vetenskapsman icke vill närmare befatta sig med dem, eller har Fast rätt uti att ‘fackmännen vänta på varandra’? I förra fallet lär väl hela uppsatsserien vara färdig att begravas i tysthet, men i senare fallet synes mig tiden vara inne att framlägga dess innehåll för ett bredare forum, förmodligen genom översättning till tyska språket.“)

F1936:18
Harald Fröderström: Låg Valhalla vid Halleberg? Åmåls-Tidningen 21 okt. (Omtryckning av F1936:17.)

F1936:19
°Carl Otto Fast: Västgöta-Dal, Norge, Island. Åmåls-Tidningen 16 nov.

F1936:20
°Carl Otto Fast: Västgöta-Dal, Norge och Island. Åmåls-Tidningen 18 nov.

F1936:21
°Carl Otto Fast: Västgöta-Dal, Norge och Island. Åmåls-Tidningen 20 nov.

F1936:22
Anonym: Stenåldersby med 25 hyddor, 6500 år gammal, funnen vid Göta älv. Nya Dagligt Allehanda 1 dec. (Man har bl.a. hittat verktyg av sten hämtad från Halle- och Hunneberg.)

F1936:23
Anonym: Fornåldersby hittad vid Trollhättan – revolutionerar Göta älvdals historia. Aftonbladet 1 dec. (Man har funnit hyddor från stenåldern.)

F1936:24
°Carl Otto Fast: Järnstensberget vid Vänersstrand i folkminnena! Åmåls-Tidningen 21 dec. (°Carl Otto Fast har tillsänt professor *Birger Nerman manuskriptet till det föredrag han höll 28 maj, se F1936:9. “Det skall senare ha kommit till hans kännedom att prof. Nerman lär ha förklarat att det ‘icke är orimligt att Västergötland skulle spelat en betydande roll vid utformningen av Edda-mytologin’!“)

F1936:25
Ejnar Hertzsprung: De viktigaste upptäckterna göras oväntat. Svenska Dagbladet 28 dec.

År 1937

F1937:1
°Carl Otto Fast: Fornnordiska sägner om berg. Åmåls-Tidningen 11 jan.

[Vol II]

F1937:2
°Carl Otto Fast: Kring Götalands äldsta historia. Åmåls-Tidningen 5 feb.

F1937:3
°Carl Otto Fast: D:o, II. Åmåls-Tidningen 10 feb.

F1937:4
Anonym: Bland trollen och jättarna i folkens tro – prof. Hj. Lindroths föreläsning i måndags i Arbetarinstitutet. Åmåls-Tidningen 10 feb, sid 2.

F1937:5
°Carl Otto Fast: Mordgäldsskogen, Kattleberg, Alvhem – utgöra de förebilder för den äldre Eddadiktningen? Åmåls-Tidningen 26 feb.

F1937:6
°Carl Otto Fast: Fornnordisk naturåskådning. Åmåls-Tidningen 8 mars.

F1937:7
°Carl Otto Fast: Naturåskådning bland folket. Åmåls-Tidningen 15 mars.

F1937:8
Anonym: Ha svenskarna sitt namn av Svinnegarn? Åmåls-Tidningen 15 mars. (Om nya teorier av forskarna *Gunnar Ekholm och *Elis Wadstein.)

F1937:9
°Carl Otto Fast: Eddadiktningens eget landskap. Åmåls-Tidningen 27 mars.

F1937:10
°Carl Otto Fast: D:o, II. Åmåls-Tidningen 5 april.

F1937:11
°Carl Otto Fast: D:o, III. Åmåls-Tidningen 9 april.

F1937:12
Albin Widén: Framstående män i svenskt samhällsliv – Birger Nerman, arkeolog och sagoforskare. Socialdemokraten 11 april.

F1937:13
°Carl Otto Fast: Eddadiktningens eget landskap, IV. Åmåls-Tidningen 19 april.

F1937:14
°Carl Otto Fast: D:o, V. Åmåls-Tidningen 26 april.

F1937:15
°Carl Otto Fast: D:o, VI. Åmåls-Tidningen 3 maj.

F1937:16
°Carl Otto Fast: Niebelungenlied och Eddan. Åmåls-Tidningen 10 maj.

F1937:17
°Carl Otto Fast: D:o, II. Åmåls-Tidningen 25 maj.

F1937:18
°Carl Otto Fast: D:o. Åmåls-Tidningen 28 maj.

F1937:19
Anonym: Asaläran utländskt gods – ett märkligt föredrag vid Manhems årsting. SF 5 juni.

F1937:20
Harald Fröderström: Var låg Eddans Valhall? Svenska Dagbladet 9 juni. (Insändare, jfr. F1936:17.)

F1937:21
°Carl Otto Fast: Helge Hundingsbane och sjön Vänern. Åmåls-Tidningen 9 juni.

F1936:22
°Carl Otto Fast: Götaland, Rökstenen och Eddan. Åmåls-Tidningen 14 juni.

F1937:23
Svante Wennberg: Geografi och folkanalys. Industritidningen Norden 30 juni.

F1937:24
Märklig fornborg rasera vid vägbygge. Nya Dagligt Allehanda 17 aug.

F1937:25
Anonym: Anmälan av 1937:1. Svensk Bokförteckning oktober 1937, sid 164.

F1937:26
Anonym: Hallbergs fornborg restaureras. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 12 okt.

F1937:27
Anonym: Anmälan av °Carl Otto Fasts “Götaland, den forngermanska diktningens landskap“. Svensk bokhandelstidning nr 42, 23 okt.

F1937:28
Anonym: Tyska studentstilen. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 6 nov.

F1937:29
Anonym: Eddadiktningen och germanernas äldsta hemland. Åmåls-Tidningen 22 nov. (Om 1937:1.)

F1937:30
Annons: Götaland, den forngermanska diktningens landskap. Åmåls-Tidningen 24 nov. (Om 1937:1. Citat ur professor *Langenfelts positiva omdömen om °Carl Otto Fasts forskning, jfr. 1932:8.)

F1937:31
°Carl Otto Fast: Sigurdssagan spreds under folkvandring? Åmåls-Tidningen 26 nov.

F1937:32
Anonym: Byn skänkte Aiuls vännen. Dagens Nyheter 27 nov. (Om runinskriften på den nyupptäckta västgötska Sparlösastenen.)

F1937:33
°Carl Otto Fast: Eddadiktens Fräkasten och runfyndet i Sparlösa. Åmåls-Tidningen 13 dec.

F1937:34
Anonym: Landets äldsta bebyggelse vid Ishavet? Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 29 dec.

År 1938

F1938:1
Anonym: Var ligger Sverige? Socialdemokraten 16 jan. (Om olika teorier kring vad benämningarna “Sverige“ och “svensk“ egentligen betyder, samt varför finnar och ester kallar Sverige för Ruotsi respektive Rootsi.)

F1938:2
Nils Forssell: Vänerbygden som forndiktens källa. Dagens Nyheter 17 jan. (Recension av 1937:1. Författaren ställer sig skeptisk till °Carl Otto Fasts idéer, men beklagar att vetenskapen inte bemött dessa.)

F1938:3
°Carl Otto Fast: Rökstenen. Östgöten 2 feb.

F1938:4
Wiger Spa: Fråga om “Hvilkinans saga“. Nya Dagligt Allehanda 11 feb.

F1938:5
C. Berlin: “Vilkina saga“. Nya Dagligt Allehanda 12 feb. (Omnämnande av °Carl Otto Fasts bok 1937:1, beskriven som en “vetenskaplig prövning av en fackman“.)

F1938:6
*Hugo Jungner: Sparlösastenen. Röster i Radio nr 9, 1 mars. (Preliminär rapport om den nyupptäckta runstenen.)

F1938:7
Anonym: Domarringarna har visat sig vara gravmonument. Åmåls-Tidningen 2 mars.

F1938:8
Anonym: Västgötska viktigt folkmål, statsbidrag sökes för tryckning av digert arbete. Svenska Dagbladet 6 mars. (Om språkforskaren *Johan Götlinds arbete.)

F1938:9
°Carl Otto Fast: Rökstenen, II. Östgöten 11 mars.

F1938:10
Frans G Bengtsson: Edda i sju slöjor. Svenska Dagbladet 14 mars.

F1938:11
°Carl Otto Fast: Rökstenen, III. Östgöten 29 mars

F1938:12
Anonym: Fornminnesforskningens stödjande. Socialdemokraten 1 juni.

F1938:13
°Carl Otto Fast: Völsungasagan har sina rötter i Vänerbygden. Skara Tidning 3 juni.

F1938:14
°Carl Otto Fast: Völsungasagan – Vänerbygden. Åmåls-Tidningen 8 juni.

F1938:15
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten stammade från Västergötland. Skara Tidning 17 juni. (Författaren spekulerar kring huruvida sjön Lagen, som enligt källorna till forntidshistorien låg i Svitjod, kan vara identisk med Vänern och icke såsom man eljest anser med Mälaren. Här är han snubblande nära att tänka tanken fullt ut och “förflytta“ Svealands äldsta historia till Västergötland, det karakteristiska draget i västgötaskolans speciella historietolkning. Jfr. 1939:3.)

F1938:16
°Carl Otto Fast: Valhall låg i Vänersborgstrakten. Skara Tidning 1 juli.

F1938:17
°Carl Otto Fast: Rökstenen, ett minne ur Völsungasagan. Skara Tidning 12 juli.

F1938:18
°Carl Otto Fast: Völsungasagan, Ynglingasagan och Vänerbygden. Åmåls-Tidningen 25 juli.

F1938:19
°Carl Otto Fast: Rökstenen, ett minne ur Völsungasagan. Skara Tidning 26 juli.

F1938:20
°Carl Otto Fast: Völsungasagan, Ynglingasagan och Vänerbygden. Åmåls-Tidningen 27 juli.

F1938:21
*Sten Linder: Från Eddan till Sigrid Undset. Svenska Dagbladet 29 juli.

F1938:22
°Carl Otto Fast: Rökstenen, ett minne ur Völsungasagan. Skara Tidning 2 aug.

F1938:23
°Carl Otto Fast: Rökstenen, ett minne ur Völsungasagan. Skara Tidning 12 aug.

F1938:24
Gustaf Ewald: Strövtåg i svenska bygder, Halle- och Hunneberg. Nya Wermlands-Tidningen 20 aug. (Det nämns bl.a. att °Carl Otto Fast, beskriven som en “nutida forskare“, lokaliserat Odens Valhall till Halle- och Hunneberg.)

F1938:25
Anonym: Greby gravfält sättes i stånd, Hallebergs fornborg restaureras – hembygdskonferens i Vänersborg avslutad med givande rundtur. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 22 aug.

F1938:26

°Carl Otto Fast: Götaland, Rökstenen och Eddan. Skara Tidning 26 aug.

F1938:27
Anonym: Kvinnograven i N:a Lundby, traktens märkligaste fornminne. Skaraborgs Läns Tidning 30 aug. (Om en undersökning av arkeologen *K.E. Sahlström.)

F1938:28
°Carl Otto Fast: Götaland, Rökstenen och Eddan. Skara Tidning 9 sept.

F1938:29
Lars Levander: Skriva populärt. Socialdemokraten 16 sept. (Författaren understryker vikten av att forskning presenteras på ett för folket begripligt sätt.)

F1938:30
Alf Bergin: Vad skola vi tro om Västergötland? Minnesota Stats Tidning 12 okt. (Även bland svenskamerikanerna har man nu uppmärksammat “doktor“ °Carl Otto Fasts forskning, som beskrivs som mer eller mindre jämbördig med runforskaren *Hugo Jungner.)

F1938:31
Anonym: Arkeologerna spåra Tacitus mäktiga svear. Svenska Morgonbladet 18 nov, sid 1, 24. (=1938:5.)

F1938:32
Anonym: Sparlösastenen medtävlare till Rökstenen. Skaraborgs Läns Tidning 22 nov. (Om *Hugo Jungners forskningar kring Sparlösastenens runinskrift.)

F1938:33
Alf Bergin: Vad skola vi tro om Västergötland? Augustana-Synoden (USA), 29 nov.

F1938:34
Anonym: Ynglingasagan och Västergötland. Skara Tidning 29 nov. (Författaren anser att det är °Carl Otto Fast och icke runforskaren *Hugo Jungner som har löst Sparlösastenens gåta, genom att lansera teorin om att ynglingaätten härstammar från Västergötland. “Ingenjör Fast har under ett tiotal år i ett flertal arbeten som naturvetenskapsman kommit till det resultatet, att Ynglingasagan hör hemma i Vänerbygden… Då Sparlösastenen påträffades sommaren 1937, kommo för honom namnen Alrek, Erik, Dag m.fl., [som är namn på kungar av sagda ätt] blott som en naturlig och väntad detalj i det oerhört omfattande material, han under årens lopp dragit fram… Man får det bestämda intrycket av Jungner, att han redan på förhand äger kännedom om att Ynglingasagan kan lokaliseras till Västergötland… Fasts artiklar ha väckt uppmärksamhet långt utom vårt lands gränser, bl.a. varit omnämnda i svensk-amerikansk press.“)

F1938:35
°Holger Bengtsson: Ingenjören och fornforskningen. Industritidningen Norden 30 nov, sid 357. (Uppskattande omdöme om °Carl Otto Fasts forskningsmetod att kombinera tekniskt kunnande med kunskap om forntidskällor.)

F1938:36
“Stockholmsjurist“: Ynglingasagan och Västergötland. Skara Tidning 6 dec. (Författaren hävdar att °Carl Otto Fasts idé att ynglingaätten härstammar från Västergötland har anammats av *Hugo Jungner.)

F1938:37
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Sparlösa. Skara Tidning 13 dec.

F1938:38
“-gn“: Har Ynglingasagan delvis fått stoff från Västergötland? Intressanta rön från runstenen i Sparlösa. Tre “uppsalakungar“ nämnda på denna – en av dem möjligen Olof Trätäljas sonson. Karlstads-Tidningen 23 dec. (Om bl.a. *Hugo Jungners forskningar rörande Sparlösastenens runinskrift.)

F1938:39
*Hugo Jungner: Sparlösastenen och Ynglingasagan  Skara Tidning 30 dec. (Författaren tillbakavisar temperamentsfullt alla beskyllningar om att han skulle ha plagierat °Carl Otto Fasts idéer om ynglingaättens västgötska ursprung. Han menar även att hans forskning inte syftat till att lokalisera denna kungaätts geografiska hemvist utan till att tyda den dunkla runinskriften och “ge en så pålitlig läsning, som f.n. varit möjligt“. – °Carl Otto Fast insisterar i ett genmäle på att *Jungner förvisso läst hans arbeten och rentav skriftligen intygat att han gjort detta. – Tidningens redaktion medger att man kan ha läst in mer om ynglingaättens ursprung ur *Jungners uppsats än vad denne själv avsett. Man hoppas “väcka till liv en debatt i ett för oss västgötar ytterligt lockande ämne“.)

År 1939

F1939:1
“-ki“: Eddaserien får ej skingras. Aftonbladet 5 jan.

F1939:2
T. Fagerberg: Rökstenen. Skara Tidning, Allmänhetens avdelning, 10 jan. (Författaren, “gammal västgöte“, har med stort intresse följt °Carl Otto Fasts artiklar i tidningen. Han efterlyser fortsatt debatt mellan °Fast och *Jungner.)

F1939:3
°Carl Otto Fast: Rökstenen. Skara Tidning, Allmänhetens avdelning, 20 jan.

F1939:4
Anonym: Västgöte med metod i tidningsläsandet. Skara Tidning 20 jan.

F1939:5
Anonym: Edda-köpet får tillstyrkande. Aftonbladet 21 jan.

F1939:6
Anonym: Eddasagan inför regeringen. Svenska Dagbladet 21 jan.

F1939:7
°Carl Otto Fast: Rökstenen och västra Götaland, völsungaättens namn. Skaraborgs Läns Tidning 3 feb.

F1939:8
Alf Bergin: Vad skola vi tro om Västergötland? Minnesota Stats Tidning 15 feb.

F1939:9
°Carl Otto Fast: Völsungasagan och Vänerbygden. Skara Tidning 10 mars.

F1939:10
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden. Skara Tidning 17 mars. (Författaren “förflyttar“ här Uppsala hednatempel från Uppland till Kinnekulle i Västergötland, den teori som han och hans efterföljare västgötaskolan framför allt kommit att förknippas med.)

F1939:11
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden. Skara Tidning 31 mars. (Hednatidens Svealand “förflyttas“ till Västergötland.)

F1939:12
Anonym: Levene västgötsk huvudbygd vid vikingatidens inträde – lektor Jungner framlägger nytt förslag till lösning av Sparlösaskriften. Skara Tidning 31 mars. (Referat av en uppsats av runforskaren *Hugo Jungner, tryckt i marshäftet av Nordisk Familjeboks Månadskrönika. *Jungner menar att stenen visar att Sparlösa och Levene varit en västgötsk huvudbygd vid vikingatidens inträde. Däremot gör han inga kopplingar mellan runstenen och ynglingaätten i Uppsala.)

F1939:13
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden. Skara Tidning 6 april.

F1939:14
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden – var låg det äldsta “Svitjod“? Skara Tidning 14 april.

F1939:15
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden. Skara Tidning 21 april.

F1939:16
Anonym: Kalevala och Niebelungen förena Finland och Tyskland. Aftonbladet 25 april.

F1939:17
F. Lönnegren: Edda-diktningens hemort – märkliga teorier framlagda av ingenjör C.O. Fast. Aftonbladet 2 maj. (Författaren menar att °Carl Otto Fast knappast kan anses vara en lekman.)

F1939:18
Anonym: Statsinlösen av dyrbara guldklenoder. Skara Tidning 3 maj.

F1939:19
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden. Skara Tidning 5 maj.

F1939:20
Anonym: Har Fast rätt? Vad säga våra läsare om artiklarna om Vänerbygdens äldsta historia? Forndikternas ursprung under debatt. Skara Tidning 19 maj. (Tidningen uppmanar vetenskapen att ställa upp i debatt mot °Carl Otto Fast.)

F1939:21
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden. Åmåls-Tidningen 22 maj.

F1939:22
“Njogu“: Kungsängsliljan och Kinnekulle. Aftonbladet 24 maj. (Brev från Uppsala, där man nu uppmärksammat °Carl Otto Fasts teorier samt uppmaningen till vetenskapen att bemöta dessa: “En fornnordisk diskussion [om °Fasts tankar] borde kunna bli nästa termins publiksuccès för föreningen Urd, som väl är närmast att uppta ingenjörens och Skara Tidnings utmaning.“)

F1939:23
“Njogu“: Fasts ord ge eko i Uppsala! En fornnordisk diskussion om Vänerbygden godbit för Urd? Aftonbladet 26 maj. (Förnyad uppmaning till debatt om °Carl Otto Fasts teorier. “Aftonbladet har tidigare med förståelse omnämnt C.O. Fasts forskningsarbete. Låt oss hoppas att vår inbjudan till diskussion om hans ytterligt intressanta rön och slutsatser inte skall ha gjorts förgäves.“)

F1939:24
°Carl Otto Fast: Ynglingaätten och Vänerbygden. Skaraborgs Läns Tidning 26 maj.

F1939:25
“Svante“: Hotfullt mummel från Gamla Uppsala. Aftonbladet 30 maj. (Författaren anser att högarna i gamla Uppsala icke är kungagravar utan kvinnogravar.)

F1939:26
°Carl Otto Fast: Olof Skötkonung och Vänerbygden. Skara Tidning 2 juni.

F1939:27
“Njogu“: Kring en soptunna. Aftonbladet 4 juni. (Författaren anser att Uppsala högar icke är kvinnogravar.)

F1939:28
°Carl Otto Fast: Olof Skötkonung och Vänerbygden. Skara Tidning 16 juni.

F1939:29
°Carl Otto Fast: Olof Skötkonung, Sigurd Ring och Bråvalla. Skara Tidning 11 juli.

F1939:30
°Carl Otto Fast: Ynglingaättens Ottar Vendelkråka. Skara Tidning 21 juli.

F1939:31
“-gn“: Sparlösastenen – ett märkligt fornhistoriskt monument. Bodde sagans uppsalakungar i Västergötland? Och finns den germanska diktens hemort vid Göta älv och Vänern? Karlstads-Tidningen 5 aug, sid 14, 18.

F1939:32
Anonym: Sparlösastenen – fornhistoriskt märklig runsten. Skara Tidning 11 aug.

F1939:33
°Carl Otto Fast: Uppsalen (Uppsala) och Stocksund. Skara Tidning 18 aug.

F1939:34
°Carl Otto Fast: Husaby-Skara och Uppsala. Skara Tidning 25 aug.

F1939:35
*Evert Johansson: De heliga rönnbären. Stockholms-Tidningen 31 aug. (Författaren behandlar bland annat rönnens roll i Eddans mytologi.)

F1939:36
°Carl Otto Fast: Julguden Oden (Jolner) och Vänerbygden. Skara Tidning 22 dec.

År 1940

F1940:1
Anonym: Hugo Jungner död. Skara Tidning 1 mars.

F1940:2
*Elias Wessén: Hugo Jungner in memoriam. Svenska Dagbladet 2 mars.

F1940:3
°Carl Otto Fast: Hindafjäll – Atles borg. Skara Tidning 4 april.

F1940:4
“Beo“ (=°Carl Otto Fast): Professor Nerman och Beowulf. Aftonbladet 16 april.

F1940:5
“Beo“ (=°Carl Otto Fast): Beowulf och svearna. Skara Tidning 23 april.

F1940:6
°Carl Otto Fast: Gravhögar från Beowulfs tid vid Västgöta-stränder. Skara Tidning 18 juni.

F1940:7
°Carl Otto Fast: Ynglingasagan och Vänerbygden. Skara Tidning 26 juli.

F1940:8
*Oscar Wieselgren: Den götiska storhetsdrömmen. Svenska Dagbladet 5 aug.

F1940:9
°Carl Otto Fast: Ynglingaättens hemort. Skara Tidning 9 aug.

F1940:10
°Carl Otto Fast: Ynglingaättens (skilfingarnas) hemort. Skara Tidning 20 aug.

F1940:11
°Carl Otto Fast: D:o. Skara Tidning 6 sept.

F1940:12
“Gruvman“: Västerbottens malmer. Aftonbladet 28 sept.

F1940:13
“Julius“: Svioners ben i nya gravfält – märkliga 2.000-åriga fynd i Uppsalatrakten. Stockholms-Tidningen 29 sept.

F1940:14
°Carl Otto Fast: Ynglingaättens (skilfingarnas) hemort. Skara Tidning 4 okt.

F1940:15
°Carl Otto Fast: D:o. Skaraborgs Läns Tidning 11 okt.

F1940:16
Anonym: De gamla svearna i arkeologiskt ljus. Svenska Dagbladet 8 nov.

F1940:17
°Carl Otto Fast: Ynglingaättens hemort. Skaraborgs Läns Tidning 8 nov.

F1940:18
°Carl Otto Fast: Var låg det äldsta Svitjod? Skara Tidning 6 dec.

[Vol 3]

F194019
°Carl Otto Fast: Var låg det äldsta Svitjod? Skaraborgs Läns Tidning 23 dec.

År 1941

F1941:1
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Skaraborgs Läns Tidning 24 jan.

F1941:2
Anonym: Fem kungar i orubbad Uppsalahög. Stockholms-Tidningen 7 feb. (Arkeologen *Birger Nerman håller föredrag på Statens historiska museum och spekulerar kring att kung Erik Segersäll kanske vilar i någon av Gamla Uppsalas ännu ej undersökta gravar.)

F1941:3
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Åmåls-Tidningen 3 mars.

F1941:4
*Arthur Nordén: Götarnas rike. Stockholms-Tidningen 3 mars. (Recension av boken “Götarnas rike av historikern *Sven Tunberg. Bokens tidigare avsnitt, menar *Nordén, bygger på andras, stundom föråldrade forskningsresultat. *Nordén framför även egna spekulationer om Bråvallaslaget, som han sätter i samband med Östergötland.)

F1941:5
Anonym: Heimdall var gudarnas skyddsande, översättningsfel av Snorre gjorde honom bara till väktare. Aftonbladet 8 mars. (Om en nyligen framlagd doktorsavhandling av *Birger Pering.)

F1941:6
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Åmåls-Tidningen 17 mars.

F1941:7
Anonym: Kyrkstad och fiskläge bebyggelseformer i fara – nu viktigare än någonsin att hålla århundradens traditioner levande. Svenska Dagbladet 21 mars. (Om Vitterhetsakademins högtidssammankomst.)

F1941:8
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 24 juli.

F1941:9
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 26 juli.

F1941:10
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 28 aug.

F1941:11
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 20 sept.

F1941:12
“Printon“: Revolution i Sverige på 1000-talet, Olov Skötkonung utsattes för kupp – disputation i Lund. Aftonbladet 4 okt. (Om *Ove Mobergs nyligen framlagda doktorsavhandling.)

F1941:13
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 7 okt.

F1941:14
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 18 okt.

F1941:15
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 4 nov.

F1941:16
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 15 nov, sid 3, 8.

F1941:17
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 29 nov, sid 3.

F1941:18
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 18 dec, sid 3.

År 1942

F1942:1
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 3 jan, sid 3.

F1942:2
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad: D:o. Värmlands Folkblad 10 jan, sid 3.

F1942:3
°Carl Otto Fast D:o. Värmlands Folkblad 20 jan, sid 3, 9.

F1942:4
*Erik Lönnroth: Sagor. Dagens Nyheter 1 feb.

F1942:5
*Birger Nerman & *Erik Lönnroth: “Sveriges rikes uppkomst“ – en replikväxling. Dagens Nyheter 4 feb.

F1942:6
“Joy“: På stan. Dagens Nyheter 21 feb. (Om professor *Birger Nermans populärvetenskapliga föreläsningar om “Sveriges första storhetstid“ under hedenhös.)

F1942:7
Anonym: Professorsförslag överklagas. Svenska Dagbladet 22 feb. (Om *Erik Lönnroth, *Kjell Kumlien m.fl.)

F1942:8
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 6 mars.

F1942:9
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 31 mars.

F1942:10
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 9 april.

F1942:11
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 16 april.

F1942:12
*Bengt Thordeman: Ett förgätet nationalepos. Svenska Dagbladet 1 maj. (Om Beowulfeposet.)

F1942:13
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 2 maj.

F1942:14
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 21 maj.

F1942:15
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 11 juni.

F1942:16
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 20 juni.

F1942:17
*Arthur Nordén: Vår främsta inskriftsgåta löst. Stockholms-Tidningen 12 juli. (Författaren påpekar att uppfattningen att runstenen från Sparlösa i Västergötland skulle ha att göra med Uppsalakungarna blott är en bland många tolkningar av den svårtydda texten. Han framlägger även ett eget tolkningsförslag.)

F1942:18
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 18 juli.

F1942:19
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 5 aug.

F1942:20
Anonym: Artikel om historieämnets kris. Svenska Dagbladet 15 aug.

F1942:21
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 18 aug.

F1942:22
Anonym: Prof. Ahnlund överklagar sig själv. Aftonbladet 21 aug. (Om *Erik Lönnroths vetenskapliga kompetens.)

F1942:23
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 3 sept.

F1942:24
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 17 sept.

F1942:25
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 8 okt.

F1942:26
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 22 okt.

F1942:27
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 12 nov.

F1942:28
Anonym: Våra arkeologer ha blivit mystiker och siare, amper salva av Uppsaladocent – var Goethe imbecill så var han duktig. Aftonbladet 22 nov. (Om ett föredrag av *Arne Furumark, docent i klassisk fornkunskap.)

F1942:29
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 28 nov.

F1942:30
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 15 dec.

År 1943

F1943:1
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 7 jan.

F1943:2
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 21 jan.

F1943:3
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 9 feb.

F1943:4
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 16 feb, sid 3.

F1943:5
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 4 mars, sid 3, 7.

F1943:6
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 18 mars, sid 3

F1943:7
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 6 april, sid 3.

F1943:8
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 15 april, sid 3, 7.

F1943:9
°Carl Otto Fast; D;o. Värmlands Folkblad 29 april.

F1943:10
°Carl Otto Fast; D;o. Värmlands Folkblad 20 maj, sid 3.

F1943:11
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 8 juni

F1943:12
*Erik Lönnroth: Nordens Fornhistoria i stöpsleven. Dagens Nyheter 9 juni. (Om *Niels Clausen Lukmans nyligen framlagda doktorsavhandling, som gör gällande att de äldsta nordiska kungarna måhända icke existerat i sinnevärlden.)

F1943:13
Anonym: “Nordbor tas emot i porten och släpps ut som mongoler.“ Dagens Nyheter 11 juni, sid 1. (Om *Niels Lukman Clausens doktorsavhanding.)

F1943:14
“St“: Svenska kungar äro ej släkt med hunnerhövding. Svenska Morgonbladet 11 juni. (*Birger Nerman om *Niels Lukman Clausens doktorsavhandling.)

F1943:15
°Carl Otto Fast: Det svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 1 juli, sid 3, 10.

F1943:16
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 15 juli.

F1943:17
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 3 aug.

F1943:18
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 31 aug.

F1943:19
*Bengt Thordeman: Hövdingasätet på Valsgärde. Svenska Dagbladet 16 sept. (Valsgärdegravarna tolkas som hövdingagravar och sätts i förbindelse med kungshögarna i Gamla Uppsala.)

F1943:20
Anonym: Vitterhetsakademin vädjar för de häktade norrmännen – tyska åtgärderna mot Oslostudenterna “betraktas med harm“. Dagens Nyheter 8 dec. (Svenska vitterhetsakademin protesterar mot planer på att bortföra studenter i det ockuperade Norge från deras hemland.)

År 1944

F1944:1
*Hugo Ekhammar: Det forntida Östersverige och Svenskdomen. Uppsala 1944. (Boken förhärligar Finlands svenska kulturarv, på finskhetens bekostnad. Författaren är doktor i filologi. På sid 331 konstateras att “Eddan mer än man förr trodde har sitt upphov också i Sverige och Norge“. Som källa till påståendet åberopas °Carl Otto Fast. “På ort och ställe borde en nämnd av sakkunnigt folk från olika vetenskapsfält söka se som han och svensk allmoge ha sett på naturen för att sålunda fullfölja hans uppslag. Alltför litet har man brytt sig om hans rön.“)

F1944:2
*Bengt Thordeman: Gamla Uppsala som kungasäte. Svenska Dagbladet 3 jan. (Recension av *Birger Nermans bok “Gamla Upsala – Svearikets hjärtpunkt“.)

F1944:3
Anonym: Vår doktorsdisputation en skolastisk kvarleva. Morgon-Tidningen 27 feb. (Produktion av doktorsavhandlingar kostar enligt professor *Gunnar Dahlberg alltför mycket på grund av att disputationsväsendet är otidsenligt.)

F1944:4
*Sven Ulric Palme: Nordiska helgonkungar. Stockholms-Tidningen 27 feb. (Författaren konstaterar bland annat att vi inte vet tillräckligt om vikingatidens kungar för att kunna kalla dem historiska personer.)

F1944:5
Anonym: Radio – krönikespel om Olav den helige. Svenska Dagbladet 28 feb.

F1944:6
Bulls: Guldfynd i Norge. Aftonbladet 1 mars.

F1944:7
Anonym: Rent nordisk är olsmässan, en kyrkohögtid med sitt ursprung i Trondheim. Aftonbladet 28 juli, sid 1, 18.

F1944:8
Anonym: Rod eller rospigg ursprung för ryss? Vikingaspår i ryska ortnamn vid Lundainstallation. Aftonbladet 27 okt. (Om professor *Knut-Olof Falks installationsföreläsning om hur ryska ortnamn eventuellt bevisar att Roslagens befolkning en gång grundat ryska riket.)

F1944:9
“Printon“: Dalby var biskopssäte innan Lund blev ryktbart. Aftonbladet 5 nov.

F1944:10
Anonym: Svensk Bokförteckning, dec. (Om bl.a. °Carl Otto Fasts bok “Svenska rikets ursprung.)

F1944:11
Wolfgang Krause: Runorna. Tidsrevyn, julen 1944, sid 18. (Om runskriftens ursprung. Bland annat uppmärksammas den västgötska Sparlösastenen.)

År 1945

F1945:1
Anonym: Vitterhetsakademien. Svenska Dagbladet 10 jan. (Om bl.a. ett föredrag om svearna av historikern *Sven Tunberg.)

F1945:2
“Svenskar intresserade av svearna“: Svearna, en historisk fantasi. Aftonbladet 5 feb. (Författaren önskar ett referat av det föredrag som *Sven Tunberg höll inför Vitterhetsakademien.)

F1945:3
Frans G Bengtsson: Ett epos om svenskheten. Svenska Dagbladet 26 feb. (Recension av F1944:1.)

F1945:4
*Leif Beckman: Svearnas fornhistoria ett falsarium? Aftonbladet 16 mars.

F1945:5
*Carin Nilsson: Herr Redaktör, “Ett epos om svenskheten“. Svenska Dagbladet 23 mars. (Kritisk kommentar till F1944:1, som utdömes såsom anstötlig storsvensk herrefolksideologi. “Dr Ekhammar är i detta verk inne på samma vägar som Olof Rudbeck.“)

F1945:6
Anonym: Hur gamla äro ekstockarna? Svenska Dagbladet 6 april. (°Carl Otto Fast har sökt tillstånd till att utföra en biokronologisk undersökning på en ekstock från den s.k. Urdals brunn i Gamla Uppsala.)

F1945:7
*Lennart von Post: Våra fjäll under istiden. Dagens Nyheter 27 juni. (Om en nyligen framlagd avhandling av *Carl M:son Mannerfelt.)

F1945:8
*Rudolf Bergström: Låg svearnas urhem i Västergötland? Värmlands Folkblad 6 okt. (Författaren är filosofie doktor i Uppsala. Artikeln är en recension av °Carl Otto Fasts bok “Svenska rikets ursprung“. °Fast kallas “forskare“ och behandlas med respekt. Det noteras gillande att °Fast polemiserar mot historikern *Claussen Lukmans teorier: “Ehuru nämnda arbete i flera avseenden måste tillmätas betydande förtjänster, synes åtminstone för icke-specialisten Fasts hypotes både rimligare och mindre anspråksfull. Den synes också lämna en osökt förklaring till åtskilliga källuppgifter, som eljest te sig dunkla och motsägande. Självfallet kunna fackmännen ha sitt att invända mot författarens uppfattning. På hans stora förtrogenhet med källskrifterna och litteraturen i frågan och hans brinnande intresse för de hithörande problemen kan man dock icke taga miste. Fasts arbete är ett av vittnesbörden om det stigande lekmannaintresset för historisk forskning, vilket fackmännen ha all anledning att tacksamt notera. Icke minst av denna anledning men även av sakliga skäl förtjänar hans arbete att uppmärksammas. Carl Otto Fasts uppslag borde föranleda en förnyad och förutsättningslös omprövning av det centrala problemet om våra förfäders urhem.“)

F1945:9
Alf Henrikson: Sveriges rikes rot. Dagens Nyheter 31 okt. (Versifierad intervju med arkeologiprofessorn *Sune Lindqvist, som bl.a. hävdar att kungarna som vilar i Uppsala högar har erövrat götarnas land. “Men som vi av födsel är göter så trodde vi inte allt.“)

År 1946

F1946:1
Anonym: Meddelande, C. Fasts “Svenska rikets ursprung“. Svensk bokhandelstidning 5 jan.

F1946:2
Anonym: Brunn ger nytt sken åt svears historia. Svenska Morgon-Tidningen 2 feb. (Regeringen har nu beviljat °Carl Otto Fast tillstånd att för åldersundersökning ta ut en7 centimeter tjock skiva ur en stock från “Urdals offerbrunn“ i Gamla Uppsala.)

F1946:3
Anonym: Ekskiva ger åldern på Urdals brunn? Svenska Dagbladet 2 feb. (Man har hittills trott att “Urdals offerbrunn anlagts mellan 500- och 1000-tal e.Kr.)

F1946:4
T.G.W.: Engelsk storhög gömmer stoftet av Sveakung? Ny teori om Ottar Vendelkråka. Svenska Dagbladet 2 feb. (Den engelske arkeologen *Herbert Maryon anser att sveakonungen Ottar Vendelkråka ligger begraven norr om Themsens mynning. Båtgraven i Sutton Hoo i Essex anses vara av svenskt ursprung. Ett ornament på skölden föreställer en fågel, vilket föranlett *Maryon att associera till kråkan.)

F1946:5
“Åbergsson“: Gamle vännen Vendelkråka. (Versifierad kommentar till arkeologiprofessorn *Birger Nermans tillbakavisande av teorin att sveakonungen Ottar Vendelkråka skulle vara begraven i England.)

F1946:6
°Carl Otto Fast: Huru gammal är “Urdals brunn“ i Gamla Uppsala? Värmlands Folkblad 1 mars.

F1946:7
Anonym: Nu är det Erik den heliges tur. Dagens Nyheter 24 mars. (Konungens relikskrin skall öppnas i samband med undersökning ledd av förste antikvarien *Bengt Thordeman.)

F1946:8
Anonym: Fragment av Erik den heliges “hårduksskjorta“ påträffade. Svenska Dagbladet 4 april. (Antikvarie *Thordemans undersökning av kung Eriks relikskrin är nu avslutad. Man har funnit att den döde halshuggits efter en tumultartad strid.)

F1946:9
Anonym: Martin Olsson riksantikvarie. Aftonbladet 8 april.

F1946:10
Örnulf Tönsberg: Joad om uppfostran. Stockholms-Tidningen 17 april. (Om uppfostrans roll i vidmakthållandet av klasskillnader.)

F1946:11
Eric Jansson: Vad vet ni om Urdals brunn? Aftonbladet 9 maj. (Författaren har läst i tidningen 24 april om brunnen. Han undrar varför det gjorts så litet reklam för den att Uppsalaborna inte ens känner till dess existens.)

F1946:12
Anonym: 3.000-årigt jätteträd löser gåta kring Uppsala högar. Stockholms-Tidningen 19 maj, sid 1. (Om professorskan *Ebba Hult de Geer, “den enda företrädaren [här i landet] för en vetenskap, som hon kallar dendrokronologi“. Hon hoppas kunna datera trävirket som beklädde insidan av den så kallade Urdals offerbrunn genom jämförelser med årsringarna på det kaliforniska jätteträdet Sequoia.)

F1946:13
Historisk brunn vid Uppsala högar dateras med kaliforniskt jätteträd. Stockholms-Tidningen 19 maj, sid 7. (*Ebba Hult de Geer har fått en skiva som med Kungl Maj:ts tillåtelse sågats ur stockvirket från “Urdals offerbrunn“ och försöker datera denna. Hon har tidigare daterat Norges mest kända gravhög, Raknehaugen, på detta vis. Hon har också anlitats i domstolsutredningar.)

F1946:14
°Carl Otto Fast: “Yrdals brunn“ i Gamla Uppsala – spåntningen i brunnen ej från heden tid. Värmlands Folkbad 28 maj, sid 3.

F1946:15
Anonym: Nya runstensfynd avslöjar Sparlösastenens mysterium? Morgon-Tidningen 19 juli. (Sparlösastenen är inte den enda runsten som murats in i Sparlösa kyrka. Alltjämt finns två runstenar dolda där och man hoppas att dessa kan kasta nytt ljus över runtextens gåta. Jämförelser görs med antikens mytologiska motiv)

F1946:16
*Sven Tunberg: Sveriges rike och Sveriges sjömakt, en blick i det förgångna. Sveriges Flotta nr 9, 10 sept. (Om ledungsorganisationen.)

F1946:17
Anonym: En av Aftontidningens kritiker. Svenska Dagbladet 15 sept. (Klagomål på att sagda tidning icke blivit något språkrör för arbetarna och fackföreningsfolket utan blott för en liten grupp intellektuella.)

F1946:18
“Gaut“: Naturvetenskapen lär oss tänka. Dagens Nyheter 20 nov. (Om bl.a. naturvetenskapernas betydelse för tänkandet på helt andra områden, dess “betydelse för kulturens framsteg och det mänskliga tänkandets framsteg i gemen“.)

F1946:19
“W. S-v“: Drömmen om världsfred. Dagens Nyheter 24 dec. (Recension av boken “Fred eller förintelse“ av J.G. Andersson, en enligt recensentens mening föga givande analys av förutsättningarna för att kunna undvika krig.)

År 1947

F1947:1
Anonym: Forskarguld åt humanisterna – ärvda tennkannor gav impuls till märklig forskargärning. Dagens Nyheter 21 mars. (Det påpekas bland annat att riksantikvarie *Martin Olsson sagt i ett tal att Sundsvallstrakten hör till de områden som har rikast bestånd av fornlämningar från järnåldern. Högomgravfältet är att jämföra med vad Uppsala högar är för Uppland.)

F1947:2
Erik Floderus: Låg Birka i Söderköping? Aftonbladet 26 mars. (Författaren påpekar att försök till “omlokalisering“ av Birka har gamla anor. Idén att Birka skulle ligga i Söderköping förespråkades redan på 1500-talet av den danske prästen Velleius. En genomgång görs av olika teorier. Dock, påpekas det, anger alla äldre källor att Birka är identiskt med Björkö i Mälaren. Tanken att Birka skulle ligga annorstädes avfärdas som orealistisk: “Strindberg präglade en gång uttrycket ‘allting går igen’. Den som något sysslat med vetenskapliga spörsmål är nog beredd att skriva under den satsen. En teori eller hypotes, den må vara hur verklighetsfrämmande som helst, har alltid en viss förmåga att dyka upp igen ur glömskan, och när männen av facket för länge sedan stoppat in den i det kuriosakabinett där den hör hemma, finns det alltid någon entusiastisk lekman, som är beredd att åter ta upp spörsmålet… Och det märkligaste därvid är att det ofta är män som står mitt uppe i det praktiska livet, ingenjörer, affärsmän och andra, vilka med förkärlek ägnar sig åt dylika spekulationer som en hobby eller ibland något som nästan närmar sig en livsuppgift.“)

F1947:3
“Civis“: Vad är gamla Uppsala för Svealand? Expressen 1 april. (Författaren frågar sig varför fornlämningarna i Gamla Uppsala är så dåligt kända. Varför fyllde man genast åter igen den brunn som efter utgrävning upphöjts till “offerkälla“ av riksantikvarien *Martin Olsson? Varför kommer aldrig någon vetenskaplig redogörelse för vad professor *Sune Lindqvist fann under Gamla Uppsala kyrka, “ehuru 21 år förflutit sedan denna s.k. vetenskapliga grävning företogs“? Författaren menar också att “nog tyder det på dåligt samvete, när man trots ivriga påstötningar från många icke vågar undersöka mellanhögen“.)

F1947:4
*Erik Lönnroth: Om vikingar. Dagens Nyheter 18 april, sid 6. (Författaren konstaterar att en vetenskaplig syn på vikingarna haft svårigheter att slå igenom. Vikingatiden har istället endera romantiserats eller förlöjligats.)

F1947:5
J. Wallin: Expressbrev till redaktionen – Gamla Uppsalas betydelse. Expressen 22 april. (Författaren konstaterar att riksantikvarie *Martin Olsson “gav uttryck för en ny och mera verklighetsbetonad uppfattning om Gamla Uppsala“ då han påpekade att Högom i Sundsvallstrakten är jämförbart med Gamla Uppsalas gravområde. “Förut har det som bekant hetat att Gamla Uppsala stod utan motstycke icke blott i hela vårt land utan i hela Norden.“ Författaren menar att Gamla Uppsalas betydelse i fornhistorien våldsamt överdrivits.)

F1947:6
John Landquist: De passionerade professorerna. Aftonbladet 4 juni. (Det svenska systemet för tillsättande av professorer kritiseras av bl.a. *Erik Lönnroth. Originella idéer anses ha mycket svårt att göra sig gällande; medelmåttan är välsedd i akademiska kretsar.)

F1947:7
Anonym: Nytt i Gamla Uppsala. Dagens Nyheter 2 aug. (Vitterhetsakademin håller stegvis på att rensa området kring Uppsala högar från bebyggelse och annat som skymmer gravhögarna.)

F1947:8
Anonym: Bältering blev kronprinsfynd vid Vallhagar. Värdefulla fynd i Gamla Uppsala. Dagens Nyheter 16 aug. (Vid grundgrävning för en ny brandstation i Gamla Uppsala påträffades en oval spännbuckla, möjligen från 800-talet.)

F1947:9
Anonym: Dansen på Uppsala högar. Aftonbladet 4 sept. (Om akademikernas planerade centralorganisation.)

F1947:10
Anonym: Segrande svear tvingade götarna dyrka uppsvenske vinterguden Ull. Dagens Nyheter 21 sept. (Om teorier av ortnamnforskaren *Eric Elgqvist.)

F1947:11
Anonym: Vitterhetsakademin hyllar Henrik Schück. Dagens Nyheter 8 okt.

F1947:12
*Erik Lönnroth: Fridegård om stenåldern. Dagens Nyheter 31 okt. (Recension av Jan Fridegårds roman “Fäderna“ som skildrar svensk stenålder.)

F1947:13
John Landquist: Stenålderns folk. Aftonbladet 3 nov. (Om Jan Fridegårds roman “Fäderna“.)

F1947:14
Anonym: Inget vidare att vara granne till Uppsala högar. Dagens Nyheter 1 dec. (Missnöje i Gamla Uppsala mot att nybyggnadsförbud utfärdats i syfte att skydda fornlämningarna.)

År 1948

F1948:1
*Sven Stolpe: De hedniska svenskarna. Aftonbladet 16 jan. (Om första bandet av “Svenskarnas tro genom årtusendena“ av *Åke Ohlmarks.)

F1948:2
Anonym: För fil. doktorsgrads vinnande försvarar fil. lic. greve Eric Oxenstierna avhandlingen “Die Urheimat der Goten“. Svenska Dagbladet 19 jan.

F1948:3
*Erik Lönnroth: Rod och Roslag. Dagens Nyheter 24 jan. (Om *Erland Hjärnes undersökningar rörande begreppet Roden, det forntida Roslagen. Detta område har tidigare, t.ex. i *Sven Tunbergs skrifter, betraktats mot bas för den svenska ledungsflottans expansion över haven. I *Hjärnes undersökningar tonas både ledungens och Rodens betydelse i Sveriges äldsta historia kraftigt ned.)

F1948:4
Anonym: Vad är sanning i Uppsala! Lång disputation om goter slutade med cause célèbre. Morgon-Tidningen 8 feb. (Arkeologen *Eric Oxenstierna anser i sin nu framlagda avhandling att goternas urhem är Västergötland. °Carl Otto Fast uppenbarar sig vid *Oxenstiernas disputation och antyder att denne stulit hans forskningsresultat. “Ingenjör Fast har kommit till samma slutsats genom rent topografiska jämförelser med Eddadikterna och framlagt sin rön bl.a. för professor Reinerth i Berlin, som sedan bett dr Oxenstierna att uttala sig om deras värde. Det var på den punkten, som ingenjör Fast gick till anfall och frågade om respondenten tagit del av hans bok, en fråga som denne inte besvarade… Han har tidigare haft sina mellanhavanden med ett flertal av våra arkeologer, som dock vägrar att tillmäta hans teorier något vetenskapligt värde. Dr Oxenstierna förklarar också att han inte hade någon anledning att gå in på frågor som inte rörde disputationen och att han visserligen läst boken på uppmaning av professor Reinerth men att han redan då avfärdade den som värdelös ur arkeologisk synpunkt… Gruvingenjör Carl Otto Fast rustar sig till strid mot arkeologerna av facket. Striden har hittills förts i tysthet – i över 18 år har han sysslat med frågor, som rör vårt lands äldsta forntid – men den definitiva krigsförklaringen kom först vid lördagens doktorsdisputation i Uppsala… och till yttermera visso fråntogs han ordet på ett uppseendeväckande sätt utan att ha fått tillfälle att säga vad han egentligen hade på hjärtat.“ Opponenterna kritiserar avhandlingen av andra skäl, nämligen att bevisen för avhandlingens tes är alltför vaga och att materialet överhuvud behandlats ytligt.)

F1948:5
Anonym: Goternas urhem i Västergötland. Svenska Dagbladet 8 feb.

F1948:6
“Peek“: En doktorsavhandling. Värmlands Folkblad 11 feb. (Om *Eric Oxenstiernas disputation och °Carl Otto Fasts intervention därstädes. “Ingenjör Fast påpekade till en början att författaren inte hade något övertygande argument för att goterna utvandrat till Weichsel-området, utan varit fången i en förutfattad mening. Med stöd av brev från en auktoritet på området, den tyske professorn Reinerth, kunde ingenjör Fast påstå, att dr Oxenstierna av denne Reinerth mottagit en bok som behandlade frågan om goternas urhem. Detta skulle skett någon gång i slutet av 1939. Författaren till denna bok var just ingenjör Fast.“ *Oxenstierna vägrade besvara den obehagliga frågan om huruvida han läst boken. “Den viftades istället bort med svepskäl om att tiden var otillräcklig för en vidare diskussion, och efter ingripande från dekanus och övriga auktoriteter kunde intermezzot biläggas. På de närvarande verkade det hela tämligen pinsamt. En doktorsdisputation är dock en offentlig tillställning, där vem som helst får yttra sig i det givna ämnet. Nu fick man en känsla av att nertystandet av Fast närmast var en åtgärd som skedde av prestigeskäl… Man får förmoda att stridshandsken nu är definitivt kastad, och hoppas att fackmännen tar upp den. Annars vore den akademiska nonchalansen snarast att beteckna som klumpighet.“)

F1948:7
“-l-d“: Sensationen i Uppsala. Värmlands Folkblad 1 mars. (°Carl Otto Fast har gjort anmälan hos universitetskanslern med anledning av att han blev fråntagen ordet vid *Eric Oxenstiernas disputation: “Under ovannämnda disputation blev jag fråntagen ordet efter att ha talat i cirka 1 minut. Dekanus anförde som skäl härtill att tiden dels var långt framskriden, dels att ‘det finns flera uppslag, och att goterna måste väl ha kommit från något håll’. Då jag i olika skrifter sedan 18 år tillbaka hävdat, att goterna hörde hemma i Västergötland eller i Vänerbygden, anser jag dekanus motivering högst egendomlig.“ °Fast citerar ur brev från 1940, där professor *Reinerth förklarar att han givit *Oxenstierna en bok som °Fast skrivit, vilken också gör gällande att goterna kom från Västergötland, “Götaland, den forngermanska diktningens landskap“. Det framgår att professor *Reinerth möjliggjort *Oxenstiernas avhandling, men denne nämner inte ett ord om *Reinerths källa, menar °Fast. Tidningsskribenten menar att °Fast är en kunnig forskare: “Det tillkommer inte universitetsmyndigheterna att tysta en sådan man, blott därför att han rubbat vissa professorers cirklar. Våra läsare torde ännu ha i minnet, vilka hinder som ställdes i vägen för ingenjör Fast, då han sökte få tillstånd att undersöka stockar från ‘Urdals brunn’. Han fick slutligen det tillståndet, men ännu väntar man på resultatet av de undersökningar som uppdragits åt annan person. Som lekmän tar vi givetvis inte ståndpunkt till olika meningar om vår äldsta historia, men vi måste beteckna vissa universitetsmäns ställning till ingenjör Fasts prisvärda bemödanden såsom uppseendeväckande.“)

F1948:8
*Holger Arbman: Religionshistoriska fantasterier. Dagens Nyheter 7 mars. (Förintande recension av “Svenskarnas tro genom årtusendena“ av *Åke Ohlmarks.)

F1948:9
*Åke Ohlmarks & *Holger Arbman: “Religionshistoriska fantasterier. Dagens Nyheter 12 mars. (Replikskifte.)

F1948:10
*Leif Beckman: Konsten att skriva historia. Aftonbladet 18 mars. (Om den nyutkomna “Sveriges historia genom tiderna. °Fast har särskilt noterat att författaren *Holger Arbman är ovillig att erkänna existensen av ett göta rike på konung Beowulfs tid.)

[Vol 4]

F1948:11
Anonym: Författare och lärare protesterar mot övervåldet. Svenska Dagbladet 19 mars. (Protestupprop mot det kommunistiska övervåldet i Tjeckoslovakien.)

F1948:12
Anonym: Uppsala högar definitivt daterade. Aftonbladet 31 mars. (Professor *Nils Åberg anser att högarna tillkommit 100 år senare än man hittills trott.)

F1948:13
Anonym: Prof. Roosval anklagas för vetenskaplig stöld. Stockholms-Tidningen 1 april. (Licentiat *Nils P Tidmark anser att professor *Johnny Roosval gjort sig skyldig till oegentligheter.)

F1948:14
*Sven Ulric Palme: Historisk hållfasthetslära. Stockholms-Tidningen 1 april. (Om *Lauritz Weibulls betydelse för svensk historieforskning.)

F1948:15
*Erik Lönnroth: En banbrytare. Dagens Nyheter 1 april. (Om *Lauritz Weibull, med anledning av hans 75-årsdag.)

F1948:16
Anonym: Tidmark får pepprat svar. Stockholms-Tidningen 14 april.

F1948:17
*Nils P Tidmark: Fri talan, svar till dr Thordeman. Stockholms-Tidningen 19 april.

F1948:18
*Nils P Tidmark: Fri talan, dr Tidmark contra prof. Roosval. Stockholms-Tidningen 22 april.

F1948:19
Anonym: Kronprinsen i Uppsala på arkeologisk utfärd. Stockholms-Tidningen 23 april.

F1948:20
Anonym: Storm i Gamla Uppsala kring fornminnesvård. Dagens Nyheter 24 april. (Invånarna i Gamla Uppsala anser att äganderätten till mark kränks av regler som avser att skydda fornlämningarna.)

F1948:21
Anonym: Akademiskt gruff om extraoppostion. Dagens Nyheter 8 maj. (°Carl Otto Fasts protester mot att han fråntogs ordet vid *Eric Oxenstiernas disputation har föranlett professor *Sune Lindqvist att förklara att °Fast “beretts tillfälle att under replikskifte med respondenten tydligt förklara syftet med sin opposition“. Universitetskanslern påpekar i en skrivelse till humanistiska sektionen att extra opponenter bör få skälig tid för sin opposition, såvida den inte ger anledning till oordning eller förargelse.)

F1948:22
Anonym: Doktorsdisputation vållar cause célèbre. Stockholms-Tidningen 8 maj. (Professor *Sune Lindqvists föregivna skäl för att frånta °Carl Otto Fast ordet vid *Oxenstiernas disputation var “att det skedde efter längre än en minut, och att tiden då var så långt framskriden att han enligt statuterna kunde ha avlyst hela akten“. Han ansåg att den tid som möjligen var kvar skulle användas för viktigare frågor. °Fasts protester har inte föranlett annan åtgärd än ett påpekande att extraopponenter skall erhålla skälig tid.)

F1948:23
Anonym: Eskil Bergen fick admonition. Dagens Nyheter 13 juni.

F1948:24
“S.Å.“: Chicagometod kan få bort “fackidioten“. Dagens Nyheter 2 sept. (°Carl Otto Fasts har strukit under konstaterandet att “så länge det finns historiker som anser att all historia är tillämpad filologi, så måste man anse att denna fara är en realitet hemma också“.)

F1948:25
Anonym: Ironisk professor får starkt mothugg. Dagens Nyheter 17 sept.

F1948:26
Anonym: Mörkläggning eller gräl – beredning tar upp frågan om professorstillsättningar. Dagens Nyheter 1 okt.

F1948:27
Anonym: Märkliga fornfynd intill Hunneberg. Svenska Dagbladet 16 okt. (Gravar med lerurnor och näverurnor har påträffats.)

F1948:28
Anonym: Norrköping i fejd med riksantikvarien. Aftonbladet 1 nov.

F1948:29
Anonym: Strid kring amanuens, kompetens betvivlas. Dagens Nyheter 3 nov.

F1948:30
*Mårten Stenberger: Vallhagar – järnåldersbyn i det gotländska änget, Aftonbladet 7 nov. (Om arkeologen *Mårten Stenbergers utgrävning av en järnåldersboplats på Gotland. °Carl Otto Fast har strukit under att företrädare för andra discipliner, såsom geologer, samarbetar med arkeologerna.)

F1948:31
“Tore“: Kubbstolens gåta. Dagens Nyheter 9 nov. (En kubbstol har av stilexperter daterats till 800-tal, medan dendrokronologerna säger att den inte är äldre än från 1500-talet.)

F1948:32
*Ture Johannisson: Gudaåkning i Västergötland. Svenska Dagbladet 25 nov. (Filologen *Harry Armini anser att ortnamnen Åsaka i Västergötland markerar anhalter i en förkristen processionsresa runt landskapet.)

F1948:33
Anonym: Lektor klarlägger gudomlig rundresa. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 11 dec.

F1948:34
E. G.-A. Sandstedt: Åsaka-Gudaåkning. Falköpings Tidning 23 dec. (Om *Harry Arminis teorier kring innebörden av ortnamnet Åsaka.)

F1948:35
Johan Sewerin: De gamla nordmännens julablot. Falköpings Tidning 23 dec. (Om bl.a. offerriterna i Uppsala hednatempel.)

År 1949

F1949:1
Åke Ohlmarks: Den humanistiska forskningens förfall. Aftonbladet 8 jan. (Plädering för införande av mer tvärvetenskapliga metoder inom humanistisk forskning.)

F1949:2
*Måns Mannerfelt: Gudaåkning i Västergötland. Falköpings Tidning 15 jan. (Om *Harry Arminis teorier.)

F1949:3
Anonym: Strid om Kungshögarna går till kungen – vikingablodet svallar i Gamla Uppsala. Aftonbladet 20 jan. (Markägarna i Gamla Uppsala är missnöjda över att deras förfoganderätt inskränks genom riksantikvarieämbetets bestämmelser till skydd för fornlämningarna.)

F1949:4
Anonym: Fejden riksantikvarien-Norrköpingsmuseet blossar upp. Aftonbladet 4 feb.

F1949:5
*Mårten Stenberger: En gotländsk järnålderssläkt. Aftonbladet 4 feb. (Om författarens utgrävning i Vallhagar på Gotland.)

F1949:6
Anonym: Tavlor och flintyxor. Aftonbladet 5 feb.

F1949:7
Anonym: Fornlämningar hotar invånare i Gamla Uppsala. Morgon-Tidningen 11 feb.

F1949:8
Anonym: Grundlagsändringar om tryckfriheten snart färdiga för definitiva beslut. Dagens Nyheter 12 feb. (Det talas i denna artikel även om pengar till förvärv av fastigheter vid Uppsala högar.)

F1949:9
“Fornminnesvän“: Vikingablodet svallar. Aftonbladet 12 feb. Författaren anser att riksantikvarieämbetets bestämmelser till skydd för fornlämningarna i Gamla Uppsala är löjligt långtgående och att även markägarnas rättigheter bör tillgodoses.)

F1949:10
Anonym: Vådligt handlar högars vårdare mot nutidsfolk. Morgon-Tidningen 13 feb.

F1949:11
Anonym: 1500-årsminnet av vikingarna firas i Kent. Svenska Dagbladet 21 april.

F1949:12
Anonym: Tre vikingagravar funna vid vägbygge. Dagens Nyheter 21 april. (Järnåldersgravar har påträffas intill Hunneberg.)

F1949:13
Anonym: Avstängd docent vill bilda förening för fri forskning. Stockholms-Tidningen 5 maj.

F1949:14
Anonym: Rester i Värmskog av herremansborg. Dagens Nyheter 18 maj.

F1949:15
Anonym: Herremansborg togs för stengärdsgård, “Silverporten“ värmländskt försvarsverk. Dagens Nyheter 19 maj.

F1949:16
“Gabriella“: Det är nervöst att bli doktor. Idun nr 22, 2 juni.

F1949:17
°Carl Otto Fast: Svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 27 juni. (Försvarsverket “Silverporten“ som nyligen upptäckts av arkeologerna identifieras här med konung Beowulfs kungsgård.)

F1949:18
Gustaf Ewald: Vem ligger begraven i Skalundahögen? Hemmets Journal aug. (Arkeologiprofessorn *Birger Nerman har efter ett 25-årigt forskningsarbete lokaliserat ett flertal fornsvenska konungar i olika delar av Sverige. Sagokungen Beowulf skall ligga i den västgötska Skalundahögen.)

F1949:19
°Carl Otto Fast: Svenska rikets ursprung. Värmlands Folkblad 3 sept.

F1949:20
°Carl Otto Fast: D:o. Värmlands Folkblad 17 sept.

F1949:21
°Carl Otto Fast: Gamla Uppsala, “Urdals brunn“ och årtalet 1649. Värmlands Folkblad 19 nov. (Professorskan *Ebba Hult de Geer har nu avslutat sin åldersbestämning av trästocken som beklädde insidan av “Urdals offerbrunn“ i Gamla Uppsala. Resultatet blev att stocken “synes ha huggits ned år 1659“.)

F1949:22
Anonym: Helt ny bild av Sveariket. Svenska Dagbladet 22 nov, sid 1, 9. (Docent *Adolf Schück anser att Halland i forntiden var svenskt, inte danskt.)

F1949:23
“Helle“: I blickpunkten – brunn i Gamla Uppsala falskt fornminne. Svenska Dagbladet 3 dec. (Tanken att Urdals brunn skulle vara en hednisk offerkälla förkastas.)

F1949:24
Anonym: “Halleberg var Valhall visar karta“. Dagens Nyheter 5 dec. (Om teorier av privatforskaren °Gustaf Lundén.)

F1949:25
Alf Henrikson: Valhall. Dagens Nyheter 6 dec. (Versifierad kommentar till tanken att Valhall skulle vara identiskt med Halleberg.)

F1949:26
John Engvall: Värmskog – en av Värmlands äldsta kulturbygder. Karlstads Stifts Julbok 1949, sid 45. (Citat ur °Carl Otto Fasts “Svenska rikets ursprung“.)

År 1950

F1950:1
Anonym: Brus’ byggbilderbok. Byggnadsindustrin, organ för Svenska byggnadsindustriförbundet, nr 4, sid 80. (Karikatyrteckning där utedass placerats högst upp på var och en av kungshögarna i Gamla Uppsala, med rubriken “Höghus“.)

F1950:2
Anonym: Trollhättan väl skyddat mot onda makter. Dagens Nyheter 20 jan. (Om skålgropar, vilka förmodas ha ristats till skydd mot onda makter.)

F1950:3
Anonym: Halleberg blir naturreservat. Aftonbladet 22 jan.

F1950:4
Anonym: 60-årig doktor, 95-årig opponent. Aftonbladet 13 mars. (*Gösta Ahlström från Borås lägger fram en doktorsavhandling om västgötsk myrjärnsutvinning och allmogesmide.)

F1950:5
“K. S-z“: Radiospalten – Erik den ohelige. Dagens Nyheter 18 mars. (Historikern *Lauritz Weibull har i ett föredrag omvärderat helgonkungen.)

F1950:6
Anonym: Bättre skydd åt Uppsala högar. Aftonbladet 21 mars. (Riksantikvarieämbetet har genom markinköp rensat området kring från icke önskvärd bebyggelse.)

F1950:7
A. Bergström: Kungshögarna i Gamla Uppsala. Expressen 22 mars. (Hur vet man att Uppsala högar är kungagravar? Borde man inte undersöka mellanhögen innan man drar sådana slutsatser?)

F1950:8
“Essen“: Svearnas offerbrunn i Uppsala förfalskad – gruvingenjör avslöjade falsariet trots hårt motstånd. Aftonbladet 26 mars, sid 5.

F1950:9
Anonym: “Svearnas offerbrunn“ försvaras av professor – det kliar i fingrarna, men prof. Lindqvist sparar mellanhögen. Aftonbladet 27 mars, sid 1, 7.

F1950:10
Anonym: Riksantikvarien tiger om Uppsala-brunnen – silverbibeln ändrades för stöd åt “Uppsala-myten“. Aftonbladet 28 mars.

F1950:11
“Cello“: Idel falsarier. Stockholms-Tidningen 28 mars. (Kommentar till professor *Sune Lindqvists uttalande att han ämnar spara mellanhögen: “Man inser omedelbart att det här rör sig om en professor, som i vetenskapligt syfte sitter och lägger patiens – antagligen den s.k. Idioten, som läggs i tre högar – och man kastar sig entusiastiskt över fortsättningen för att till sin stora besvikelse finna att det bara rör sig om Uppsala högar.“ Kommentar till arkeologernas skepsis inför den dendrokronologiska dateringen av trävirket från Urdals brunn: “Att bestämma en avsågad timmerstocks ålder efter årsringsmönstret är ingen tillförlitlig metod, hävdar man på det hållet. Men fruntimmer hör till det slag av timmer, som inte låter sig avsågas i första taget, och den kvinnliga årsringsexperten, som av allt att döma helst skulle vilja såga av alla gamla perukstockar, hävdar att ‘arkeologernas skepticism är som Fågel Fenix – den uppstår ständigt förnyad’.“)

F1950:12
Anonym: Apropå. Skara Tidning 31 mars. (Författaren uttrycker besvikelse över vetenskapens ovilja att gå i debatt med °Carl Otto Fast.)

F1950:13
°Carl Otto Fast: Eugen Mogk, Johan Götlind och Halleberg – “Valhall“. Skara Tidning 3 maj. (Författaren framhåller att även vetenskapsmän varit inne på en av hans egna favoritidéer: att Valhall skulle vara identiskt med Halleberg. Sådana spekulationer har framförts av den nu avlidne filologen *Johan Götlind, med vilken °Fast brevväxlat, samt av 1800-talsforskaren Eugen Mogk.)

F1950:14
Anonym: Kan det vara Olof Trätälja? Dagens Nyheter 15 maj. (Den stora kungshögen i Säffle skall arkeologiskt undersökas.)

F1950:15
J.R.M. Bergenhayn: Förföljd forskare. Stockholms-Tidningen 2 juni. (Författaren anser att forskare ofta motarbetar varandra på ett ovärdigt sätt.)

F1950:16
*Birger Nerman & *Gösta Attorps: Herr redaktör – den gotiska ekvationen. Svenska Dagbladet 7 juni. (Diskussion om hållbarheten i *Nermans teori att goterna härstamma från Västergötland och Östergötland.)

F1950:17
*Birger Nerman & Gösta Attorps: Herr redaktör – goterna än en gång. Svenska Dagbladet 11 juni.

F1950:18
*Erik Lönnroth: Vad tjänar sådant till? Dagens Nyheter 29 juni. (Recension av boken “Sveriges historia“, huvudsakligen inriktad på att kritisera *Birger Nermans bidrag däri, vilket innehåller en mängd spekulationer kring gamla forntidssagor.)

F1950:19
Annons: Vad recensenterna säger om SVENSK HISTORIA. Dagens Nyheter 30 juni. (Positivare utlåtanden än *Erik Lönnroths citeras.)

F1950:20
*Birger Nerman & *Erik Lönnroth: Historieskrivning, sunt förnuft och vederhäftighet. Dagens Nyheter 14 juli. (Replikskifte rörande *Nermans bidrag i boken “Svensk historia“.)

F1950:21
Anonym: Professor kritiserar dröjsmål att undersöka svenska kungshögar. Dagens Nyheter 20 juli. (Professor T.J. Arne kritiserar bl.a. *Birger Nerman för att fantisera kring kungshögarna istället för att utgräva dem: “Under årens lopp har professor Nerman begåvat oss med flera kungagravar… men samtidigt har hans lust att befrämja utgrävning avtagit.“)

F1950:22
Anonym: Anmälan av °Carl Otto Fasts bok “Vänerbygdens sägner i Nordens fornhistoria“. Svensk Bokhandelstidning nr 39, 30 sept.

F1950:23
Anonym: Forngrav till Stockholm, göts i gips – hittills rikaste fyndet i Norrland. Dagens Nyheter 18 okt. (Om ett gravfynd från Högom i Medelpad.)

F1950:24
Anonym: Ny blick på vikingatidens främsta byggnad i Norden – ett aktuellt svenskt tusenårsminne. Svenska Dagbladet 25 okt. (Om försök att rekonstruera Uppsala hednatempels utseende.)

F1950:25
Anonym: Ingenjör ger en ny bild av Uppsala hednatempel. Stockholms-Tidningen 25 okt. (Om ett försök av ingenjör Nils Gellerstedt att rekonstruera Uppsala hednatempels utseende.)

F1950:26
*Sanfrid Welin: Låg vårt lands forna huvudbygd i Västergötland? Skara Tidning 17 nov. (Recension av °Carl Otto Fasts bok “Vänerbygdens sägner i Nordens fornhistoria“. Författaren konstaterar, utan att själv göra något egentligt ställningstagande, att °Fast trots “utomordentlig energi“ inte har lyckats vinna erkännande bland fackhistoriker.)

F1950:27
Ansgars Birka låg på Åland, historisk bomb av arkeolog. (Dessa teorier framförs av landsarkeologen *Matts Dreijer, den förste åländske arkeologen. Påståendet bygger på en förment runinskrift, påträffad på Åland. Runexperten *Sven B.F. Jansson dömer ut hela idén.)

F1950:28
Anonym: Arkeologerna har bevisen för Birkas läge på Björkö. Dagens Nyheter 26 nov. (Arkeologen *Holger Arbman avvisar *Dreijers tanke att Birka skulle ligga på Åland.)

F1950:29
Alf Henrikson: Namn och Nytt. Dagens Nyheter 26 nov. (Versifierad ironisk kommentar till teorin om att Birka skulle ligga på Åland.)

F1950:30
Alf Henrikson: Konung Gösta och dalkarlarna. Dagens Nyheter 26 nov. (Versifierad kommentar till en teori om att visan om Gustav Vasa och dalkarlarna är diktad i det kungliga kansliet.)

F1950:31
Gilbert Svenson: Forntida sägner om vänerbygden. Värmlands Folkblad 21 dec. (Recension av °Carl Otto Fasts bok “Vänerbygdens sägner i Nordens fornhistoria“. Författaren anser att °Fast må ha raserat många fördomar, men likväl själv sitter fast i en sådan. Han tycks föreställa sig att en fast statsbildning med någon motsvarighet till den moderna huvudstaden existerade under de tidiga århundradena efter Kristi födelse. Modern forskning anser inte att något sådant fanns ens under Gustav Vasas tid.)

F1950:32
Anonym: Stiftskrönika. Karlstads Stifts Julbok 1950. (På sid 205 omnämns °Carl Otto Fasts bok “Vänerbygdens sägner i Nordens fornhistoria“.)

År 1951

F1951:1
Anonym: Uppsala hednatempel rekonstruerat. Svenska Dagbladet 3 jan.

F1951:2
*Sune Lindqvist: Uppsala hednatempel. Svenska Dagbladet 3 jan. (Om olika försök att rekonstruera templets utseende.)

F1951:3
Anonym: Hundratusen svenskar är släkt med Sigrid Storråda! Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 22 jan. (Författarinnan Ingeborg Björklund tror sig härstamma från Sigrid Storråda.)

F1951:4
°Carl Otto Fast: Forntida sägner om Vänerbygden. Värmlands Folkblad 31 jan. (Bemötande av Rudolf Bergströms recension 1945-10-06, samt av Gilbert Svensons 1950-12-21.)

F1951:5
Anonym: Namn. Stockholms-Tidningen 2 feb. (Historikern *Nils Ahnlund skall skriva Västerbottens och Norrbottens historia.)

F1951:6
°Carl Otto Fast: “Havsbukten hos götarna“ i mitten av Sverige. Värmlands Folkblad 21 feb.

F1951:7
Anonym: Uppsalatempel var öppen baldakin? Svenska Dagbladet 22 feb. (Professor *Anders Bugge lägger fram ett rekonstruktionsförslag.)

F1951:8
Anonym: Helt ny teori om hednatempel. Svenska Dagbladet 23 feb.

F1951:9
Anonym: Ny teori om hednatemplet i Gamla Uppsala. Dagens Nyheter 23 feb.

F1951:10
Anonym: Hemse stavkyrka rekonstruerad. Dagens Nyheter 24 feb.

F1951:11
°Carl Otto Fast: “Havsbukten“ hos götarna – i mitten av Sverige. Skara Tidning 28 feb.

F1951:12
Iwan Schyman: Svenska rikets  uppkomst, mycket i fornsagorna vittnar om Vänerbygden. Säffle-Tidningen Västra Värmland 21 mars, sid 1-2.  (Författaren recenserar °Carl Otto Fasts idéer i positiv anda och jämför dessa med främst *Birger Nermans.)

F1951:13
Iwan Schyman: Slaget på Vänerns is vid Kållandsö, Åle den djärve från Hjälleskate. Säffle-Tidningen Västra Värmland 23 mars. (°Carl Otto Fasts “Svenska rikets ursprung“ recenseras välvilligt. Slutkommentar: “Det är mycket som pekar mot Vänerbygden i de gamla sagorna, och det synes även som om vissa vetenskapsmän nu skulle vilja göra en trevare åt det hållet.“)

F1951:14
Anonym: Om författares rätt. Dagens Nyheter. 28 mars.

F1951:15
°Carl Otto Fast: Hednatemplet i Ubsola och Eddan. Värmlands Folkblad 29 mars.

F1951:16
Iwan Schyman: Svenska rikets ursprung, ett hörn av Näset med i fornsägnernas landskap. Säffle-Tidningen Västra Värmland 30 mars, sid 1, 3. (Välvillig recension av °Carl Otto Fasts bok “Vänerbygdens sägner i Nordens fornhistoria“.)

F1951:17
Iwan Schyman: Svenska rikets ursprung – Olov Trätälja tog i land vid Flåvik och bodde på Sköttungen. Säffle-Tidningen Västra Värmland 6 april.

F1951:18
Iwan Schyman: Svenska rikets ursprung, Villkors skatt och Vikersåsen – sägner kring fornborgar i Ölserud. Säffle-Tidningen Västra Värmland 13 april.

F1951:19
Iwan Schyman: Svenska rikes ursprung – var Finns land i fornsägnerna Värmland som syns från Kinnekulle? Säffle-Tidningen Västra Värmland 20 april.

F1951:20
Gustaf Myhrman: Flygmedicin. Svenska Dagbladet 21 april.

F1951:21
°Carl Otto Fast: Hednatemplet i Ubsola och Eddan. Skara Tidning 30 april.

F1951:22
Iwan Schyman: Svenska rikets ursprung – runstenen i Sparlösa har namn ur Ynglingasagan. Säffle-Tidningen Västra Värmland 4 maj, sid 1, 6.

F1951:23
Iwan Schyman: Svenska rikets uppkomst, Kinnekulle – en vallfartsort och en ursprungsort för sägnerna. Säffle-Tidningen Västra Värmland 18 maj.

F1951:24
°Carl Otto Fast: Brunnen, trädet och templet i Ubsola identiskt med Eddans Vi. Värmlands Folkblad 22 maj.

F1951:25
Anonym: Myntsamlingen i Trollhättan åter till rätta. Dagens Nyheter 27 maj.

F1951:26
Iwan Schyman: De nordiska fornsägnernas bygd kring Vänern och Göta älv? Aftonposten 30 maj. (Välvillig presentation av °Carl Otto Fasts teorier.)

F1951:27
Iwan Schyman: Svenska rikets uppkomst, den instängda vikingaflottan i Gatviken – en fornsägenrest. Säffle-Tidningen Västra Värmland 1 juni, sid 1, 8.

F1951:28
Sven Åhman: Atomteknik ny hjälp ange fornfynds ålder, Wenner-Gren donerar nordiskt laboratorium. Dagens Nyheter 27 juli.

F1951:29
“Tore“: Svensk 600-talskung i engelsk ättehög, arkeologiskt skarpsinne kring gravfynd. Dagens Nyheter 16 nov. (Arkeologen *Birger Nerman anser att en svensk konung vilar i en gravhög vid Sutton Hoo i England.)

F1951:30
Daniel Viklund: Svenska teorier om viking i Sutton Hoo bevisar inget, anser engelsk arkeolog. Dagens Nyheter 25 nov.

F1951:31
Anonym: “Hedenius inlägg nedsättande för universitetets anseende“. Dagens Nyheter 25 nov. (Om systemet för att betygsätta doktorsavhandlingar.)

F1951:32
*Erik Lönnroth: Ur vikingafloden. Dagens Nyheter 18 dec. (Recension av nyutkomna romaner med vikingamotiv. En av dessa gör gällande att det fanns vikingar vid Vänern. “Det vill mycket till för att få fram vikingaliv vid Vänern“, kommenterar *Lönnroth.)

F1951:33
Anonym: Dikesgrävare fann 2.000-åriga gravar. Dagens Nyheter 28 dec. (Fem forngravar från 200-300 år f.Kr. har påträffats utanför Grums i Värmland.)

År 1952

F1952:1
“Red.sekr“: Notis om att *Kurt Amberg har utnämnts till professor i metallografi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. TLI-tidskrift nr 4.

F1952:2
*Erik Lönnroth: Siste vikingen. Dagens Nyheter 9 jan. (Recension av vikingaroman.)

F1952:3
Anonym: Disa-gillet sörplade mjöd och hörde pikant historia. Dagens Nyheter 4 feb. (Professor *Dag Strömbäck håller ett föredrag om att berättelsen om köpmannen Roes färd till Uppsala på Erik Segersälls tid återfinnes i tämligen likalydande version i bl.a. “Tusen och en natt“.)

F1952:4
Anonym: Riksantikvarien i strid med församling om mark. Dagens Nyheter 9 feb.

F1952:5
Ulf Brandell: Erikar i stöpsleven. Dagens Nyheter 4 mars. (Historikern *Gottfried Carlsson har omvärderat konung Erik av Pommern. Om Erik den helige, kommenterar författaren, vet man däremot endast “att han 1158 utövat konungamakt i Västergötland“; uppgiften om den ryktbara striden utanför Uppsala utdöms däremot som otillförlitlig.)

F1952:6
Anonym: Namn och Nytt. Dagens Nyheter 5 mars. (“Tyvärr är det föga som vetenskapen / vet om Sankt Erik i Stockholms vapen. / Han var västgötakonung ett år eller två; / det är allt vad man säkert tror sig förstå.“)

F1952:7
“K.S-z“: Radiospalten. Dagens Nyheter 10 mars. (Om ett enligt uppgift dåligt föredrag av historikern *Erik Lönnroth.)

F1952:8
*Erik Lönnroth: Historiska läroböcker. Dagens Nyheter 12 mars. (Recension av *Åke Ohlmarks’ “Svenska krönikan“, som anses vara så slarvigt skriven att den är oduglig såsom lärobok, och “Världshistorien för realskolan“ av *Leif Dannert och *Waldemar Lendin, som däremot får gott betyg.)

F1952:9
“Bert“: Förfalskade sigill. Dagens Nyheter 21 mars. (Fyra förfalskade biskopssigill har hittats i Halltorps kyrka utanför Kalmar.)

F1952:10
°Carl Otto Fast: Uppsala och folket från “älvstranden i fjälltrakten“. Värmlands Folkblad 9 april.

F1952:11
Anonym: Greven till rätta, “bara missförstånd“. Aftonbladet 16 april. (Om arkeologen och greven *Eric Oxenstierna.)

F1952:12
Anonym: Eric Oxenstierna. Aftonbladet 16 april.

F1952:13
°Carl Otto Fast: Uppsala (ub:salum) i gammal folktro. Värmlands Folkblad 22 april.

F1952:14
“S.Å“: Oceanens botten har växt en tum vart tusende år. Dagens Nyheter 26 april. (Om mätningar av kärnforskaren *W.B. Libby.)

F1952:15
Anonym: I korthet. Dagens Nyheter 5 maj. (Ett av Värmlands största gravfält från järnåldern har påträffats i Edsvalla.)

F1952:16
Bengt Sjögren: Atomteknisk fornforskning. Dagens Nyheter 7 maj. (Köpenhamns universitet har byggt ett dateringslaboratorium för fornfynd som i sitt slag är Skandinaviens första.)

F1952:17
Hans Pettersson: Radiokol och arkeologi. Svenska Dagbladet 11 maj. (Om dateringsmetoder grundade på radiokolets egenskaper.)

F1952:18
Anonym: Notis. Dagens Nyheter 12 maj. (Ett gravfält med stensättningar har hittats på Värmlandsnäs.)

F1952:19
Anonym: Uppsala högar “Hötorgstavla“. Dagens Nyheter 15 maj. (Staten fortsätter att köpa in fastigheter invid Gamla Uppsala i syfte att riva byggnader som anses störande för fornlämningsområdet.)

F1952:20
Anonym: Rejäl fylla helig plikt i Gamla Uppsala. Dagens Nyheter 21 juni. (Om hedniska skördefester, referat från en artikel i tidskriften Fornvännen av civilingenjör Nils Gellerstedt.)

F1952:21
Anonym: Arkeologiskt jättearbete gav skörd, gravplats under 1.600 år undersöks. Dagens Nyheter 6 aug. (Om ett gravfält i Fiskeby nära Norrköping.)

F1952:22
Arne Fjellbu: Från Nidaros till Linköping. Svenska Dagbladet 10 aug.

F1952:23
*Åke Ohlmarks: Vad står det på Rökstenen? Aftonbladet 15 aug.

F1952:24
Sigvald Linné: Mexicos fornkulturer. Svenska Dagbladet 9 sept.

F1952:25
*Hans Villius: Ogräs i kungalängden. Aftonbladet 22 dec. (Föga välvillig recension av den nyutkomna boken “Sveriges konungar och drottningar genom tiderna“. Särskilt de avsnitt som författats av arkeologiprofessorn *Birger Nerman anklagas för att göra rena sagokungar till historiska personer.)

År 1953

F1953:1
“Pius“: Liten intervju om hur Stockholm blev Stockholm. Dagens Nyheter 4 jan. (Ortnamnsforskaren *Jöran Sahlgren bemöter ett förslag till uttydning av namnet Stockholms innebörd vilket framlagts av filologen *Gösta Langenfelt i S:t Eriks årsbok 1952.)

F1953:2
*Gösta Selling: Hur Stockholm blev Stockholm. Dagens Nyheter 5 jan.

F1953:3
*Gösta Langenfelt: Mera om Stockholms namn. Dagens Nyheter 8 jan.

F1953:4
Anonym: 2.000-årig kubbe till Riksmuseet. Dagens Nyheter 15 jan. (Om en skiva från ett tvåtusenårigt sequoiaträd, vilket kan användas som ledning vid årsringsdatering.)

F1953:5
*Erik Lönnroth: Kungalängden. Dagens Nyheter 1 jan. (Föga uppskattande recension av den nyutkomna boken “Sveriges konungar och drottningar genom tiderna“. Det allmänna omdömet är att verket “kan anses på ett utmärkt sätt fylla sitt syfte“. Dock påpekas att kungalängden skulle varit nästan tusen år kortare om inte arkeologiprofessorn *Birger Nerman fyllt ut den med hednatima sagokungar.)

F1953:6
*Åke Ohlmarks: Stockholm och Stocksund. Aftonbladet 23 jan. (Ännu ett bidrag till teorierna om innebörden av namnet Stockholm.)

F1953:7
Anonym: Liten intervju om det rätta Gamla Uppsala. Dagens Nyheter 25 jan. (Intervju med landsantikvarie *Nils Sundquist, som vill förlägga platsen för Uppsala hednatempel till nuvarande Uppsala stad, inte till området vid Uppsala högar.)

F1953:8
Pierre Backman: Storstädning i Uppsalas historia. Dagen 2 feb. (Anmälan av första bandet i en serie rörande Uppsala stads historia. Här refereras *Nils Sundquists teorier om att Uppsala hednatempel icke legat vid Uppsala högar utan vid åmynningen i Uppsala stad, en bild som “bryter fullständigt med hittillsvarande traditioner“.)

F1953:9
*Sven Ulric Palme: Ommöblering av fornhistorien. Stockholms-Tidningen 4 feb. (Recension av *Nils Sundquists “omlokalisering“ av Uppsala hednatempel. Författaren ställer sig skeptisk. °Fast har strukit under meningen: “Var det hednatempel i Uppsala legat, med offerlund och helig källa, som Adam av Bremen hört talas om och hans sagesmän rent av sett på avstånd, det vet vi absolut ingenting med visshet om.“ Dock anser recensenten inte att *Sundquists teorier i frågan är hållbara: “Det är inte i någon del bevisat, ja, inte i någon del ens sannolikt.“)

F1953:10
O. Wieselgren: Uppsalas öden. Svenska Dagbladet 7 feb. (Om *Nils Sundquists teorier om att Uppsala hednatempel icke legat vid Uppsala högar utan vid åmynningen i Uppsala stad. °Fast har strukit under recensentens påpekanden om att en mängd teorier finns om Uppsala hednatempels geografiska lokalisering.)

F1953:11
Alf Henrikson: Fädrens kummel. Dagens Nyheter 6 mars. (Versifierad kommentar till de negativa reaktioner som finns bland markägarna i Uppland emedan deras förfoganderätt över marken ofta inskränks då riksantikvarieämbetet hittar någon fornlämning där. Närmast kommenteras en inspektionsrunda av arkeologen *Karl Alfred Gustawsson.)

F1953:12
Anonym: Humanistsektion klyvs i Uppsala. Dagens Nyheter 31 mars.

F1953:13
*Gunnar Erdtman: Radioaktivt kol och svensk forskning. Dagens Nyheter 16 april. (Om bl.a. datering av fornfynd medelst mätning av C-14.)

F1953:14
Kurt Samuelsson: Sven Wingquist har avlidit. Dagens Nyheter 18 april. (Om de svenska kullagrens uppfinnare.)

F1953:15
Anonym: Djurhuvudet takprydnad till 800-årig sjöbod. Dagens Nyheter 18 april.

F1953:16
Anonym: Expertdebatt om mossfynd på hr Tranas lagårdsbacke. Dagens Nyheter 19 april.

F1953:17
S.Å.: “Blinkningar“ från radioaktivt kol visar åldern hos organiskt fornfynd. Dagens Nyheter 29 april.

F1953:18
*Erik Lönnroth: Uppsalas uppkomst. Dagens Nyheter 22 maj. (Om *Nils Sundquists “omlokalisering“ av Uppsala hednatempel. °Fast har strukit under: “Tesen att Uppsala hednatempel skulle ha legat vid åmynningen på nuvarande Domkyrkoberget låter sig inte uppehållas om källorna tolkas riktigt.“)

F1953:19
“Gaut“: Alarm i Valhall. Dagens Nyheter 23 maj. (Versifierad kommentar till den skepsis som *Nils Sundquists “omlokalisering“ av Uppsala hednatempel mött från *Erik Lönnroth och andra forskare: “Odin, din kammare / vill Sundquist röva. / Fram, Tor, med din hammare! / Den kan Lönnroth behöva.“)

F1953:20
*Åke Ohlmarks: Gräv i Sverige. Aftonbladet 14 juli. (Författaren anser att man ganska väl känner till Uppsala hednatempels läge och den roll detta spelat i Sveriges förkristna historia. Däremot anser han att fornlämningarna vid Gamla Uppsala är mycket bristfälligt utgrävda: “Så litet att det nästan är skam att tala om det.“)

F1953:21
Alf Åberg: Historiska skolor. Svenska Dagbladet 4 sept. (Om den weibullska skolan och dess motståndare.)

År 1954

F1954:1
*Nils Forsell: Engelbrekt och hans titulatur. Vecko-Journalen nr 18.

F1954:2
Anonym: Pressgrannar. Dagens Nyheter 4 mars. (Om vetenskaplig dilettantism.)

F1954:3
Anonym: Akademin och kulturen. Aftonbladet 6 mars.

F1954:4
Anonym: En boskillnad. Aftonbladet 8 mars.

F1954:5
Anonym: C-14-stationen färdig starta. Dagens Nyheter 10 april. (Tekniska Högskolan i Stockholm har inrättat en station för åldersbestämning av radioaktivt kol.)

F1954:6
Anonym: Vikingaskepp eller hus? C-14-stationen startar. Dagens Nyheter 11 april. (Ett trähuvud som man inte vet huruvida det suttit på ett hus eller ett vikingaskepp kommer att bli det första föremål som åldersbestäms på den nya C-14-stationen vid Tekniska högskolan i Stockholm.)

F1954:7
“Tore“: Korsordsteknik blev nyckeln till lertavlor. Dagens Nyheter 28 april. (Om *Michael Ventris’ tolkning av den forngrekiska skriften Linear B.)

F1954:8
S.Å.: “Atomur“ bestämmer åldern på fornfynd upp till 44.000 år. Dagens Nyheter 22 maj.

F1953:9
Folke Österdahl: Fornhistoriskt lägenhetsbyte. Morgon-Tidningen 4 maj.

F1954:10
Nils Almroth: “Enhetsskoleofficerare.“ Svenska Dagbladet 16 juni.

F1954:11
Anonym: Ta tid med kol. Nutid 25 okt. (Om C-14-datering.)

År 1955

F1955:1
K.H.: Sagohjälten Beowulf. Svenska Dagbladet 24 jan. (Om *Björn Collinders svenska översättning av Beowulfeposet.)

F1955:2
“Erg“: Valhall låg på Hunneberg. Göteborgs-Posten 17 juli. (Landsantikvarie *Sven Axel Hallbäck har vildvuxna teorier om att detta berg skulle vara förebilden till mytologins Valhall.)

F1955:3
Manne Hofrén Västsvensk vikingatid och Skaras anor. Svenska Dagbladet 18 juli. (Om *Harald Wideens nyutkomna bok “Västsvenska vikingastudier“.)

F1955:4
Anonym: Valhall låg på Gökmassivet, märklig upptäckt av herr mag. L. Hagwald. Grönköpings Veckoblad 6 aug. (I Grönköping anser man sig kunna förlägga såväl Valhall som Atlantis till närmaste hemorten.)

F1955:5
Anonym: Kunglig medalj har tilldelats Gustaf Lundén. Trollhättan 4 okt. (°Carl Otto Fasts gamle rival °Gustaf Lundén har fått en förnämlig utmärkelse, dock icke för sina teorier om att Valhall skulle vara identiskt med Halleberg.)

F1955:6
“G.U.“: Dagens porträtt, Ragnar Edenman. Svenska Dagbladet 5 okt. (Mannen som en gång i tiden givit °Carl Otto Fast hjälp att utverka tillstånd till dendrokronologisk datering av den så kallade Urdals Brunn i Gamla Uppsala porträtteras här.)

F1955:7
Anonym: Lundén får medalj. Trollhättan 6 okt. (Borgmästaren dekorerar °Gustaf Lundén.)

F1955:8
Annons: 3:dje upplagan utkommen, Gustaf Lundéns “Trollhättan genom tiderna“. Trollhättan 29 okt.

F1955:9
Anonym: Järnvägsman i Trollhättan blev aktad fornforskare. Ny Dag 24 okt. (Om °Gustaf Lundén.)

F1955:10
“Ellson“: Uppsaladebatt – “så länge vi har kungadöme finns också risk för diktatur“. Dagens Nyheter 16 nov.

F1955:11
Anonym: Ack vore bara Odin här… Trollhättans Tidning 24 dec. (Versifierad kommentar till °Gustaf Lundéns medalj.)

År 1956

F1956:1
Anonym: Korta kommentarer. Vi 23 jan. (Om författaren Ivar Lo-Johanssons insatser inom åldringsvården.)

F1956:2
Iwan Schyman: När Åle dräptes på Vänerns is. Säffle Tidning 9 april. (Angående en teori av arkeologen *Sune Lindqvist att hednakonungen Åle ligger begraven i kungshögen i Säffle.)

F1956:3
Anonym: Drakstaden Stockholm. Dagens Nyheter 8 juli. (Om filologen *Gösta Langenfelts teori att Stockholm finns omnämnt i den tyska medeltidsdikten om Lohengrinsagan.)

F1956:4
Anonym: Rekordanslutning vid Västgötaträffen 56. Elfsborgs Läns Annonsblad 26 juli.

F1956:5
*Birger Nerman: Har Sverige haft en forntida litteratur? Svenska Dagbladet 19 aug. (Detta förnekas i den nyutkomna boken “Ny illustrerad svensk litteraturhistoria“ i högre grad än vad som tidigare varit vanligt, vilket föranlett *Nerman att i denna artikel ifrågasätta bokens slutsatser. Själv menar han att det förvisso funnits en svensk forntida litteratur, vilken indirekt bevarats i de isländska sagorna.)

F1956:6
Vänersborgs museum: “Var låg Valhall?“ Brev med inbjudan till historisk debatt, daterat Vänersborg 28 sept. (“Då vi väl känner till Edert intresse för dessa frågor och Eder sakkunskap i ämnet inbjudes Ni härmed hjärtligt att deltaga i denna disputation, som i mångt och mycket kommer att få karaktären av en rundabordskonferens. Vi ämnar i förväg publicera små glimtar om olika uppfattningar beträffande denna fråga. Vi vore alltså tacksamma om Ni ville ha godheten att i mycket koncentrerad form – gärna punktvis – sammanfatta Er uppfattning i frågan.“ Disputationen skall äga rum 1 november i Vänersborgs museum “under värdiga men gemytliga former“. Om svar anhålles senast 14 oktober.)

F1956:7
Kulturminnesrådet för Älvsborgs län: Kuvert till “Herr Ing. Carl Otto Fast, Herman Ygbergsv. 7, Bromma“, troligen angående historisk debatt på Vänersborgs museum om Valhalls geografiska läge, datumstämplat 6 okt.

F1956:8
Anonym: “Var låg Valhall“ – disputationen inställd. Elfsborgs Läns Annonsblad 23 okt. (Av “tekniska skäl“ har den debatt om Valhalls geografiska läge som utannonserats till 1 nov uppskjutits på obestämd tid.)

F1956:9
Anonym: Valhall och prisnoter. Elfsborgs Läns Annonsblad 1 nov. (Humoristisk kommentar till den inställda debatten om Valhall. “Huruvida den debatten är orsakad av de höga restaurangpriserna är oss obekant, men nog kan man dra sina slutsatser. Det trevligaste med Valhall var ju nämligen galten Särimner, som varje kväll slaktades och anrättades till läcker fläsklägg och åts upp.“)

År 1957

F1957:1
Anonym: Fackmän står mot varann om Palmes historiebok – “kritiken helt ensidig och sakligt diskutabel“. Dagens Nyheter 11 mars. (Docent *Sven Ulric Palmes nya lärobok i historia för folkskolan har kritiserats av bl.a. arkeologen *Birger Nerman och försvarats av bl.a. *Erik Lönnroth.)

F1957:2
*Birger Nerman: Den palmeska läroboken i historia. Svenska Dagbladet 16 mars. (Författaren anser att *Sven Ulric Palmes nya lärobok i historia för folkskolan innehåller “fullständigt befängda“ sakfel.)

År 1958

F1958:1
°Holger Bengtsson: Funderingar kring Upsalum. Götiska Minnen nr 50. (Om forskningsdebatten kring Uppsala hednatempel. Bland annat omnämnes flera recensioner av °Carl Otto Fasts arbeten.)

F1958:2
*Ture Johannisson: Eddabiologi. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning 13 feb. (Biologen *Nils von Hofstens bok “Eddadikternas djur och växter“ behandlar bl.a. vilka matvanor som kan ha funnits under hednatiden.)

F1958:3
Anonym: Trollhättans forngård rustas upp i sommar. Elfsborgs Läns Annonsblad 22 april. (Om bl.a. °Fasts kollega °Gustaf Lundén.)

F1958:4
Anonym: Riksantikvarien på besök i Vänersborg. Elfsborgs Läns Annonsblad 12 juni.

År 1959

F1959:1
Anonym: Gustaf Lundén död. Elfsborgs Läns Annonsblad 17 mars. (°Carl Otto Fasts forskarkollega har avsomnat efter en tids sjukdom.)

F1959:2
*Erik Lönnroth: Hur vi blev kristna. Dagens Nyheter 25 mars. (Recension av *Sven Ulric Palmes nyutkomna bok “Kristendomens genombrott i Sverige“.)

F1959:3
Anonym: Gustaf Lundén till griftero. Elfsborgs Läns Annonsblad 26 mars.

F1959:4
Sven Jansson: För östgötar på tyska. Dagens Nyheter 5 maj. (Om en tyskspråkig bok av *Eric Oxenstierna.)

F1959:5
Anonym: “Kleens fond till museum över Vasa.“ Svenska Dagbladet 2 juli. (°Carl Otto Fasts efterföljare °Holger Bengtsson har skrivit till kungs och begärt medel till museum över det bärgade regalskeppet Vasa ur Nils Kleens donationsfond, avsedd för ett monument över Svea rike.)

F1959:6
Alf Henrikson: Moder Göta. Dagens Nyheter 6 sept. (Versifierad kommentar till °Holger Bengtssons uppfattning att det monument över sveariket som Nils Kleens donationsfond skall bekosta borde resas i Västergötland, icke i Gamla Uppsala.)

F1959:7
Gösta Schoug: Gamla Uppsala en bluff? Göteborgs-Tidningen 17 sept. (Om °Carl Otto Fasts teorier om svearikets ursprung. Den hårdaste kritiken går ut på att problemet är fel ställt. °Fast skiljer inte klart mellan ursprunget för folkgruppen svear och ursprunget för Sveriges befolkning. Om man skall fatta °Fasts teorier som ett försök att klarlägga hela Sveriges befolknings ursprung är det alltför snävt att koncentrera intresset nästan helt till Götaland. De norrländska områdena, som också har en mycket gammal bebyggelsehistoria, är helt bortglömda i hans teorier. – Vid en intern diskussion på Sjöfartsmuseet kommer °Fasts teorier att behandlas. “Man har upptäckt den stora praktiska användbarheten av Fasts teorier. I kretsar som arbetar med turism, har man därför beslutat att ta dem för gott. Avsikten är att ge det nymyntade uttrycket Centralskandinavien ett historiskt skimmer. Deltagare i diskussionen blir turistmän från de nordiska länderna. Som diskussionsledare kommer dr Nils Dahlbeck att fungera.“)

F1959:8
André Frénaud: Värmlands sjöar. Vi, nr 41, 10 okt.

F1959:9
Anonym: Kleenska fonden kan ej gå till Wasa regalskepp. Svenska Dagbladet 17 okt. (Nils Kleens arvingar insisterar på att fonden skall användas för det av donator avsedda syftet, uppförande av ett sveamonument i Gamla Uppsala.

År 1960

F1960:1
°Holger Bengtsson: Svear och andra götar i Västergötland. Flygmotor nr 1. (Artikeln uppges vara baserad på gruvingenjör °Carl Otto Fasts fornforskningar.)

F1960:2
°Holger Bengtsson: Hausse för historieforskningen? Järnvägs-Teknik nr 5, spalt 127-143. (Författaren berättar om sitt samarbete med °Carl Otto Fast. Dock tycks denne icke dela °Bengtssons syn på saken. Han har inringat följande passus i spalt 130 och skrivit ordet “osant“ som egen kommentar: “Det har varit mycket intressant att ha fått följa denna forskning. Ingenjör Fast och jag var på 30-talet båda placerade på 1. baningenjörsexpeditionen i Stockholm, och där kunde han om kvällarna besöka Kungliga Biblioteket. Varje nyhet diskuterades“.)

F1960:3
Alf Henrikson: Nationalmonumentet. Dagens Nyheter 7 feb.

F1960:4
“-mon“: Trollhättans original är borta, bara ett finns kvar. Elfsborgs Läns Annonsblad 17 mars. (Om bl.a. °Carl Otto Fasts kollega °Gustaf Lundén.)

1960:5
Anonym: Rekordår för fornminnesfynd men byggnadsminnena hotas. Dagens Nyheter 22 mars. (Bland annat nämns att det ännu är tveksamt om kleenska fonden kommer att användas till ett sveamonument i Gamla Uppsala.)

F1960:6
Anonym: Värmlänningarna får inte visas vid Forngården. Elfsborgs Läns Annonsblad 5 april. (Bland annat nämns att Trollhättebygdens Fornminnesförening samlar medel till ett minnesmärke över framlidne ordföranden °Gustaf Lundén.)

F1960:7
Anonym: Högtidligt vid Forngården då Ryttartorpet invigdes. Elfsborgs Läns Annonsblad 24 maj. (Trollhättebygdens Fornminnesförening har invigt en ny relief över förutvarande ordföranden °Gustaf Lundén.)

F1960:8
“Absalon“: Till Åminne – skönt som i sagan. Dagens Nyheter 11 juli. (°Fast har strukit under uppgifter om malmfyndigheter i sjön Vidöstern.)

F1960:9
Ulf Linde: Nationalmonumentet eller Pengar på hög. Dagens Nyheter 7 dec. (Artikeln redogör för hur man alltsedan år 1907 varit oviss om hur kleenska fonden skall användas. Förslaget att uppföra ett sveamonument i Gamla Uppsala uppkom först efter åratals utredande.)

F1960:10
Anonym: Ett nationalmonument. Dagens Nyheter 10 dec, sid 2.

År 1961

F1961:1
Anonym: Kungavisit på Uppsala högar, finputsning för 800.000 kr. Dagens Nyheter 16 maj. (Kungen gör ett besök för att på ort och ställe sätta sig in i debatten om huruvida kleenska fonden skall användas till ett sveamonument i Gamla Uppsala.)

F1961:2
*Gunnar Linde: Om svear och öar i Svealand. Göteborgs-Posten 20 maj. (Rubriken är feltryckt och skall egentligen lyda “Om svear och götar i Svealand“. Artikeln är en fackmannakommentar till °Carl Otto Fasts teori om att svearna i äldre tid skulle ha bott i Götaland. “Något allmänt erkännande har inte kommit Fast till del. Hans tankar om Västergötland ha bedömts som västgötsk överspändhet, och han förefaller inte ha varit hågad att gå i försvar för sina lärosatser. Han synes tvärtom ha funnit sig i ett nedtystande eller rent av förlöjligande, som nog inte varit enbart klädsamt för motståndarsidan… Om man medger att Fast inte bemötts med den respekt, som en kämpe på vetenskapernas slagfält har rätt att vänta av sina motståndare, bör man nog också ha rätt att ställa frågan, om Fast… verkligen också bemödat sig att göra sina vedersakare rättvisa. Många försök ha gjorts att komma tillrätta med fornålderns dunkla antydningar om svear och götar, men Fast har inte bemödat sig om någon bindande vederläggning av det som tidigare prövats, han slår istället fast sina egna rön. Det som tidigare gällt för riktigt är sålunda inte tillbakavisat, det förtjänar alltjämt att vägas mot Fasts funderingar, och det väger tungt i vågskålen“. Författaren konstaterar att °Fasts teori om att Upplands fornhistoria skulle ha utspelat sig i Västergötland bygger på lösryckta citat från Äldre västgötalagen och Snorre Sturlassons sagomaterial. Ortnamn har också tolkats på ett godtyckligt sätt. – Artikeln är närmast ett svar på en av °Fast inspirerad artikel i samma tidning 5 maj. Den kommer att bemötas därstädes den 27 maj av °Holger Bengtsson.)

År 1963

F1963:1
Folke Tengeland: Det västgötska urhemmet? Skara Tidning 21 dec. (Recension av 1964:1 utan ställningstagande till sakfrågorna.)

År 1964

F1964:1
Gustaf Brynnel: Om götisk vältalighet och nationalmonument. Perspektiv, häfte 1. (Författaren anser att Uppsala hednatempel aldrig kunnat identifieras med Gamla Uppsala, varför det vore fel att uppföra ett sveamonument därstädes. °Carl Otto Fasts tankar citeras.)

År 1965

F1965:1
°Holger Bengtsson: Historieskrivning än en gång. Järnvägs-Teknik 4, årgång 33. (En uppföljare till F1960:2. Jfr. 1968:10.)

 

9. Register

 

 

Adliga ätters landskapstillhörighet 1990:3, 1990:24

Amatörförakt 1982:58, 1982:60, 1982:64, 1982:62, 1982:69, 1982:78, 1997:2d, 1998:5

Amerika F1938:30, F1938:33, F1939:8

Anhängare, se Lärjungar

Argumentationsteknik 1982:70, 1987:34, 1989:153, 1990:22, 1990:26, 1990:29

Arkeologisk forskning 1982:3-4, 1996:21

Arier 1929:1, 1975:3b

Arkeologi, se Utgrävningar

Astronomer under stenåldern, se Matematiker

Atlantis 1975:3b, 1979:1b, 1979:2, 1980:7-11, 1982:128b, 1984:11, 1985:65, 1989:1e, 1989:11, 1989:35, 1989:58, 1989:60, 1989:128, 1991:21, 1991:51, 1992:2, 1992:6, 1992:8, 1993:3b, 1994:3b, F1955:4

Avståndstagande från gamla idéer 1986:45, 1989:77

Bemötanden av västgötalärorna från vetenskapens sida (skriftliga, se även Debatter) 1932:8, 1940:1, 1941:6, 1945:2, 1950:3, 1966:1, 1968:3, 1968:22, 1971:4, 1972:2, 1972:5, 1978:3ff, 1981:8-9, 1982:1-4, 1982:10b-c, 1982:21, 1982:23, 1982:34, 1982:45b, 1982:47b, 1982:55, 1982:57, 1982:72b, 1982:74, F1938:39, 1982:80, 1982:109, 1982:110, 1983:40, 1983:92, 1984:2, 1984:4, 1984:8b, 1984:9, 1985:21, 1986:1, 1988:4, 1988:18b (se även under enskilda sakfrågor)

Beowulf västgöte 1930:2, 1940:7, 1955:2, 1986:3, 1987:1

Beowulfs grav, se Skalundahögen

Beredskapslitteratur, se Krigspropaganda

Bildningsförakt, se Utbildningsnivå

Birkas läge 1966:1, 1969:1, 1973:6, 1978:1, 1980:3, 1980:20, 1981:10, 1982:6, 1982:31, 1982:86-89, 1982:134, 1983:5, 1988:1, 1988:16b, 1988:18c, 1988:21, 1988:35, 1989:1, 1989:1j, 1989:21, 1989:52, 1989:103, 1989:109, 1989:112, 1989:139, 1989:141, 1989:144, 1990:10, 1990:25, 1990:27-29, 1990:63, 1991:29, 1992:3, 1992:18, 1993:4, 1993:8, 1996:1b, F1947:2, F1950:27-28

Björkö, se även Birkas läge 1991:47

Bockstensmannen 1989:23b-c

Borås 1991:21, 1991:35

Bråvallaslaget och konung Ring 1937:1, 1939:11, 1973:5, 1974:3, 1988:17, 1989:83, 1991:3, F1939:29

Bröt-Anund 1794:2

Daner 1982:138, 1983:77, 1991:43, 1993:9, F1932:6, F1949:22

Debatter, paneldiskussioner 1956:1, 1968:4-14b, 1968:31, 1969:2, 1971:4, 1978:18, 1982:91b, 1982:94, 1982:127, 1982:131, 1987:12-13, 1987:28b, 1987:29-31, 1988:18, 1989:10-11, 1989:73, 1989:76, 1989:139, 1989:141, 1989:143, 1991:49, 1991:58, 1991:60, 1992:14-15, 1993:5-6, 1993:15-17, 1994:5-6, 1997:3-6, F1936:8-10, F1956:6-9, F1959:7

Dendrokronologi, se Offerbrunnar och Pålspärrar

Disputationer, se debatter

Eriksberg 1985:43, 1986:4, 1987:18b, 1989:1i, 1990:6, 1990:12, 1990:12, 1993:18

Erövringsteorin 1941:1, 1962:1, 1982:57, 1982:80, 1983:94, 1985:21, 1985:64, 1987:21-22, 1987:31, 1987:36, 1989:12, 1989:70

Fascister 1930:3, 1975:3b, 1982:1, 1990:22, 1990:23, 1990:50, 1990:56, 1990:58, 1996:1, F1935:4, F1935:9

Folkmängd 1983:76, 1985:21, 1985:41-42, 1986:19, 1987:3b

Fornminnesrikedom 1983:76, 1989:151, 1990:8

Furstebild 1989:25, 1989:27b

Fyris 1983:71

Föråldrad forskning 1979:7, 1981:13d, 1982:2, 1982:9, 1982:11, 1982:57, 1982:74, 1983:11, 1983:94, 1989:4a, 1989:58, 1989:60, 1989:94, 1989:96, 1990:47

Gestilren (slaget vid) 1987:51, 1988:5, 1988:45, 1989:1m, 1989:2b, 1990:8c, 1996:8, 1997:2i

Goter 1988:15, F1948:4-7, F1948:21-22, F1950:16-17

Gravars invånare 1940:2, 1940:4, 1942:9, 1950:1b, 1954:1, 1982:120-121, 1983:20, 1983:65-67, 1985:34b, 1986:5, 1988:33e, 1988:33g, 1990:8, 1990:14, 1990:29, 1990:31, F1939:30, F1941:2, F1946:4, F1949:18, F1950:14, F1951:29-30, F1956:2

Gräl F1930:3-7, F1932:34-40, F1938:34, F1938:36, F1938:39, F1940:4-5, F1948:4-7, F1948:21-22

Gränsläggning 1988:6, 1988:13

Guldskatter 1982:49, 1983:13, 1995:7ff, 1995:9, 1995:13, 1996:17

Göta rike 1940:1, 1990:16, F1941:4, F1948:4-7, F1948:10

Götarna 1982:150, 1983:16, 1983:20, 1983:76, 1989:1i

Götaskolan, se Västgötaskolan

Götiska förbundet 1988:28b, 1989:1b, 1990:10, 1990:15, F1932:23

Götland 1983:76

Götrik 1990:16, 1990:57, 1991:39, 1991:41, 1991:42

Hembygds- och fornminnesföreningar 1968:28, 1972:8, 1974:5, 1979:27, 1980:14, 1981:12, 1983:52, 1983:59, 1989:16, 1989:23c, 1989:44, 1989:54, 1998:1, F1932:11, F1932:15, F1932:34-40, F1955:5, F1955:7-9, F1955:11

Hembygdskänsla (se även Lokalpatrioter) 1940:27, 1989:26

Herrefolksläror, se Rasistiska herrefolksläror

Herrevadsbro (slaget vid) 1990:21b, 1990:37, 1990:40, 1991:13-20, 1992:12

Heruler 1982:138

Historieintresse 1940:27, 1982:50b, 1982:51, 1982:115, 1982:117, 1982:123, 1982:124, 1982:128, 1983:2, 1983:25, 1984:4, 1989:43, 1990:47

Hjalm-Gunnar, se Gravhögars invånare

Hornborgasjön 1968:9

Hundare, se Härad

Hunner F1943:12-14

Härad/hundare 1983:44

Högomgravfältet F1947:1, F1947:5

Indogermaner 1929:1

Jordpulser 1986:8, 1986:13-14, 1986:35-37, 1986:40, 1986:42-46, 1986:48, 1987:15, 1988:28c, 1988:41b, 1989:1d, 1989:101, 1991:1, 1991:2, 1991:7, 1991:9

Jultomten 1939:17, F1939:36

Järnhantering 1968:18, 1968:24-27, 1984:8, 1984:15, 1985:19, 1991:44

Klanvandringar 1922:1, 1977:2, 1983:22

Krigspropaganda 1940:2, 1942:4-5, F1932:23

Kulturen kom norrifrån 1931:1, 1979:1b, 1989:1h, 1989:2, 1989:53

Kulturströmmar 1983:74, 1986:16

Kungamakt, se Statsmakt

Kungaval 1989:3, 1989:30, 1989:37, 1990:10

Källkritik 1982:24, 1982:27

Lagar 1983:76, 1988:14, 1990:10, 1990:19, 1990:21

Lagen=Mälaren eller Vänern 1887:1, 1930:1b, 1937:1, 1939:9, 1948:1, 1983:68, 1983:70, 1985:45, 1985:47, F1938:15

Landhöjning, se Vattennivå

Liljestenar 1988:31b, 1988:33b

Lokalpatrioter 1985:36, 1988:2, 1988:8, F1947:14, F1948:20, F1949:3, F1949:9, F1950:6, F1952:19, F1953:11

Lärjungar 1968:9-10, 1969:4, 1971:1, 1978:14, 1979:7, 1981:3, 1981:12, 1985:61, F1932:41, F1936:16-18, F1938:35, F1939:17, F1951:12-13, F1951:16-19, F1958:1, F1959:6, F1960:2

Lögen, se Lagen

Maktförhållanden i sveariket 1983:18, 1983:24, 1988:8, 1989:1i, 1993:3c

Manhem (samfundet) F1935:2-3

Massmedias roll 1963:2, 1975:4c, 1977:5d, 1981:10b, 1982:123, 1983:33, 1987:41, 1987:48, 1988:18, 1989:18, 1989:63, 1989:69, 1990:26, 1990:35, 1990:55, 1992:7, 1993:13, F1959:5-6, F1959:9, F1960:3

Matematiker på stenåldern 1989:1e

Matriarkat i Uppland, patriarkat i Västergötland 1944:1 sid 110-112, 1989:1h, 1989:32, 1989:39, 1989:46, 1989:53, 1989:65, 1989:85, 1984:96, 1989:117, 1989:120, 1989:126, 1989:133, 1989:137, 1989:139, 1990:42, 1994:3d

Medelpad, se Högomgravfältet

Mongoler F1943:12-14

Monument 1987:51, 1988:28b-d, 1988:33f, 1996:13, F1959:5-6, F1959:9, F1960:3, F1960:10, F1961:1, F1964:1

Motståndare till västgötaskolan 1973:1, 1978:2-3, 1978:26, 1982:132

Myndigheter, se Politiker och myndigheter

Myntning, Se Sigtuna och Sigtunamynt

Mälaren, se Lagen

Möjbrostenen 1970:5, 1971:3, 1982:79, 1986:30, 1986:34, 1986:41, 1986:47, 1986:49, 1987:10, 1987:16

Nazister, se Fascister

Nerman, Birger 1933:2, 1939:15, 1940:2, , 1940:4, 1940:5, 1940:6, 1940:9, 1940:19, 1940:25, 1941:1, 1941:2, 1942:4-6, 1942:9, 1944:2, 1950:1b, 1968:5, 1968:7, 1968:11, 1968:14, 1968:16, 1968:21, 1969:4, 1973:2, 1982:11, 1982:62, 1983:65, 1989:58, 1989:79, F1930:11, F1930:13, F1930:18, F1936:24, F1940:4-5, F1941:2, F1950:18-20, F1951:12, F1951:29, F1952:25, F1953:5

Näringslivet 1982:108, 1989:103

Ockultism 1974:11, 1978:19, 1980:7, 1985:12, 1986:8, 1986:15, 1986:35-37, 1986:40, 1986:42-46, 1986:48, 1987:15, 1989:101, 1991:1, 1991:7, 1991:21, 1994:3c

Offerbrunnar 1946:1-3, 1949:1, 1950:1, 1950:2-4, 1985:38-39, 1985:51, F1945:6, F1946:2-3, F1946:6, F1946:11-14, F1948:7, F1949:21, F1949:23, F1955:6

Officiell historiesyn 1941:1, 1982:11

Ottar Vendelkråka 1939:12, 1940:9, 1968:15, F1946:4 (se även Gravars invånare)

Paris, se Fyris

Pendel, se Jordpulser

Petrus Petrejus 1991:21

Polisanmälningar och rättegångar 1987:14c, 1987:16d, 1989:6, 1989:8-9, 1989:72

Politiker och myndigheter 1963:1, 1964:3, 1970:3-4, 1979:33, 1982:62b, 1982:66b, 1982:112, 1983:1, 1983:8, 1983:21, 1983,26, 1983:42, 1983:55, 1989:7

Predikant 1987:41, 1987:48, 1989:20

Pålspärrar 1988:20, 1988:20, 1989:1, 1989:21, 1990:25

Radionämnden 1983:1, 1983:8, 1983,26, 1983:33, 1983:36, 1983:42, 1990:22, 1991:23-28, 1991:30-34, 1991:36-38, 1997:2e

Rasistiska herrefolksläror 1921:1, 1931:1, 1975:3b, 1982:114, 1990:23, 1990:56, 1990:58, 1996:1, F1930:1, F1931:2, F1935:2-3, F1936:1

Residensorter (kungliga) 1988:3, 1989:4, 1992:5, F1930:1-2

Rex Ancol, se Sigtunamynten

Riksenandet 1982:151, 1987:7, 1987:18, 1987:49, 1988:10, 1989:1i, 1989:138, 1990:2 1991:10, 1993:3, 1994:2 (Se också Erövringsteorin)

Ring (konung), se Bråvallaslaget

Roman 1990:1

Rotabagge 1977:9

Rudbeckianer 1930:1, 1940:11, 1983:84, 1983:86, 1985:35-36, 1985:65, 1991:41, 1997:1, 1998:2, 1998:6, 1998:9

Runstenar 1970:5, 1971:3, 1982:79

Ruotsi F1938:1

Sigtunamynten 1982:10b, 1982:10c, 1982:140, 1983:6b, 1989:1n, 1990:5, 1990:7, 1990:13, 1990:34, 1990:38-40, 1990:44, 1990:45, 1990:48, 1990:59-63, 1991:5, 1991:40, 1992:5

Sigtunas läge 1939:9, 1982:85, 1982:140, 1990:54

Sigtuna=Sätuna 1794:1, 1817:1, 1968:31, 1972:1-5, 1982:10c, 1982:52, 1982:92, 1983:7, 1985:1, 1989:33, 1989:152, 1990:48, 1993:7

Skalundahögen 1940:5, 1950:1b, 1963:1,1982:38, 1982:40, 1986:8, F1949:18

Slagruta, se Jordpulser

Snorre Sturlasson 1983:72

Sparrsätra och Gata skog 1993:12, 1993:3d

Statsmakt 1988:8, 1988:12, 1988:16, F1950:31

Stegeborg 1988:20, 1988:20, 1989:1, 1989:21

Stenålder 1989:1e, 1989:28b, 1989:33b, 1989:35, 1989:71

Studiecirklar och studieförbund 1979:26, 1980:12, 1982:10e, 1983:35, 1984:14, 1989:19, 1989:55, 1989:135

Sundsvallstrakten, se Högomgravfältet

Svealand, se Uppland

Svearna 1919:1, 1929:1, 1937:1, 1939:4, 1940:25, 1941:2, 1971:4, 1975:2, 1978:21, 1982:133, 1982:138, 1982:144b, 1983:68, 1985:24, 1985:29, 1985:32-33, 1986:1, 1987:5, 1988:16, 1989:1i, 1989:30, 1989:38, 1989:47, 1989:63, 1990:10, 1991:46, 1993:2, F1932:25, F1939:11, F1961:2

Svensk F1938:1

Söderköping, se Stegeborg

Teater 1989:45, 1989:56, 1989:62, 1989:66

Turism 1940:26, 1968:17, 1982:57b, 1982:61, 1982:62b, 1982:66b, 1982:108, 1984:12, 1985:14, 1987:2, 1987:16c, 1989:49, 1989:78, 1989:152, 1990:33, 1991:10, F1935:9

Uddevalla 1920:1, 1933:2

Uppland=Svealand 1982:77, 1983:68

Uppsalas läge 1933:3, 1938:1, 1939:3, 1939:9, 1939:15, 1940:10, 1940:17-18, 1941:6, 1964:2b, 1968:28, 1968:30-31, 1981:6-9, 1982:57, 1982:137, 1985:12, 1988:15, 1990:52, 1993:1, 1994:3-4, 1997:1F1938:34, F1938:36, F1938:38-39, F1939:10, F1939:12, F1939:31, F1942:17, F1947:3, F1953:7-10, F1953:18-20, F1953:9

Uppsala hednatempel 1982:99, 1984:5, 1988:15, 1993:1, 1996:2, 1997:1-2, F1950:24-25, F1951:7-9

Uppsala högar 1913:1, 1939:15, 1963:1b, 1982:109, 1984:5, 1984:16, 1987:14b, 1987:15, 1987:17, 1987:19, 1988:15, 1993:1, F1939:25, F1939:27, F1950:7, F1950:11, F1950:21

Uppsatser i historia och arkeologi 1973:1, 1973:2, 1974:12, 1977:1, 1978:2, 1980:1-2, 1982:5, 1982:7, 1982:14, 1984:7, 1985:7-8, 1986:12, 1988:3, 1988:9, 1988:12, 1988:16, 1988:16b, 1990:36, 1997:2d.

Urdals brunn, se Offerbrunnar

Utbildningsnivå 1987:50, 1989:41, 1989:67

Utgrävningar (arkeologiska) 1982:3-4, 1982:38, 1982:40, 1982:50, 1982:101, 1982:103, 1983:37, 1983:55, 1983:56, 1984:9, 1985:1, 1985:3, 1985:15, 1985:21, 1987:24-26, 1989:36, 1989:48, 1990:10, 1990:64, 1990:66, 1995:9, 1996:21

Valhall 1817:1, 1931:2, 1932:7, 1933:1, 1937:1, 1950:1c, 1951:1, F1932:34-40, F1938:24, F1949:24, F1950:13, F1955:2, F1955:4, F1956:6-9

Vattennivå 1982:110

Vetenskapligt (föregivet) stöd till västgötaskolan 1982:144b, 1982:150b, 1984:1, 1984:17, 1984:24, 1985:29, 1985:32-33, 1985:46, 1986:12, 1986:21, 1987:5, 1987:6b, 1987:34-35, 1987:44, 1988:8, 1988:35, 1988:37c, 1988:43, 1989:5b, 1989:12-13, 1989:14, 1989:30, 1989:47, 1989:48, 1989:63, 1989:81, 1989:121, 1990:53, 1991:10, 1992:5, F1930:18, F1931:13, F1932:16-17, F1932:31, F1932:46, F1951:13, F1953:9

Vetenskapsmäns reaktioner på västgötalärorna 1932:8, 1937:1, 1939:7, 1939:13, 1939:14, 1940:1, 1945:2, 1949:3, 1950:2-4, 1953:1-2, 1963:4, 1966:1, 1968:3, 1968:31, 1969:6, 1970:2, 1971:4, 1972:6, 1972:8, 1973:7-8, 1974:22, 1975:4, 1975:5, 1977:2, 1977:2b, 1977:4, 1977:7, 1979:3, 1979:5, 1982:8b, 1982:16, 1982:21, 1982:43, 1982:80, 1982:114, 1983:8, 1985:6, 1990:43, F1930:3-7, F1932:33, F1932:40, F1932:45-46, F1935:12, F1936:16-18, F1937:30, F1938:2,  F1938:24, F1938:39, F1939:2, F1939:20, F1939:22-23, F1939:25, F1939:27, F1944:1, F1945:5, F1945:8, F1948:4-7, F1948:21-22, F1950:12, F1950:26, F1950:31, F1959:7, F1961:2

Våld 1989:72

Vårdkaslinjer 1968:23, 1983:40, 1984:44

Vänern, se Lagen

Vänsterregeln F1932:20

Vänsterrörelsers reaktion på västgötaskolan 1983:12, 1985:30, 1990:11, 1990:23

Värmland 1983:77, 1990:8d, 1991:6b, 1994:1, 1995:1

Västergötlands ställning i sveariket 1983:24, 1983:76, 1988:4, 1989:1i

Västgötalagen (handskrift) 1985:33b, 1985:34

Västgötaskolan (benämningen) 1978:7, 1986:1, 1986:45, 1989:142

Åland, se Birkas läge

Åsaka 1948:2,  1950:1 sid 10, 1963:2, 1979:6ff, 1982:11 sid 15ff, 1985:4, F1934:1-6, F1949:2

Ättestupan 1817:1, 1990:42

Öland, se Birkas läge

Östergötland 1988:8, 1988:27, 1989:1


[1]Bibliografin, som genomgående är kronologiskt uppställd, sönderfaller i två delar: dels den bibliografi innehållande 2.089 referenser som jag själv ihopsamlat (se avsnitt 8.1), dels en förteckning över de 633 referenser vilka ingår i en klippsamling som efterlämnats av västgötaskolans lärofader Carl Otto Fast (avsnitt 8.2). Alla referenser i bibliografin har en unik beteckning, bestående av dels ett årtal, dels ett nummer. Referenser från Fasts klippsamling föregås av bokstaven F. Beteckningen ”F1936:1” syftar exempelvis på referens nummer 1 under år 1936 i Fasts klippsamling (avsnitt 8.2). Beteckningen ”1974:11” åsyftar referens nummer 11 under år 1974 i den av mig sammanställda bibliografin (avsnitt 8.1).

[2]Jag står i tacksamhetsskuld till flera forskare, debattörer och journalister vilka försett mig både med material till bibliografin och sakuppgifter som förekommer i den monografiska delen av föreliggande arbete. (Björn Ambrosiani, Bengt Ankarloo, Bo Göran Carlsson, Solveig Evenson, Lars Gahrn, Ulf Erik Hagberg, Sven-Axel Hallbäck, Ture Heed, Birgitta Hjohlman, Ingvar Kjörck, Olof Langlet, Gunnar Linde, Thorild Lindgren, Danuta Lindsjö, Agne Lysvall, Erik Lönnroth, Else Nordahl, Matti Romu, Stig Rydh, Birgit och Peter Sawyer, samt Jörgen Weibull.) Det material om västgötaskolan som jag själv samlat kom för några år sedan att oväntat bli berikat med nya fynd. Det visade sig nämligen att västgötaskolans lärofader Carl Otto Fast själv efterlämnat en klippsamling (se avsnitt 8.2) av gamla artiklar från 20-tal till 60-tal. Denna inköptes på auktion av Clas Richard i Stockholm, som välvilligt ställde den till mitt förfogande. Jag har förtecknat denna samling som en separat avdelning i bibliografin, eftersom det kan ha sitt speciella intresse att känna till vilka tankar som påverkade västgötaskolans tankesystem vid dess tillkomst. Sedermera har klippsamlingen sålts vidare till Dan Korn, Mölnlycke.

[3]Se 1982:2, 1982:74. Jfr. 1794:1-2, 1817:1, 1930:1, 1940:11, 1949:3, 1968:1, 1972:1, 1982:47b, 1990:38.

[4]Oftast är det västgötaskolans ledargestalt Verner Lindblom som insisterar på att det inte heter ”västgötaskolan”. Vanligen brukar också dessa terminologiska diskussioner ingå i dennes argumentationsteknik såsom ett sätt att avleda uppmärksamheten från obehagliga sakfrågor. När således ”västgötaskolan” angrips för ockulta tendenser (1986:40), då svarar Lindblom blott att det finns ingen ”västgötaskola”, det heter ”götaskola” (1986:45). När någon säger att det är ett bakslag för ”västgötaskolan” att man funnit belägg för att Olov Skötkonungs mynt präglades i Sigtuna (1990:59), då blir svaret likaså terminologiska mystifikationer (1990:61). Begreppet ”götaskolan” introducerades av Lindblom i boken 1984:2. Lindbloms bidrag i 1985:21 klargör att han däri innefattar icke blott amatörforskare utan även åtskilliga vetenskapsmän. Mot denna ”götaskola” ställer han en ”sveaskola”, innefattande forskare som mer betonar Svealands än Götalands betydelse i samband med svenska rikets uppkomst. Denna terminologiska nyordning förkastas av professor Sten Carlsson såsom oriktig i 1986:1. Lindbloms termer kommer inte att användas i denna skrift annat än i citat. – En något avvikande terminologi finns i 1993:3c.

[5]Exempelvis 1990:50.

[6]Se 1983:14, sid 14-18. Termen ”västgötaskola” tycks ha lanserats av religionshistorikern Bo Göran Carlsson i 1978:7, då den likaledes åsyftade Carl Otto Fast och dennes lärjungar. Benämningen kan alltså anses klar och tydlig. En sak för sig är att ”västgötaskolan” i praktiken är en ”Kinnekulle-skola”, som är tämligen ointresserad av forntidshistorien i många delar av Västergötland, se t.ex 1989:142. Lärofadern Fast lyfte för övrigt inte fram enbart Västergötland utan hela vänerbygden. – Västgötaskolans företrädare kallas stundom för ”västgötaforskarna”. Detta ord har även i föreliggande skrift sagda innebörd.

[7]Se exempelvis 1940:27. Egendomligt nog har jag aldrig lyckats upptäcka någon motsvarande lokalpatriotism i Uppland, det landskap som västgötaskolan vanligtvis anklagar för att hysa ett storhetsvansinne vilket förvrängt svensk historieskrivning. Medan man i Skaraborgs län är intensivt intresserad av exempelvis Uppsala högar, brukar lokalbefolkningen därstädes mest betrakta sina fornminnen som irritationsmoment vilka orsakar att markägarnas förfoganderätt inskränks – i den mån man nu alls reflekterar över dem. Om lokalpatriotism och påstådd sådan, se exempelvis 1985:36, 1988:2, 1988:8, F1947:14, F1948:20, F1949:3, F1949:9, F1950:6, F1952:19, F1953:11.

[8]Om näringslivets roll i debatten, se 1982:108, 1989:103. Om turismens roll, se 1940:26, 1968:17, 1982:57b, 1982:61, 1982:62b, 1982:66b, 1982:108, 1984:12, 1985:14, 1987:2, 1987:16c, 1989:49, 1989:78, 1989:152, 1990:33, 1991:10, F1935:9. Om debatten som ”socialt” fenomen, se 1990:1.

[9]Se 1982:70, 1987:34, 1989:153, 1990:22, 1990:26, 1990:29.

[10]Se 1969:4b.

[11]Se 1950:2.

[12]Böckerna 1929:1 och 1930:1b är utgivna under preudonymen ”Svionum”, myntad efter första ordet i romaren Tacitus’ skildring av skandinaverna i Germania. Denna pseudonym använder författaren även i några tidningsartiklar som inleder Carl Otto Fasts klippböcker (F1929:1, F1930:2, F1930:4, F1930:8). Allt tyder således på att Fast är identisk med ”Svionum”, något som också framgår av universitetsbibliotekens katalogisering.

[13]Se 1982:11, sid 15, 17, 21, 30, 31, 39, 40, 45, 47, 51, 53, 57, 59, 62, 63, 67, 69, 70, 73, 101, 104, 121, 122, 125, 127, 131 och 132.

[14]Se F1930:11, F1930:13, F1936:24.

[15]Se 1968:11, 1968:14.

[16]Se F1930:11-16. Ett bevarat brev av Nerman upplyser att han och Fast gjorde sällskap på tåget från Stockholm på väg till utgrävningsplatsen, se 1930:1c

[17]Se F1930:17-18.

[18]Se 1932:8.

[19]Se F1930:18, F1932:16-17, F1932:31, F1932:45, F1936:16-18, F1938:30, F1939:17, F1948:4-7.

[20]Carl Otto Fast ger ett intryck av att ha varit totalt oemottaglig för kritik, något som Trollhättans fornminnesförening hade erfarit år 1932. Föreningens ordförande ansåg att detta var skälet till Fasts isolering. (Se F1932:40.)

[21]Se F1932:41, F1936:16-18, 1937:7, F1938:35. Om Fasts lärjungar i allmänhet, se även 1968:9-10, 1969:4, 1971:1, 1978:14, 1979:7, 1981:3, 1981:12, 1985:61, F1951:12-13, F1951:16-19, F1958:1, F1959:6, F1960:2.

[22]Telefonintervju med Erik Lönnroth 1988-09-13. Se även t.ex 1937:1, 1979:3.

[23]Se F1932:20.

[24]Se 1939:17.

[25]Ännu i Äldre västgötalagen från 1200-talet har man denna distinktion klar för sig. Denna lag stadgar: ”Dräper någon en svensk man eller en smålänning, en man som är från konungariket men ej är västgöte”, då får han böta ett lägre belopp än om han dödat en västgöte. Namnet ”Sverige” betyder ”svearnas rike”. Västgötarna på 1200-talet räknade sig visserligen som tillhörande Sverige – svearnas kungarike – men de var inte själva svear. En västgöte var inte en ”svensk man”, enligt västgötarnas egen lag. Dessa frågor finns grundligt utredda i exempelvis 1988:4. Se även 1919:1, 1929:1, 1937:1, 1939:4, 1940:25, 1941:2, 1971:4, 1975:2, 1978:21, 1982:133, 1982:138, 1982:144b, 1983:68, 1985:24, 1985:29, 1985:32-33, 1986:1, 1987:5, 1988:16, 1989:30, 1989:38, 1989:47, 1989:63, 1990:10, 1991:46, 1993:2, F1932:25, F1939:11, F1961:2.

[26]Däremot kan man naturligtvis hävda att även Västergötland spelade en viktig roll då vår statsmakt framväxte. Sveafolkets ursprung och geografiska hemvist bör inte alltför mycket identifieras med kungariket Sveriges, något som dessvärre brukar ske i debatter om svearikets vagga. Det är ingalunda så, som vissa lekmannaforskare menar, att man endera måste förneka att svearna hörde hemma vid Mälaren eller också acceptera att västgötarna blivit erövrade av den uppsvenska befolkningen. (Jag tvivlar på att någon nutida forskare är beredd att hävda att Västergötlands erövring är ett historiskt faktum, och så torde det ha förhållit sig ganska länge, jfr. avsnitt 5.2.1 nedan.) Sveriges äldsta historia blir oftast mer begriplig om man låter bli att endast tolka den som en konflikt mellan svear och götar. Det är därför beklagligt att debatten om svearikets vagga tycks ha kört fast i den sortens frågeställningar istället för att ägna mer uppmärksamhet åt kungamaktens praktiska innehåll i äldre tid.

[27]Se 1919:1.

[28]Se 1929:1.

[29]I boken 1937:1 finns sådana tankar antydda. På sid 33-34 är författaren inne på tanken att de historiska källornas benämning ”Svitjod” icke syftar på ett område vid Mälaren utan närmast är identiskt med det nutida begreppet Sverige. På sid 135 finner författaren det vara sannolikt att Svealand och Götaland icke var olika landområden i äldre tid.

[30]Se 1939:4. Året efter har Fast börjat använda sin nya teori om svearna till polemiskt vapen mot Birger Nerman, se 1940:25. (Jfr. avsnitt 5.1.1 nedan.)

[31]Se 1944:1 sid 20-21. Lindbloms syn finns i exempelvis 1975:2. Denne började med tiden stödja påståendet genom att citera en fotnot i Grimbergs ”Svenska folkets underbara öden” (Se 1978:21.) Sedermera har en artikel av historikern Tore Nyberg (1987:5, jfr. 1985:13, 1986:12, 1987:44) använts som stöd. Se bemötanden och debatt i 1984:17, 1985:29, 1985:33, 1989:30, 1989:47, 1989:63.

[32]Ortnamnsforskaren Gunnar Linde konstaterade 1961 att Fasts teori om att Upplands fornhstoria skulle ha utspelat sig i Västergötland bygger på lösryckta citat från Äldre västgötalagen och Snorre Sturlassons sagomaterial. Ortnamn har också tolkats på ett godtyckligt sätt. (Se F1961:2.) Historikern Ove Moberg invände 1966 mot teorin om att svearna ursprungligen bott i Götaland att sveakungarna i de tidigaste källorna förknippas med Birka, alltså Björkö i Mälaren. (Se 1966:1.) Gunnar Linde invände åter 1971 att alla skriftliga källor lokaliserar svearnas maktcentrum till Mälaren. (Och dessutom att västgötaskolans företrädare förlagt svearnas påstådda skaraborgska maktcentra till områden som enligt ortnamnens vittnesbörd låg i respektive bygds utkant.) Se 1971:4.

[33]Se 1982:133, 1982:138, 1982:144b, 1983:68, 1985:24, 1985:29, 1985:32-33, 1986:1, 1987:5, 1988:16, 1989:30, 1989:38, 1989:47, 1989:63, 1990:10, 1991:46, 1993:2.

[34]Se F1937:33.

[35]Se 1939:3.

[36]Se F1938:34, F1939:39. Angående Fasts vana att anklaga forskare för att plagiera hans teorier, se avsnitt 5 nedan.

[37]Se F1938:39.

[38]Se F1938:30, F1938:33, F1939:8.

[39]Se F1939:3.

[40]Se 1944:1.

[41]Skaraborgspressen försökte 1939 få specialisterna att ställa upp i debatt mot Fast om dessa nya läror. (Se 1939:7.) Enda resultatet blev dock några små notiser i Aftonbladet ett antal dagar senare. (Se F1939:22-23, F1939:25, F1939:27.) År 1940 utgav Sven Tunberg boken ”Götarnas rike” vilken är att fatta som en kommentar till Fasts idéer, ett sätt att upplysa allmänheten om Västergötlands sanna historia, men något uttryckligt bemötande eller ens omnämnande av Fast finns inte där. Arthur Nordén upplyste 1941 västgötarna om att Sparlösastenens presumerade samband med uppsalakungarna, Fasts tyngsta argument då han flyttade Svealand till Götaland, var högeligen osäkert eftersom runtexten var extremt svår att tolka. Men inte heller han bryr sig om att direkt nämna Fast.

[42]Se exempelvis 1944:1 sid 9, F1938:1. Orsaken till namnskillnaden har dock varit föremål för en omfattande diskussion. En översikt av Ture J Arne finns i Historisk Tidskrift 1956. Ett av de senaste tunga inläggen har publicerats av den ryske forskaren Omeljan Pritsak (The Origin of Rus, vol I, Harvard University Press 1981.) Själv har jag tagit upp saken i 1988:16.

[43]Se bemötande i exempelvis 1982:21 och 1988:4.

[44]Sammanfattning i 1944:1. Om Uppsalas läge, se bemötanden i 1988:4 och 1988:16; jfr. 1933:3, 1938:1, 1939:3, 1939:9, 1939:15, 1940:10, 1940:17-18, 1941:6, 1964:2b, 1968:28, 1968:30-31, 1981:6-9, 1982:57, 1982:137, 1985:12, 1988:15, 1990:52, 1993:1, 1994:3-4, F1938:34, F1938:36, F1938:38-39, F1939:10, F1939:12, F1939:31, F1942:17, F1947:3, F1953:7-10, F1953:18-20, F1953:9.

[45]Ingen sakkunnig arkeolog anser att Uppsala högar är kvinnogravar. Man har där funnit vad som identifierats såsom rester av svärd, hjälmar och jaktfalkar. Kvinnogravsteorin formulerades av Bror Emil Hildebrand på 1800-talet. Den bygger på ren oförmåga att – med dåtidens mer begränsade arkeologiska erfarenhet – rätt tolka de svårt brandskadade fynden. Teorin har just aldrig tagits på allvar av någon annan än västgötaskolan. (Se 1963:1b, 1981:8, 1982:109, 1983:86, 1984:16, 1987:14b, 1993:1.)

[46]Fast fick under 40-talet dendrokronologen Ebba Hult de Geer till att undersöka de stockar som beklädde insidan av brunnen, vilken arkeologen Martin Olsson en gång i tiden fantasifullt tolkat som svearnas offerbrunn. Undersökningen visade att trävirket i brunnen var från 1600-talet. Fast drog härav den om möjligt ännu fantasifullare slutsatsen att att 1600-talsprofessorn Olaus Rudbeck låtit gräva denna brunn för att lura i folk att hednatemplet Uppsala låg vid Uppsala högar. (Se 1949:1, F1949:21, 1950:1.) Initiativet till dateringen av stockvirket är måhända Fasts enda nyttiga forskningsinsats. Den har också tagits beydligt mer på allvar än hans övriga teorier. Arkeologen Nils Sundquist åberopade den som bevis för sina egna teorier om att hednatemplet inte låg vid Uppsala högar utan inne i Uppsala stad. (Se 1953:1-2.) Västgötaskolans anhängare är naturligt nog förtjusta över att vetenskapen förefaller ha bekräftat deras lärofaders teorier. De älskar att kalla Ebba Hult de Geer för ”landets ledande expert i dendrokronologi”. (Boken 1982:11 innehåller således flera sådana utsagor, och de återkommer litet varstans i västgötaskolans produktion.) Vad de emellertid förtiger är att hon, då undersökningen gjordes, var landets enda företrädare för denna vetenskap. (Se F1946:12.) Hon genomförde undersökningen med metoder som idag anses helt föråldrade och otillförlitliga. (Den finns för övrigt mig veterligen inte ens dokumenterad i skrift.) Kanske skulle en nutida dendrokronolog komma fram till att trävirket faktiskt är från heden tid. Carl Otto Fasts slutsats att Rudbeck låtit gräva brunnen är i alla händelser ohållbar, även om stockarna skulle vara från 1600-talet. Rudbeck hävdade att en annan av Gamla Uppsalas tre brunnar var svearnas offerbrunn, något som arkeologiprofessorn Sune Lindqvist också upplyste Fast om för fyrtio år sedan. (Se 1950:3.) För övrig diskussion om den förmenta offerbrunnen, se 1946:1-3, 1949:1, 1950:1, 1950:2-4, 1985:38-39, 1985:51, F1945:6, F1946:2-3, F1946:6, F1946:11-14, F1948:7, F1949:21, F1949:23, F1955:6. Sune Lindqvist motsatte sig att undersökningen alls skulle göras, dels emedan dendrokronologin vid denna tid var otillförlitlig, dels emedan provtagningen skadade den gamla stocken, dels emedan projektet överhuvudtaget inte verkade särskilt meningsfullt. (Se 1945:3, med diskussion i bilagorna.)

[47]Se 1944:1 sid 10, där Fast tolkar Uppsala-begreppet som benämning på en bygd, inte som ett namn på någon konkret plats. I 1950:1 sid 7 söker Fast en ”tyngdpunkt” i Uppsala-namnens utbredning, där hednatemplet tydligen skall finnas; hans resonemang är dock skäligen kryptiskt. Lärjungen Mac Key laborerar däremot uttryckligen med flera olika Uppsala i exempelvis 1977:2. Dessa idéer har även jämförts med det faktum att arkeologen Nils Sundquist också hade en teori om att Uppsala var en ”dubbelplats”, att namnet kunde åsyfta såväl Gamla Uppsala som den närbelägna Uppsala stad, se t.ex. 1953:1. Jfr. 1989:13, 1990:10, 1994:4.

[48]De brukar finnas belagda i skrift först relativt sent. Undantag är dock några engelska Uppsala som figurerar i Doomsday Book från 1000-talet. Dessa existerade alltså före ärkesätet. Historikern Peter Sawyer tolkar dem som belägg för att Gamla Uppsala i Uppland var en betydande plats redan innan den blev residens för ärkebiskopen, och att således även dessa namn är uppkallelsenamn. (Se t.ex. Peter Sawyer: 1989:3, sid 18.) Teoretiskt är det väl möjligt att förstavelsen ”upp-” förenats med efterleden ”-sala” oberoende av svenska förebilder.

[49]Om Uppsalas läge finns många utredningar, exempelvis 1988:4. Se även diskussion i 1933:3, 1938:1, 1939:3, 1939:9, 1939:15, 1940:10, 1940:17-18, 1941:6, 1964:2b, 1968:28, 1968:30-31, 1981:6-9, 1982:57, 1982:137, 1985:12, 1988:15, 1990:52, 1993:1, 1994:3-4, F1938:34, F1938:36, F1938:38-39, F1939:10, F1939:12, F1939:31, F1942:17, F1947:3, F1953:7-10, F1953:18-20, F1953:9.

[50]Om Sätuna såsom Sigtuna, se 1794:1, 1817:1, 1968:31, 1972:1-5, 1982:10c, 1982:52, 1982:92, 1983:7, 1985:1, 1989:33, 1989:152, 1990:48, 1993:7.

[51]Se exempelvis 1939:9. Utförlig diskussion i 1984:2.

[52]Om Sigtunas läge i allmänhet, se även 1982:85, 1982:140, 1988:4, 1990:54.

[53]Se 1968:1-2, 1968:9, 1970:1, 1977:2.

[54]Om Birkas läge, se exempelvis 1966:1, 1969:1, 1973:6, 1978:1, 1980:3, 1980:20, 1981:10, 1982:6, 1982:31, 1982:86-89, 1982:134, 1983:5, 1988:1, 1988:16b, 1988:18c, 1988:21, 1988:35, 1989:1, 1989:1j, 1989:21, 1989:52, 1989:103, 1989:109, 1989:112, 1989:139, 1989:141, 1989:144, 1990:10, 1990:25, 1990:27-29, 1990:63, 1991:29, 1992:3, 1992:18, 1993:4, 1993:8, F1947:2, F1950:27-28.

[55]I tredje avsnittet av Dag Stålsjös TV-serie ”Strövtåg till heliga källor och kor” konstaterade arkeologen Björn Ambrosiani att egentligen finns det ”bara en plats i norra östersjöområdet som har tillräckligt mycket gravar så att det kan representera ett samhälle större än tjugo individer”.

[56]Se 1982:21.

[57]Se 1966:1.

[58]Boken 1982:11 utpekar exempelvis Rudbeck, tillsammans med arkeologen Birger Nerman och några moderna forskare, som företrädare för ”upplandshypotesen”, ett historiefalsarium som boken är ägnad åt att avslöja. Om rudbeckianism, se även 1930:1, 1940:11, 1983:84, 1983:86, 1985:35-36, 1985:65, 1991:41.

[59]Se 1940:11. Jfr. exempelvis F1931:3, 1982:11, 1983:14, 1983:84.

[60]Se 1985:35.

[61]Om utgrävningsproblematiken, se 1982:3-4, 1982:38, 1982:40, 1982:50, 1982:101, 1982:103, 1983:37, 1983:55, 1983:56, 1984:9, 1985:1, 1985:3, 1985:15, 1985:21, 1987:24-26, 1989:36, 1989:48, 1990:10, 1990:64, 1990:66, 1995:9, 1996:21.

[62]Telefonintervju med Erik Lönnroth 1988-09-13. Jfr. 1942:9, 1979:3.

[63]Se 1983:8. Jfr. 1982:114.

[64]Se t.ex. 1982:1.

[65]Se 1929:1.

[66]Se härom i exempelvis Ingmar Karlssons doktorsavhandling ”Historien som biologiskt öde”, Göteborg 1989.

[67]Se F1930:1.

[68]Se F1931:2.

[69]Se 1983:3b.

[70]Se 1983:3b.

[71]Se 1982:114.

[72]Se 1931:2, sid 31. Omtryckt i 1983:3b.

[73]Herman Lundborg: Svensk raskunskap, folkupplaga, Uppsala 1927. I kapitel 4 konstateras att indogermanerna ursprungligen var människor av nordisk ras: ”Förr trodde man, att det indogermanska urfolkets hem var beläget i Asien, men nyare forskningar tyda på att det troligen är att söka i Europa, nämligen i de länder, som i söder och väster gränsa till Östersjön… Kraniet från Stångenäs i Bohuslän, det äldsta kraniefyndet i Sverige, härstammar från denna period och visar övervägande nordisk rastyp… Även språkliga förhållanden tyda på att urindogermanernas hem legat vid Östersjön.”

[74]Gustaf Kossinna: Ursprung und Verbreitung der Germanen in vor- und frühgeschichtlicher Zeit, Leipzig 1928. I andra kapitlet talas om ett ”indogermanischen oder arischen Urvolk”. Dess urhem förmodas vara södra Sverige, Danmark och de nordliga kustområdena i Tyskland.

[75]Se F1935:2-3.

[76]Se F1935:5-8.

[77]Se F1935:9.

[78]Se F1936:1.

[79]Adolf Hitler: Min Kamp, svensk översättning 1941, sid 254.

[80]Upplysningen hämtad ur ett brev till undertecknad från Helén Lööw 1990-01-01.

[81]Se 1996:1.

[82]Se F1935:4. Även Fasts rival Theodor Stalheim, som hävdade att asagudarnas hemort var trakten kring Uddevalla, blev för övrigt föremål för intresserade recensioner i nazipressen, se 1930:3. Carl Otto Fasts klippsamling innehåller också annonser från den nazistiska bokhandeln Svea Rike, se F1935:18, men inte heller detta behöver naturligtvis säga något om hans politiska sympatier.

[83]Religionshistorikern Bo Göran Carlsson fick i juli 1989 bakrutorna i sin bil krossade genom att ett skott avlossats mot bilen och gått rakt igenom den. Eftersom Carlsson var en av de tidigaste kritikerna mot västgötaskolan – och även en av de fyra anmälare som orsakade att Dag Stålsjös TV-serie ”Svearikets vagga” fälldes av radionämnden – spekulerades det kring huruvida attentatet hade något med detta att göra. Carlsson trodde dock inte att så varit fallet. (Se 1989:72.)

[84]Västgötaskolans ledargestalt Verner Lindblom, som även är lokalpolitiker i Götene, försökte år 1989 övertala landstinget att vägra ge penningbidrag till ett kulturbygge i Göteborg. Anledningen till detta var att han ville politiskt straffa Göteborg för att universitetet därstädes släppte igenom Lars Gahrns doktorsavhandling 1988:4, som kritiserar västgötaskolans åsikter om att Skaraborgs län är svearikets vagga. (Se 1989:7.) Man kan föreställa sig vilka följder denna sorts mentalitet kunnat få om Lindblom varit mindre obetydlig som politiker än han var. Det parti han formellt företrädde var dock centerpartiet. – Min karakterisering av västgötaskolan som en högerextremistisk rörelse bygger alltså på en analys av de böcker och skrifter som dess företrädare producerat. Västgötaforskarnas egen partitillhörighet eller partiernas inställning till debatten om vaggan ger ingen lika entydig bild. Vänsterrörelsers reaktioner på västgötaskolan har faktiskt varit förvånansvärt välvilliga. Se 1983:12, 1985:30. Jag har exempelvis själv utan resultat försökt få tidskriften Proletärens redaktionsmedlemmar att sluta stödja västgötaskolan! Se 1990:11, 1990:23. I någon mån torde denna sorts förvirrande ställningstaganden bero på okunnighet om västgötaskolans sanna väsen eller på att lokalpatriotism stundom faktiskt väger tyngre än ideologi.

[85]Se 1978:18.

[86]Se 1975:3b.

[87]Se t.ex 1979:2, 1980:7-11.

[88]Se t.ex 1979:1b jämförd med 1992:2.

[89]Karl Georg Zschaetsch utgav t.ex boken ”Atlantis die Urheimat der Arier” på Arier-Verlag i Berlin 1922. I första kapitlets inledning hävdar han att Atlantis var urhemmet för den blonda, blåögda, ariska folkstammen (”Urheimat des blonden, blauäugigen, arischen Stammes”). Sedan denna ö sjunkit i havet kvarlevde andra ståtliga skapelser, såsom Oden-riket på danska öarna och svenska sydkusten. Medan de arier som efter katastrofen invandrat till andra delar av världen under tidens lopp har uppblandat sig med de därstädes befintliga ur-raserna, höll sig den ariska befolkningen i Germanien och Skandinavien även lång tid därefter ren eftersom dessa områden före den ariska invandringen merendels var folktomma. (Så långt Zschaetsch.) Detta verk omnämns i den bok som inspirerat Lindblom till artikeln 1975:3b.

[90]Ett sådant föredrag finns refererat i 1989:35, där Atlantisteorierna sammankopplas med doktorsavhandlingen 1989:1e.

[91]Se 1982:11, 1982:128b, 1984:11, 1992:2.

[92]Se 1974:11, jfr. exempelvis 1978:19.

[93]Se 1985:12.

[94]Om jordpulser, se 1986:8, 1986:13-14, 1986:35-37, 1986:40, 1986:42-46, 1986:48, 1987:15, 1988:28c, 1988:41b, 1989:1d, 1989:101, 1991:1, 1991:2, 1991:7, 1991:9.

[95]Se 1986:48 och 1986:45.

[96]Om matriarkat, se 1944:1 sid 110-112, 1989:1h, 1989:32, 1989:39, 1989:46, 1989:53, 1989:65, 1989:85, 1984:96, 1989:117, 1989:120, 1989:126, 1989:133, 1989:137, 1989:139, 1990:42. Om att kulturen kom norrifrån, se 1931:1, 1979:1b, 1989:1h, 1989:2, 1989:53.

[97]Verner Lindbloms bok 1982:11 innehåller t.ex många dylika påståenden.

[98]Se 1940:2, 1940:4, 1940:19.

[99]Se t.ex Erik Lönnroths omdöme i 1942:4 (”sagor”, beredskapslitteratur” och ”missbruk” av historievetenskapen).

[100]Se 1940:4-5.

[101]Se 1940:6.

[102]Se 1913:1.

[103]Se exempelvis Nermans bok ”Gamla Uppsala – svearikets hjärtpunkt”, Stockholm 1943.

[104]Se F1950:31. Kungamakten var ambulerande ännu långt in på vasatiden, någon fast residensort existerade inte. Fast och hans nutida lärjungar blandar vidare ständigt ihop sveafolkets ursprung med staten Sveriges. Därför känner de sig också tvungna att flytta Svealand till Götaland, med allt vad detta för med sig. Sveaväldet, Uppsala, Sigtuna, Birka och slaget på Fyrisvallarna – allt detta måste höra hemma i Götaland och ”exporteras” därifrån genom att mälarbygden erövras. Om synen på statsmakt, se även 1988:8, 1988:12, 1988:16.

[105]Se 1964:1, sid 24 och 42. ”Vanligt folk” i Västergötland torde vid denna tid ha uppfattat debatten om svearikets vagga som en strid mellan å ena sidan Fast och dennes lärjungar, å andra sidan Nerman. Se 1969:4.

[106]Se 1968:11 och 1968:14.

[107]Se F1961:2.

[108]Våren 1930 var han således i luven på en K.G. Cedergren, som uppgav sig vara läkare och ombud för riksantikvarien. (Se F1930:3-7.) Cedergren betraktade Carl Otto Fasts teorier som ett aprilskämt och förmodade att dessa tillkommit på Restads mentalsjukhus. Fast gav svar på tal genom att råda doktor Cedergren att istället bli veterinär, ”då ju en sådan kan behandla sina patienter utan att behöva tilltala dem”. Tidningen stoppade strax debatten. Man förklarade sig neutral i arkeologiska frågor, men tyckte att doktor Cedergrens utfall överskridit en ”bullergräns”.

[109]Se 1932:8. Både Langenfelts artikel och de artiklar av Fast som denne recenserade finns förtecknade i Historisk bibliografi. Jfr. F1930:18, där Birger Nerman och Arthur Nordén uppges icke kunna biträda Fasts teorier i de av Langenfelt citerade artiklarna.

[110]Se F1932:46.

[111]Se F1932:33.

[112]Se F1932:45.

[113]Se F1932:40.

[114]Se F1932:35.

[115]Se F1932:38.

[116]Se F1932:38. (”Ingen får misstänkas ha tänkt samma tanke som han, ingen får heller hysa någon avvikande mening! Påstås motsatsen, kommer karbasen fram, ty herr Fast vill vara suverän på området!”)

[117]Se F1932:40. Återigen skyndade sig tidningens redaktion att avluta debatten ”då intet nytt synes vara att vinna i sakfrågan utan striden mer och mer tenderar till att bliva en personlig uppgörelse, som lämpligen kan ske mera privat”.

[118]Se F1935:9.

[119]Se F1935:12.

[120]Se F1936:16-18.

[121]Se 1937:1, sid 9, 27.

[122]Se F1938:2.

[123]Se F1938:24.

[124]Exempelvis professor Magnus Olsen, se 1932:7.

[125]Se 1938:1.

[126]Se F1938:39. Jungner tycks själv ha varit långtifrån övertygad om att Sparlösastenen överhuvudtaget hade något med Uppsalakonungarna att göra. Carl Otto Fast insisterade i ett genmäle på att Jungner förvisso läst hans arbeten, och rentav skriftligen intygat att han gjort detta. Återigen började debatten bli mer överhettad än vad som var klädsamt. Tidningens redaktion medgav försiktigtvis att man kunde ha läst in mer om ynglingaättens ursprung ur Jungners uppsats än vad denne själv avsett. Detta försvarades med att man hoppades ”väcka till liv en debatt i ett för oss västgötar ytterligt lockande ämne”.

[127]Se F1939:2.

[128]Se 1939:7. Överhuvudtaget tycks uppmaningen inte ha tagits särskilt allvarligt, åtminstone inte utanför Västergötland. Aftonbladets krönikör ”Njogu” beskrev saken som ett värdigt ämne för ett upsaliensiskt studentspex: ”En fornnordisk diskussion [om Fasts tankar] borde kunna bli nästa termins publiksuccès för föreningen Urd, som väl är närmast att uppta ingenjörens och Skara Tidnings utmaning.” Ett par dagar senare kom dock en mindre raljant artikel, möjligen emedan den första kommentaren föranlett en arg insändare: ”Aftonbladet har tidigare med förståelse omnämnt C.O. Fasts forskningsarbete. Låt oss hoppas att vår inbjudan till diskussion om hans ytterligt intressanta rön och slutsatser inte skall ha gjorts förgäves.” (Se F1939:22-23, F1939:25, F1939:27.)

[129]Se 1939:13.

[130]Se 1939:13.

[131]Se 1939:14.

[132]Se 1940:1. Uppfattningen att Tunbergs ”Götarnas rike” är ett bemötande av Fast går inte att direkt utläsa ur själva boken. Arkeologen Björn Ambrosiani upplyste mig dock i en telefonintervju 1988-09-13 om att boken uppfattades på detta sätt. (Även Tunbergs egna teorier är för övrigt ganska fantasifulla, varför det är beklagligt att denna bok länge förblivit det enda vetenskapliga försöket att ge en samlad översikt över detta ämne.)

[133]År 1944 kom en fördelaktig reaktion i en bok av Hugo Ekhammar, doktor i filologi. Det var dock inte de nya teorierna om Uppsalakonungarnas västgötska hemort som kommenterades utan Fasts gamla spekulationer om att Eddan diktats i Västergötland: ”På ort och ställe borde en nämnd av sakkunnigt folk från olika vetenskapsfält söka se som han och svensk allmoge ha sett på naturen för att sålunda fullfölja hans uppslag. Alltför litet har man brytt sig om hans rön.” (Se F1944:1, sid 331.) Ekhammars bok recenserades för övrigt året efter av Carin Nilsson i Svenska Dagbladet, där den utdömdes såsom anstötlig storsvensk herrefolksideologi: ”Dr Ekhammar är i detta verk inne på samma vägar som Olof Rudbeck.” (Se F1945:5.)

[134]Se 1944:1, sid 3.

[135]Se 1945:2.

[136]Se F1945:8. Boken recenserades även i 1949:3 av Gustaf Ewald. Paralleller dras till Pehr Tham och Gustaf Lundén, men inget eget ställningstagande görs till teorierna. Det påpekas dock att Fast inte är västgöte och således inte lokalpatriot.

[137]Se F1948:4-6.

[138]Se F1948:6.

[139]”Under ovannämnda disputation blev jag fråntagen ordet efter att ha talat i cirka 1 minut. Dekanus anförde som skäl härtill att tiden dels var långt framskriden, dels att ‘det finns flera uppslag, och att goterna måste väl ha kommit från något håll’. Då jag i olika skrifter sedan 18 år tillbaka hävdat, att goterna hörde hemma i Västergötland eller i Vänerbygden, anser jag dekanus motivering högst egendomlig.” (Se F1948:7.)

[140]Fast fick lägga fram sin syn på saken i en längre intervju i Värmlands Folkblad. Han citerar där ur brev från 1940, där den tyske professor Reinerth förklarar att han givit Oxenstierna en bok som Fast skrivit, vilken också gör gällande att goterna kom från Västergötland, nämligen ”Götaland, den forngermanska diktningens landskap”. Det framgår att professor Reinerth möjliggjort Oxenstiernas avhandling, men denne nämner inte ett ord om Reinerths källa, menar Fast. Lokalpressen föreföll onekligen sympatisera med Fast. (Se F1948:7.)

[141]Dagens Nyheter skrev att Carl Otto Fasts protester mot att han fråntogs ordet föranlett professor Sune Lindqvist att förklara att Fast ”beretts tillfälle att under replikskifte med respondenten tydligt förklara syftet med sin opposition”. Tidningen upplyser också om att universitetskanslern påpekat i en skrivelse till humanistiska sektionen att extra opponenter bör få skälig tid för sin opposition, såvida den inte ger anledning till oordning eller förargelse. Stockholms-Tidningen konstaterade att professor Sune Lindqvists enda förklaring till det faktum att man fråntog Fast ordet var ”att det skedde efter längre än en minut, och att tiden då var så långt framskriden att han enligt statuterna kunde ha avlyst hela akten”. Han ansåg att den tid som möjligen var kvar skulle användas för viktigare frågor. (Se F1948:22.)

[142]Se F1948:7.

[143]Se 1950:2.

[144]Se 1950:3.

[145]Se 1950:4.

[146]Se F1950:12.

[147]Se F1950:26.

[148]Se F1950:31.

[149]Hans sista artikel tycks vara F1952:13, där han vidhöll sina vanliga uppfattningar.

[150]Se 1969:4b. Den västgötske ortnamnsforskaren Gunnar Linde upplyste mig i en telefonintervju 1988-09-13 om att han träffat Fast under de sista åren. Fast var då ”trött och sjuk”.

[151]Se 1953:1.

[152]Se 1953:2.

[153]Bland naturvetare tycks Fast ha haft en viss förmåga att hitta stöd eller åtminstone förståelse för sina teorier. Nils Dahlbeck ledde således en intern diskussion på Sjöfartsmuseet år 1959 där Fasts teorier behandlades. Motivet var dock inte främst att utröna västgötalärornas vetenskaplighet: ”Man har upptäckt den stora praktiska användbarheten av Fasts teorier. I kretsar som arbetar med turism, har man därför beslutat att ta dem för gott. Avsikten är att ge det nymyntade uttrycket Centralskandinavien ett historiskt skimmer. Deltagare i diskussionen blir turistmän från de nordiska länderna.” I samband härmed skrev Göteborgs-Tidningens skribent Gösta Schoug ett bemötande av Carl Otto Fasts teorier om svearikets ursprung. Den hårdaste kritiken går ut på att problemet är fel ställt. Fast skiljer inte klart mellan ursprunget för folkgruppen svear och ursprunget för Sveriges befolkning. Om man skall fatta Fasts teorier som ett försök att klarlägga hela Sveriges befolknings ursprung är det alltför snävt att koncentrera intresset nästan helt till Götaland. De norrländska områdena, som också har en mycket gammal bebyggelsehistoria, är helt bortglömda i hans teorier. (Se F1959:7.)

[154]Se 1966:1.

[155]Se omdöme i uppsatsen 1968:3.

[156]Se 1963:4. Docent Jörgen Weibull intervjuas samtidigt och säger att en sådan debatt vore intressant även om han inte anser att västgötaskolans bevis är hållbara; han vill inte själv inleda debatten efersom han är modernhistoriker.

[157]Se F1955:2, F1956:6-8. Telefonintervju med Sven-Axel Hallbäck 1988-10-03.

[158]Debatten finns tryckt i 1969:2. Den väckte stort intresse i pressen, se 1968:4ff. Om värvning av nya lärjungar, se 1968:9, 1971:1, 1981:12, 1982:11, 1989:76.

[159]Se 1968:31. Beträffande teorin om Sätuna, jfr. 1817:1.

[160]Se 1971:4.

[161]Se 1972:8.

[162]Se 1974:22.

[163]Se 1979:5.

[164]Se 1973:7, 1973:8, 1975:4-5, 1977:2b, 1977:4,

[165]Se 1977:2.

[166]Brevet finns inte arkiverat på riksantikvarieämbetet och torde alltså ha haft karaktären av privat skrivelse. Däremot finns andra exempel på Ekelunds brev till Key i denna myndighets antikvariskt-topografiska arkiv: 1969:6, 1973:8. Jag har själv aldrig sett det citerade brevet utan känner det bara genom uppgifter som ytterst härstammar från Key själv; det lär förvaras i ”en tjock pärm” hemma hos denne, vilken även skall innehålla talrika andra exempel på amatörförakt hos forskare. Key har av arkeologen Åke Hyenstrand uppmanats att offentligt redogöra för på vad sätt riksantikvarieämbetet behandlat honom föraktfullt, 1982:64. Maningen har icke hörsammats.

[167]Se 1977:7.

[168]Se 1979:3 (kommentar av arkeologen Harald Wideen och historikern Erik Lönnroth).

[169]Se 1969:5. Svar till Key från Gunnar Ekelund angående den förres påstående att Uppsala hednatempel legat på en plats i Ledsjö socken i Västergötland: ”Ifrågavarande område har hösten 1968 dels besiktigats av antikvarie Gustav Adolf Hellman enl. tjänsteuppdrag, dels av undertecknad av privat intresse. Båda äro vi av den uppfattningen, att inga förhistoriska fornminnen finns inom området. De företeelser, som överingenjör Mac Key tolkar som fornlämningar, utgöres av en husgrund från senare tid, några odlingsrösen, ett par sentida stenmurar, spår av gammal gärdesgård samt små terrassodlingar. Stockholm den 18 februari1969.”

[170]Se 1971:1.

[171]Se 1973:2. Lindblom hade som kurskamrat Lars Gahrn, som hade läst Holger Bengtssons bok 1964:1 och i 1973:1 behandlade dennes uppfattning om Beowulfskvädet med välvilja i sin forskningsöversikt över debatten kring sagda kväde. Gahrn tog dock inte ställning för eller emot någon av de framförda uppfattningarna. Han hade för övrigt redan året dessförinnan skrivit en forskningsparodi, ”Asland eller Mölndal”, med västgötaskolan och Olaus Rudbeck som närmaste förebilder. Parodin var dock otryckt och Gahrn gjorde ännu inte någon skillnad mellan västgötaskolan och de akademiska forskarna. Samvaron mellan Lindblom och Gahrn var därför ännu enbart vänskaplig. Snart nog insåg Gahrn dock att Bengtssons och Lindbloms idéer var ohållbara, varefter han istället framträdde som västgötaskolans motståndare. (Se 1973:1; jfr. exempelvis 1988:4.) Lindblom läste även teologi en tid och blev då kurskamrat med blivande religionshistorikern Bo Göran Carlsson. Denne visade också en viss initial sympati för västgötaskolan, men blev sedan en energisk motståndare. (Se 1978:3, 1978:26, 1983:26.)

[172]Se exempelvis 1974:5, 1979:27.

[173]Se 1979:6-8.

[174]Se 1979:26.

[175]Se 1975:4c, 1977:5d.

[176]Se 1979:33.

[177]Se 1978:11.

[178]Se 1941:1. Jfr. 1983:94, 1987:21-22.

[179]Se 1982:57.

[180]Se 1982:62. Att Nermans historiesyn idag anses ”död” fann Lindblom häpnadsväckande, eftersom han inte ”sett dödsannonsen i officiellt tryck”.

[181]Se 1982:80.

[182]Se 1983:94. Även Nya Lidköpings-Tidningen, ett annat av västgötaskolans viktigaste fora, framhöll hur gamla västgötaskolans teorier var, se 1981:13d.

[183]Se 1985:64, jfr. 1986:12. Om uppsatser i historia och arkeologi, se 1973:1, 1973:2, 1974:12, 1977:1, 1978:2, 1980:1-2, 1982:5, 1982:7, 1982:14, 1984:7, 1985:7-8, 1988:3, 1988:9, 1988:12, 1988:16, 1988:16b, 1990:36, 1997:2d.

[184]Se 1987:15, 1987:21.

[185]Se 1987:22.

[186]Se 1987:31.

[187]Se exempelvis 1989:70.

[188]Se exempelvis 1962:1. Jfr. 1987:19.

[189]Sten Carlsson & Jerker Rosén: Svensk historia, 4 upplagan, Lund 1978, volym 1, sid 86.

[190]Curt Weibull: Om det svenska och det danska rikets uppkomst, Historisk Tidskrift för Skåneland 7, 1921.

[191]Kurt Ågren: En annan historia – Sverige intill 1319, otryckt kompendium, Uppsala universitet 1977. Kompendiet vidareutvecklades sedermera i samarbete med Thomas Lindkvist till läroboken Svensk medeltid som utkom 1982. Tidpunkten sammanföll med västgötaskolans genombrott i TV, varför den nya läroboken kom att sammankopplas med detta. Emellertid fanns alltså dessa tankar på Historiska institutionen i Uppsala redan många år innan västgötaskolan blivit känd utanför Skaraborgs län. – Om Lönnroths uppfattning, se boken Scandinavians, Göteborg 1977, sid 7ff.

[192]Se 1979:7, 1982:11.

[193]Se 1982:2, 1982:74. Om otidsenliga idéer inom västgötaskolan, se även 1989:58ff och 1989:96.

[194]Se 1982:9.

[195]Se 1983:11.

[196]Se 1987:6b.

[197]Se 1985:6. Telefonintervju med Ulf-Erik Hagberg 1988-10-05.

[198]Se 1982:24, 1982:27.

[199]Om Bråvallaslaget, se 1937:1, 1939:11, 1973:5, 1974:3, 1988:17, 1989:83, 1991:3, F1939:29. Om Lindbloms teorier rörande Beowulfs grav, se exempelvis 1975:2e-f.

[200]Se 1986:45.

[201]Se 1989:77.

[202]Om vilseledande argumentationsteknik, se 1982:70, 1987:34, 1989:153, 1990:22, 1990:26, 1990:29. Jag har för övrigt själv blivit utnämnd till Lindbloms anhängare i ortspressen (1988:43).

[203]Se 1990:16. Jfr. 1990:57, 1991:39, 1991:41, 1991:42.

[204]Se 1982:123, jfr. 1983:8.

[205]Se 1983:33.

[206]Se 1987:50, 1989:41, 1989:67.

[207]Se 1989:69.

[208]Se 1987:41.

[209]Se 1987:41.

[210]Se 1987:48.

[211]Se 1987:48.

[212]Se 1987:48.

[213]Se 1990:35.

[214]Se 1988:18.

[215]Se 1989:63.

[216]Se 1990:26, 1990:29.

[217]Se 1992:7.

[218]Professor Lars Lönnroth har exempelvis beklagat sig över att TV-informationen rörande vikingatid alltjämt är alltför ensidig. Sedan västgötaskolan försvann från etern efter Dag Stålsjös död är det istället arkeologen Björn Ambrosiani och programledaren Bo G Eriksson som fått något slags inofficiellt monopol. Lönnroth anser att detta fått det beklagliga resultatet att det istället är östra Sveriges forntid som överbetonats. (Se 1993:13.)

[219]Holger Bengtsson deltog 1963 i en populärvetenskaplig uppsatstävling utlyst av Sveriges Radio. Västgötaskolans ledande man Verner Lindblom, kallad ”Götenes allvetare”, medverkade 1975 och 1977 i Lennart Hylands frågeprogram. (Se 1963:2, 1975:4c, 1977:5d.)

[220]Verner Lindblom är även radiopratare i Götene närradio, som intresserar sig för hans teorier. Närradion bjöd exempelvis 1990 på tre timmars direktsändning rörande ämnet svea rikes vagga, där Verner Lindblom medverkade tillsammans med kyrkohistorikern Tore Nyberg. (Se 1989:18, 1990:55.)

[221]Se exempelvis 1982:50b, 1982:51, 1982:18, 1982:124, 1982:128, 1983:2.

[222]Se 1982:115, 1982:117. Bemötande, se 1982:123, jfr. 1983:8.

[223]Se exempelvis 1989:43.

[224]Se 1983:25.

[225]Se exempelvis 1990:47.

[226]Om polisanmälningar och rättegångar, se 1987:14c, 1987:16d, 1989:6, 1989:8-9, 1989:72.

[227]Se 1940:27, jfr. exempelvis 1982:123.

 

———————————————

JBLD Strömberg:

The Cradle of the Swedish Kingdom and the Westrogothian School (Svearikets vagga och västgötaskolan), an English summary

 

 

The so-called Westrogothian School, which in the 1980s (through TV) exercised a strong influence on how the Swedish common people perceived the country’s earliest history – and then again so during the new millennium – is essentially a quasi-scientific idea from the 1930s. It was given its final form by the founding father Carl Otto Fast in 1939, partly based on much older ideas, and since then little has changed. Its basic idea is that the earliest history of the Swedish kingdom, traditionally associated with the eastern parts of the country (Svealand), actually occurred in the western regions (Götaland, and the province of Westrogothia – or Västergötland – in particular), which has led its representatives also to argue that places in eastern Sweden (like Uppsala, Sigtuna and Birka) were ‘really’ located in the west as well.

 

These ideas had already long been known to science when they were made nationally famous by the media, but never convinced the scientists. Many components of the Westrogothian School thinking had evolved as by-products from purely scientific debates, including its central perception that the Uppsala kings were supposed to be natives of the Westrogotian territory. The intellectual climate of rather outdated scientific and social discourse persists in Westrogothian School theories, which is a trace of the fact that this ‘school’ originated long ago, and has since then survived unchanged. The ideas about an age-old Swedish kingdom expressed in the early 1900s by the imaginative archaeologist Birger Nerman – whose writings partly functioned as patriotic propaganda during World War II – thus remain very much alive in the Westrogothian School, despite the fact that its supporters hate his theory that the Mälaren area once conquered Westrogothia, and instead argue that it was the other way around.

 

A great deal of anger was raised among scholars when, in 1981, the ideas of the Westrogothian School were spread through Swedish television. The main reason for this reaction was probably the fact that these old theories of the interwar period contained not only thoughts about Swedish medieval history, but also several other quasi-scientific theses, belonging to a bygone era. History professor (and Swedish Academy member) Erik Lönnroth, who had already in the 1930s had some contacts with the Westrogothian School’s founding father, explicitly compared his ideas with those of the Nazis and condemned them. And in fact much of the early writings produced by this ‘school’ are strikingly reminiscent of National Socialistic thinking. Extreme right-wing circles during the 30s were indeed interested in the founder of the Westrogothian School, and he was also apparently not altogether unreceptive to their ideas. That kind of thinking can be found, not only in the founding father’s writings, but also in compositions written during much later decades – by the Westrogothian School’s modern representatives. The latter have also combined these old ‘master race doctrines’ with the idea that the earliest ancestors of the Westrogothians were a racially superior people, which immigrated to Sweden from Atlantis, which is also a theory born within the framework of quasi-scientific discussions during the interwar period. Another, related, new ingredient (incorporated into the Westrogothian School during recent years) is occultism.

 

In 1981, these old ideas suddenly appeared in the form of a hypnotic television propaganda created by TV producer Dag Stålsjö, a man who had never before worked with historical or archaeological research – but who nevertheless, in front of the Swedish common people, quickly won a prominent position of authority in these areas. After having for decades been a marginal ‘underground’ phenomenon, restricted to some parts of western Sweden, the Westrogothian School unexpectedly appeared as the new research paradigm of the eighties. An extremely skillful and ruthless exploitation of the mass media gave tremendous results. Not only did this state of affairs survive all attempts by the professionals to reverse the trend; the influence of the ‘school’ was even consolidated and strengthened, during an entire decade.

 

Throughout the 1980s, it was in fact quite unclear who actually represented the ‘established’ version of Sweden’s ancient history. In practice, Stålsjö (through the mass media) dominated the formation of public opinion much more than did the scholars, whose research reports published in professional journals were read only by an inaugurated minority.

 

Given that the Westrogothian School in itself constitutes only a moderately interesting phenomenon, it is indeed difficult to understand how their representatives were able, during a whole decade, to dominate historical discussions concerning the origin of the Swedish kingdom. This probably had less to do with the sustainability of the theories themselves, than with the ability to exploit them in mass media – and with the determination and ruthlessness of this exploitation. The Swedish Radio Board in 1983 prohibited the broadcasting in television of Stålsjö’s documentaries about the Westrogothian School, but as the only result of this he was hailed as a martyr among his faithful followers. Subsequent attempts to limit Stålsjö’s power also led nowhere. It seemed completely impossible to remove this scientifically altogether uneducated man from his position of power. Possibly, the leniency towards him was due to the fact that his evocative and ‘folksy’ documentaries generated an interesting byproduct: among the Swedish public, an enormous interest in Swedish medieval history (a subject that had, even within scientific circles, been rather forgotten during recent decades) arose.

 

This new craze expressed itself in extremely varied ways. Valuable ingredients were local historical research and archaeological excavations undertaken by laymen in good cooperation with the experts. Unfortunately, however, some people also imitated Stålsjö’s way of discrediting the scientific authorities, which is probably best explained by the fact that many perceived him as an ‘expert’, and that far too much attention was given to his private, casually expressed ideas.

 

This kind of thinking was reflected in several compositions produced by students at Swedish universities. Some essay writers sided with the Westrogothian School, against the expertise. Young people with an interest in early Swedish history sometimes spent a tremendous amount of energy on ‘making science’ out of completely insubstantial theories.

 

Not even the learned world, it seems, remained totally unaffected by mass media influence. Academic research about medieval Sweden during the 1970s had focused mainly on ‘the history of the common people’, being concerned with farmers and Marxist theories. Old issues like kings and conquests, which Stålsjö broadcasted in his documentaries, had been abandoned long ago. During the 80s there was, however, a notably enhanced academic interest in power structures and in the upper classes of society. A few individual scientists also made statements suggesting that they actually sympathized with the Westrogothian School, or were at least interested in the debate surrounding it.

 

During the 1990s, the Westrogothian School’s influence became once again limited to its home province. Its impact on science was then apparently greatly reduced. To what extent Swedish public opinion was still influenced is difficult to determine, the movement being by its very nature an ‘underground’ phenomenon. What can be observed may be only the peak of an iceberg.

 

Occasionally, historical symposiums and panel discussions were still held, which could attract an interested audience of more than a hundred people. Educational associations, local history societies and local newspapers kept the debate alive. Books were published from time to time by Westrogothian School representatives. In addition, the supporters probably exchanged ideas by way of comprehensively writing letters to one another.

 

Finally, however, this temporarily silenced collective movement was again heard of in the media. Tourism, business and money now obtained significantly greater importance. An old interest in the Westrogothian School and a new literary passion now became almost synonymous forces. The author Jan Guillou had written a suite of novels about a crusader named Arn, which became enormously popular. When, in summer of 2001, Guillou openly declared that he believed in some of the Westrogothian School’s ideas, a new outburst occurred of a craze that had by now been in ‘media shadow’ for a long time, and yet always found new ways to survive and get the message out.

 

‘This is the biggest cultural debate that has ever taken place in Sweden’, it has been claimed by the Westrogothian School’s own ranks. Perhaps there is some truth in this. The very fact that ideas which in no way enrich scientific knowledge can still appear as scientific renewal, that the discussion stayed alive and even flourished despite being dismissed as worthless by scholars of archaeology and history in 2004 – just like in 1939, or 1982 – this must be taken seriously, which does not mean being convinced by the theories themselves.

 

Unfortunately, the theories of the Westrogothian School have not noticeably developed or changed. New evidence is sometimes incorporated into them, but this is used only as a way of confirming old ideas. The new elements have also in several cases made the Westrogothian School’s theories even more untrustworthy than previously. These discussions about the ‘cradle of the Swedish kingdom’ did not, as many people hoped in the eighties, turn into something new and more rewarding. And perhaps one should not even have the expectation that old and unhealthy quasi-science can actually be transformed into authentic historical interest.

From → Uncategorized

5 Comments
  1. I do not know whether it’s just me or if everyone else encountering issues with your site. It seems like some of the text within your content are running off the screen. Can someone else please comment and let me know if this is happening to them as well? This might be a problem with my internet browser because I’ve had this happen before.
    Thank you

  2. Probably a problem with your internet browser. Nothing is running off my own screeen. Hope the problem can be emended.

  3. Henrik Andersson permalink

    Gör ett skolarbete om konspirationsteorier och mitt arbete handlar om västgötaskolan.

    Hoppas jag får använda material från denna sida.

    MVH Henrik Andersson

    • Hej

      Naturligtvis får du gärna citera materialet i denna sida. Konspirationsteorier och västgötaskolan är en förträfflig kombination. Lycka till!

      • Henrik Andersson permalink

        Om intresse finns kan jag ju skicka den till dig så du får se vad du tycker.

        Men det är ett skolarbet på gymnasienivå och det skrivs för en skolklass där de flesta är gotlänningar och runt 20-25.

        Det är inte så lätt att försöka förklara för dem vad det handlar om.

        Är själv från Skaraborg där de stred som mest.

        Henrik Andersson, skaraborg76@hotmail.com

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

%d bloggers like this: